Motivering

Allmänt

Ekonomiutskottet välkomnar den trafikpolitiska redogörelsen som en angelägen och allomfattande beskrivning av principerna för den trafikpolitiska beredningen och framtidens utmaningar. En redogörelse är ett lämpligt forum för att identifiera och väga framtida behov också över ett längre tidsspann. Utskottet hade gärna sett att också avgörandenas näringspolitiska dimension hade vägts in: alltså en bedömning av konsekvenserna av att projekt genomförs, skjuts upp eller inte alls genomförs i ett näringspolitiskt perspektiv. Det är inte helt övertygat om att de ekonomiska realiteterna i omvärlden har beaktats i analyserna i redogörelsen.

Ett fungerande transportsystem är en central konkurrensfaktor för Finland på grund av den stora landytan och de långa transportsträckorna. Industrin och bosättningen är spridda över hela landet, och företagen inom skogs- och metallindustrin med sina stora och tunga transporter har stått för en stor del av den totala produktionen. Sjötransporterna dominerar utrikeshandelns transporter. Finlands läge i relation till resten av Europa är inte bara en kostnadsfaktor utan också en stor utmaning för tillgängligheten rent generellt. När transportsystemet fungerar normalt är Finlands perifera läge inget oöverstigligt eller europeiskt sett uteslutande hinder med moderna transportlösningar. Under exceptionella förhållanden, till exempel om flyg- eller fartygstrafiken plötsligt försvåras i betydande grad, befinner sig Finland geografiskt mycket långt från Europas ekonomiska centrum. Med hänsyn till vilken roll sjötransporter, både person- och godstransporter, spelar för Finlands utrikeshandel finns det anledning att säkra villkoren för denna transportform. Som flera sakkunniga har påpekat i sina utlåtanden är tryggade villkor för sjötransport också en fråga om Finlands försörjningsberedskap. Svaveldirektivets betydelse för alla sjöfartsaktörer bör beaktas i besluten om stöd för olika transportformer.

Finland har en lång gräns mot Ryssland och det finns ett tjugotal gränsövergångsställen vid gränserna mot norra Sverige och Norge. De här förbindelserna och pågående projekt i grannländerna bör vägas in i olika utvecklingsprojekt. Sverige och Norge har ett gemensamt projekt för att förbättra tillgängligheten till havet i norr via järnväg och det kommer att spela en stor roll för transportförhållandena i norra Finland.

Utöver huvudtransportförbindelser och tvärsgående förbindelser har det också stor betydelse för ett fungerande transportsystem och landets konkurrenskraft att det basala vägnätet håller en adekvat standard. Säkerhet, flyt och pålitlighet är vid sidan av oavbrutna rese- och logistikkedjor avgörande för servicestandarden i både gods- och persontransportsektor. Transportsektor är också en servicenäring som sysselsätter över 5 procent av den aktiva arbetskraften. Dessutom genererar transportsektor indirekt arbetstillfällen bl.a. inom anläggningssektor och teknikindustri. Under den förra lågkonjunkturen användes trafikinvesteringar med stor framgång för att stimulera ekonomin. Ju längre en lågkonjunktur drar ut på tiden desto svårare blir det att hitta en balans mellan å ena sidan näringspolitisk utveckling och å andra sidan nedskärningar i den offentliga konsumtionen. Den stora trafikpolitiska utmaningen är att med begränsade resurser prioritera rättvist och långsiktigt mellan olika projekt.

Ekonomiutskottet anser det önskvärt att transportsystemet planeras så att det är samordnat och kompatibelt med andra omstruktureringar i samhället som genomförs samtidigt.

Den nuvarande finansiella ramen räcker inte till för hållbar utveckling av transportsystemet.

Prioritering

Den stora frågan för utvecklingen av transportsystemet har alltid varit hur projekt ska prioriteras. På grund av begränsade resurser måste i och för sig stödvärda och nyttiga projekt skjutas på framtiden. Det går inte att undvika en bedömning av kriterierna för resursallokering och då är det av största vikt att beslutsfattandet är genomskinligt och tillräckligt väl underbyggt. Utskottet hänvisar till regeringsprogrammet där det sägs att redan påbörjade projekt kommer att slutföras. Sakkunniga som utskottet hörde såg det som en brist att redogörelsen inte tog upp motiven för att genomföra föreslagna projekt. Det finns just ingen analys av olika alternativ i ett finans- och näringspolitiskt perspektiv, trots att det skulle behövas för beslutsunderlaget. Inte heller analyseras miljökonsekvenserna av olika alternativ på ett sådant djup som beslutsfattandet skulle kräva.

Betydelsen av kontinuitet i projekten och finansiella modeller

De trafikpolitiska prioriteringarnas betydelse och effekt klarnar först efteråt när konsekvenserna för näringslivet och trafikbeteendet kommer fram. Avgöranden bör omfatta större helheter, mätt i både pengar och tid. I många fall ger bara större projekthelheter önskat slutresultat där de enskilda delarna inte har något faktiskt värde i sig för att transportsystemet ska fungera smidigt. Utskottet vill att det tas fram och införs helt nya finansiella modeller och beslutsmodeller som möjliggör en långsiktigare planering. Att slutföra påbörjade och planerade projekt så att man undviker administrativa och andra kostnader för att projektorganisationer temporärt blir upplösta och hopsamlade igen är ett effektivt sätt att avdela resurser för egentlig utveckling av transportsystemet. Enligt sakkunniga visar sig den ekonomiska nyttan av att genomföra projekt på en gång framför allt vid stora systemprojekt, som spårtrafikprojekt. Lokalt kan effekterna av infrastrukturella trafikprojekt för sysselsättning och företag maximeras med bättre framförhållning. Redogörelsen lämnar det helt öppet varför statens modell Infra Oy anses problematisk.

En förtätad samhällsstruktur

Samhällsstrukturen spelar en stor roll ur samhällsekonomisk synvinkel, eftersom en splittrad struktur ger upphov till betydande kostnader i både bygg- och underhållsfasen. I stora och växande stadsregioner är målet att minska transportbehovet och beroendet av personbilar. En bra och lönsam kollektivtrafik kräver en förtätad samhällsstruktur. Målet ska nås bl.a. genom markanvändnings- och trafikplanering. Enligt regeringsprogrammet ska intentionsavtal om markanvändning, boende och trafik (MBT) främjas. Det är bra att redogörelsen lyfter fram regeringens ambition att koppla ihop stödet för kollektivtrafik i stora städer med intentionsavtalen och insatserna för att främja kollektivtrafiken och att avtalen också omfattar överenskommelser om gemensamma regionala verksamhetsmodeller och arbetsredskap. För glesbygden gäller det att se på och söka kostnadseffektiva, användarorienterade alternativ som tar vara på nya tekniska möjligheter. MBT-avtalen spelar en stor roll för de här målen och därför instämmer ekonomiutskottet med regeringen om att det är viktigt att främja dem. Också landskap och randområden behöver beaktas i beslut om intentionsavtalen. Kommunerna bör uppmuntras att samarbeta om planeringen av sina transportsystem.

Villkoren för transportsektor

Vid utfrågningen av sakkunniga påpekades det att transportnäringen kämpar med problem som får återverkningar för transportsystemet. Sektorn är starkt konkurrensutsatt. Dessutom har lönsamheten minskat på grund av nya skattebeslut och andra legislativa krav på senare tid. Den svarta ekonomin är vitt utbredd i transportsektor. Ekonomiutskottet omfattar de sakkunnigas farhågor för näringens lönsamhet och företagarnas verksamhetsvillkor; inhemska och utländska aktörer på området arbetar inte alls på lika villkor och det bidrar till en otillfredsställande situation inom näringen.

Spårtrafiken

Spårtrafiken är en miljövänlig, säker och effektiv transportform, för både personer och gods. Ekonomiutskottet instämmer i de sakkunnigas syn på behovet att stärka spårtrafikens roll och andel i den totala finansieringen av transportsystemet.