Motivering

Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.

Propositionen gäller justering av vissa detaljer i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (värderingslagen), som ersatte förmögenhetsskattelagen. Förslaget gäller framför allt grunderna för värdering av lägenhetsaktier vid beräkningen av ett företags nettoförmögenhet. Propositionen påverkar därför indirekt uppdelningen av företagsinkomsten i en kapitalinkomstandel och en förvärvsinkomstandel. Uppdelningen baseras på nettoförmögenheten.

Vidare föreslår regeringen tillägg och preciseringar i värderingslagen. Dessa är av teknisk natur och anknyter till att övergångsperioden för skogsbeskattningen går ut och till att vissa bestämmelser i skogsskatteförordningen upphävs. Det rör sig främst om definitionen av skogsmark, jordbruksjord och annan mark, som nu enligt förslaget skall flyttas över från skogsskatteförordningen till värderingslagen. Utskottet har ingenting att anmärka på i detta avseende.

I det följande behandlas endast den skattemässiga behandlingen av lägenhetsaktier.

Värdejämförelse av lägenhetsaktier

Syftet med propositionen är att rätta till en brist som blev kvar i lagen när den behandlades första gången och som gäller företagsägda lägenhetsaktier. Man frångick i samband med den behandlingen en princip som gällt vid tillämpningen av förmögenhetsskattelagen, nämligen att det också är möjligt göra en värdejämförelse av lägenhetsaktier som inte ingår i omsättnings- och investeringstillgångarna, dvs. aktier i bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag. Bakom detta låg enbart vägande administrativa skäl, inga fiskala eller skattepolitiska hänsyn. Förändringen uppskattades innebära att ca 2 500 företag får sänkt nettoförmögenhet, huvudsakligen i begränsad utsträckning men i enskilda fall till och med märkbart. Riksdagen förutsatte redan då att regeringen utreder vilka konsekvenser ändringen får för en jämbördig behandling av företagen och att den i förekommande fall vidtar åtgärder i saken.

Det kommer nu att bli möjligt att göra en värdejämförelse i fråga om de aktier som förvärvats före 2006. Enligt förslaget skall beskattningsvärdet för 2005 vara jämförelsevärde, och det skall justeras utifrån ökningen av fastigheternas beskattningsvärde. Värderingen av aktier som förvärvats i år eller senare skall enligt förslaget däremot alltid värderas till den icke-avskrivna delen av anskaffningsutgiften, utan motsvarande värdejämförelse.

Detta är motiverat, menar utskottet. För det första försvinner de effekter som sänker företagsinkomstens kapitalinkomstandel och som på grund av att värdejämförelsen försvinner skulle ha gällt företag som äger lägenhetsaktier. För det andra är det meningen att de nya bestämmelserna skall tillämpas redan på beskattningen för 2006, och då kan man övergå från värderingsgrunder baserade på förmögenhetsskattelagen direkt till grunder enligt den ändrade värderingslagen. Med andra ord kommer skattskyldiga inte att gå förlustiga några förmåner.

Utskottet anser vidare att det inte är motiverat att indexanknyta 2005 års beskattningsvärde, som används som jämförelsevärde, eller att utsträcka värdejämförelsen till lägenhetsaktier som förvärvats den 1 januari 2006 eller senare.

Det har till att börja med visat sig mycket svårt att finna ett lämpligt index. De flesta index som de sakkunniga föreslagit, såsom konsumentprisindex, skulle snabbt leda till att värderingsnivån är högre än ökningen av de direktägda fastigheternas beskattningsvärde, som har varit tämligen långsam också de senaste åren. Vi skulle således snabbt i stället för undervärdering ha övervärdering, vilket inte heller det kan anses motiverat med avseende på likabehandlingen av skattskyldiga. Utskottet anser att regeringens ståndpunkt är acceptabel, dvs. att beskattningsvärdet för 2005 justeras lika mycket som fastigheternas beskattningsvärde i genomsnitt har stigit med.

Däremot kommer värdejämförelsen inte att ha någon praktiskt betydelse för lägenhetsaktier som förvärvats efter ingången av 2006, eftersom deras icke-avskrivna del av anskaffningsutgiften normalt kommer att överstiga jämförelsevärdet synnerligen länge. Detta innebär att värdejämförelsen kommer att få praktisk betydelse först efter flera årtionden. Det är med tanke på förvaltningen inte heller rationellt att fastslå jämförelsevärdet, eftersom det i så fall skulle krävas en omfattande kalkylering av beskattningsvärden och informationsinsamling enbart för detta ändamål.