Motivering
Utskottet har bedömt samhällets helhetsintresse,
som är grunden för statsrådets principbeslut, främst
med avseende på de statsekonomiska konsekvenserna. Detta
har i viss mån krävt en mer generell granskning
av de ekonomiska konsekvenserna med avseende på Finlands
konkurrenskraft och dess återverkningar på statsfinanserna.
Utskottet har haft ambitionen att beakta de långsiktiga
effekterna av principbeslutet, särskilt i slutsatserna.
Utskottet har inte gått in på de särfrågor
som huvudsakligen ingår i kompetensområdet för
andra utskott. Till exempel beträffande miljöfrågorna
anser utskottet att det räcker med slutledningen av klimatstrategin.
I den sägs att Finlands utsläppsmål för
växthusgaserna kan nås med de båda anförda
alternativen, KIO1 och KIO2. Utlåtandet tar inte heller
ställning till de generella etiska frågorna kring
beslutet om primär energi.
Dessutom har utskottet förbigått enskilda
faktorer som påverkar eller kan påverka statsfinanserna,
men som inte ingår i statsrådets principbeslut
eller den nationella klimatstrategin. Exempel på sådana
faktorer:
- statens åtagande för
kostnaderna för deponering av kärnavfall och för
konsekvenserna vid en kärnkraftsolycka
- investeringsrisker som till exempel vid undantagsförhållanden
också drabbar andra än delägarna i det
aktuella bolaget
- konsekvenserna av principbeslutet för Finlands
anseende i miljöfrågor.
Utgångspunkter
Utskottets överväganden bygger till stora
delar på den nationella klimatstrategin (SRR 1/2001 rd)
som statsrådets principbeslut stöder sig på, miljöutskottets
betänkande om klimatstrategin (MiUB 6/2001 rd)
och till vissa delar på kompletterande uppgifter som ingår
i en färsk proposition (RP 26/2002 rd) om godkännande
av Kyotoprotokollet till ramkonventionen om klimatförändring.
Följande riktlinjer har spelat en viktig roll för
utskottets överväganden:
- Åtgärderna i
klimatstrategin tar sikte på att uppfylla förpliktelserna
först och främst under den första åtagandeperioden.
- Handlingsprogrammet för att spara energi (HIM:s
publikationer 11/2000) och programmet för att
främja förnybara energikällor (HIM:s publikationer
4/1999) ingår med lika andelar i båda
alternativen KIO1 och KIO2. Med programmen tillgodoser Finland hälften
av sitt mål för minskat utsläpp av växthusgaser
under den första åtagandeperioden för
ramkonventionen.
- Utsläppsmålen genomförs med
hänsyn till att åtgärderna inte skall
påverka tillväxten i ekonomin eller sysselsättningen
och att de skall medverka till att minska den offentliga skulden.
- Klimatstrategin inrättas än så länge
för nationella åtgärder.
- I energitillförseln utnyttjas möjligheterna att
anlägga kombinerad produktion av el och värme
först fullt ut och naturgas eller förnybara energikällor
används som det primära bränslet i den
kombinerade produktionen.
I principbeslutet åtar sig statsrådet dessutom
att tillämpa de legislativa och ekonomiska styrmedel som är
nödvändiga för att nå målen.
Samtidigt har regeringen uppgett att syftet är att elförbrukningen
skall ligga på samma nivå som i alternativet KIO1.
Utskottet har hört en lång rad experter. Expertinformationen
har utnyttjats framför allt i avsnittet om energiskatter
och statsstöd.
Finlands konkurrenskraft
Finansministeriet gav 2001 ut en publikation om Finlands konkurrenskraft
och utvecklingsbehovet i detta hänseende. Där
sägs att det ställs två fundamentala
krav på energiförsörjningen för
att Finland skall stå sig i konkurrensen. För
det första måste företagen kunna få energi
till ett konkurrenskraftigt och förutsebart pris. För
det andra måste tillgången på energi
vara säker i ett längre perspektiv. Enligt rapporten
har Finland ännu inte sett sig tvunget att i någon
större omfattning tumma på målen. Men
en viktig förutsättning för konkurrenskraft är
att företagen kan räkna med kontinuitet i framtiden.
De mål som sätts upp för energipolitiken
i den internationella klimatstrategin är av stor betydelse
för Finlands konkurrenskraft. Statsrådet har åtagit
sig att trygga fullgod tillgång till energi utan att Finlands
internationella konkurrenskraft försämras med
ekonomiska styrmedel som ensidigt inriktas på energin.
Bland de primära målen märks att säkerställa
en diversifierad och fördelaktig energitillförsel,
hålla hög standard på energitekniken,
främja effektiv energianvändning, ha siktet inställt
på en energibalans med mindre kol och att upprätthålla
försörjningsberedskapen. Enligt rapporten om konkurrenskraften
skall säker tillgång också gälla
exceptionella förhållanden, då det råder
dels åtstramad tillgång på energi från
utlandet, dels exceptionellt dåliga vattenförhållanden
och stränga vintrar i Finland. Ett villkor för
att vi skall klara av sådana situationer är att
kapaciteten i vårt eget land räcker till.
Utskottet omfattar ståndpunkterna i rapporten och anser
att en granskning av statsrådets principbeslut särskilt
bör fokuseras på priset och tillgången
på energi.
I dagsläget är vår energitillförsel
uppbyggd på många olika komponenter. Men vår
självförsörjning är mindre än
till exempel i EU och OECD i snitt. Därför är
Finland betydligt mer beroende av energiimport än flera
av våra konkurrenter.
Statsrådets principbeslut skiljer sig från
alternativet KIO1 när det gäller tillgången
på energi och försörjningsberedskapen.
KIO1 bygger på större import av naturgas från
Ryssland. Det ökar vårt beroende av import från
ett och samma land och skiljer sig därmed från
kärnkraftsalternativet som bygger på elenergi
från Finland.
Alternativen skiljer sig från varandra också när
det gäller priset. Vid naturgas står råvaran för
nästan 80 % av det totala priset exklusive skatter,
medan siffran är cirka 12 % för kärnkraft.
Fluktuationer i råvarupriset har således betydligt
större återverkningar på elproduktionen
i naturgasalternativet än i kärnkraftsalternativet.
En stabil och förutsebar prisutveckling spelar en extra
stor roll för vår energiintensiva basindustri.
Bara skogsindustrin använder ungefär en tredjedel
av Finlands eltillförsel, kemiindustrin cirka 12 % och
metall- och elektronikindustrin cirka 11 % trots frivilliga
energisparavtal inom industrin och energisnål produktionsteknik.
Priset på naturgas påverkas också av
en pågående ökning i naturgasanvändningen
ute i Europa. När Finland inpå nästa
decennium måste förnya sina långsiktiga
och fördelaktiga naturgasavtal kommer konkurrensen på köparens marknad
att vara en annan än den är i dag. När den
nationella klimatstrategin lades upp var priset på naturgas
cirka 10 euro/MWh, men är i dag cirka 15 euro/MWh.
Priset har således stigit med 50 procent.
Tillgången och priset på energi påverkar
alltså basindustrins konkurrenskraft på det sätt
som beskrivs ovan. De kommer att spela en allt större roll
i framtiden när energibehovet ökar. Flera av de
sakkunniga bedömer att elbehovet kommer att öka
också under detta decennium, trots att syftet är
att stabilisera ökningen i den totala energikonsumtionen
fram till 2010. Alternativet KIO* har lagts upp av naturorganisationerna
och bygger på stora sparåtgärder. Alternativet
tangerar den nedre gränsen av tillväxtkalkylerna
och utgår från att elkonsumtionen 2010 uppgår
till cirka 85,3 TWh. Beräknad enligt väntevärdena
i klimatstrategin ger det en elförbrukning på 93,3 TWh.
Europeiska kommissionen har beräknat Finlands elförbrukning
till 97,0 TWh 2010. Även om bedömningarna av ökningen
varierar står det klart att elförbrukningen i
vilket fall som helst kommer att vara större än
dagens 81,6 TWh. Hur stort behovet av ny kapacitet kommer att vara
beror dels på hur snabbt ekonomin växer, dels
på i vilken takt gamla kraftverk läggs ned.
Vid sidan av behoven inom basindustrin fäste sig de
sakkunniga också vid tillväxtmöjligheterna
för ny energiteknik och industri med modern energiteknik.
Priset på el kommer att sjunka med kärnkraft,
sägs det i bedömningarna. Därmed får elproduktion
baserad på förnybara energikällor svårt
att stå sig i konkurrensen samtidigt som investeringar
i energisparande blir mindre lönsamma, särskilt
små kombikraftverk med el och värme. Detta framhålls
också i en utredning från handels- och industriministeriet
i en bilaga till statsrådets principbeslut. Enligt utredningen
kan utbyggd kärnkraft i värsta fall leda till
att små kombikraftverk inte byggs eftersom de är
olönsamma.
Industri med ny energiteknik förutspås få en enorm
global marknad i framtiden. Förväntningarna på statsfinanserna
påverkar den finska industrins möjligheter att
stå sig i konkurrensen på marknaden. Energiavgörandet
får därigenom långtgående konsekvenser
för utvecklingen inom Finlands ekonomi i ett helt annat
perspektiv än från basindustrins synpunkt.
Industrin har åtagit sig att ta fram ny energiteknik
och att med alla medel främja insatser för att
spara el och introducera förnybara energikällor
på marknaden vid sidan av utbyggd kärnkraft. Också statens
politiska insatser enligt klimatstrategin tar sikte på samma
mål. Detta motiveras med att alla medel kommer att behövas
för att Finland skall kunna uppfylla sina utsläppsförpliktelser,
särskilt efter den första åtagandeperioden
enligt Kyotoprotokollet.
Utöver faktorerna ovan är sysselsättningen
en faktor som påverkar Finlands konkurrenskraft, påpekar
utskottet. Arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet
behandlar principbeslutet i detta perspektiv. Därför
går finansutskottet inte närmare in på sysselsättningskonsekvenserna
av de olika energialternativen.
Ekonomisk styrning och andra styrmedel
Beslutet om hur eltillförseln skall ordnas har inte bara
de ovan nämnda effekterna på de förväntade
inkomsterna inom statsfinanserna, utan har också konsekvenser
för inkomsterna från energi- och miljöskatter
och utgifterna för olika stödformer. Skatterna
har dels en fiskal dimension, dels en konsumtionsstyrande roll.
Då är det primära syftet med skatterna
att styra beteendet hos dem som belastar miljön i en mer
miljövänlig riktning.
Nedan går utskottet närmare in på skatterna och
statsstöden. Samtidigt har utskottet också undersökt
andra styrmedel än ekonomiska styrmedel med utgångspunkt
i samhällsplanering och anlägger vissa synpunkter
på användningen av träbränsle
eftersom den spelar en så viktig roll.
Av flera orsaker är det oklart vilken roll de ekonomiska
styrmedlen kommer att ha i framtiden. Nedan beskriver utskottet
närmare vilka förändringar till exempel
de så kallade Kyotomekanismerna kan medföra för
energiskatterna. Det förefaller klart att energiskatterna
stiger. Men vad som skall beskattas och hur stora skatteinkomsterna
bör vara är en fråga som kräver ytterligare
utredning. Det har ansetts att energiskatter har en ganska liten
styreffekt när det gäller att minska kolutsläppen.
Också detta ger anledning att fundera på var insatserna
skall sättas in.
Också olika typer av stöd till energiproduktion
måste analyseras ytterligare för att stöden skall
kunna inriktas så att de har en gynnsam effekt på utsläppsminskningen
och den ekonomiska tillväxten. EU:s antagningsförfarande
för statsstöd innebär framför
allt att vi måste kunna förutse förändringar
i god tid.
Osäkerheten kring den kommande ekonomiska utvecklingen
och de ekonomiska styrmedlen gör det svårare att
bedöma principbeslutet i statsfinansiellt hänseende.
Den tillgängliga kunskapen tillåter inga långtgående
slutsatser, anser utskottet.
Enligt utskottet är det klart att vi också i
framtiden måste tillämpa olika typer av ekonomiska styrmedel.
Det är uppenbart att klimatstrategin medför extra
kostnader för energianvändarna och den samlade
statsekonomin och att staten därför måste
lägga ut ett enormt finansiellt tillskott.
Enligt klimatstrategin behövs det i genomsnitt knappa
40 miljoner euro i investeringsstöd de närmaste åren
och 50 miljoner euro i skattestöd för elproduktion
baserad på förnybar energi, vilket är
ungefär dubbelt mer än beloppen för 2000.
Syftet är att de viktigaste formerna av förnybar
energi skall vara ekonomiskt konkurrenskraftiga på den öppna
energimarknaden om några år. Det ekonomiska stödet
skall dessutom allt mer gå till forskning och utveckling
kring förnybar energi, även om stödbeloppet
anses vara tillräckligt stort.
Om förnybar energi används i större
utsträckning än vad målen i strategin
förutsätter, kommer kostnaderna att öka
avsevärt, sägs det i klimatstrategin. De relativa
höjningarna av energiskatterna blir stora när
man betänker att alternativet KIO1 höjer energiskatterna
jämfört med dagsläget med 50—70 % beroende
på vad som beskattas. Uträknat enligt kalkylerna
i klimatstrategin är skattehöjningarna 20—30 % i
alternativet KIO2. Naturorganisationernas alternativ KIO* höjer
det sammantagna stödet till handlingsprogrammet för
energisparande och programmet för främjande av
förnybara energikällor med ungefär 100
miljoner euro per år från den nuvarande nivån
om ca 170 miljoner euro per år.
Industrin har åtagit sig att satsa på utvecklingsinsatser
under förutsättning att energiskatterna inte höjs,
påpekar utskottet.
(1) Skatter
I utlåtandet (FiUU 8/2001 rd) om den nationella klimatstrategin
går utskottet närmare in på energi- och
trafikskatterna. Utfrågningen av de sakkunniga med anledning
av principbeslutet har inte genererat någon ny information
som ger utskottet anledning att ändra det viktigaste innehållet
i utlåtandet. Därför håller
utskottet fast vid följande utgångspunkter för
energiskatterna:
- energiskatterna måste
ses i ljuset av den totala beskattningen och den anknytande skattebördan
- inkomsterna från energiskatterna måste också tillgodose
statens fiskala krav
- skatteobjekten måste väljas med rimlig hänsyn
till medborgarnas och det ekonomiska livets intressen.
I utlåtandet påpekar utskottet också att
skattestöd är förknippade med en del
EU-rättsliga problem. Kommissionen måste ge sitt
godkännande till alla statsstöd, påminner
utskottet. Dessutom måste stöden vara tidsbegränsade
och regressiva. Även om kommissionen i flera fall har haft en
positiv inställning till miljöstöd är
det både komplicerat och tungrott att tillämpa
skattestöd eftersom reglerna är krångliga
både för företag och myndigheter. Skattestöd
försämrar de egenskaper som gynnar ett fungerande
skattesystem, till exempel att beskattningen är enkel och
förutsebar och garanterar rättssäkerhet.
Därför är skatter kanske inte den bästa
metoden när staten vill sätta in målinriktade
stöd. Enligt utskottet är beskattningens styrmöjligheter
begränsade. Stödinsatserna bör därför
huvudsakligen vara frikopplade från skatter.
Det är en öppen fråga vilken roll
energiskatter kommer att spela i framtiden eftersom det är oklart
vilka konsekvenser de flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet kommer
att ha. Många tror att de flexibla mekanismerna kommer
att spela en viktig roll i hela världen framöver.
I vilket fall som helst kommer mekanismerna att upprättas
och införas mycket snabbt nu när riktlinjer för
genomförandebestämmelserna finslipades vid klimatmötet
i Marrakesh i november 2001. Genomförandebestämmelserna
gäller dels de flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet (gemensamt
genomförande, mekanismen för ren utveckling, internationell
utsläppshandel), dels så kallade sänkor
samt övervakning, rapportering och uppföljning
av mekanismerna. Kyotoprotokollet överlåter visserligen åt
parterna att själva bestämma vilka instrument
de vill använda för att uppfylla sina klimatförpliktelser.
Trots detta får de flexibla mekanismerna av allt att döma
en framträdande roll i och med deras övernationella
karaktär.
I våras behandlade utskottet ett förslag till
direktiv om utsläppshandel (FiUU 1/2002
rd) och tog då preliminärt upp förhållandet
mellan utsläppshandel och energiskatter. Utskottet ansåg då att
en styrande energiskatt inte är befogad om utsläppshandeln
medför faktiska kostnader för företagen.
Verksamheten bör således enligt utskottet inte
belastas med någondera bördan. Bara detta förefaller
att ändra objekten för energiskatten, även
om grundstrukturen i miljö- och energiskatterna inte ändras,
som regeringen framhåller i klimatstrategin beträffande
regeringsprogrammet.
Trots de ovan relaterade osäkerhetsfaktorerna har utskottet
bedömt energiskatternas roll utifrån det antagandet
att skatterna utnyttjas som styrmedel för att få fram
energikällor och energisparande åtgärder
med mindre utsläpp. Detta kräver högre
energiskatter samtidigt som användningen av förnybara
energikällor måste främjas med hjälp
av stöd, till en början med skattestöd
men i framtiden allt mer med hjälp av direkta stöd.
För att genomföra klimatstrategin behövs
det inom den närmaste framtiden årligen drygt
168 miljoner euro i offentliga medel. Av beloppet går cirka
50,5 miljoner euro till kalkylerat skattestöd för
förnybara energikällor. Med hänvisning
till tidigare yttranden anser utskottet att stöden till
energiproduktion måste bedömas i ett helhetsperspektiv.
Vidare är det viktigt att ta reda på vilken typ
av produktion som behöver stöd och vilken typ
av stöd som bäst tillgodoser de fiskala,
miljömässiga och energipolitiska behoven. Dessutom
gäller det att analysera hur stödbestämmelserna
går att anpassa till det praktiska livet och hur de förhåller
sig till gemenskapsreglerna om statsstöd.
Utskottet är medvetet om att det pågår
en del utredningar om energiskatter som styrmedel fram till 2010,
stöd till energiskatterna och ändringar av vissa
lagar om energiskatter. Utredningarna görs på uppdrag
av handels- och industriministeriet och genomförs i samråd
med Statens tekniska forskningscentral och Näringslivets
ekonomiska forskningsinstitut. Utan att närmare gå in
på valet av skatteobjekt framhåller utskottet
att de bärande principerna i beredningen är:
- stödet till el producerad
med förnybara energikällor utsträcks
till el producerad med returbränsle, biogas och reaktionsvärme
från kemiska processer
- stödet till el producerad med flis höjs
till samma nivå som för vindkraft
- skatteåterbäringen till energiintensiv
industri ses över så att de skatter som ingår
i värme som köps av företag beaktas som
redan betald skatt
- den nedre gränsen för skattefri användning
av torv höjs till 25 000 MWh per kalenderår
och endast den överskjutande delen beskattas.
Principerna ovan är ett steg i rätt riktning
och utskottet ställer sig bakom dem. Också tidsschemat
för reformerna är ett steg i rätt riktning.
Enligt planerna träder ändringarna i kraft från
och med nästa år.
Effekterna av höjda energiskatter analyseras i de bifogade
kalkylerna till klimatstrategin. Alla tre modeller för
energiskatt medförde högre direkta årliga
energikostnader för samtliga energikonsumenter jämfört
med det så kallade BAU-scenariot fram till 2010. I skattealternativen
1 och 2 varierade kostnaderna mellan 0,5 och 1,2 miljarder euro.
Båda modellerna innefattade höjda energiskatter
utom för drivmedel för trafiken i alternativ 2,
där ingen reell förhöjning ingick. I alternativ
3 steg energikostnaderna betydligt mindre än i de andra
alternativen. Enligt den modellen reduceras utsläppen bara
med hjälp av regler, föreskrifter och administrativa åtgärder. Hur
stora effekterna blir berodde i första hand på sammansättningen
av energitillförseln och i någon mån
också på energiskattealternativet. I uträkningarna
av effekterna beaktades också det faktum att de höjda
energiskatterna gav en viss kompensering i samhällsekonomin.
Det fanns inga skillnader mellan energiskattealternativen 1
och 2 i fråga om nedgången i bnp när
eltillförseln byggde på naturgas. Däremot är skattealternativ
2, utbyggd kärnkraft i kombination med skattefria drivmedel
för trafiken, totalekonomiskt sett fördelaktigare än
skattealternativ 1, där höjningarna gäller
alla energiskatter, visar utredningen. I skattealternativ 3 är
den totalekonomiska minskningen störst.
Skatte- och eltillförselalternativen uppvisar också skillnader
när det gäller hushållens konsumtionsmöjligheter.
I alternativen 1 och 2 är variationen 135—336
euro per år och hushåll. Skattealternativ 2, som
alltså inte beskattar drivmedel, var fördelaktigast
enligt utredningen. Skattealternativ 3 som baserade sig enbart på normer
och föreskrifter var dyrast.
Kalkylerna ovan anger de största intervallerna. Den
undre gränsen visar de minsta effekterna i kärnkraftsalternativet
och den övre gränsen de beräknade högsta
effekterna av naturgasalternativet. De genomsnittliga skillnaderna
minskar dock vid en närmare analys av resultaten. Dessutom överlappar
resultaten varandra i jämförelserna.
Vid utskottsutfrågningen kom det fram att Statens tekniska
forskningscentral och Statens ekonomiska forskningscentral håller
på med en utredning av kostnadseffekterna av begränsad elförbrukning
i kärnkraftsalternativet. Utredningen har initierats på grundval
av ett uttalande i statsrådets principbeslut. I uttalandet
sägs att elförbrukningen i mån av möjlighet
i kärnkraftsalternativet begränsas till samma
nivå som i naturgasalternativet.
Utredningen begränsar sig till de alternativ där
förbrukningen styrs med hjälp av skattehöjningar.
Modellerna har två alternativ för höjda koldioxid-
och/eller elskatt. Antingen höjs de båda
skatterna relativt sett lika mycket eller så höjs
elskatten så mycket att målet för elförbrukningen
nås och koldioxidskatten så mycket att målet
för minskade utsläpp nås.
Utredningsarbetet pågår fortfarande. Men preliminära
resultat visar att kostnaderna för kärnkraftsalternativet
stiger markant om båda skatterna höjs lika mycket.
Däremot kan utsläppen begränsas mer än
föreskrivet. Med olika stora förhöjningar
kan båda målen nås och med mindre kostnader.
I så fall stiger kostnaderna för kärnkraftsalternativet.
Utredningen arbetar med andra alternativ än med det
nationella klimatprogrammet. Än så länge
kan inga definitiva slutsatser dras på grundval av utredningsarbetet,
anser utskottet. Först måste man få klarhet
i om till exempel basfakta och hypoteser inverkar på jämförbarheten mellan
slutsatserna och det nationella klimatprogrammet. Det förefaller
som om den ekonomiska tillväxten och konsumtionen minskar
jämfört med KIO2 men att det fortfarande finns
en viss skillnad i relation till KIO1.
(2) Statsstöd
Kriterierna för direkta stöd för
staten har ändrats radikalt i och med den liberaliserade
energimarknaden, EU-medlemskapet och den ökade kunskapen
om klimatförändringen. Förnybara energikällor,
energieffektivitet samt energisparande och anknytande effektiva
produktionsmodeller, till exempel kombinerad produktion av el och
värme samt fjärrvärme, har högsta
prioritet när stöd beviljas. Stöden avser
att främja miljövänliga projekt och minska
de ekonomiska riskerna med ny teknik.
De direkta stöd som finns nu är investeringsstöd
eller så kallat energistöd samt produktionsstöd
till drivning och flisning av energived.
Investeringsstöd ges till projekt med förnybara
energikällor inom företag och organisationer. Projekten är
i sig inte ekonomiskt lönsamma, till exempel vindkraft,
bioenergi, solenergi, jordvärme och små vattenkraftverk.
Enligt uppgifter till utskottet är bioenergiprojekten i
det närmaste lönsamma. Det är också de
som ger den bästa valutan för de statliga stöden
när det gäller att minska växthusgaserna.
I projekten har stöden stått för 5—15 % av
kostnaderna. I investeringar i vindkraft har stöden
varit störst, cirka en tredjedel.
Enligt ett statsrådsbeslut från 1999 (SRb 29/1999)
får stödet uppgå till högst
hälften av kostnaderna vid utredningar, till 40 % vid
investeringar i vindkraft och vid andra investeringar,
till exempel projekt för att främja användningen
av träenergi, till 30 % av kostnaderna. Enligt
uppgifter till utskottet ligger stöden i själva
verket betydligt under de högsta tillåtna beloppen.
Om ett projekt växer påverkas stödet märkbart.
Enligt en bedömning från handels- och industriministeriet
kommer till exempel ett framtida stöd till stora vindparker
i framtiden att vara mindre än nu, uppskattningsvis 20—25 % av
kostnaderna.
Syftet är att energistöden skall öka
och i allt högre grad ges ut för att öka
användningen av energieffektiva metoder och för
att höja produktionen och användningen av förnybara
energikällor. I handels- och industriministeriets utvecklingsplan
för 2003—2006 baserar sig de ökade energistöden
på den nationella klimatstrategin. Bevillningsfullmakten
för energistöd kommer enligt planerna att höjas
till 33,6 miljoner euro på årsnivå (en ökning
på 8,4 miljoner euro). Dessutom föreslås
en ökad bevillningsfullmakt på 25 miljoner euro
för 2003 och 2006 för ett eller två demonstrationsprojekt
som tilllämpar ny teknik. Också skattestöden
till förnybar energi finns med i planerna.
(3) Styrmedel för samhällsplanering och byggande
Oavsett vilken lösningen av frågan om eltillförseln är
krävs det många andra styrmedel och åtgärder
för att genomföra klimatstrategin. Så måste
till exempel samhällsstrukturen i tillväxtcentra
förtätas för att minska utsläppen
från uppvärmning och trafik. Också planläggningen
i kommunerna och landskapen måste styras i enlighet med
de mål för planeringen av områdesanvändningen
som finns inskrivna i markanvändnings- och bygglagen. Då är
det viktigt att de ekonomiska aspekterna på planläggning
vägs in bättre.
Vad beträffar utsläppen av växthusgaser
spelar besluten om energiproduktion och energianvändning
en avgörande roll, eftersom merparten av utsläppen
kommer från dessa källor. Kraven på utsläppsminskning
skärps sannolikt ytterligare efter den första åtagandeperioden
enligt Kyotoprotokollet. I framtiden behövs det därför
betydligt effektivare åtgärder för att
minska utsläppen. Hädanefter är det dessutom
viktigt att lägga ner större möda på en övergripande översyn
av de miljöekonomiska kalkylmodellerna.
Det finns stort utrymme för energisparande i byggnader.
Det finns planer på att strama åt de byggbestämmelser
som påverkar energiförbrukningen i byggnader och
skärpa bestämmelserna om förbrukning
av uppvärmningsenergi. I nybyggen är det lättare
och billigare att förbättra energieffektiviteten än
vid reparationer. Bestämmelserna och kraven på energieffektivitet
främjar dessutom teknik och utveckling. Byggnadsbeståndet
förnyas mycket långsamt. Därför är det
viktigt att satsa mer på att göra det gamla byggnadsbeståndet
energisnålare. Utskottet refererar till sitt betänkande
om statsbudgeten för 2002, där utskottet förutsatte
att det avsätts ett särskilt anslag för
energiekonomiska förbättringsåtgärder.
(4) Möjligheterna att använda trä
Finansutskottet har utrett hur mycket energi som kan utvinnas
ur skogarna och vad det kostar. Sedan början av 1970-talet
har trädbeståndet i våra skogar ökat
med drygt en fjärdedel och omfattar nu drygt 1 900
miljoner kubikmeter fast mått. Stamveden växer årligen
med ungefär 75 miljoner kubikmeter fast mått och
den totala avgången ligger på cirka 70 miljoner
kubikmeter fast mått per år.
Också i fortsättningen kommer virke företrädesvis
att användas som råmaterial i skogsindustrin,
men det finns också stora mängder virke som inte
duger på marknaden och blir kvar i skogen. I stället
kunde virket användas för energiproduktion. Möjligheterna
att öka användningen av träenergi är
direkt kopplad till användningen av virke i industrin,
för ungefär 40 procent av gagnvirket inom skogsindustrin
används som energi.
Programmet för att främja förnybara
energikällor är från 1999. Syftet med
programmet är att användningen av förnybara
energikällor skall öka med hälften mellan
1995 och 2010. Till 80 procent går programmet ut på att öka
användningen av bioenergi, företrädesvis
träenergi.
År 2000 producerades 25,8 procent av Finlands totala
energiförbrukning med ved och torv. Träenergin
(exkl. transporter) stod för ungefär 24 procent.
Andelen kan höjas ytterligare.
I regeringens nationella skogsprogram från 1999 är
ambitionen att öka den årliga användningen
av träenergi från nuvarande cirka 1 miljon kubikmeter
fast mått till cirka 5 miljoner kubikmeter fast mått
2010. Enligt vissa bedömningar kan användningen öka
med upp till 10—15 miljoner kubikmeter fast mått
fram till 2020.
Slutsatser
I principbeslutet framhåller statsrådet att
kärnkraftsprojektet inte medför några
direkta statsfinansiella effekter eftersom projektet helt och hållet
finansieras utan statsstöd. Det allmänna är visserligen
engagerat i projektet indirekt genom att stat och kommuner äger
43 procent av Industrins Kraft Ab genom sina egna bolag. Därmed inverkar
det indirekt på den offentliga ekonomin, om projektet är
ekonomiskt lönsamt eller inte.
Utifrån erhållen utredning gör finansutskottet följande
bedömning av statsrådets principbeslut och det
statsekonomiska totalintresset:
(1) Elpriset.
Under behandlingens gång har det lagts fram olika bedömningar
av det framtida priset på el. Bedömningarna varierar
beroende på de tekniska utgångspunkterna, till
exempel anläggningens driftstid, den årliga användningstiden
och kraven på avkastning på investeringen. Elpriset
påverkas också av de politiska åtgärder
som är nödvändiga till exempel för
att bromsa upp elförbrukningen eller för att omsätta
ny energiteknik i en samhällsekonomiskt lönsam industrigren.
Elpriset är således beroende av många
olika faktorer som i sin tur kan påverkas med hjälp
av medvetna val.
(2) Skatter.
Det är fortfarande oklart vilken roll skatterna kommer
att spela i energipolitiken de kommande decennierna, särskilt
på grund av förändringarna på det
internationella planet. När det blir klart hur det ser
ut på det internationella planet behövs det utredningar
i Finland bland annat för att ta reda på hur skatterna
bäst skall allokeras. I detta utlåtande utgår
utskottet dock från att skatterna utnyttjas som styrmedel
för att generera positiva miljöförändringar (miljöskatter
med hävstångseffekt) och för att
samla in inkomster till staten (fiskala miljöskatter).
Detta i kombination med Finlands klimatmål höjer
skatterna i samtliga modeller för eltillförsel.
Hur mycket skatterna höjs beror på vilken modell som
väljs, men också på var skattehöjningarna sätts
in.
(3) Stödpolitik.
När det gäller ekonomiska stöd sträcker
sig statens energipolitik bara några år framåt
i tiden och ger än så länge ingen tydlig bild
till exempel av vilka åtgärder som blir nödvändiga
under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet.
I sista hand beror de ekonomiska stödinsatserna i ett
längre perspektiv på den ekonomiska utvecklingen
i Finland. Stödpolitiken kan utnyttjas till att påverka
den framtida utvecklingen. Då får stöden
en samhällsekonomisk dimension på samma sätt
som investeringar. Enligt denna betraktelse gagnar det våra
framtida behov att stöden följer de gällande
riktlinjerna för energipolitiken.
(4) Finlands konkurrenskraft.
Utskottet har analyserat Finlands konkurrenskraft utifrån
behoven inom basindustrin och tillväxtmöjligheterna inom
den nya energitekniken. Båda aspekterna är viktiga
för den kommande utvecklingen i Finland, men de löser
inte frågan om baskraft på samma sätt.
I likhet med slutsatserna från klimatstrategin anser
utskottet att alternativet med ökad användning
av naturgas leder till en aning större totalekonomiska
kostnader än den kärnkraftsbaserade modellen för
eltillförsel. Med avseende på statsrådets
principbeslut är skillnaden dock inte avgörande.
Inte heller de ekonomiska faktorerna eller styrmedlen talar entydigt
för att det ena alternativet skulle vara bättre än
det andra.
Statsrådets principbeslut handlar i grund och botten
om att trygga energitillförseln för basindustrin
till ett stabilt och långsiktigt förutsebart pris,
anser finansutskottet. Bakgrunden till principbeslutet är
att Industrins Kraft Ab har lämnat in en ansökan
om att få genomföra ett konkret kraftverksprojekt
som skall tillgodose det ökade behovet av el. Utskottet
anser att ett beslut som medger att baskraften kan tryggas i tillräcklig omfattning
för den befintliga industrin i Finland stämmer överens
med samhällets helhetsintresse.
Enligt klimatstrategin krävs det en djup och samhällsomfattande
kulturell förändring för att växthusgaserna
skall kunna reduceras till en hållbar nivå i hela
världen. Vi måste således ta hänsyn
till en hållbar utveckling i våra långsiktiga
energibeslut. Kärnkraft producerar el utan utsläpp.
Ett beslut som förordar kärnkraft frisätter statliga
medel för andra typer av miljöfrämmande
projekt. Beslutet om det primära energialternativet påverkar
utvecklingen inom framtidsbranscherna. Därför
måste staten med sin styr- och stödpolitik se
till att den nya energitekniken får möjligheter
att utvecklas. När besluten om energialternativ fattas
och prioriteringar bestäms är det viktigt att
väga in deras effekter på ekonomin ute i regionerna.