Detaljmotivering

Utskottet föreslår följande ändringar i propositionen:

Skogsbruk och omsättning

Enligt propositionen ger inte skogsbruk rätt till momslättnad. Men inkomster från skogsbruk räknas in i den omsättning som skattelättnaden bygger på. Lättnaden minskar således på grund av inkomster från skogsbruk, liksom på grund av annan skattepliktig försäljning. Samma princip tillämpas också på inkomster från överlåtelse av rätt att inneha fastighet, som inte omfattas av skattelättnaden.

Regeringen motiverar lösningen med att ett företags storlek mäts i omsättning både när den nedre gränsen för skattskyldighet och när skattelättnader tillämpas. Om bara vissa typer av skattepliktig försäljning räknas in i omsättningen kan i princip också stora företag få rätt till momslättnader. Definitionen på omsättning stämmer överens med EU:s mervärdesskattedirektiv, som säger att all skattepliktig försäljning ingår i omsättningen. Lösningen spelar också en roll för skatteintäkterna.

De sakkunniga kritiserade propositionen. De ansåg det omotiverat att skogsbruk inte omfattas av momslättnaden, men ändå räknas in i omsättningen. Dessutom ansåg de sakkunniga regeringens beräkningar av kostnadseffekterna till följd av momslättnaderna inom primärproduktionen vara överdimensionerade. Enligt uppgifter till utskottet kan skattelättnaden inom primärproduktionen uppgå till mellan 1,5 och 2,2 miljoner euro. I propositionen talas det om 14,1 miljoner euro.

Efter en omprövning av de bakomliggande beräkningarna har utskottet gått in för att inte räkna in skogsbruk i den omsättning som momslättnaden bygger på. Utskottet föreslår att 149 a § får ett nytt 3 mom. som föreskriver att vederlag av skogsbruk inte räknas in i omsättningen. Samma princip ska tillämpas på vederlag av överlåtelse av nyttjanderätt till fastigheter. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. anpassas efter det nya 3 mom.

Vissa särskilda situationer

Enligt mervärdesskattelagen är köparen i vissa särskilda situationer skattskyldig i stället för säljaren (omvänd skattskyldighet). Enligt 2 a § gäller detta s.k. trepartshandel vid gemenskapsintern försäljning av varor, enligt 8 a § viss försäljning av guld och enligt 9 § 1 mom. vissa varor och tjänster som säljs av utlänningar. Dessutom föreskriver 2 b § att den som gör ett gemenskapsinternt varuförvärv är skattskyldig.

Den nedre gränsen för skattskyldigheten gäller bara den som säljer en vara eller en tjänst och tillämpas inte på omvänd skattskyldighet. Också skattelättnaden vid den nedre gränsen är tänkt att bara gälla säljare. Både den nedre gränsen för skattskyldigheten och villkoren för tillämpningen av skattelättnaden räknas ut på grund av säljarens omsättning.

Om köparen vid omvänd skattskyldighet beviljas momslättnad och betalar skatten i stället för säljaren räknas skattelättnaden ut på köparens och inte på säljarens förhållanden. I sådana fall kunde momslättnaden komma att gälla mycket stora upphandlingar. Dessutom kunde momslättnaden också gälla juridiska personer och näringsutövare som inte i övrigt berörs av skatten i sin verksamhet. Utländska upphandlingar skulle i så fall skattemässigt behandlas på ett sätt som diskriminerar inhemska upphandlingar.

Om t.ex. ett privat sjukhus köper en dyr anläggning i Finland för att tillhandahålla skattefria hälso- och sjukvårdstjänster vore det säljaren som ska betala skatt på försäljningen. Sjukhuset har i så fall ingen rätt att göra avdrag för den skatt som ingår i priset för en apparat avsedd för skattefri verksamhet eller att få en skattelättnad. Om sjukhuset upphandlar apparaten i en annan medlemsstat ska det betala skatt för ett gemenskapsinternt varuförvärv. Om sjukhuset emellertid har rätt att få momslättnad kommer ingen skatt alls att betalas på förvärvet. I så fall vore det mer fördelaktigt att upphandla apparaten i ett land utanför Finland. Detsamma gäller andra upphandlingar som omvänd skattskyldighet tillämpas på.

Med hänvisning till det som sägs ovan föreslår utskottet att momslättnad inte ska beviljas vid omvänd skattskyldighet. I 149 a § 4 mom. lägger utskottet till en 4 och en 5 punkt som föreskriver att lättnad inte fås i skatt som köpare ska betala enligt 2 a, 8 a och 9 § eller i skatt som ska betalas för gemenskapsinternt förvärv enligt 2 b §.

Enligt 5 mom. ska de poster som nämns i momentet inte räknas in i den skatt som ska redovisas för räkenskapsperioden när lättnaden räknas ut, om den skattskyldige idkar verksamhet som berättigar till lättnad. Värdet av dessa förvärv räknas inte heller in i den omsättning som lättnaden bygger på. Om ett förvärv berättigar till avdrag beaktas avdraget i form av skattereducering när den skatt som redovisas för räkenskapsperioden och som berättigar till lättnad räknas ut.

Lagmotionerna

I lagmotion LM 155/2003 rd föreslås att giltighetstiden för lagen om skattelättnader för gravt handikappade företagare förlängs med ett år. Förslaget motiveras med att regeringen i propositionen inte tar hänsyn till gravt handikappade företagare, utan att alla företagare behandlas på samma sätt. Därmed försämras villkoren för de gravt handikappade företagare som har bedrivit skattefri verksamhet oavsett hur stor omsättningen har varit. I lagmotionen anses det viktigt att gravt handikappade fortfarande medges någon form av positiv särbehandling.

Också de sakkunniga ansåg det särskilda stödet viktigt och angeläget för fortsatt företagande bland gravt handikappade företagare. Förslaget har även motiverats med direktivet om likabehandling i arbetslivet, där det sägs att medlemsstaterna har rätt att införa särskilda åtgärder som förebygger eller kompenserar skador på grund av bl.a. funktionshinder.

Ända sedan 1995 har utskottet varje år behandlat lagen om skattelättnader för gravt handikappade företagare och konsekvent stött positiv särbehandling av funktionshindrade (FiUB 17/2001 rd — RP 119/2001 rd och FiUB 14/2002 rd — RP 126/2002 rd). Vidare har utskottet påpekat att skattestödet gäller en ganska liten grupp företagare, ungefär 500 gravt handikappade företagare plus blinda företagare. Det årliga skattestödet till dem uppgår till knappt en halv miljon euro.

I vissa hänseenden är det en otillfredsställande lösning att varje år stifta en särlag. Men utskottet är medvetet om de problem som ett permanent skattestöd kan medföra. Ändå bör man enligt utskottet fortfarande försöka finna nya lösningar på situationen, bl.a. av den anledningen att de gällande bestämmelserna inte omfattar gravt handikappade företagare som säljer andra tjänster än tjänster i anknytning till varor som de tillverkar. I den gruppen ingår t.ex. IT-företagare.

Utskottet föreslår att lagmotionen godkänns och att giltighetstiden för lagen om skattelättnader för gravt handikappade företagare förlängs med ett år för att situationen för gravt handikappade företagare ska kunna utredas t.ex. i samband med en handikappolitisk redogörelse.

I lagmotion LM 12/2003 rd föreslås att skattelättnaden vid den nedre gränsen för skattskyldighet räknas ut på grundval av den skatt som ska redovisas. Lättnaden föreslås bygga på ett grundavdrag omfattande 3 360 euro. Grundavdraget föreslås minska utifrån skillnaden mellan skatten på skattepliktig försäljning och det avdragsgilla beloppet i ett förvärv.

I propositionen kommenterar regeringen den här typen av skattemodell med att lättnaden till fullt belopp också kan täcka in företag med en årlig omsättning på mer än 10 000 euro. I anslutningsfördraget fick Finland rätt att medge skattebefrielse vid obetydlig företagsverksamhet, när den årliga omsättningen är mindre än 10 000 europeiska beräkningsenheter, alltså euro. Med hänvisning till detta anser utskottet att förslaget inte kan godtas och avböjer därför lagmotionen.