Motivering
Utskottet tillstyrker propositionen och kompletteringspropositionen
utan ändringar, men anför följande motivering
och anmärkningar.
Ändringar i inkomstskatteskalan.
De sakkunniga som utskottet har hört har ansett skattelättnaderna
i inkomstskatteskalorna vara ett steg i rätt riktning,
men påpekar att de är otillräckliga.
De föreslagna skattelättnaderna i inkomstskatterna för
löntagare räcker enligt de sakkunniga bara till
för att kompensera den automatiska höjningen av
inkomstskatten på grund av de ökade förvärvsinkomsterna,
men innebär inga lättnader i skatterna på löner.
Detta anses vara ett problem bland annat med avseende på den
internationella skattekonkurrensen och den ekonomiska tillväxten.
I det rådande ekonomiska läget hade det varit
befogat att sänka marginalskattesatserna i inkomstskatteskalorna
med en procentenhet över hela linjen, ansåg flera
av de sakkunniga.
Tillsammans med de övriga budgetlagarna i skattefrågor
stämmer ändringarna i inkomstskatteskalorna överens
med riktlinjerna i regeringsprogrammet. I programmet vill regeringen
fokusera skatterna mer på indirekt beskattning och mindre
på beskattning av arbete. Utskottet anser denna strategi
befogad och värd att understödjas.
Om skatteskalorna lindras med en procentenhet över
hela linjen som de sakkunniga föreslagit minskar statens
skatteintäkter med ytterligare nästan 200 miljoner
euro. Förslaget skulle således ha en stor fiskal
betydelse. I sista hand slogs skattelättnaderna fast inom
ramen för det inkomstpolitiska avtalet från den
18 november 2002. Av dessa skäl omfattar utskottet propositionen
och föreslår att den godkänns utan ändringar.
Omstruktureringar av inkomstskatteskalan.
Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att den
nedre gränsen i inkomstskatteskalan är behäftad
med en del strukturella problem.
För det första har den nedre gränsen
för beskattningsbar inkomst blivit allt viktigare med avseende
på en rättvis beskattning, eftersom förvärvsinkomstavdraget
inte längre gäller transfereringar och grundavdraget
för små inkomster i kommunalbeskattningen inte
har inflationsjusterats. Detta har resulterat i att de som lever
på transfereringar inte har fått skattelättnader
på samma sätt som personer med förvärvsinkomster.
Den föreslagna justeringen av den nedre gränsen är
lägre än den förväntade inflationen och
den förväntade allmänna ökningen
av förvärvsinkomsterna. Den låga justeringen
slår hårdast mot pensionärer och personer
som lever på inkomstrelaterade sociala förmåner.
Dessa grupper drar heller ingen nytta av de föreslagna ändringarna
i avdraget för inkomstens förvärvande eller
förvärvsinkomstavdraget inom kommunalbeskattningen.
Av dessa skäl ansåg de sakkunniga bland annat
att den nedre gränsen för skatteskalan bör
höjas med minst 200 euro i stället för med
100 euro som regeringen föreslår.
Den nedre gränsen för skalan har för
det andra vissa konsekvenser för skattebördan
beroende på familjesituationen. Skattesystemet har tagits
fram utifrån en modell med två personer i familjen
som arbetar heltid. Den nedre gränsen för beskattningsbar
inkomst är personlig. Därför varierar
skattebördan inom en och samma inkomstnivå beroende
på om det finns en eller två inkomsttagare i familjen.
Detta har ansetts vara av avgörande betydelse för
att alla medborgare skall behandlas lika.
Utskottet konstaterar utifrån utredning som det fått
att inkomstbeskattningen innehåller vissa strukturella
faktorer av ovan nämnt slag som behöver klargöras.
Det är framför allt viktigt att reda ut hur beskattningen
påverkar intresset för att arbeta och uppkomsten
av s.k. flitfällor. Det är naturligt att koppla
samman detta strukturella utredningsarbete med en bredare totalreform
av beskattningen under de närmaste åren. Utskottet anser
därför att det inte i detta sammanhang är skäl
att ändra propositionen eller den kompletterande propositionen.
Eftersläpningen i förmögenhetsskatteskalorna.
Då utskottet har hört sakkunniga har det även
påpekats att ingen ändring nu heller föreslagits
i fråga om den nedre gränsen i förmögenhetsskatteskalan.
Denna nedre gräns har varit oförändrad
sedan 1991. Behovet av ändring till följd av bl.a.
inflation, allmän förmögenhetsökning
eller stigande beskattningsvärden har sålunda
inte beaktats. Skatten berör därför allt
flera finländare. De sakkunniga som utskottet hört
har därför föreslagit att den nedre gränsen
skall höjas från nuvarande 185 000 euro
till 370 000 euro.
Enligt utredning till utskottet har antalet skattskyldiga som
skall betala förmögenhetsskatt fördubblats
sedan 1995. Avkastningen av skatten har å sin sida fyrdubblats
under samma period. Både antalet skattskyldiga och skattebeloppet
har dock sjunkit något sedan 2000.
Utskottet har i flera tidigare överväganden
påpekat behovet att justera förmögenhetsskatteskalan.
Senast skedde detta för ett år sedan (FiUB 28/2001
rd). Förmögenhetsskattens ställning som
en beskattningsform som internationellt sett håller på att
försvinna har likaså varit föremål
för offentlig debatt under en längre tid. Denna
omständighet tas upp också i den nyligen färdigställda
promemorian från arbetsgruppen för utveckling
av inkomstbeskattningen (Kilpailukykyiseen verotukseen, finansministeriets
arbetsgrupps promemorior 12/2002), där det föreslås
att förmögenhetsbeskattningen helt skall slopas.
Utskottet anser att en övergripande utredning av behovet
att utveckla förmögenhetsbeskattningen bör
göras inom ramen för revideringen av beskattningen.
Med hänsyn till detta är det inte skäl
att ändra propositionen i detta avseende heller.
Lagmotion
I lagmotionen föreslås att en s.k. negativ
statsskatt skall tas i bruk för att förbättra
den strukturella arbetslösheten. Syftet med förslaget är
att sänka skatterna för dem som har små förvärvsinkomster
utan att för den skull försvaga kommunernas ekonomiska
ställning.
Utskottet anser utifrån den utredning det fått att
lagförslaget inte föranleder vidare åtgärder.