Motivering
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering
och med stöd av erhållen utredning finner utskottet
propositionen behövlig och tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.
Ända sedan Finland gick med i Europeiska unionen har
det varit speciellt svårt att hitta en lämplig
stödform för gravt handikappade företagare,
eftersom det skattestöd som i långa tider hade
tillämpats hos oss visade sig stå i strid med principerna
i Europeiska gemenskapens sjätte mervärdesskattedirektiv
(77/388/EEG). Enligt direktivet har Finland inte
rätt att generellt befria gravt handikappade företagare
från mervärdesskatteskyldighet. I anslutningsakten
medgavs Finland en övergångstid, men också den gäller
bara en del gravt handikappade företagare. Nu föreslås
denna speciallag bli förlängd trots att den ursprungligen
avsågs som en temporär lösning, som skulle
ge myndigheterna mera tid att utreda hurdana stödåtgärder
gravt handikappade företagare kan behöva på grund
av de merkostnader som momsskyldigheten orsakar. Lagen har måst
förlängas redan fem gånger och ännu
står ingen bestående lösning i sikte.
Trots att speciallagen har gett gravt handikappade företagare
tid att anpassa sig till skattskyldigheten betyder det inte att
de inte fortfarande skulle behöva särskilt stöd,
har utskottet erfarit. För att gravt handikappade företagare
skall vara likställda med andra företagare behöver
de fortfarande något slag av positiv särbehandling. Detta
kommer också fram i en rapport av utredningsman Raimo Harjunen,
som den 2 oktober 2000 utnämndes av handels- och industriministeriet
för att utreda hur ett särskilt stöd
ställer sig till den allmänna lagstiftningen om
företagsstöd, Folkpensionsanstaltens och andra
försäkringsanstalters näringsstöd
och beskattningen. Utredningsmannen fick sin rapport färdig
den 14 maj 2001.
Sammantaget omfattar skattestödet en rätt
liten grupp företagare, vilket redan det talar för
en snabb lösning. Enligt Harjunens rapport omfattas utöver
de företagare som är blinda omkring 1 000
gravt handikappade företagare av stödet. Omkring
hälften av dem har en omsättning under 50 000
mark, som är den nedre gränsen för momsskyldighet,
vilket betyder att omkring 500 företagare har haft nytta
av skattelättnaden. Stödet uppgår till
2—3 miljoner mark per år. I denna beräkning
ingår över huvud taget inte de gravt handikappade
företagare som säljer andra tjänster än
sådana som har samband med den vara de tillverkar. Till
dem räknas enligt vad utskottet har erfarit till exempel
allt fler IT-företagare. En ny lösning behövs
också för dem.
Harjunens utredning har samband med företagsamhetsprojektet
i programmet för Paavo Lipponens andra regering. Enligt
programmet skall det kartläggas hur effekten av den avskaffade
momslättnaden kunde vägas in i stöden
för handikappade företagare. I rapporten ses skattestödet
som den enda tänkbara formen av stöd. Det allmänna
systemet med företagsstöd erbjuder i sig en modern
och genomsynlig stödform som följer normalitetsprincipen
också ur de handikappades synvinkel, men enligt utredningen kan
stöden inte vara bestående. Näringsstöd
som bygger på försäkringslagstiftningen
har över lag minskat i betydelse och inte heller denna
typ av stöd kan beviljas permanent. Den enda återstående
möjligheten är därmed stöd via
beskattningen, som i rapporten exemplifieras av en glidande nedre
gräns för momspliktig verksamhet. De handikapporganisationer
som utskottet har hört har dessutom föreslagit
momsåterbäring till gravt handikappade företagare.
Utskottet ser det som mycket viktigt att också gravt
handikappade när de så önskar kan vara med
i arbetslivet och även den vägen uppehålla sin
egen motivation och mentala hälsa. De har rätt
till invalidpension och därmed är intäkterna av
företagsamheten till sin natur i många stycken
stöd som kompletterar invalidpensionen.
Utskottet understöder positiva specialåtgärder
som kan underlätta gravt handikappade företagares
villkor. Åtgärder och förfaringssätt
som gäller alla handikappade företagare på lika
villkor och som behandlar dem som företagare snarare än
handikappade är värda stöd. Utskottet
anser att Finland kunde vara en aktiv initiativtagare i att utveckla
denna typ av social företagsamhet också i Europeiska
unionen.
Om den nedre gränsen för momspliktig verksamhet
tillåts glida, undanröjs många av problemen
med den gällande speciallagen, som riktar sig till en mycket
begränsad målgrupp och i den meningen är
förlegad. Den skulle behandla alla företagare
lika och vore därmed målneutral. Momsåterbäringen
till gravt handikappade kan möjliggöra ett sådant
specialstöd som i högre grad likställer
dessa företagare med andra.
Utskottet är medvetet om att det vid handels- och industriministeriet
finns planer på att tillsätta en arbetsgrupp för
främjande av social företagsamhet, som skall lägga
fram förslag till åtgärder för
att grunda och driva ett socialt företag. Arbetsgruppen
bör i sitt förslag också väga in
möjligheten att göra nedre gränsen för
momsplikt glidande för handikappade och personer med funktionshinder.
Gruppen består av representanter för fem ministerier
och företräder därmed den expertis som
behövs för att avgöra saken. Meningen är
att arbetsgruppen skall ha slutfört sitt uppdrag fram till
den 31 mars 2002.
Finansutskottet anser att frågan om gravt handikappade
företagares villkor senast genom denna utredning måste
tas till slutgiltigt avgörande. Det är inte en
tillfredsställande lösning att ett problem som
berör en mycket liten företagargrupp och som inte
spelar mer än en marginell roll för statsekonomin år
efter år åtgärdas genom specialregleringar.
Utskottet påskyndar ett avgörande i saken inom
nästa år utifrån de åtgärdsförslag
som den brett sammansatta arbetsgruppen kommer att lägga
fram och tillstyrker av dessa orsaker att speciallagen förlängs
till att gälla ännu nästa år.