Allmän motivering

Utskottet tillstyrker propositionen med ändringar.

Regeringen föreslår en rad riktade och partiella temporära skattelättnader som ska förbättra virkestillförseln och tillgodose skogsindustrins råvarubehov. Förslagen gäller temporär och partiell skattefrihet för inkomsten av virkesförsäljning, temporär skattefrihet för inkomsten av försäljning av förstagallringsvirke och en utvidgning av det högsta skogsavdraget och grunden för hur det fastställs.

Skattefriheten för inkomsten av försäljning av förstagallringsvirke är också avsedd att främja god skogsvård. Med det utvidgade skogsavdraget vill man också uppmuntra skogsägarna att utöka sin skogsareal. Tanken är att skapa större skogslägenheter och koncentrera ägandet till dem som bedriver ett aktivt skogsbruk.

Meningen är att de temporära lagändringarna ska tillämpas retroaktivt från och med den 1 april 2008. Den nya bestämmelsen om skogsavdrag ska tillämpas första gången vid beskattningen för 2008.

De föreslagna åtgärderna anses utgöra en förmån som i princip uppfyller kännetecknen för statligt stöd. Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse, den s.k. de minimis-förordningen, ska tillämpas på förmånerna. För att stöd ska vara tillåtet får summan av alla de stöd som stödtagaren får utifrån de minimis-förordningen inte överstiga 200 000 euro under skatteåret och de två föregående skatteåren. På grund av specialbestämmelserna om primärproducenter inom jordbruket är gränsen 192 500 euro för dem som bedriver jordbruk.

I propositionens motivering konstateras det dessutom att om gränsen för det högsta beloppet överskrids, kan förordningen inte tillämpas ens på den del som inte överstiger detta belopp.

Jord- och skogsbruksutskottets utlåtande

Utskottet gör den generella iakttagelsen att de föreslagna skattelättnaderna och det utvidgade skogsavdraget stöder regeringens mål att få mer inhemskt virke ut på marknaden och utöka lägenhetsarealen. Det är viktigt för ett lönsamt och konkurrenskraftigt skogsbruk. Det är också angeläget att principerna för skogsbeskattningen är förenliga med principerna för att främja förnybar energi.

Men utskottet tar upp flera enskilda ändringar som föreslås i inkomstskattelagen (lag 1) och som det ser som problem, som:

• att de bara delvis avdragsgilla utgifterna som gäller skattefria inkomster lämnar rum för tolkningar (43 b § 3 mom.),
• hur avdrag som gäller den skattefria inkomsten och som gjorts vid beskattningen för tidigare år ska intäktsföras (43 b § 2 mom.),
• att skogsavdraget och stödet enligt lagen om finansiering av ett hållbart skogsbruk (544/2007, Kemera-stödet) ska omfattas av kommissionens de minimis-förordning (43 c §),
• att det är svårt att fastställa köpetidpunkten om inget särskilt köpebrev upprättas,
• att skogsavdrag ska läggas till överlåtelsevinsten (46 § 8 mom.),
• att utgifterna för förhandsröjning är partiellt icke-avdragsgilla (43 b § 3 mom.).

Utskottet har krävt att man ser över propositionen på de här punkterna eller att man avstår från att göra de föreslagna ändringarna.

Således ska till exempel de utgifter som omfattas av begränsat avdrag specificeras och i dem ska bara de utgifter för avverkning och drivning räknas in som har ett direkt samband med virkesförsäljning. Likaså ska man avstå från att intäktsföra avdragna utgifter retroaktivt, eftersom en retroaktiv intäktsföring är statsekonomiskt betydelselös och inte skulle stödja målet att främja virkeshandeln.

Om det enligt dagens affärspraxis inte upprättas något särskilt köpebrev över virkesköpet, anser utskottet att överlåtelsehandlingen eller slutmätningsintyget bör betraktas som ersättande handlingar. Dessutom bör förhandsröjning ses som jämförbar med andra skogsvårdsåtgärder, och kostnaderna bör inte räknas till utgifter för förvärvande av försäljningsinkomster.

Vidare tar utskottet upp en rad negativa påföljder av regeringens sätt att tolka de minimis-förordningen i propositionen. Det gäller framför allt när stödbeloppet överstiger 200 000 euro under tre skatteår. Om förordningen inte är tillämplig ens på den del av stödet som inte skjuter över gränsen för det högsta beloppet, kan en del stora aktörer och leverantörer av energived bli utan Kemera-stöd. Så kan det också gå för jordbruksföretagare som har fått allmänt de minimis-baserat stöd (startstöd för företagsverksamhet, investeringsstöd för företag och stöd för utveckling av företag eller företagsgrupper).

Men gemenskapens bestämmelser om de minimis-stöd kan också tolkas på ett annat sätt. Det har framhållits för utskottet att endast det högsta beloppet 200 000 euro är väsentligt med tanke på utbetalningen av stöd, och att stöd inte kan vägras till den del det håller sig under detta belopp. De nationella bestämmelserna om gemenskapsstöd bör tolkas generöst, dvs. enligt detta senare alternativ. Utskottet har påpekat att det handlar om den nationella tolkningen av förordningen.

Utskottet uppmärksammar dessutom den arbetsinsats som de minimis-upplägget kommer att kräva med att bereda bestämmelser, ändra datasystemen, administrera stöden och underhålla systemet och upprätta ett rikstäckande register. Den som ansöker om stöd ska ändå ha kvar ansvaret för att anmäla de minimis-baserade stöd.

Med hänvisning till problemen anser utskottet att Kemera-stöden fortfarande bör ingå i notifieringssystemet. Det måste läggas fast i skattelagstiftningen att det sammanlagda beloppet av skattelättnader och Kemera-stöd (stöd för unga gallringsskogar, drivning och flisning av energived) får vara högst 200 000 euro. Dessutom bör samfällda skogar uteslutas från stöd.

Avslutningsvis föreslår utskottet att finansutskottet i sitt betänkande ska kräva att regeringen skyndsamt kommer med en proposition med förslag till att värdet av skattefritt leveransarbete höjs från nuvarande 125 till 250 kubikmeter. Det skulle också öka tillgången på inhemskt virke.

Finansutskottets ståndpunkt

Utskottet anser att propositionen i princip är lyckad och motiverad. Den bör i vilket fall skyndsamt sättas i kraft för att skapa klarhet i skogsägarnas rättsliga ställning.

Utskottet har emellertid fäst sig vid samma enskilda och i vissa avseenden mycket betydelsefulla problempunkter som jord- och skogsbruksutskottet. Det tillstyrker därför de föreslagna preciseringarna i 43 b § 2 och 3 mom. i inkomstskattelagen. Dessutom finns det anledning att precisera tillämpningen av det högsta skogsavdraget i 55 § 2 mom., om en skogsfastighet har överlåtits före den 1 januari 2008. Förslagen motiveras särskilt i detaljmotiveringen.

Utskottet tar upp vissa frågor kring skogsavdraget och tidpunkten för virkesköp. Dessutom föreslår det ett uttalande om samfällda skogar.

Däremot har det på grund av den tillgängliga tiden inte varit möjligt att bedöma underhållet av de minimis-systemet i praktiken eller förslaget att innesluta Kemera-stöden i de minimis-stödet. Utskottet föreslår inte heller någon ändring i bestämmelsen om värdet av skattefritt leveransarbete.

Skogsavdrag

Propositionens motivering.

  Propositionen gör en omfattande genomgång av gemenskapsrätten om statligt stöd och hur den har inverkat på propositionen. En av utgångspunkterna är att kommissionen i sitt beslut den 8 februari 2008 ser på stöd enligt den nya Kemera-lagen som statliga stöd. Den konstaterade i samma sammanhang att en enskild skogsägare kan uppfylla kriterierna för ett företag enligt bestämmelserna om statligt stöd. Kommissionen stöder sin ståndpunkt på EG-domstolens avgörandepraxis.

I propositionen beskrivs också de kriterier som kommissionen åberopat för att precisera statligt stöd som ges genom beskattningen. De viktigaste i det här sammanhanget har att göra med om förmånen ska ses som specifik eller selektiv. Om en åtgärd är specifik i den meningen att den gynnar vissa företag eller en viss produktion och detta inte kan motiveras med det allmänna skattesystemets natur eller den ekonomiska strukturen, är det fråga om statligt stöd.

Det väsentliga är alltså att bedöma om åtgärden utgör ett undantag från det allmänna skattesystemet. Åtgärden är ett undantag, om förmånen inte är tillgänglig på lika villkor för alla företag som är verksamma inom medlemsstaten i fråga. Men propositionen går inte närmare in på hur lika villkor ska bedömas, eftersom skattesystemet i sig omfattar grupper av skattskyldiga som beskattas på olika sätt och alltså redan i sig är segregerande.

Regeringen stannar i sin proposition för att också skogsavdraget måste ses som statligt stöd. Det motiveras med att skogsavdraget ger bredare möjligheter att dra av anskaffningsutgiften än vårt skattesystem i övrigt. Jämförelsen har gjorts mot den allmänna rätten att dra av anskaffningsutgiften antingen som årliga avskrivningar eller vid beskattningen av överlåtelsevinst. Enligt motiveringen understryker det avdragsrättens exceptionella karaktär att skogsavdraget utvidgas till att gälla varje skattskyldig.

I samband med behandlingen av ärendet har finansministeriet framhållit att skogsbruket är den enda formen av företagsamhet som har ett avdrag som skogsavdraget. Det gäller inte heller alla skattskyldiga eller fastigheter. Med detta avses förmodligen att det bara är fysiska personer, dödsbon, beskattningssammanslutningar och samfällda skogar som har rätt att göra avdrag, men inte t.ex. sammanslutningar. Dessutom får avdraget göras bara på kapitalinkomsten av en skogsfastighet som förvärvats mot vederlag efter det att inkomstskattelagen trädde i kraft.

Vidare har ministeriet påpekat att beloppet av skogsavdraget i framtiden inte längre ska utgå från anskaffningsutgiften för virket vid tidpunkten för köpet. Vid virkesförsäljningen kan det alltså i praktiken gå så att avdraget görs på anskaffningsutgiften för en helt annan skog än den som virke säljs från. Därmed är det möjligt att göra avdrag på anskaffningsutgiften för en viss skog till och med flera decennier innan det säljs virke från samma skog.

Utskottets syn.

Utskottet har inte haft någon möjlighet att klarlägga hur rättmätig den slutsatsen är att en enskild skogsägare uppfyller kriterierna för ett företag enligt reglerna om statligt stöd. Propositionen är luddig på den punkten. Ministeriet har i sitt utlåtande krävt ett klarläggande. Det är nödvändigt och motiverat, anser utskottet.

Utskottet finner argumenteringen i propositionen konsekvent i sig men ifrågasätter argumentens hållbarhet. Osäkerheten om huruvida enskilda skogsägare är att betrakta som företag eller inte har redan konstaterats. Dessutom kan också propositionens motivering ses i en annan belysning.

Skogsavdraget gäller för det första alla dem som beskattas enligt det differentierade inkomstskattesystemet och som uppfyller de allmänna villkoren för att få avdrag. Det kan inte vara en avgörande aspekt att t.ex. sammanslutningar inte omfattas av avdraget, eftersom sammanslutningar i alla delar beskattas på andra grunder (lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet) än till exempel fysiska personer. Det väsentliga bör vara att alla i samma omständigheter behandlas på lika grunder. Skogsavdraget uppfyller detta kriterium.

För det andra förklaras det faktum att skogsavdraget bara gäller fastigheter som förvärvats mot vederlag den 1 januari 1993 eller därefter av att inkomstskattelagen trätt i kraft. Före det var hela skogsskattesystemet helt annorlunda och därför är det inte förnuftigt att göra någon jämförelse med tiden före 1993.

Utskottet ser inte heller det som avgörande att skogsavdraget i fortsättningen gäller för varje enskild skattskyldig och görs utifrån anskaffningsutgiften för alla skogsfastigheter som den skattskyldige äger. Det finns och har av hävd funnits liknande avdrag utifrån den sammanlagda anskaffningsutgiften också på annat håll i skattelagstiftningen. Det är alltså ingen exceptionell lösning till denna del heller.

Omläggningen av avdraget så att det gäller varje skattskyldig ökar inte heller summan av skogsavdraget utan periodiserar det bara på ett nytt sätt. Också om den förändrade periodiseringen kan tolkas som ett stödelement, handlar det om så små belopp att det inte finns någon anledning att betrakta hela skogsavdraget som statligt stöd.

Det som ytterligare accentuerar förändringens obetydliga roll är att skogsägaren genom fastighetsförrättning kan föra samman separata fastigheter till en enda fastighet.

På det hela taget går skogsavdraget ut på att man gör avdrag för anskaffningsutgiften för skogen på en skogsfastighet. Själva markgrundens andel av anskaffningsutgiften dras av enligt allmänna principer vid fastighetsöverlåtelse. Skogsavdraget är alltså en del av det allmänna skattesystemet och den aktuella ändringen ett steg i den riktningen.

Ändringen av skogsavdraget har samband med propositionen om temporära skattelättnader i skogsbeskattningen och därför anser utskottet att skogsavdraget i detta sammanhang för rättssäkerhetens skull kan införlivas med de minimis-stödet.

Utskottet betraktar inte skogsavdraget som statligt stöd i sig och menar därmed att det bör klarläggas hur skogsavdraget kan uteslutas ur de minimis-avdraget när den temporära skattelättnaden löper ut.

Om gränsen för de minimis-stödet överskrids.

I propositionen motiveras det inte i det fall att stödgränsen 200 000 euro överskrids varför också den del av stödet vägras som inte skjuter över gränsen. Som sagt har också motsatt uppfattning framförts som inte på minsta vis inskränker grundidén med de minimis-stödet. Därför är det viktigt att gränsöverträdelsefrågan utreds i grunden och att skogsorganisationer och skogsägare hålls underrättade.

Hur tidpunkten för köpet fastställs

Ett villkor för den föreslagna temporära, partiella skattefriheten för inkomst av försäljning av virke är att virkesförsäljningen har skett vid den tid som nämns i den behöriga bestämmelsen. Skattefriheten föreslås gälla inkomsten av rot-, leverans- och kontantförsäljning. Villkoret för temporär skattefrihet för inkomsten av försäljning av förstagallringsvirke är i sin tur att avverknings- eller leveransavtal har ingåtts inom en viss tid.

I propositionens motivering nämns också den situationen att säljaren och köparen inte har upprättat något särskilt köpebrev mellan sig. I så fall ska tidpunkten för köpet bestämmas utifrån allmänna avtalsrättsliga principer. Motiven har gett upphov till en viss oklarhet om tolkningen, eftersom avtalstidpunkten inte minst vid virkesköp genom förmedling av skogsvårdsföreningarnas leveransservice inte kan anges entydigt och utan att väga in allmän praxis i branschen.

Virkesköp som förmedlas av skogsvårdsföreningarna föregås av en lång rad separata etapper som kan sprida sig över flera år. Ett exempel på en sådan etapp är att köparen lämnar in en fullmakt att ingå virkesköp. Fullmakten kan gälla ett visst projekt eller omspänna flera år. Det betyder att det kan gå en lång tid från det att fullmakten ges till dess att avtalet om virkesköp ingås. Fullmakten är typiskt ett bemyndigande för skogsvårdsföreningen att ingå köpet vid lämplig tidpunkt och på bästa möjliga villkor.

Skogsvårdsföreningens virkesleveransplan är likaså en föregående åtgärd som innebär att föreningen kommer överens med köparen om virkesleveransen. På detta stadium vet parterna typiskt inte till exempel vems skog virket levereras från. Skogsägaren är inte heller annars part i planen.

Det väsentliga är att om det inte på något stadium ingås ett särskilt, bindande avtal om virkesförsäljning, tolkas de här föregående åtgärderna inte som köp.

Det som i vanliga fall avgör tidpunkten för köpet är när skogsägaren eller den som fått fullmakt beslutar om att en stämplingspost ska säljas. Inte ens det resulterar alltid i ett särskilt daterat dokument, om köpet genomförs genom förmedling av skogsvårdsföreningens leveransservice.

Utskottet understryker att allmän sed i branschen bör beaktas i tolkningen av tidpunkten för köpet. Det tillrådliga är att skogsvårdsföreningarna skriver ut ett intyg med tidpunkten för köpet för virkesköp som genomförts i år. Då kan beskattningen förrättas utifrån intyget i brist på annan utredning. I annat fall är den tidpunkt då köpet tidigast kan anses ha genomförts den då avverkningen inleds. I sista hand kan ett dokument över virkesöverlåtelse eller slutmätning eller något annat tillförlitligt dokument anses som avgörande.

Utskottet ser helst att skogsvårdsföreningarna lägger om sina metoder och framgent dokumenterar tidpunkten för köpet på ett korrekt och tillförlitligt sätt från första början.