Motivering
Ramarna för statsfinansering och försvarsministeriets
förvaltningsområde
I beslutet om ramarna för statsfinanserna 2011—2014
föreslår regeringen följande årliga
anslag för försvarsministeriets förvaltningsområde: 2 443,
2 429, 2 426 och 2 426 miljoner euro.
Utgifterna utanför ramen kommer att ligga kring 320 miljoner
euro per år. Försvarsutgifternas andel av bnp
beräknas under ramperioden uppgå till 1,4—1,5
procent och av statens totala utgifter snäppet över
5 procent. Utskottet konstaterar att försvarsförvaltningen
måste bereda sig på olika alternativa ramnivåer
till följd av den ekonomiska kräftgången.
Inom försvarsministeriets förvaltningsområde
beaktas riktlinjerna i 2009 års säkerhets- och försvarspolitiska
redogörelse för verksamheten och utvecklingen
inom försvarsmakten. Utskottet har behandlat utvecklingen
av försvaret ingående i sitt utlåtande
om redogörelsen i fråga (FsUU 4/2009
rd). Utrikesutskottet var i sitt betänkande om
redogörelsen inne på samma linje som försvarsutskottet.
Under de närmaste åren kommer försvaret
i sitt utvecklingsarbete att prioritera luft- och sjöförsvaret
och ledningsfunktionen. Med början från 2013 ges
utrustningen av de territoriella förbanden inom armén
högsta prioritet.
Personalkostnaderna, materielutvecklingen och omkostnaderna
ska enligt regeringen hållas i balans. Detta förutsätter
att tillväxten av den relativa andelen personal- och fastighetsutgifter stoppas.
För att upprätthålla en trovärdig
nationell försvarsförmåga används
under ramperioden för underhåll och utveckling
av materiel i snitt ca en tredjedel av försvarsanslagen.
Utskottet påpekar att en ansenlig del av försvarsmaterielen
kommer att vara föråldrad i mitten av 2010-talet
och det betyder att ungefär en tredjedel av försvarsbudgeten
måste avsättas för materielanskaffningar.
För försvarsmakten är det viktigt att
materielen kan upphandlas nationellt, inte minst med tanke på den
militära försörjningstryggheten. Den
inhemska andelen bör helst uppgå till minst 50
procent när materielanskaffningar görs framöver.
Ersättande system för infanteriminor
År 2004 startade man ett program för att ersätta infanteriminornas
prestanda och det egentliga upphandlingsprogrammet 2009. Enligt
experter vill man med upphandlingsprogrammet garantera samma prestanda
som med infanteriminor tidigare. Den ersättande kapaciteten
avser man uppnå genom att kombinera olika system: syftladdningar,
mörkerutrustning och moderna stridsvagnsminor. Upphandlingarna
omfattar också ett utkiks-, miniatyrflygplans- och områdesövervakningssystem.
För upphandlingen har reserverats 200 miljoner euro fram
till 2016. Utskottet ser det som angeläget att programmet
för ersättande av infanteriminorna kan genomföras
i planerad omfattning.
Reservdelsbristen
Att åtgärda den kumulerade bristen på reservdelar
uppges höra till ramperiodens stora utmaningar. Det har
visat sig svårt att lösa försvarsmaktens
reservdelsproblem, konstaterar utskottet. Frågan har regelmässigt
varit framme vid utfrågningarna om budgeten under tidigare år. Försvarsmakten
bör kunna åtgärda bristen genom interna
administrativa åtgärder. Det är nödvändigt
att ta in de anslag som behövs för upphandling
av reservdelar för normalt behov i de årliga finansiella
ramarna.
Försvarsmakten håller enligt uppgift på att
arbeta fram en övergripande plan som tar sikte på att
reservdelsbristen ska vara avhjälpt före utgången
av 2015. Utskottet kräver att planen föreläggs
riksdagen så snart den är färdig.
Produktivitetsprogrammet
Det totala antalet anställda inom förvaltningsområdet
beräknas ligga kring 16 070 årsverken 2010. Det
huvudsakliga skälet till de senaste årens personalnedskärningar,
som främst drabbat försvarsmaktens civila personal, är
de personalnedskärningsmål som ställts
för försvarsförvaltningen i statens produktivitetsprogram.
Om produktivitetsprogram 1 och 2 genomförs fullt ut
innebär det en minskning med över 3 000 årsverken
inom försvarsförvaltningen. Utskottet påpekar
att produktivitetsmålet för hela statsförvaltningen är
14 445 personer fram till slutet av 2015 och att försvarsförvaltningen
ensam får stå för mer än en
femtedel av bortfallet.
Storleken och strukturen på försvarsförvaltningens
personal är frågor som ska avgöras i
den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen, de
kan inte bestämmas av produktivitetsprogrammet. Redogörelsen
gör en viktig markering när den slår
fast att försvarsmaktens personal ska ligga kring 15 000
anställda. Om personalen är mindre än
så, betyder det att försvarets fredstida organisation
och därmed också den allmänna värnplikten
blir hårt pressade.
För att uppnå målen i produktivitetsprogrammet
har försvarsmakten allt mer gått in för
att lägga ut verksamheten genom s.k. partnerskapsprogram.
Utskottet bedömer att de utvidgade partnerskapsprojekten
snarare dikteras av de stränga personalminskningskraven
i produktivitetsprogrammet än av de ekonomiska besparingar
som produktivitetsprogrammet ursprungligen motiverades med för
utskottet.
Det får inte vara ett självändamål
för försvarsmakten att skära ner sin
egen personal. Reformerna måste genuint sikta på en
bättre produktivitet. Det är nödvändigt
att försvarsförvaltningen följer principerna
för en god arbetsgivare och försöker
undvika att säga upp personal.
Beväringsutbildning och repetitionsövningar
Den årliga målsatta numerären i
fråga om beväringsutbildning sjunker enligt uppgift
från nuvarande 28 000 till 25 000 år 2013. Minskningen beror
på att årskullarna blir mindre. Det föreslås att
25 000 reservister ska utbildas vid repetitionsövningar.
Utskottet ser det som angeläget att det numerära
målet faktiskt nås för att reservisternas
kunskaper ska kunna upprätthållas. Utbildningen
under repetitionsövningarna kommer att koncentreras på truppformering
och ledarutbildning.
Målsättningen är att inom beväringsutbildningen
få in ca 40 terrängdygn under beväringstiden.
Enligt information till utskottet håller man redan i år
av sparskäl på att dra ner antalet terrängdygn
till ungefär 30 plus att man tvingas koncentrera övningarna
till närövningsområden.
Utskottet understryker att det också i framtiden måste
finns tillräckligt med resurser att avsätta för
beväringsutbildningskvaliteten. Om beväringarna
inte upplever utbildningen som meningsfull är det svårt
att upprätthålla tjänstgöringsmotivationen
hos dem och få en kunnig reserv utbildad.