Motivering

Regeringen Katainens föregångare lämnade över en samhällsekonomi i stark tillväxt och en offentlig ekonomi som hör till de bästa i Europa. Arvet efter de centerledda regeringarnas tillväxtpolitik var en ekonomi på stark uppgång och med gynnsamma framtidsutsikter.

Nu när Europa ställts inför en skenande skuldkris och en våldsam omvandling i den demografiska strukturen samtidigt som globaliseringen gått in i en ny fas skulle tillväxtpolitiken behöva förstärkas ännu mer. Regeringens budgetproposition och ramarna för de närmaste åren talar emellertid ett annat språk. Den ekonomiska politiken kommer att leda till avtagande tillväxt, recession och den vägen till utgiftsnedskärningar.

Centerns riksdagsgrupp anser att det som Finland nu behöver är ett långsiktigt tillväxtprogram. Vi måste få fart på produktivitet och tillväxtföretagande, uppmuntra företagsamhet, förlänga arbetskarriärerna, investera mera i infrastruktur, ny produktion, förnybar energi och bland annat gruvdrift och bistå export och internationalisering.

Resurserna för att påskynda tillväxten får vi främst genom att lägga band på den minst behövliga biten av den importbaserade konsumtionen. Vi måste bereda väg för en sådan politik inom valperiodens utgiftsramar.

Att Finland lyckades resa sig efter recessionen i början av 1990-talet berodde på att det satsades mycket kraftfullt på innovationspolitik, utbildning och företagsamhet. Resurserna har ökats fram till i år och den starka produktivitetsökningen har garanterat en gynnsammare ekonomisk utveckling än bland våra konkurrenter. Nu står regeringen i beråd att skära i resurserna för tillväxt med kraftigare hand än på många årtionden.

Centern menar att det är dags att vidta effektivare åtgärder än någonsin för att höja produktiviteten, öka arbetsinsatsen och förbättra villkoren för företagsamhet.

1. Finansiering av innovationer

Det måste mer och bredare finansiering till för forskning och utveckling och den ska fokuseras bättre för att tillgodose inte minst små och medelstora företags behov.

Förslag till åtgärder:

• I linje med forsknings- och innovationsrådets beslut ska en årlig ökning om 3—4 % i Tekes bevillningsfullmakter tryggas hela ramperioden ut. Energi- och miljöteknologin gavs mer utrymme redan under den förra valperioden och på den vägen måste vi fortsätta.
• Vi måste avstå från att halvera den förberedande finansieringen av innovationer som är mycket viktig för små och medelstora företag.
• För att få fart på företagens FoU-verksamhet måste innovationsincitament av det slag som beretts vid arbets- och näringsministeriet redan 2008 införas så fort tillfälle ges och ett extra avdrag beviljas i beskattningen för merkostnaderna för att anställa FoU-personal.
• Det måste ses till att VTT får mer resurser.
• Programmen för kompetenscentra och strategiska center för vetenskap, teknologi och innovation måste ses över och resurserna tryggas.

2. Bättre riskfinansiering och aktivare tillväxtföretagande

• Resurserna för företagsacceleratorer (Vigo) måste tryggas.
• Flaskhalsar i riskfinansieringen som fortsatt försvårar för företag att få fart på tillväxten måste undanröjas. Marknadens satsningar på riskinvesteringar bör belönas på fiskal väg.
• Det går inte att hjälpa upp bristerna i riskfinansieringen enbart med marknadsåtgärder. Mer kapital bör fortsatt skjutas till Tes, Finnvera och Avera, som sysslar med offentlig riskfinansiering.
• Lånefinansiären Finnveras risktagningskapacitet måste modigt höjas, inte minst med hänsyn till konjunkturläget.

3. Export och internationalisering

• Det är ett felgrepp av regeringen att skära i anslagen för export och internationalisering inför en försvagad internationell efterfrågan.
• Anslagen för företagens gemensamma projekt för att skapa export bör återbördas till sin ursprungliga nivå och stegvis höjas.
• Exportfinansieringen bör ses över och genomföras enligt de planer som utarbetats på arbets- och näringsministeriet redan under den förra valperioden.
• För att förbättra villkoren för företagsamhet behövs det omgående ett uppdaterat program för att främja den globala ekonomin i rådande läge.

4. Landskapsförbundens möjligheter till regionutveckling måste tryggas och nedkörningen av region- och strukturpolitiken stoppas

• Vi måste få tillbaka landskapsutvecklingspengarna för att kunna trygga regionutvecklingen.
• Den nationella motfinansieringen i anknytning till EU:s regionala och strukturella program måste lyftas till en nivå som garanterar att vi får tillbaka den andel som utlovats oss av de medel som Finland betalat in till EU.
• Det behövs fortsatt finansiering av innovationer för att påskynda en balanserad regionutveckling.

5. Mer förnybar energi på agendan

• Regeringen Katainen har beslutat att som en av sina första åtgärder skära i resurserna för det paket för att främja förnybar energi som beretts med den centerledda regeringen i spetsen. Det innebär en risk för att reformen alls ska bli av och för att Finland ska kunna uppfylla sina internationella åtaganden.
• Centern kräver att finansieringen av förnybar energi omedelbart ska återbördas till den överenskomna nivån.

6. Naturresurser och finskt gruvinnehav

• Vi kan bedriva en effektivare näringspolitik också genom att målmedvetet främja utvinningen av våra naturresurser.
• Vi måste skynda på de åtgärder i saken som påbörjades redan under den förra valperioden. Gruvindustrin erbjuder alldeles speciella möjligheter till det. Det finska ägandet måste stärkas i den sektorn genom att inrätta en nationell investeringsfond.

Motivering

Sannfinländarna bekymrar sig för Finlands ekonomiska tillväxt på sikt. Vi anser att den nationella innovationspolitiken i högre grad bör stödja innovativa tillväxtföretag och bidra till att göra Finland till ett attraktivt målland för investeringar i forskning och utveckling. Vi är beredda att satsa på skattesubventioner för forskning och utveckling. De flesta OECD-länder har redan element som stöder forskning och utveckling i sina skattesystem och resultaten har genomgående varit uppmuntrande. I sitt program lovar regeringen klarlägga om det går att införa skatteincitament inom forskning och utveckling; det är ett steg i rätt riktning men det räcker inte. Små och medelstora företags produktutveckling och innovationer stupar alldeles för ofta på att det inte finns kapital. De nuvarande finansiella modellerna är bristfälliga inte minst när det gäller tillväxtföretag i såddstadiet, för det finns relativt få möjligheter hos oss att anlita s.k. företagsänglar som är villiga att bidra med sin privata förmögenhet. Om man hade rätt att dra av förlusterna för ängelinvestering från kapitalinkomsterna i beskattningen, skulle det underlätta för privat sektor att skjuta till kapital till tillväxtföretag. Vi anser att tillväxtorienterade små och medelstora företags villkor måste förbättras. Ändå tänker regeringen skära i finansieringen av teknologi- och innovationspolitiken med omkring 85 miljoner euro per år innan ramperioden löper ut, alltså före 2015. I våra ögon är det helt fel.

Utöver den höjning av dieselbränslet med 7,09 cent som regeringen redan beslutat om föreslår den en ytterligare höjning med 2,65 cent från början av 2012, alltså sammanlagt 10,50 cent. Propositionen tar inte hänsyn till det som skett tidigare. Den samlade effekten är 140 miljoner euro. Arbetsgruppen Hetemäki hävdar att varje höjning av dieselpriset med en cent kostar transportföretagen 14—15 miljoner euro.

Ramarna behöver kompletteras med en energiskatteåterbäring till de företag som blir lidande på den höjda skatten på dieselbränsle.

Bränsle-, energi- och miljöbeskattningen slår särskilt hårt mot jordbruk och djurhållning som kämpar med ekonomiska svårigheter. Energiskatteåterbäringen till jordbruket måste bibehållas också under kommande ramperiod.

Det är bra att det skjuts till mera pengar till förnybar energi, men fokuseringen vacklar. På senare år har man inte byggt och infört vindkraft i förväntad omfattning och därför har man inom ramen för anslaget skäl att räkna med att pengar snabbt och smidigt kommer att flyttas över till stöd för andra förnybara energiformer för att Finland ska kunna hålla fast vid åtagandena i Kyotoprotokollet. Det bör beaktas i ramarna för statsfinanserna.

Reformerna i finansieringen av regionutvecklingen sparar inte statens pengar, utan det är kommuner och landskap som plockar åt sig av dem. Det gäller att förhandla på nytt med kommissionen var och hur det ska sparas, eftersom det är kommissionen som beslutar om strukturpengarna och ändringar i programdokumenten kommer in den vägen. Att utgå från ett regionalt perspektiv är ett direktare och mindre byråkratiskt sätt att utveckla landskapen. Ministeriedrivna näringspolitiska investeringar stöder inte lika bra en utveckling av hela Finland, och i kombination med nedskärningar under ramperioden är det en lösning som försvagar regioutvecklingen. Att finansiera projekt som klart utgår från landskapen och regionernas styrkor så att de tillgodoser landskapens behov ger det klart bästa resultatet. När det krävs snabba insatser för att skapa tillväxtföretag behövs det lokal kompetens och kännedom om styrkorna. Tillväxtföretagen och all företagsamhet stöder exportindustrin. Regionutvecklingspengarna är dessutom viktiga för närområdessamarbetet. Det finns risk för att landet utvecklas bara längs en smal kustremsa i södra Finland. Den förestående kommunreformen kommer att betyda nedskärningar i kommunernas statsandelsnetto, och det i kombination med nedskärningar i strukturpengarna skapar ett oskäligt starkt tryck på landskapens möjligheter till utveckling och investeringar.

Arbets- och näringsministeriet får årligen 115 miljoner euro 2013—2015 för att ta över ansvaret för integrationen. Genom att begränsa invandring som kräver integration kan man spara in pengar i denna sektor.

Ramarna bör medge ekonomiska resurser inte bara för en samhällsgaranti för unga utan också för en samhällsgaranti för att förmå dem som fyllt 50 att stanna kvar i arbetslivet. Vi anser att det behövs en modell som täcker in hela ramperioden och som erbjuder dem som utbildar sig för ett yrke och som inom mer än sex månader inte har fått arbete inom sin egen bransch fortbildning. Utbildningen ska byggas upp i samråd mellan företag och arbetstagare.