Motivering

Allmänt

Propositionen föreskriver om fördelningen av ansvarsområden och uppgifter mellan utrikesministeriet och inrikesministeriet när det gäller Finlands deltagande i civil krishantering, de anknytande förberedelserna här hemma och rättigheter och skyldigheter inom ramen för anställningsvillkoren för civilpersonal som deltar i krishantering utomlands.

I propositionen påpekas det att civil krishantering är ett omfattande och mångfacetterat begrepp. Det är enligt motiven till propositionen inte lämpligt att ta in en uttömmande definition i lagen. Enligt utskottet är detta ett godtagbart synsätt med hänsyn till att ett av de främsta målen med lagen är att förtydliga beslutsprocessen när experter ska sändas ut till krisområden samt att lägga fast anställningsvillkoren för personer som deltar i civil krishantering. Samtidigt påpekar utskottet att civil krishantering genom målen med lagen tillförs ett begreppsmässigt innehåll explicit i den aktuella lagen.

I grunden handlar civil krishantering om kriser i samband med konflikter som brutit ut eller hotar att bryta ut. Civil krishantering avser oftare ett brett spektrum av åtgärder för att förebygga konflikter och reparera deras konsekvenser, påpekar utrikesutskottet med hänvisning till erhållen utredning. Civil krishantering avser att bistå krisområden i deras utveckling mot demokrati, främja och respektera rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, en god förvaltning och ett fungerande civilt samhälle. Förvaltningsutskottet håller med utrikesutskottet om beskrivningen av civil krishantering.

I likhet med utrikesutskottet framhåller förvaltningsutskottet att den civila krishanteringen har fått större betydelse i takt med att konflikterna har blivit allt mer varierande och följdeffekterna för den civila befolkningen har ökat. Genom experthjälp och andra metoder främjar den civila krishanteringen en fredlig utveckling i krishärdar. Från fall till fall kan den civila krishanteringen bestå av observatörsuppdrag, utbildning och rådgivning inom polisområdet, rättsförvaltningen och räddningstjänsten samt av uppdrag inom förvaltning, infrastruktur och basala samhällstjänster.

Förvaltningsutskottet omfattar utrikesutskottets syn att den civila krishanteringen hänger nära samman med krishantering, men att det finns en tydlig skillnad mot t.ex. militär krishantering eller CIMIC-verksamhet. För en närmare analys av frågan hänvisar utskottet till utlåtandet från utrikesutskottet.

I propositionen går regeringen närmare in på bl.a. humanitär hjälp, utvecklingssamarbete och fredsbevarande verksamhet. Informationen är nyttig trots att propositionen har ett mycket begränsat innehåll, anser förvaltningsutskottet.

Ansvarsområden

Hädanefter ska utrikesministeriet behandla frågor som gäller civil personals deltagande i krishantering. Beslutsprocessen när civil personal sänds ut för krishanteringsuppdrag ingår i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Utrikesministeriet beslutar om Finlands deltagande i civila krishanteringsoperationer, vilka uppgifter civil personal sänds ut för och hur många personer som deltar. Kostnaderna för att civil personal deltar i krishantering kommer fortfarande att finansieras genom ett anslag för utrikesministeriet i statsbudgeten.

Inrikesministeriet behandlar ärenden som gäller den nationella beredskapen när civil personal deltar i krishanteringsuppdrag. Dessutom behandlar inrikesministeriet ärenden som gäller bistånd genom räddningsväsendet enligt 49 § i räddningslagen (468/2003). Hittills har inrikesministeriet haft i uppdrag att samordna den nationella beredskapen inför civila krishanteringsoperationer men blir nu ansvarigt för underhåll och utveckling.

Nationell beredskap

I den nationella beredskapen ingår beredskap att rekrytera civil personal som kan skickas utomlands för krishantering, materiell och logistisk beredskap och krishanteringsutbildning för civil personal. I den nationella beredskapen ingår också att samordna elementen ovan mellan förvaltningsområdena och att samarbeta med fristående organisationer för att upprätthålla och utveckla beståndsdelarna i den nationella beredskapen.

Det gäller att bygga upp ett effektivt rekryterings- och utbildningssystem för att vi också ska kunna planera för och säkerställa personaltillgången för uppdrag inom landet, framhåller utskottet. Samtidigt välkomnar utskottet möjligheten för Räddningsinstitutet att satsa på utbildning och forskning i anknytning till civil krishantering. Den lagstadgade samarbetsskyldigheten inbegriper också satsningar på utbildning och forskning i samråd med fristående organisationer.

Rättigheter och skyldigheter inom ramen för anställningsvillkoren

Enligt propositionen ska civil personal som deltar i krishantering stå i så kallat annat offentligrättsligt anställningsförhållande. Deras rättsliga status avviker från ett statligt tjänsteförhållande på den punkten att anställningen är tidsbegränsad på grund av uppdragets karaktär.

En annan skillnad gentemot statliga tjänstemäns rättsliga status är att anställningsvillkoren enligt lagförslaget inte kan läggas fast genom tjänstekollektivavtal. Med hänsyn till de civila krishanteringsuppdragens karaktär är detta en möjlig lösning, också med hänsyn till att mycket divergerande expertgrupper kan vara involverade i arbetet, framhåller förvaltningsutskottet. Här bör också noteras att personalen tjänstgör för den som genomför krishanteringsoperationen. Det är alltså den som genomför operationen som ska ordna arbetsförhållandena utifrån den givna situationen.

Det ligger i den statliga arbetsgivarens intresse att se till att anställningsvillkoren är konkurrenskraftiga för att kvalificerad och kunnig personal ska kunna rekryteras till uppdragen, understryker utskottet.

I detta sammanhang vill utskottet påpeka att möjligheten att införa tjänstekollektivavtal, ändra anställningen till ett statligt tjänsteförhållande, tillämpa speciallagstiftning om tjänsteförhållanden på anställningar inom ramen för civil krishantering och ändra anställningsvillkoren i relation till anställningsvillkoren för statliga tjänstemän i förekommande fall kan övervägas.

Expertregister

Rekryteringen till civila krishanteringsuppdrag ska fortfarande bygga på frivillighet. Regeringen föreslår ett expertregister som ska underlätta rekryteringen. Registret motiveras dels med den statliga arbetsgivarens intressen, dels med presumtiva sökandes intressen. Utskottet menar att en anmälan till registret kan vara ett behändigt sätt att anmäla sig för civila krishanteringsuppdrag. Men det är inte det enda sättet att anmäla sitt intresse.

Registret bygger på att den som vill anmäla sig för ett uppdrag själv skriver in de uppgifter i registret som är av betydelse för rekryteringen. Enligt propositionen är inrikesministeriet registeransvarig, men ansvarar inte för att uppgifterna är riktiga. Om det upptäcks fel i registret kan den registeransvariga kontakta personen och be honom eller henne kontrollera uppgifterna. Den registeransvariga kan också själv kontrollera uppgifterna med samtycke från den registrerade i den kunskapskälla som han eller hon uppger.

Avslutningsvis

Förvaltningsutskottet omfattar det som utrikesutskottet säger i sitt utlåtande om insatser för att utveckla den civila krishanteringen och om resurser och beredskap för civil krishantering.

Med hänvisning till propositionen och övrig information finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar, men med synpunkterna ovan.