Motivering

Utskottets tidigare ställningstagande.

Finansutskottet har behandlat förslaget till direktiv om utsläppshandel i sitt utlåtande FiUU 1/2002 rd. Finansutskottet betonade bl.a. betydelsen av den inledande fördelningen och dess inverkan på hela systemets funktion. Utskottet menade då att man vid den inledande fördelningen bör kunna beakta bl.a. tidigare åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, produktionens utrymme för tillväxt och realistiska tekniska och ekonomiska möjligheter att begränsa utsläppen. Utskottet har ansett att det borde vara frivilligt att införa systemet. Utskottet har dessutom ansett att en övergång till systemet förutsätter att bl.a. förhållandena mellan energibeskattningen och utsläppshandeln klarläggs.

VATT:s undersökning.

I den undersökning som Statens ekonomiska forskningscentral gjort och som blev klar i september 2002 anser man att utsläppshandeln minskar de totala ekonomiska kostnaderna när priset på utsläppstillstånd är lågt. Enligt beräkningar minskar de totala ekonomiska kostnaderna jämfört med åtgärderna enligt den nationella klimatstrategin som bäst med mer än hälften, dvs. från 1,2 % till 0,5—0,4 %. Då antas en utsläppsrätt kosta 10 euro per ton koldioxid. Höga priser på utsläppstillstånden kan däremot t.o.m. öka kostnaderna för klimatpolitiken

Enligt undersökningen är EU:s utsläppshandel i teorin ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläppen, eftersom den utjämnar kostnaderna för en begränsning av utsläppen inom det område som handlar med utsläppsrätter. Utsläppshandeln sänker kostnaderna, eftersom den bidrar till att genomföra minskningar där de är som billigast.

Det kan också hända att utsläppshandeln gör klimatpolitiken mera flexibel när kostnaderna för utsläppsbegränsningarna förändras inom olika sektorer på grund av produktionsomläggningar, nyinvesteringar och den tekniska utvecklingen. I dessa situationer är utsläppshandeln ägnad att främja en kostnadseffektiv klimatpolitik. De totala ekonomiska kostnaderna påverkas dock av att i kommissionens förslag har endast en del av de ekonomiska sektorerna möjlighet att bedriva handel.

Slutsatser.

Utsläppshandeln är en ny omfattande styrmetod, som fortfarande är förknippad med en betydande mängd öppna frågor. Även de frågor som ansluter sig till samordningen av utsläppshandeln och andra styrmetoder är olösta. Enligt VATT:s undersökning påverkar utsläppstillståndets pris kostnaderna klart mera än hur den inledande fördelningen genomförs. Marknadspriset på en utsläppsrätt klarnar med säkerhet först när handeln inleds liksom huruvida det är fråga om säljarens eller köparens marknad.

Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande och betonar fortfarande betydelsen av den inledande fördelningen. De nationella kriterierna för den inledande fördelningen bör vara så flexibla som möjligt så att man nationellt kan besluta om en kostnadseffektiv inledande fördelning. Direktivet är i varje fall mera problematiskt för Finland än för många andra länder, eftersom utsläppshandeln berör en större del av näringslivet i Finland än i EU-länderna i genomsnitt. Däremot har Finland få utsläppsrätter att fördela, eftersom det nationella målet är strikt och den totala utsläppskvoten liten.

Enligt utskottets uppfattning är villkoren för ordförandelandets föreslagna opt-out-modell alltför stränga. När sakkunniga har hörts har de bl.a. bedömt att opt-out kan leda till att de anläggningar som utesluts hamnar i en sämre position än de som hör till systemet, eftersom de inte kan köpa utsläppsrätter från andra aktörer, men ändå krävs motsvarande utsläppsminskningar av dem som inom systemet för utsläppshandel.

Utskottet finner det nödvändigt att opt-out-förfarandet ger medlemsländerna tillräckliga möjligheter att besluta om tillämpningen av systemet med avseende på olika sektorer och anläggningar utgående från sina egna nationella särdrag. För den inhemska industrin är det bl.a. viktigt hurudana utsläppsrätter de anläggningar som verkar i Finland får i förhållande till konkurrenterna på andra ställen. Enligt den erhållna utredningen kan tillämpningen av systemet för utsläppshandel försämra uttryckligen stålindustrins verksamhetsförutsättningar. Med tanke på samhällsekonomin, sysselsättningen och den regionala utvecklingen anser utskottet att det är nödvändigt att systemet för utsläppshandel inte leder till att produktionen flyttas från Finland och EU. Systemet får inte heller försämra investeringsmöjligheterna i anslutning till industriell utvidgning och utveckling i Finland.

Ikraftträdande.

Enligt förslaget till direktiv skall handeln med utsläppsrätter börja 2005. Det är fråga om ett synnerligen invecklat och svårt system som fortfarande är förbundet med flera öppna frågor. Att införliva systemet i den nationella lagstiftningen är också ett en mycket krävande och tidsödande uppgift. Det kan hända att den planerade tidtabellen är så stram att det i praktiken är mycket svårt att göra det obligatoriskt att genomföra direktivet.