Motivering
Utskottet tillstyrker propositionen med några små ändringsförslag.
Skattelättnaderna och en tidigareläggning
av justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och
kommunerna
Regeringens proposition är en del av en större helhet
som bygger på regeringens ställningstagande den
30 november 2004 i samband med den senaste inkomstpolitiska uppgörelsen.
Den avtalade då att beskattningen av förvärvsinkomster kommer
att lindras med totalt 1 700 miljoner euro 2005—2007. De
lättnader som föreslås för 2007 är
alltså den sista delen i helheten. Deras effekt kommer
att vara 590 miljoner euro. Beskattningen ska dessutom lindras med
65 miljoner euro för att skattelättnaden ska vara
minst så stor på alla inkomstnivåer som
regeringen utlovat i sitt ställningstagande. De föreslagna ändringarna
innebär alltså att skatterna på förvärvsinkomster
blir totalt 655 miljoner euro lättare.
Utöver skattelättnader innebär propositionen också en
betydande strukturell markering; utom att staten axlar bördan
av skatteinkomstbortfallet, som den gjort under de senaste åren,
koncentreras skattebasen vid kommunalbeskattningen genom begränsning
av räckvidden för förvärvsinkomstavdraget
i kommunalbeskattningen. På så sätt kan
kommunerna kompenseras både för det skatteinkomstbortfall
på ca 24 miljoner euro som de föreslagna ändringarna
ger upphov till och för det sista beloppet på 185
miljoner euro av den justerade kostnadsfördelningen mellan staten
och kommunerna, som annars skulle förfalla till betalning
först 2008. Beloppet kommer att vägas in i justeringen
av statsandelarna för 2008.
Utskottet anser att de primära riktlinjerna i propositionen är
motiverade. De stöder den allmänna sysselsättningspolitiken
genom att öka utbud och efterfrågan på arbete
och genom att göra det mer lönsamt att förvärvsarbeta än
att leva på samhällets stöd. Dessutom
stärker de kommunernas skatteinkomstunderlag och bidrar till
större öppenhet i kommunalbeskattningen.
Det tilltänkta sättet att genomföra
skattelättnaderna får också medhåll
av utskottet, dvs. genom ett större förvärvsinkomstavdrag
och en lindrigare inkomstskatteskala i statsbeskattningen. Skalan
omstruktureras i fyra steg, vilket också stämmer överens
med de viktigaste riktlinjerna.
Förvaltningsutskottets utlåtande
Förvaltningsutskottet har över lag ansett
propositionen motiverad och välkommen. För den kommunala
ekonomin är det enligt utskottet viktigt att justeringen
av kostnadsfördelningen påskyndas och i sin helhet
genomförs under pågående valperiod. Till
denna del är propositionen motiverad, trots att den skapar
vissa små skillnader mellan kommunerna jämfört
med alternativet att justeringen hade gjorts genom ökade statsandelar.
Men utskottet inskärper att samtidigt som kommunerna påförs
nya uppgifter måste det ses till att finansieringen håller
måttet.
Förvaltningsutskottet anser att propositionen är
motiverad också på den punkten att den innebär
att kommunerna ersätts för det skatteinkomstbortfall
som ändringarna i avdragen ger upphov till. Den stämmer
till denna del överens med regeringens riktlinjer.
I sitt utlåtande tar förvaltningsutskottet
dessutom ställning till församlingarnas samfundsskatt.
Frågan tas upp särskilt längre fram i
sitt eget saksammanhang.
Övriga föreslagna ändringar
Utöver de principiella ändringar som redovisats ovan
innehåller propositionen en del enskilda ändringsförslag.
De behandlas här bara till den del synpunkterna från
sakkunniga som utskottet hört ger anledning till det.
Utskottet har ingenting att anmärka på i fråga om
propositionen till den del handlar om att utvidga hushållsavdraget
till ändringar av uppvärmningen i småhus
eller att undanta själv utfört arbete från
avdraget. Det är likaså motiverat och ligger i
de skattskyldigas intresse att avdraget från dödsboinkomst ändras.
De ändringar som föreslås i lag 2 och
3 är däremot helt tekniska ändringar
i laghänvisningar.
Församlingarnas utdelning av samfundsskatten
De föreslagna ändringarna i förvärvsinkomstavdraget
i kommunalbeskattningen ökar inte bara kommunernas utan
också församlingarnas skatteinkomster. De beräknas öka
med omkring 11 miljoner euro. Propositionen avses få effekter bara
för kommunerna och därför kommer kommunernas
förväntade skatteinkomsttillskott att beaktas
genom ändring av lagen om skatteredovisning. Församlingarnas
utdelning av samfundsskatteintäkter föreslås
bli minskad från nuvarande 1,94 till 1,75 procent. Förändringen är 0,19
procentenheter och svarar alltså mot den beräknade
skatteinkomstökningen på 11 miljoner euro.
Förslaget är enligt utskottets mening konsekvent
och motiverat, eftersom propositionen inte syftar till att öka
församlingarnas skatteintäkter. Det skulle vara
fallet om utdelningen inte minskades. Detsamma gäller underlaget
för sjukförsäkringens sjukvårdspremie
och därför kommer också premieprocenten
att sänkas i motsvarighet till höjningen.
Förvaltningsutskottet påpekar att församlingarnas
utdelning av samfundsskatten bl.a. ska täcka kostnaderna
för församlingarnas lagfästa skyldighet
att ombesörja begravningsverksamheten för hela
befolkningen. Samfundsskatteintäkterna går till
att täcka kostnaderna också för andra
samhälleligt viktiga verksamheter. Därför lyfter
förvaltningsutskottet fram att det är statens
skyldighet att se till att ändringarna i samfundsskattesystemet
inte urholkar kyrkans möjligheter att ta hand om sina samhälleliga
uppdrag. Finansutskottet instämmer i detta.
Kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
Ett av syftena med propositionen är att främja
arbetskraftens rörlighet med fiskala metoder och bidra
till att efterfrågan och utbud på arbete möts.
Det är ett viktigt syfte för att den rådande gynnsamma
utvecklingen i sysselsättningen och ekonomin ska fortsätta
med oförminskad styrka.
Av de här orsakerna föreslås övre
gränsen för avdrag för kostnader för
resor mellan bostaden och arbetsplatsen bli höjd från
4 700 till 7 000 euro. Det minskar skatteintäkterna med
totalt 14 miljoner euro. Avdraget täcker in dagliga resor på 145
kilometer med egen bil och uppmuntrar till ännu större
pendlingsregioner.
Utskottet tillstyrker propositionen och anser att övre
gränsen för avdrag inte bör slopas helt, som
föreslagits från sakkunnighåll vid utfrågningen
i utskottet. Argumenten är både principiella och
fiskala. Kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
har av hävd bara delvis anses höra till typen
kostnader för inkomstens förvärvande.
Den övre gränsen spelar också en roll
för skatteinkomsterna.
Utskottet sväljer inte heller argumenten för att
självrisken i avdraget bör sänkas från
nuvarande 500 euro eller helt avskaffas. Därmed omfattar
skattestödet de skattskyldiga som har mer än obetydliga
resekostnader. Den nuvarande självrisken täcker
i praktiken in t.ex. kostnaderna för s.k. interna resor
i huvudstadsregionen. Minsta lilla ändring skulle utsträcka
avdraget till ett betydande antal skattskyldiga utan någon större
nytta för dem. Ändringen skulle öka det administrativa
arbetet i betydande grad och skulle därmed gå stick
i stäv med ambitionen att utveckla beskattningsförfarandet.
Ersättningar med stöd av naturvårdslagen
Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen som
går ut på att tydliggöra skattefriheten
för engångsersättningar på grund
av skyddsbeslut. Meningen är alltså att alla ersättningar
för förlorad ekonomisk nytta enligt 53 § i
den nuvarande naturvårdslagen (1096/1996) ska
vara skattefria.
Däremot har den föreslagna preciseringen av bestämmelsens
räckvidd gett upphov till en viss oklarhet i utskottet.
Regeringen föreslår att bestämmelsen
bara ska gälla fysiska personer, dödsbon och samfällda
skogar. Således undantas t.ex. sammanslutningar som beskattas
enligt inkomstskattelagen.
Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att rucka
på bestämmelsens räckvidd. För
detta talar inte minst det att skogsägandet är mer
splittrat än tidigare och att ägarsammanslutningar
därför har blivit vanliga. Men bakom sammanslutningar
står det ofta vanliga fysiska personer, t.ex. en syskonskara,
som sköter sin skogsegendom för gemensam räkning
i bolagsform. Också i sådana situationer bör
det vara möjligt att stödja miljövårdsmålen
i lagen.
Utskottet föreslår att de föreslagna
begränsningar för mottagaren stryks i bestämmelsen. Därmed
kan ett skyddsområdes ägare vara mottagare av
skattefria ersättningar oberoende av om de är
fysiska personer, dödsbon, samfällda skogar eller
sammanslutningar som beskattas med stöd av inkomstskattelagen.
Skattefriheten ska precis som nu inte omfatta sammanslutningar som
bedriver näringsverksamhet.
Idrottsinkomst
Utskottet förordar den föreslagna ändringen
att också inkomster från utlandet ska kunna betraktas
som fonderbara idrottsinkomster på samma villkor som inkomster
i Finland. Ändringen är motiverad både
för att undanröja det diskriminerande inslaget
i bestämmelsen och för att genomföra
fonderingssystemets allmänna syfte. Tanken är
ju att underlätta för idrottsutövare
att täcka sina framtida träningskostnader och
vara förberedda för tiden efter idrottskarriären.
Vid utfrågningen av sakkunniga i utskottet har förslag
till en flexiblare periodisering av idrottsinkomsten framkastats.
Det gäller för det första träningsfonden
och att det högsta skattefria årliga beloppet
bör höjas från nuvarande 20 000
till 50 000 euro. Dessutom bör idrottsinkomster
obegränsat få föras över till
fonden; för tillfället är den högsta
skattefria överföringen 30 procent av idrottsinkomsten
under skatteåret, men högst 50 000 euro
per år. De influtna medlen bör få tas
ut under minst två och högst tio år efter
avslutad idrottskarriär. Den nuvarande rättten
att ta ut pengar börjar tidigast fem år efter
avslutad karriär.
Syftet med ändringarna är att idrottsutövarna ska
kunna förbereda sig så väl som möjligt
för tiden efter karriären och t.ex. utbilda sig
för ett yrke utan stöd från samhällets
sida. Det har ansetts viktigt med ett högre tak på träningsfonden framför
allt för att en idrottsutövare i förekommande
fall också ska kunna sköta sin träning
på egen bekostnad. Det kan bli aktuellt t.ex. efter ett
olycksfall.
Utöver de här centrala ändringarna
har det föreslagits att nedre gränsen för
idrottsinkomst ska vara densamma som för försäkringsskyldigheten
enligt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare.
Den nuvarande gränsen på 9 400 euro bör
därför höjas till 9 600 euro.
Utskottet tillstyrker ändringen bara till den del den
gäller en höjning av nedre gränsen för idrottsinkomst
till 9 600 euro. Det föreslår därför
en ändring i detta syfte i 116 c § 1 och 3 mom.
i inkomstskattelagen.
I övrigt ser utskottet ingen anledning att göra ändringar, åtminstone
inte i detta sammanhang. Gränserna höjdes nyligen
2003 och det finns inga nya behov. De nuvarande fonderingsmöjligheterna
har fortfarande inte utnyttjats fullt ut. Så fonderar t.ex.
bara ungefär var tredje professionell ishockeyspelare sina
idrottsinkomster i dag. Dessutom var ishockeyspelarnas genomsnittliga
fondeandel så sent som i slutet av 2005 något
under 40 000 euro.
Ändringarna skulle vara problematiska också med
tanke på en rättvis beskattning. De nuvarande
bestämmelserna betyder redan i sig en gynnsammare skattebehandling än
för andra. Ändringarna skulle bara öka
skillnaderna.
Beskattningen av allmännyttiga samfunds fastighetsinkomster
Vid utfrågningen av sakkunniga har det också framkastats
att beskattningen av allmännyttiga samfunds andra inkomster
av en fastighet än näringsinkomster ska slopas
helt. Skälen är framför allt praktiska,
eftersom saken spelar en mycket liten fiskal roll.
Utskottet förordar inte förslaget, eftersom kommunernas
skatteinkomstunderlag är under allmänt övervägande.
Därmed finns det just nu ingen anledning till separata ändringar.
Beskattningen av allmännyttiga samfund är dessutom redan
som det är förknippad med avsevärda lättnader,
bl.a. beskattningen av inkomst av en fastighet. En ytterligare lättnad
skulle inte vara motiverad med hänsyn till detta heller.
Motionerna
Utskottet har beslutat avstyrka motionerna.