UNDERVISNINGS- OCH KULTURMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE
Under de kommande åren utmanas det finländska utbildningssystemet särskilt av den differentiering mellan skolor och kommuner i Finland som följer av urbaniseringen och av att årskullarna minskar. Ojämlikheten ökar också inom de stora städerna. Det viktigaste för vänstern är att tillförsäkra alla barn lika rätt att lära sig och gå i skola oberoende av kön, modersmål, föräldrarnas förmögenhet eller utbildningsbakgrund eller elevens behov av stöd för lärande. Varje barns närskola ska vara världens bästa skola.
I regeringens utbildningspolitik ger man med ena handen och tar med den andra. Regeringen har gjort vissa behövliga satsningar på utbildning, men samtidigt har den gjort nedskärningar i utbildningen. Regeringen riktar omfattande nedskärningar särskilt till yrkesutbildningen och på grund av nedskärningarna i statsandelarna är också den grundläggande utbildningen och småbarnspedagogiken de facto föremål för nedskärningar. Högskolorna har drabbats av nedskärningar samtidigt som man försöker öka antalet studieplatser. Det fria bildningsarbetet är också föremål för stränga besparingar.
Finlands existens är beroende av kompetens, och därför är det också samhällsekonomiskt viktigt att satsa på högskoleutbildning, vetenskap och innovationer. I framtiden är målet att minst 50 procent av de unga vuxna ska avlägga högskoleexamen. För att uppnå detta måste antalet nybörjarplatser ökas ytterligare och högskolornas basfinansiering höjas till en nivå som motsvarar antalet nybörjarplatser. Även de studerandes välbefinnande och möjligheter att fokusera på sina studier på heltid måste garanteras.
Tryggandet av högskolornas basfinansiering spelar en avgörande roll när det gäller att bedriva högklassig och fri vetenskap och forskning samt utbilda sakkunniga för arbetslivets behov. Friheten till vetenskap och forskning samt utbildning är ett livsvillkor för hela det civiliserade samhället och demokratin.
Det blir framöver betydligt vanligare att komplettera kompetensen eller studera till ett nytt yrke under karriären, och samhället bör också uppmuntra till detta. Därför behöver vi en politisk vision för vuxenutbildningen där ett av målen är att alla i alla skeden av livet ska kunna avlägga studier som utvecklar enskilda färdigheter, studier inom enskilda examensdelar och studier som leder till examina. Ett fungerande utbildningssystem är en förutsättning för att vi ska kunna åtgärda bristen på kompetent arbetskraft. Regeringens politik går i helt fel riktning, eftersom studierna för personer i yrkesverksam ålder försvåras på många sätt.
Ett mångsidigt konst- och kulturliv samt ett aktivt civilsamhälle är en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati och en del av ett civiliserat samhälle. Konst och kultur är grundläggande behov för ett drägligt liv och sociala relationer och bör höra till de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vänstern anser att alla ska ha rätt av att njuta av kultur och att utveckla sin egen kreativitet och förmåga att uttrycka sig. Konst och kultur måste allt mer nå ut till de områden där människor bor och rör sig. En tillräcklig utkomst för konstnärerna måste tryggas.
Att utöva kultur, konst och motion har stor betydelse för människans välbefinnande och hälsa. Samhället måste trygga vars och ens möjlighet att utöva kultur, konst och motion, även för personer med funktionsnedsättning, långtidssjuka och äldre. Satsningar på idrott och motion lönar sig eftersom de kostnader som uppstår för samhället på grund av stillasittande är enorma. Åtgärderna för att sänka kostnaderna särskilt för barns och ungas fritidsaktiviteter bör ökas inom alla förvaltningsområden. Barn och unga ska överallt i Finland ha rätt till åtminstone en avgiftsfri hobby.
Vuxenutbildningsstödet bör återinföras
Utöver nedskärningarna i det fria bildningsarbetet har också slopandet av vuxenutbildningsstödet försvårat förutsättningarna för livslångt lärande.
Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet hotar att förvärra bristen på arbetskraft särskilt inom social- och hälsovårdstjänsterna samt fostrings- och utbildningssektorn. Inom social- och hälsovården utbildar sig till exempel närvårdare med hjälp av vuxenutbildningsstöd till sjukskötare och inom fostrings- och utbildningsbranschen använder man sig av vuxenutbildningsstöd till exempel för att bli lärare och speciallärare inom småbarnspedagogiken.
Inom dessa områden är lönenivån sådan att det inte är realistiskt att tro att människor i alla situationer kan vidareutbilda sig med egna pengar eller ta lån för detta ändamål.
Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet motiverades till exempel med att det används av högutbildade personer och att det därför inte riktas rätt. Situationen inom social- och hälsovården och fostrings- och utbildningssektorn visar dock att vuxenutbildningsstödet också riktas till branscher som har brist på arbetskraft och att slopandet av stödet förvärrar situationen inom dessa branscher. I stället för att försvåra någons studier bör man undanröja hindren för dem som inte studerar. Vuxenutbildningsstödet kunde i stället för att slopas ha blivit bättre inriktat i stället för att helt och hållet ha körts ned utan ett ersättande system.
För att undanröja hindren för livslångt lärande och bättre än i nuläget möjliggöra jämlika studiemöjligheter är det bland annat viktigt att bättre identifiera inlärningssvårigheterna hos personer i yrkesverksam ålder och stärka stödet för dem.
Överföring av integrationsutbildningen till undervisnings- och kulturministeriet
Syftet med integrationsutbildningen för invandrare är att de ska lära sig språket och utveckla färdigheter som behövs för att få en arbets- eller studieplats samt få kontakter med det finländska samhället. Integrationsutbildningen lyder under arbets- och näringsministeriet och kan ordnas av läroanstalter som har tillstånd att ordna utbildning eller av privata, vinstdrivande företag.
Integrationsutbildningen fungerar dock inte på bästa möjliga sätt. I flera utredningar har det konstaterats att en stor del av deltagarna i utbildningen inte får de språkkunskaper som behövs och att utbildningen är splittrad. Riksdagens kulturutskott har 2018 påpekat att den tidskrävande processen för att upphandla utbildning och ett ekonomiskt styrt upphandlingsbeslut kan leda till att utbildningen inte i tillräckligt hög grad tillgodoser utbildningsbehovet vad beträffar kvalitet, tillgänglighet, lärarnas kompetens och utbildningens kontinuitet.
Utöver riksdagens kulturutskott har till exempel Undervisningssektorns fackorganisation OAJ och Utvecklingsföreningen för yrkeskunnande (AMKE) krävt att integrationsutbildningen för vuxna invandrare i sin helhet ska samordnas av undervisnings- och kulturministeriet. På så sätt kan man bättre än i nuläget utveckla integrationsutbildningen på lång sikt och förbättra utbildningens kvalitet.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 32
Riksdagen förutsätter att regeringen förnyar och återinför vuxenutbildningsstödet.
Reservationens förslag till uttalande 33
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar en proposition om att ordnandet av integrationsutbildning överförs till undervisnings- och kulturministeriet.
10. Småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning och fritt bildningsarbete
Lärande och ett tillräckligt och individuellt stöd för lärande är en viktig fråga i anslutning till barns och ungas välbefinnande. Den grundläggande utbildningen måste stärkas så att man kan säkerställa att alla unga får tillräckliga grundläggande kunskaper och färdigheter och så att alla har tillräckliga färdigheter att övergå till studier på andra stadiet. En mer jämlik utbildning förutsätter att resurserna för den grundläggande utbildningen stärks, i synnerhet för att möjliggöra bättre stöd för barns och ungas lärande och uppväxt.
Inlärningsresultaten visar på ojämlikhet, och coronakrisen bidrog till att ytterligare öka ojämlikheten. Många klarar sig bra i skolan, men andelen som klarar sig dåligt ökar. Det finns utvecklingstrender som hotar jämlikheten i utbildningen: Barnens familjebakgrund inverkar mer än tidigare på inlärningsresultaten. Principen om inklusion har genomförts med otillräckliga resurser. Tillräckliga resurser måste garanteras för reformen av stödet för lärande. Finansieringen bör ökas med 100 miljoner euro.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 34
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder och lämnar riksdagen behövliga ändringsförslag för stärka stödet för lärande i syfte att förbättra förutsättningarna för lärande, minska skillnaderna i lärandet och förbättra arbetsron i skolorna, och att de finansiella resurserna för stödet ökas avsevärt nästa år.
30. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för grundläggande utbildning och småbarnspedagogik (förslagsanslag)
Skiftomsorg för yngre skolelever
För att kombinera familj och arbete samt stödja sysselsättningen måste man bättre än i nuläget hitta metoder för att hantera familjernas mycket olika situationer. Vi behöver fler metoder för att underlätta vardagen särskilt för de småbarnsföräldrar som har låga löner och tungt skiftarbete. Det är viktigt också för att öka sysselsättningen.
I många familjer där en eller flera föräldrar har skiftarbete upplever man att den barnomsorg som kommunerna erbjuder inte följer utvecklingen i arbetslivet. Ett särskilt orosmoment är de yngre skolelever som blir utan vårdplats, trots att föräldrarna i allt större utsträckning arbetar kvällar och nätter samt veckoslut.
Särskilt ensamförsörjare har svårt att ta emot skiftarbete, eftersom samhällets tjänster inte stöder detta. Att stödja sysselsättningen för ensamförsörjare är också en jämställdhetsfråga, eftersom merparten av ensamförsörjarna är kvinnor.
Morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolbarn
Morgon- och eftermiddagsklubbverksamhet ska vara tillgänglig för alla barn. Regeringen har dock beslutat att skära ned finansieringen av verksamheten och täcka underskottet genom att höja maximibeloppen för de avgifter som betalas av familjerna. Detta beslut försvagar barnens möjligheter att delta i trygg och handledd verksamhet utanför skoldagen och hotar hela verksamhetens kontinuitet i många kommuner.
Regeringen motiverar sitt beslut med att kommunernas situation underlättas, men i praktiken leder det till att tjänster gallras bort och ojämlikheten ökar. Om avgifterna blir för höga kan en del kommuner gå in för att upphöra med verksamheten helt och hållet. Då drabbas både familjer med avgiftsbefrielse och familjer med medelstora inkomster, för vilka alltför höga avgifter blir en tröskel att delta. Kommunerna bör tvärtom åläggas och stödjas att erbjuda morgon- och eftermiddagsverksamhet för att varje barn ska ha möjlighet till det.
Morgon- och eftermiddagsverksamheten är inte bara en kostnadspost för kommunerna och staten, utan det är viktigt förebyggande arbete. Det ger barn en trygg vuxennärvaro, minskar ensamhet, stöder skolgång och förebygger utslagning. Verksamheten är också ett viktigt inslag i stödet för lärande: regeringens högtidliga reform blir ett tomt löfte om det inte finns tillräckligt med vuxna i och omkring skolorna som stöd för barnen.
För barn som behöver särskilt stöd är morgon- och eftermiddagsverksamheten ofta en ovärderlig service med tanke på vardagen. Där erbjuds hjälp med att göra läxor och möjlighet att delta i meningsfull, handledd verksamhet. Utan detta stöd blir en del av barnen ensamma efter skoldagen, vilket ökar risken för skolavhopp. Regeringen fortsätter på samma politiska linje där nedskärningarna drabbar familjer och barn på ett sätt som kommer att få återverkningar långt in i framtiden.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 35
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar riksdagen propositioner om att stärka morgon- och eftermiddagsverksamheten och återta regeringens nedskärningar:
Reservationens förslag till uttalande 36
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar riksdagen en proposition om skiftomsorg för yngre skolelever, så att det blir lättare att kombinera familj och arbete under alla former av arbetstider.
31. Statsandelar och statsunderstöd för driftskostnader för läroanstalter för fritt bildningsarbete (förslagsanslag)
Regeringen skär i det fria bildningsarbetet i flera års tid, trots att det fria bildningsarbetet är en viktig del av vårt utbildningssystem. Det fria bildningsarbetet omfattar olika läroanstaltsformer, det vill säga medborgarinstitut, folkhögskolor, sommaruniversitet, studiecentraler och idrottsutbildningscenter.
Den minskade finansieringen kan inte kompenseras med deltagaravgifter, eftersom många efter så stora höjningar inte längre har råd att delta i utbildning. Avgifterna gör redan nu att tröskeln för i synnerhet låginkomsttagare att delta i kurser är hög. En höjning av avgifterna strider också starkt mot grundidén med fritt bildningsarbete, eftersom det fria bildningsarbetet strävar efter att främja den regionala tillgängligheten och jämlikheten i utbildningen. Det statliga stödet är viktigt för att läroanstalterna inom det fria bildningsarbetet ska kunna erbjuda kurser som är förmånligare än motsvarande som ordnas av privata aktörer. Nedskärningarna i utbildningen inverkar allra mest på det fria bildningsarbetets läroanstalter i små kommuner.
Enligt lagen är uppdraget för fritt bildningsarbete att i enlighet med principen om livslångt lärande ordna utbildning som stöder ett enhetligt samhälle, jämlikhet och aktivt medborgarskap.
Läroanstalterna inom fritt bildningsarbete är de största aktörerna inom vuxenutbildning i Finland. De är viktiga aktörer när det gäller att möjliggöra livslångt lärande i hela Finland. Också barn och unga omfattas av det fria bildningsarbetet. Till exempel har idrottsutbildningscentren ungefär 1,4 miljoner studerande varje år. Av dessa är cirka 740 000 barn och unga.
Regeringens nedskärningar i utbildningen inom det fria bildningsarbetet drabbade alltså alla åldersklasser och människor i mycket olika livssituationer, såväl barn, sysselsatta, arbetslösa som pensionärer. Aktörerna inom det fria bildningsarbetet har också en viktig roll i integrationen av invandrare. Med tanke på det livslånga lärandet och lika möjligheter till livslångt lärande är det väsentligt att läroanstalterna inom det fria bildningsarbetet i nuläget når ut till väldigt många andra än enbart högskoleutbildade.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.10.31 med 25 000 000 euro för finansiering av läroanstalterna inom det fria bildningsarbetet.
20. Yrkesutbildning och gymnasieutbildning
30. Statsandel och statsunderstöd för yrkesutbildningen (förslagsanslag)
Yrkesutbildning är för unga en viktig kanal till examen på andra stadiet. Yrkesutbildning på andra stadiet ska ge färdigheter för arbetslivet och fortsatta studier samt bidra till fostrings- och bildningsarbetet. Yrkesutbildningen är också viktig för de vuxnas utbildning. Arbetslivet förändras snabbt och ingen kan för närvarande helt känna till framtida kompetensbehov. Yrkesutbildningen spelar en nyckelroll när det gäller att svara på arbetsmarknadens behov och höja kompetensnivån.
Det är väsentligt att sörja för yrkesutbildningens resurser för att människor med alla slags bakgrund ska kunna uppdatera sin kompetens genom hela livet. Detta stöder också välbefinnandet, arbetshälsan och längre arbetsliv.
Regeringen gör massiva nedskärningar med 120 miljoner euro i yrkesutbildningen. Mängden närundervisning är redan nu otillräcklig i en situation där till exempel de studerandes behov av stöd för lärande har ökat. Läroanstalterna befinner sig i en situation där det inte längre är möjligt att skära ned på förvaltningen, utan nedskärningarna måste genomföras direkt från anordnandet av undervisningen. På grund av nedskärningarna i yrkesutbildningen minskar möjligheterna att studera inom vissa områden. Dessutom måste utbildningen koncentreras, varvid den regionala tillgängligheten till utbildningen försämras.
Det är i praktiken omöjligt att rikta nedskärningarna så att de inte gäller dem som just avslutat sin grundskola eller dem som avlägger sin första examen. Studerande som just avslutat sin grundskola eller andra studerande som avlägger sin första examen studerar i samma grupper och använder samma inlärningsmaterial som andra studerande. Den regionala försämringen av tillgången till utbildning inverkar direkt också på läropliktiga.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.20.30 med 62 600 000 euro för statsandelar och statsunderstöd till yrkesutbildning i syfte att återta regeringens tidigare nedskärningar på 120 miljoner euro, och att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 37
Riksdagen förutsätter att regeringen gör behövliga författningsändringar för att öka mängden närundervisning inom yrkesutbildningen på andra stadiet för unga.
Reservationens förslag till uttalande 38
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål bereder de ändringar som behövs för att studerande från tredjeländer inte ska påföras terminsavgifter på andra stadiet.
40. Högskoleundervisning och forskning
50. Statlig finansiering av universitetens verksamhet (reservationsanslag 2 år)
Starkare basfinansiering för universiteten och ökade nybörjarplatser
Universitetens basfinansiering sjunker i förhållande till antalet studerande, och regeringsprogrammet kommer inte med någon lösning på detta. Universitetens finansiering är alltför beroende av kortsiktiga projekt.
Universiteten behöver också en starkare basfinansiering för att utbildningsnivån för de unga årskullarna ska kunna höjas. En starkare basfinansiering är viktig för den fria forskningen och den undervisning som bygger på den. Universitetens uppgifter och nybörjarplatser kan inte bli fler om inte basfinansieringen ökar. En starkare basfinansieringen ger universiteten stabilitet och förutsägbarhet, vilket är viktigt för en högklassig och långsiktig forskning.
I programmet för Petteri Orpos regering utlovas att regeringen förbinder sig att öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna. Enligt regeringsprogrammet riktas nya nybörjarplatser särskilt till tillväxtcentrum och områden med ett lågt antal nybörjarplatser i förhållande till antalet unga samt till branscher och områden där det förväntas uppstå betydande brist på arbetskraft.
Regeringsprogrammet innehåller dock inga konkreta och realistiska metoder för finansiering av nybörjarplatser. Nivån är helt otillräcklig i förhållande till våra mål och behov. Nybörjarplatserna kan inte ökas utan tillräcklig finansiering. Det är också viktigt att se till att högskolorna får basfinansiering för att utvidga utbildningarna. Utan tillräcklig finansiering kan nybörjarplatserna vid högskolorna också minska jämfört med nuläget. Om nybörjarplatserna inte kompenseras fullt ut till högskolorna är det fråga om en nedskärning i utbildningen.
Det behövs så mycket fler nybörjarplatser att antalet studerande inte kan höjas enbart genom att man ökar marginalkostnaderna per nybörjarplats. För att målet ska nås behövs det också en långsiktig finansieringsplan.
Psykoterapeututbildningen måste ses över och bli avgiftsfri
Finland har kunnat stoltsera med sin avgiftsfria utbildning, men psykoterapeututbildning som ordnas som fortbildning vid universiteten kan kosta de studerande tiotusentals euro. Därför är tröskeln för att utbilda sig för hög, särskilt för personer med låga inkomster. Vänsterförbundet anser att utbildningen av psykoterapeuter och sexualterapeuter måste bli avgiftsfri specialiseringsutbildning.
Dessutom ska man inom psykoterapeututbildningen i enlighet med Sveriges modell införa en utbildning i två steg där utbildningen på basnivå ger beredskap för korta interventioner och den högre nivån motsvarar den nuvarande psykoterapeututbildningen.
Det höga priset på psykoterapeututbildning orsakar också brist på psykoterapeuter, och därför får höginkomsttagare hjälp via den privata sektorn, medan det inom den offentliga sektorns primärvård råder stor brist på psykoterapeuter. Primärvårdens roll inom mentalvårdstjänsterna kan inte stärkas om inte bristen på arbetstagare, såsom bristen på psykiatrer och psykoterapeuter, avhjälps. Vi behöver en övergripande plan för att utveckla utbildningen inom mentalvården och trygga tillgången på yrkesutbildade personer.
Internationella studerande
En heltäckande läsårsavgift för studerande från länder utanför EU och EES kommer att inverka negativt på antalet internationella studerande. Det är alltså inte realistiskt att förvänta sig att antalet internationella talanger ökar. Den här typen av läsårsavgift strider också mot kärnan i den finska utbildningspolitiken, det vill säga utbildning på lika villkor för alla. Beslutet kommer att inskränka i synnerhet möjligheterna för internationella studerande som kommer från förhållanden med låga inkomster att studera i Finland och efter att de avlagt sina studier etablera sig på den finländska arbetsmarknaden. Målen som ställts upp för FoUI-verksamheten uppnås inte heller utan internationella experter.
Regeringen fastställer också terminsavgifter på andra stadiet för studerande från tredjeländer, vilket är problematiskt med tanke på jämlikheten i utbildningen och hotar att öka de studerandes skuldsättning. Visserligen har det påträffats problem med att minderåriga förs till Finland ensamma för att studera. Men terminsavgifter är ingen lösning på detta.
Vi föreslår
att riksdagen ökar den behovsprövade finansieringen under moment 29.40.50 med 25 000 000 euro för att stärka universitetens basfinansiering,
att riksdagen ökar moment 29.40.50 med 30 000 000 euro för fler nybörjarplatser på universiteten, och
att riksdagen ökar moment 29.40.50 med 56 950 000 euro för att återta nedskärningarna, och att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 39
Riksdagen förutsätter att regeringen förbinder sig att långsiktigt öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna och den finansiering som det förutsätter så att kompetensnivån i Finland kan fås att stiga och Finland kan nå sitt mål om att 50 procent av de unga deltar i högskoleutbildning 2030.
Reservationens förslag till uttalande 40
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att avhjälpa bristen på kompetent personal inom småbarnspedagogiken, till exempel genom att öka utbildningsplatserna för lärare inom småbarnspedagogik, förbättra branschens förmåga att attrahera och hålla kvar arbetskraft och utveckla arbetsvillkoren och arbetsförhållandena.
Reservationens förslag till uttalande 41
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar riksdagen en proposition om att psykoterapeututbildningen reformeras i två steg och blir avgiftsfri, och att regeringen anvisar de medel som behövs för detta.
Reservationens förslag till uttalande 42
Riksdagen förutsätter att regeringen utan dröjsmål bereder behövliga ändringar för att studieavgifterna för internationella studerande inte ska höjas och för att högskolornas finansiering inte ska sänkas i motsvarande grad.
55. Statlig finansiering av yrkeshögskolornas verksamhet (reservationsanslag 2 år)
Starkare basfinansiering för yrkeshögskolorna och ökade nybörjarplatser
Yrkeshögskolornas basfinansiering har minskats med nästan en tredjedel under 2010-talet, både i form av direkta budgetnedskärningar och indexfrysningar. Detta har lett till en försämring i utbildningskvaliteten, till exempel i närundervisning och handledning. Det har redan fått återverkningar för de studerande.
En starkare basfinansiering för yrkeshögskolorna är viktig för att kunna utveckla utbildningen, och därför måste yrkeshögskolorna också kunna stärka sin egen forskning.
Regeringen minskar yrkeshögskolornas basfinansiering med 12 miljoner euro. Nedskärningen baserar sig på överföringen av ersättningar för social- och hälsovårdspraktik. Med den summan skulle man kunna utbilda cirka 450 nya proffs inom social- och hälsovården. Regeringens tilläggsfinansiering är dock avsedd att räcka till exempelvis för att öka nybörjarplatserna vid universitetens utbildning för lärare inom småbarnspedagogik och för att finansiera andra nya utbildningsbehov.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.40.55 med 26 500 000 euro för att återta nedskärningarna,
att riksdagen ökar moment 29.40.55 med 25 000 000 euro för att stärka yrkeshögskolornas behovsprövade finansiering och
att riksdagen ökar moment 29.40.55 med 30 000 000 euro för att öka antalet nybörjarplatser vid yrkeshögskolorna.
70. Studiestöd
52. Statsborgen för studielån (förslagsanslag)
Studiestödssystemet bör utvecklas utifrån den studiepenningsdominerade modellen för att ge de studerande möjlighet att fokusera på studierna i stället för att ständigt tvingas oroa sig över sin försörjning. I nuläget lever många studerande under fattigdomsgränsen. De studerande är den enda grupp som förutsätts ta lån till exempel för att köpa mat och betala elräkningen.
Regeringen har gjort studiestödet betydligt mer lånebetonat. Statsborgen har stigit med över 30 procent och studiestödets låneandel har ökat till cirka 75 procent. Det bidrar till en mer lånebetonad modell, och det kommer sannolikt att leda till att allt fler arbetar allt mer vid sidan av studierna och att fler håller ett mellanår efter att de tagit examen från andra stadiet. Det förlänger ytterligare tiden för avläggandet av utbildning. Det är inte lockande att ta lån i ett läge där det är väldigt osäkert om man får jobb efter studierna och där den framtida räntan på banklån är oviss.
Undersökningar visar att viljan att ta lån är kopplad till den studerandes socioekonomiska bakgrund. Att ta lån är en större risk för dem som saknar ett ekonomiskt skyddsnät. Alla högskoleutbildade utexamineras inte heller inom branscher med god lön. Särskilt lönenivån inom kvinnodominerade branscher släpar fortfarande efter mycket i förhållande till utbildningsnivån. En allt större tyngdpunkt på lån och den redan kraftiga skuldsättningen under studietiden lockar inte studerande till de branscher där det råder stor brist på arbetskraft, såsom småbarnspedagogiken och social- och hälsovården.
En större tyngdpunkt på lån leder också till att de studerande skuldsätter sig i allt snabbare takt. Studielånestocken har fördubblats sedan 2017. Situationen förvärras kraftigt av att levnadskostnaderna och räntorna har stigit mycket under den senaste tiden. Allt större studielån kan till exempel göra det svårt att få bostadslån och försvåra livet i övrigt länge efter att studierna är avlagda, bland annat när det gäller att försörja den egna familjen.
För studerande på andra stadiet är det också problematiskt att de trots ökningen av lånen inte kan använda studielånskompensationen även om de utexamineras inom målsatt tid. För studerande under 18 år bör det dessutom beaktas att det är fråga om att läropliktiga ungdomar blir skuldsatta. Skuldsättning redan på andra stadiet kan också inverka på möjligheterna till fortsatta studier. En ökning av studiestödets tyngdpunkt på låneandelen bör därför granskas också med tanke på hur den påverkar den önskade höjningen av utbildningsnivån.
I Finland går högskoleutbildningen fortfarande i arv och ökad betoning på lån under studietiden kommer sannolikt att ytterligare stärka den här utvecklingen. Det innebär ytterligare ökad ojämlikhet inom högskoleutbildningen.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalanden:
Reservationens förslag till uttalande 43
Riksdagen förutsätter att regeringen bereder och inför ett räntetak för studielån.
Reservationens förslag till uttalande 44
Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att höja studiestödet.
55. Studiepenning och bostadstillägg (förslagsanslag)
Regeringen överförde de studerande från det allmänna bostadsbidraget till studiestödets bostadstillägg. Ändringen försämrar i betydande grad de studerandes ekonomiska situation genom att försämra stödet för boende under studietiden. Enligt undersökningar är högskolestuderandenas oro över den egna ekonomiska situationen en central stressfaktor som orsakar psykiska problem. Nedskärningarna i bostadsbidraget, särskilt i fråga om ensamboende studerande, ökar oron över den ekonomiska situationen och försämrar studieförmågan. Det finns långt ifrån tillräckligt med studentbostäder till rimligt pris för alla studerande, och det finns allt färre kollektivbostäder, vilket innebär att möjligheterna att flytta till billigare bostäder kan vara mycket begränsade. På grund av regeringens bostadspolitik kommer det i framtiden att finnas ännu färre bostäder till överkomligt pris i och med att investeringsunderstöden till grupper med särskilda behov, såsom studerande, sänks.
Det allmänna bostadsbidraget är ett årligt bostadsbidrag, men studiestödets bostadstillägg betalas endast under studiemånaderna. De studerande får alltså inte stöd för boendet om somrarna om de inte studerar och tar ut studiestöd under den tiden. I samband med studiestödsreformerna 2014 och 2017 har antalet stödmånader per examen i studiestödet minskats. Beloppet är alltså inte längre på samma nivå som före överföringen av de studerande till det allmänna bostadsbidraget. Det har lett till att tusentals högskolestuderande slutar få studiestöd varje år mitt under studietiden innan de utexamineras. Det finns inte tillräckligt många stödmånader för studier under sommaren. På somrarna finns det också mycket begränsat med kurser som studerandena kan ta med i sina examen. Regeringens politik kommer att öka de studerandes behov av utkomststöd.
Försämrat stöd för de studerandes boende ökar också ytterligare betydelsen av högskolestuderandenas familjebakgrund och försämrar jämlikheten i utbildningsmöjligheterna. De som kommer från bakgrunder med de minsta inkomsterna drabbas hårdast av försämringarna, eftersom de ekonomiska stödnätens betydelse för att trygga ekonomin under studietiden ökar.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 45
Riksdagen förutsätter att regeringen lämnar riksdagen propositioner genom vilka de studerande överförs tillbaka till det allmänna bostadsbidraget.
80. Konst och kultur
En tillräcklig statlig finansiering av konst och kultur måste tryggas, om vi också i fortsättningen ska ha finländsk kultur. Regeringens nedskärningar i kultur och konst äventyrar dock verksamhetsförutsättningarna för kultur- och konstfältet. Nedskärningarna leder till att den regionala ojämlikheten ökar i fråga om kulturtjänsterna.
Kultur- och konstfältet har länge levt i knapphet, och coronatiden försämrade utsikterna och verksamhetsmöjligheterna inom branschen ytterligare. Det har försämrat inte bara möjligheterna till att skapa kultur utan också utkomsten för aktörer inom kulturbranschen samt deras finansiering och välbefinnande i arbetet och överlag. Regeringens nedskärningar i konst och kultur försvagar situationen ytterligare.
Enligt regeringen åtnjuter barn- och ungdomskulturen specialskydd och det anvisas inga nedskärningar i den, men sådana omfattande nedskärningar kommer oundvikligen att påverka kulturen också för barn och unga, eftersom nedskärningarna direkt påverkar barnkulturaktörerna.
Konst och kultur kan inte existera utan konstnärer och kulturutövare. Många anställda inom kulturbranschen har korta anställningsförhållanden som frilansare, självsysselsatta eller med stipendier. Branschen är på många håll sådan att det helt enkelt inte finns fasta anställningar på heltid, och mellan de korta jobben måste man vara beroende av utkomstskydd för arbetslösa eller arbeta inom någon annan bransch, som ofta är så lågavlönad att försörjningen behöver kompletteras med sociala förmåner.
Regeringens nedskärningar i social- och utkomstskyddet för arbetslösa är alltså också en konst- och kulturpolitisk fråga. Också de stora nedskärningarna inom det fria bildningsarbetet drabbar konstnärer och kulturutövare, eftersom många av dem undervisar vid dessa läroanstalter och på det sättet kan dryga ut sina inkomster.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 46
Riksdagen förutsätter att regeringen avsevärt och långsiktigt ökar den offentliga finansieringen av konst och kultur och i samband med tilläggsbudgeten för 2026 lämnar riksdagen en proposition om att avsevärt öka anslagen för konst och kultur.
30. Statsunderstöd för verksamhet vid allmänna bibliotek (fast anslag)
Stöd för köp av litteratur med liten spridning
Biblioteken ökar människors jämlika möjligheter till bildning, kultur och självutveckling. De främjar också läskunnighet och läsandets kultur. Också i regeringsprogrammet nämns vikten av att främja läskunnigheten. När det gäller att stärka läskunnigheten leder dessvärre regeringens konkreta åtgärder i motsatt riktning.
Stödet avskaffades 2024 när regeringen slopade det stöd för köp av kvalitetslitteratur med liten spridning som beviljats sedan 1985. Med hjälp av stödet kunde biblioteken bland annat skaffa faktaböcker, barnböcker och lättlästa böcker och på så sätt upprätthålla förlagsverksamheten i fråga om dessa. De böcker som omfattas av stödet finns på en förteckning över cirka 700–900 verk som sammanställts av experter från statens litteraturkommission, Delegationen för informationsspridning, Selkokeskus och Fotokonstnärernas förbund. Slopandet av stödet försvårar verksamhetsmöjligheterna för en bransch som redan befinner sig i en svår situation.
Med tanke på en mångsidig bildning och med tanke på att den kritiska läskunnigheten får en allt större betydelse är det väsentligt att biblioteken också har tillgång till litteratur som inte är försäljningsframgångar. Stödet för inköp av litteratur med liten spridning är av stor betydelse också för att alla, oberoende av bostadsort, ska ha tillgång till evidensbaserad kunskap.
Lättläst litteratur har stor betydelse till exempel i språkundervisningen för invandrare. Man kan också behöva lättläst litteratur på grund av en utvecklingsstörning, läs- och skrivsvårigheter, ålderdom eller en minnessjukdom. Tillgången till litteratur med liten spridning är alltså också en fråga om jämlikhet i läsningen.
Sett till statsfinanserna har alltså en liten finansiering en stor inverkan, och det är viktigt att trygga dessa fortsättning.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.30 med 1 000 000 euro för stöd för köp av litteratur med liten spridning.
31. Statsandel för driftskostnader för scenkonst och museer (förslagsanslag)
En tillräcklig finansiering av konst och kultur måste tryggas, om vi också i fortsättningen ska ha finländsk kultur. Regeringens nedskärningar äventyrar verksamhetsförutsättningarna för konst- och kulturfältet.
Vi föreslår
att riksdagen återtar tidigare nedskärningar och ökar moment 29.80.31 med 10 900 000 euro för statsandelar och understöd för driftskostnader för scenkonst och muséer.
34. Statsandel och statsunderstöd för driftskostnader för grundläggande konstutbildning (förslagsanslag)
Pilotförsök med jämlikhetspenning för grundläggande konstundervisning
Vänstern strävar med sin kulturpolitik efter att en persons socioekonomiska bakgrund eller familjens kulturella kapital, eller avsaknaden av det, i framtiden inte ska vara avgörande för om man kan bli aktiv konstaktör eller konstkonsument.
För att varje barns rätt till konst och kultur ska tillgodoses måste man sörja för en högklassig grundläggande konstundervisning. Den grundläggande konstundervisningen ger barnen goda färdigheter för konstnärligt självuttryck och identitetsutveckling. Det nuvarande systemet för grundläggande konstundervisning ter sig som att de barn som deltar i konstundervisningen har en specifik socioekonomisk och kulturell bakgrund.
Den grundläggande konstundervisningen har dock en stor betydelse för konstfostran. Systemet lider av ett finansieringsunderskott och det behöver utvecklas för att barn och unga ska få tillgång till grundläggande konstundervisning på ett mer jämlikt sätt än i nuläget. För att förbättra barns och ungas jämlika möjligheter till fritidsaktiviteter bör man också erbjuda den grundläggande konstundervisningen en jämlikhetspenning, alltså behovsbaserad finansiering, på samma sätt som i skolorna. Finansieringen kan fördelas enligt samma socioekonomiska kriterier som jämlikhetspenningen för skolor.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.34 med 5 000 000 euro för ett pilotförsök med jämlikhetspenning för grundläggande konstundervisning.
41. Vissa dispositionsrättsersättningar (reservationsanslag 3 år)
Kompensation för kopiering för enskilt bruk
Regeringen skrotar kompensationen för privatkopiering genom att halvera den med en nedskärning på 5,5 miljoner euro. Kompensation för privatkopiering är den kompensation som betalas till upphovsmännen för att var och en lagligen får kopiera verk för eget bruk. En del av kompensationen för privatkopiering går direkt till upphovsmännen och konstnärerna, medan en annan del finansierar verksamheten vid centren för främjande av kultur.
Kompensationsavgiften är inte ett vanligt kulturanslag enligt prövning. Utöver upphovsrättslagen förutsätter också EU:s direktiv om upphovsrätt i informationssamhället att rättsinnehavarna får rimlig kompensation för kopiering för enskilt bruk. Begreppet "rimlig kompensation" som avses i direktivet begränsar regeringens möjligheter att enligt prövning minska anslaget exempelvis på grund av de allmänna statsfinansiella sparbehoven.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.80.41 med 5 500 000 euro för kompensation för kopiering för enskilt bruk.
50. Understöd för främjande av konst och kultur (reservationsanslag 3 år)
Kultur- och konstfältet har länge levt i knapphet, och coronatiden försämrade utsikterna och verksamhetsmöjligheterna inom branschen ytterligare. Det har försämrat inte bara möjligheterna till att skapa kultur utan också utkomsten för aktörerna inom kulturbranschen. Regeringens nedskärningar i konst och kultur försvagar situationen ytterligare.
Finansiering av Konsttestarna
Konsttestarna är Finlands största kulturpedagogiska program, genom vilket alla elever i årskurs åtta, det vill säga omkring 70 000 unga och deras cirka 5 000 lärare, får ta del av konstupplevelser.
Alla barn och unga har rätt till konst och kultur. Ju längre bort från de stora städerna man kommer, desto färre professionella kulturtjänster erbjuds. Tillgången till kulturtjänster för barn och unga påverkas också till exempel av socioekonomisk ställning, och huruvida man aktivt deltar eller inte deltar i kultur går ofta i arv från en generation till nästa.
Via programmet Konsttestarna erbjuds en hel årskull i hela Finland inträdesbiljetter och transport för att ta del av en opera-, teater- eller cirkusföreställning eller för att gå på konsert eller konstutställning. Genom Konsttestarna kan man alltså på många sätt förbättra tillgängligheten till konst och kultur och minska ojämlikheten.
Den verksamhet som programmet Konsttestarna erbjuder är också förenlig med målen i läroplanen och kan inkluderas i den. I anslutning till programmet kan man också samarbeta mellan läroämnena med betoning på konst. Programmet utvecklas ständigt utifrån de ungas respons så att innehållet är modernt och tilltalande för de unga.
Vi föreslår
att riksdagen återtar tidigare nedskärningar och ökar moment 29.80.50 med 16 500 000 euro för understöd för att främja konst och kultur.
att riksdagen höjer den offentliga finansieringen av konst och kultur genom att öka momentet med 28 000 000 euro för att trygga verksamhetsförutsättningarna för de kreativa branscherna och det fria fältet och
att riksdagen ökar moment 29.80.50 med 1 400 000 euro till Konsttestarna.
90. Idrottsverksamhet
Inom idrottspolitiken oroar sig Vänsterförbundet för att idrotten har polariserats. Det finns fortfarande många som rör på sig mycket, men antalet personer som rör på sig mindre än rekommenderat har ökat. Den socioekonomiska ställningen har betydelse också inom idrott och motion. Den påverkar motionsvanorna och möjligheterna att delta i mångsidig motion. Allt beslutsfattande ska ta fasta på att stödja en aktiv livsstil. Exempelvis trafikpolitiken och stadsplaneringen har stor betydelse för främjandet av vardagsmotion.
Jämställdheten mellan könen förverkligas inte inom idrott och motion, och det krävs fortfarande mycket också av statens idrottspolitik för att rätta till detta missförhållande. Invandrare, särskilt invandrarkvinnor, behöver mångsidigt stöd för att delta i motion och föreningsverksamhet. Man bör inom alla nivåer av beslutsfattandet satsa på lika möjligheter för barn och unga att röra på sig, eftersom det är i barndomen man bygger grunden för sitt lärande och een aktiv livsstil och lärande. Därför anser vänstern att det är viktigt att varje barn garanteras en avgiftsfri hobby. Motion och de gemenskaper som hör samman med motion är viktiga också när det gäller att främja pensionärernas välbefinnande och ingripa i ensamhet.
50. Främjande av idrott och motion (reservationsanslag 2 år)
Regeringens nedskärningar i motion och idrott försvagar möjligheterna att främja och upprätthålla en fysiskt aktiv livsstil bland medborgarna. Det finns en risk för att nedskärningarna i motion och idrott multipliceras i kommunerna, om både staten och kommunerna minskar stödet till motion under de kommande åren. Motion och idrott främjas också genom beslut inom andra sektorer. Exempelvis är satsningar på gång- och cykelleder och naturstråk också satsningar på en fysiskt aktiv livsstil. Också social- och hälsovårdens åtgärder i anslutning till livsstilsrådgivning och rehabilitering ingår i politiken för att främja motion och idrott.
Största delen av kommunerna bedömer redan nu att behovet av att iståndsätta idrottsanläggningar eller reparationsskulden är ett betydande problem i den egna kommunen. Även om kommunerna till stor del står för kostnaderna för byggandet av idrottsanläggningar, har statligt stöd stor betydelse till exempel för inledandet av ombyggnadsprojekt. På grund av regeringens nedskärningar i motion och idrott förblir många idrottsanläggningar obyggda eller orenoverade. Det är också fråga om att sörja för idrottsanläggningarnas mångsidighet, tidsenlighet och säkerhet.
Dessutom drabbas motion och idrott av en betydande höjning av mervärdesskatten på idrottstjänster. Detta höjer priset på motionsaktiviteter och försämrar situationen för idrottsföreningar och idrottsföretag. Regeringen har inte bedömt de sammanlagda konsekvenserna av skattepolitiken och nedskärningarna i motion och idrott exempelvis för barn och unga, medan det samtidigt försämrar den ekonomiska situationen för många familjer med låga inkomster. Kostnaderna för hobbyer har stigit kraftigt under de senaste åren, och regeringens politik påskyndar denna utveckling.
Motion och idrott hänger inte enbart på statsbidrag utan arbetet på gräsrotsnivå och volontärernas insatser spelar en viktig roll. Den statliga finansieringen är dock en viktig motor för att arbetet ska kunna hållas igång. De krympande resurserna utgör ett allvarligt hot mot idrottsaktörernas långsiktiga arbete för att främja en rörlig livsstil. Osäkerheten i finansieringen av motion och idrott försvårar också planeringen av verksamheten på lång sikt.
Fysisk inaktivitet kostar samhället över 4,7 miljarder euro årligen. I regeringsprogrammet för regeringen Orpo identifieras väl att motion stärker välbefinnandet och förbättrar funktionsförmågan samt hjälper till att lära sig nytt. I sitt program lovar regeringen att främja en fysiskt aktiv livsstil genom ett separat program som inbegriper hela statsförvaltningen. Regeringens nedskärningar i motion och idrott står i skarp kontrast till skrivningarna i regeringsprogrammet.
I den finländska idrottskulturen har föreningarna en central ställning, och föreningsverksamheten är kärnan i medborgarverksamheten inom idrotten. Föreningarna är av stor betydelse inom elitidrott, tävlingsidrott och hobbyidrott. Särskilt när det gäller idrott och motion för barn och unga spelar föreningarna en stor roll. För många barn och unga är föreningarna en oersättlig gemenskap där man upplever mycket och utvecklas tillsammans.
Idrottsföreningarna ska å ena sidan erbjuda sakkunnig träning och handledning och å andra sidan vara avgiftsfria. Denna ekvation är för svår för många föreningar vars verksamhet bygger på frivilligarbete. Förutsättningarna för allmännyttig medborgarverksamhet bör stödjas i högre grad än för närvarande.
Idrottsföreningarnas ekonomi belastas också av att kostnaderna stiger och av att trycket på att höja avgifterna för juniorverksamheten ökar. När kostnaderna stiger också inom andra livsområden kan idrottsavgifterna bli för höga, särskilt i familjer med låga inkomster. Att sluta ägna sig åt en hobby som är viktig i barnets och den unga personens liv kan vara en stor förlust också i det sociala livet och öka känslan av utanförskap och ensamhet.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.90.50 med 4 000 000 euro för att öka föreningsstödet som stöder ungas idrottsaktiviteter,
att riksdagen ökar moment 29.90.50 med 10 000 000 euro för att återta de tidigare nedskärningarna i främjandet av en fysiskt aktiv livsstil och motionsförhållandena, och
att riksdagen ökar moment 29.90.50 med 11 000 000 euro för stöd till en fysiskt aktiv livsstil och upprätthållande av en sådan livsstil.
91. Ungdomsarbete
Det är en allvarlig signal för samhället när allt fler unga mår psykiskt dåligt och känner osäkerhet. En stor del av de unga mår bra, men de som mår sämst mår dåligt på många olika områden. Också coronaåren bidrog till att problemen växte i de familjer som hade det svårt sedan tidigare, och det kommer sannolikt att synas i barnens och de ungas liv ännu länge. Beklagligt ofta är det fråga om generationsöverskridande utsatthet.
De unga som mår dåligt av flera olika orsaker faller alltför ofta utanför samhällets skyddsnät. När exempelvis mentalvårdstjänsterna inte är tillräckligt lättillgängliga, måste barnskyddet också hjälpa unga med psykiska symtom. Det är viktigt att utveckla samarbetet mellan barnskyddet och barn- och ungdomspsykiatrin. Det bör också säkerställas att också barnens behov av hjälp utreds när de vuxna i familjen uppvisar symtom på psykisk ohälsa.
Regeringens nedskärningar och försämringar av tjänsterna försvårar de ungas liv och är ytterst kortsiktiga. Regeringen ökar fattigdomen bland barnfamiljerna. Regeringen skär i studiepenningen och bostadsbidraget för unga. Regeringen försämrar förutsättningarna till rehabilitering för unga som löper risk för utslagning och försämrar eftervården inom barnskyddet. Regeringen gör nedskärningar i ungdomsarbetet. Regeringen avskaffar skattefriheten vid köp av en första bostad. Listan kunde göras ännu längre.
I stället för nedskärningar som drabbar de unga och barnfamiljerna måste vi satsa på familjernas välbefinnande och försörjning, på att stärka framtidsutsikterna och delaktigheten för unga och på tjänster för unga.
Våldsbrott och gängbildning bland unga är oroväckande företeelser. Det krävs många olika lösningar för att hjälpa unga som uppvisar symtom genom att begå brott. Det viktigaste är att förebygga illabefinnande och beteendemönster som leder till att den unga begår brott. För det krävs framför allt en fungerande socialpolitik. Situationen måste åtgärdas i mångproffessionellt samarbete och hela familjens situation ska tas i beaktande. Det kräver till exempel tillräckliga resurser för barnskyddet och ungdomsarbetet samt samarbete mellan hemmet och skolan.
Vi föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:
Reservationens förslag till uttalande 47
Riksdagen förutsätter att regeringen återtar nedskärningarna och försämringarna som berör barnfamiljer och unga, och att regeringen vidtar förvaltningsövergripande åtgärder för att stödja de ungas välbefinnande.
50. Främjande av ungdomsarbete (reservationsanslag 3 år)
Nedskärningarna i ungdomsarbetet är kortsiktiga eftersom ungdomsarbetet har en central roll i att förebygga olika problem.
Ungdomsarbete är ett litet område i statsbudgeten, men det omfattar stora och viktiga frågor. Ungdomsarbetet stöder unga i vardagen och genom det får många ungdomar hjälp med till exempel frågor som gäller framtidsval och den egna utvecklingen. Ungdomen är en tid av livsövergångar och förändringar. Med dessa behöver många ungdomar hjälp och stöd för att stöda sin egen uppväxt, utveckling, självständighet och deltagande. Särskilt viktigt är ungdomsarbetet för dem som inte har en trygg vuxen i sitt liv eller som har en stor belastning och svåra livssituationer i familjen. Ungdomsarbete är viktigt också när det gäller att ingripa i generationsöverskridande utslagning.
Ungdomsarbete är lågtröskelverksamhet där också många frivilliga deltar. Vid sidan av dem behövs det också yrkesutbildade personer för att sköta verksamheten. Nedskärningarna i ungdomsarbetet drabbar dock i stor utsträckning också det civila samhället, vilket är irrationellt ur ekonomisk synvinkel. Genom ungdomsarbetet kan man på ett kostnadseffektivt sätt producera tjänster, verksamhet och stöd till ungdomar.
Nedskärningarna i ungdomsarbetet ökar ojämlikheten bland ungdomarna och minskar mötena med kompisar. Experter som arbetar med unga bedömer att nedskärningarna i ungdomsarbetet särskilt hårt drabbar unga som bor på landsbygden och unga som redan är i utsatt ställning.
Att stödja ungdomsarbete är också utmärkt mentalvårdspolitik. Det ger stöd till exempel för unga med beroendeproblematik eller självdestruktiva beteenden. Nedskärningarna i ungdomsarbetet ökar ungas psykiska ohälsa och marginalisering. Regeringen gör nedskärningar i ungdomsarbetet under flera år. Nedskärningarnas konsekvenser för utslagningen av unga och därigenom för statsfinanserna måste bedömas.
Organisationer och kompetenscentrum inom ungdomsområdet har en betydande roll i att utveckla ungdomsarbetet, och likaså när det gäller att stärka de ungas delaktighet och hobbyverksamhet. Organisationerna inom ungdomsområdet är också en viktig aktörer när det gäller att tillhandahålla ungdomsarbete.
Stöd till Prometheus-läger
Prometheus-lägrets stöd rf grundades 1990 och ordnar religiöst och partipolitiskt obunden utbildning som syftar till att stödja den unga på sin väg mot vuxenlivet och i bildandet av en livsåskådning. Avsikten är att för de unga som inte hör till något religiöst samfund eller som inte är religiösa trygga möjligheterna till utbildning som stöder den unga på vägen mot vuxenlivet. Föreningen strävar efter att erbjuda så många unga som möjligt en högklassig lägerupplevelse.
Det skulle ha funnits minst tusen fler villiga deltagare än vad man kunde ta emot. Responsen från lägren har varit mycket positiv.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.91.50 med 3 000 000 euro för stöd till organisationer och kompetencentrum inom ungdomsområdet,
att riksdagen ökar moment 29.91.50 med 5 000 000 euro för att främja ungdomsarbete och återta tidigare nedskärningar och
att riksdagen ökar moment 29.91.50 med 350 000 euro för att öka de finansiella resurserna för Prometheus-lägrets stöd rf och för att utöka verksamheten så att den motsvarar efterfrågan.
51. Verkstadsverksamhet för unga, uppsökande ungdomsarbete samt skol- och läroanstaltsungdomsarbete (reservationsanslag 3 år)
Uppsökande ungdomsarbete utförs i de flesta kommuner i Finland och via det når man till exempel unga som har avbrutit sina studier eller annars riskerar att falla utanför samhällets skyddsnät. Det uppsökande ungdomsarbetet hjälper unga att bli självständiga och få det stöd och de tjänster som behövs. Många unga behöver hjälp med livskompetens och för att komma in på arbetsmarknaden eller utbildning. Det uppsökande ungdomsarbetet är alltså en viktig aktör när det gäller att nå och hjälpa unga som riskerar att marginaliseras. Det har en viktig roll också när det gäller att lösa problem med den psykiska hälsan eftersom man via det uppsökande ungdomsarbetet kan hänvisa de unga till tjänster som erbjuder hjälp.
Arbetsverkstadsverksamhet erbjuds i cirka 90 procent av kommunerna i Finland och vanligen är det en kommun, organisation eller stiftelse som ordnar verksamheten. De vanligaste tjänsterna som verkstäderna erbjuder är arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, arbetsprövning, lönesubventionerat arbete och social rehabilitering. Verkstadsverksamheten har en viktig roll i att hjälpa de unga att få sin vardag att fungera bättre, att komma vidare i livet och att få sysselsättning. Läroplikten kan också fullgöras i verkstadsverksamhet. Det här är inte möjligt utan tillräckliga resurser.
En fungerande socialpolitik är av största vikt också i bekämpningen av brottslighet bland barn och unga. Det effektivaste sättet att ingripa är genom tillräckliga resurser för barnskyddet och ungdomsarbetet samt genom samarbete mellan skolan och hemmet. Också därför måste en tillräcklig finansiering av det uppsökande ungdomsarbetet och verkstadsverksamheten tryggas.
Vi föreslår
att riksdagen ökar moment 29.91.51 med 10 000 000 euro för uppsökande ungdomsarbete och för verkstadsverksamhet.