Motivering
Allmänt
Finansiella sanktioner mot terrorism har sedan 2001 varit ett
etablerat verktyg i den internationella verktygsarsenalen för
bekämpning av terrorism och terrorismfinansiering. De viktigaste internationella
förpliktelserna gällande frysning av tillgångar
i syfte att bekämpa terrorism grundar sig på Förenta
nationernas (FN) säkerhetsråds resolution 1373
(2001) om att medlemsstaterna ska frysa alla tillgångar
för personer och enheter som deltar i eller underlättar
terroristhandlingar. Likaså är det enligt resolutionen
förbjudet att överlåta tillgångar
till sådana personer och enheter. Resolutionsförpliktelserna
har genomförts i Europeiska unionen genom en gemensam ståndpunkt
och en förordning, som emellertid inte gäller
s.k. EU-interna terrorister. Expertorganet för finansiella åtgärder
mot penningstvätt och terrorism (Financial Action Task Force,
FATF), som finns i anslutning till OECD, och FN:s säkerhetsråds
kommitté mot terrorism (Counter-Terrorism Committee, CTC)
anser att Finland inte fullföljt sina förpliktelser
enligt resolutionen fullt ut, eftersom vi saknar en nationell regim
för frysning av tillgångar. Förvaltningsutskottet
inskärpte redan 2007 vikten av att skapa en administrativ
frysningsmekanism för att förhindra finansiering
av terrorism (FvUU 23/2007 rd).
Avsikten med propositionen att genomföra förpliktelserna
enligt säkerhetsrådets resolution till den del
genomförandet på EU-nivå ansetts vara
bristfälligt. Enligt den föreslagna lagen om frysning
av tillgångar i syfte att bekämpa terrorism ska
sådana fysiska eller juridiska personers tillgångar
frysas som skäligen kan misstänkas för, är
föremål för straffanspråk för
eller har dömts för ett terroristbrott enligt
strafflagen. Dessutom ska sådana terroristers tillgångar
frysas som räknas upp i bilagan till Europeiska unionens
råds gemensamma ståndpunkt, när tillgångarna
inte är frysta genom rådets förordning. Den
nya lagen tillåter också frysning av tillgångar
på begäran från en annan stat. Dessutom
medger lagen frysning av juridiska personers tillgångar
som ägs eller där bestämmande inflytande
utövas av ovannämnda personer eller grupper. Samtidigt
införs förbud mot att använda tillgångarna
och att överlåta tillgångar till fysiska eller
juridiska personer vars tillgångar frysts.
Frysning av tillgångar
I lagförslag 1 föreskrivs det att tillgångar
ska frysas bl.a. om de tillhör fysiska eller juridiska personer
som skäligen kan misstänkas för terroristbrott,
som är kriminaliserat enligt 34 a kap. i strafflagen ()
(3 § 1 mom. 2 punkten i förslaget). Grundlagsutskottet
anser i sitt utlåtande att förvaltningsutskottet
gärna kunde överväga att höja
frysningströskeln så att tillgångarna
kan frysas bara om personen i fråga på sannolika
grunder kan misstänkas för brottet.
Enligt information till förvaltningsutskottet utgör
FATF:s 40 rekommendationer mot penningtvätt och terrorismfinansiering
den viktigaste standarden på området. I tolkningsanvisningarna
i rekommendationerna berörs frågan om tröskeln
för frysning av tillgångar. FATF:s tolkning är
att tröskeln bör läggas vid "reasonable grounds"
eller "reasonable basis" i enlighet med hur detta förstås
i respektive medlemslands rättssystem. Den bästa
motsvarigheten i Finland uppges vara propositionens "som skäligen
kan misstänkas". I rekommendationerna sägs också uttryckligen
att man i nationell lag inte får ställa en samtidig
"straffprocess" (criminal proceeding) som villkor för frysning.
Rekommendationerna preciserar inte om termen i detta sammanhang är
insnävad till enbart brottmålsrättegång eller
utvidgad till helheten brottsundersökning, åtalsprövning
och påföljdsverkställighet. Men det förefaller
helt uppenbart att Finland inte uppfyller sina internationella förpliktelser
fullt ut om frysningen i sak kopplas till väckande av åtal (på sannolika
grunder-tröskeln).
Regeringen har i propositionen utgått från
att det nationella frysningsbeslutet i görligaste mån ska
likna den frysningsmekanism som baserar sig på rådsförordningen.
En annan utgångpunkt har varit att frysning som åtgärd
främst påminner om skingringsförbud och
kvarstad enligt den gällande tvångsmedelslagen
(), som i och med den nya tvångsmedelslagen
() som träder i kraft
den 1 januari 2014 blir kvarstad. Enligt en ändring av
tvångsmedelslagen 2003 ()
kräver skingringsförbud och kvarstad att tröskeln
"som är skäligen misstänkt" överskrids.
Samma tröskel finns i den nya tvångsmedelslagen,
som träder i kraft nästa år.
En förutsättning för att syftet med
ett frysningsbeslut ska uppnås är enligt propositionen att
den som beslutet avser inte på förhand får veta
om frysningen för att inte kunna gömma undan eller
flytta tillgångarna utom räckhåll för myndigheterna.
Därför har regeringen i propositionen bl.a. frångått
huvudregeln i förvaltningslagen ()
och stannat för att den som beslutet gäller inte
behöver höras innan beslutet fattas. Om frysningen
kopplades till kriteriet väckande av åtal på sannolika
grunder, skulle det sannolikt också innebära att
man nästan helt får ge avkall på det överraskningselement som
ger beslutet genomslag. Ett sådant upplägg skulle
försvåra en samtidig effektiv frysning och effektiv
förundersökning.
Med tanke på frågans art, argumenten för
propositionen och överensstämmelseaspekterna anser
utskottet det motiverat att frysningsbeslutet kopplas till kriteriet
skäligen misstänkt på samma sätt
som i fråga om kvarstad.
Myndighet som beslutar om frysning av tillgångar
Regeringen föreslår att besluten om frysning
av tillgångar ska fattas av Centralkriminalpolisen. Grundlagsutskottet
håller före att det vore bättre om besluten
fattades av domstol. Å andra sidan kan det förfarande
regeringen föreslagit anses tillgodose minimikraven för
rättstrygghet, menar utskottet.
Lagutskottet anser i sitt utlåtande att det kan betraktas
som något udda att besluten anförtros en polismyndighet
i stället för tingsrätterna, som hade
varit ett naturligt val. Propositionen, som ger Centralkriminalpolisen
rätt att fatta beslut om frysning, kan emellertid enligt
utskottets mening accepteras för att besluten kan fattas
snabbt men också för att frysningsbesluten trots
vissa straffrättsliga kopplingar måste anses ha
karaktären av förvaltningsbeslut.
Regeringen utgår i propositionen från att
besluten måste kunna tas snabbt för att syftet
med frysningen av tillgångar ska nås. Frysningsbeslut
måste kunna fattas genast när polismyndigheterna
fått vetskap om att frysningsgrunder föreligger;
då går det nämligen att hindra att tillgångarna
göms och flyttas utomlands och i värsta fall används
för terroristiska ändamål. Utskottet
inskärper att beslutsfattaren också måste ha
så exakta uppgifter som möjligt om förmålet för åtgärden
plus snabba och direkta internationella kontakter. Centralen för
utredning av penningstvätt, som finns i anknytning till
Centralkriminalpolisen, har tillgång till dels normala
internationella informationssystem, dels finansunderrättelseenheternas
interna nätverk för samarbete och utbyte av uppgifter.
Garantier finns alltså för att informationsutbytet
och samarbetet är effektivt på det internationella
planet. Om man betänker ett hur allvarligt hot terrorismen
utgör mot människors liv, egendom och den allmänna säkerhet,
håller utskottet med regeringen om att befogenheten bör
ges Centralkriminalpolisen för att besluten ska kunna fattas
tillräckligt snabbt.
Frysning av tillgångar har karaktären av förvaltningsbeslut,
som det även i övrigt faller sig naturligt att
anförtro Centralkriminalpolisen. Regeringen har uppmärksammat
rättigheterna för den som är föremål
för beslutet och skrivit in i propositionen en effektiv överklagandemekanism.
Artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna
och 21 § i grundlagen förutsätter bl.a.
att var och en har rätt att få ett beslut som
gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter
behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt
rättskipningsorgan. Den som beslutet gäller har
enligt lagförslag 1 alltid rätt att begära
omprövning hos Centralkriminalpolisen och överklaga
dess beslut hos Helsingfors förvaltningsdomstol och i slutändan
hos högsta förvaltningsdomstolen.
Offentliggörande av beslutet och när det straffrättsliga
ansvaret inträder
Enligt förslaget till lag om frysning av tillgångar i
syfte att bekämpa terrorism får frysta tillgångar
inte flyttas, överföras, förändras
eller hanteras på ett sätt som skulle leda till
en förändring av mängd, belägenhet, ägandeförhållanden, innehav,
art eller användningssyfte (6 §). Dessutom får
tillgångar inte överlåtas, varken direkt eller
indirekt, till fysiska eller juridiska personer vars tillgångar är
frysta (7 §). Den som bryter mot förbuden gör
sig skyldig till regleringsbrott enligt 46 kap. 1—3 § i
strafflagen.
Grundlagsutskottet anser frågan om det straffrättsliga
ansvaret för överträdelse av dessa förbud
som ett problem med avseende på den straffrättsliga
legalitetsprincipen, i och med att brott mot dem föreslås
vara straffbara från den tidpunkt då beslutet
publicerats i Officiella tidningen. Utskottet menar därför
att bestämmelserna vid behov bör ses över
så att den förbjudna gärningen blir straffbar
först när personen i fråga de facto har
fått kännedom om frysningen. Lagutskottet åter
framhåller att den straffrättsliga legalitetsprincipen
kräver att det straffbara förfarandet ska vara
skäligen förutsebart och anser att förvaltningsutskottet
gärna kunde diskutera om det räcker med att publicera
frysningen i Officiella tidningen som regeringen föreslagit.
Förvaltningsutskottet konstaterar att effektiviteten
i det föreslagna systemet i allt väsentligt bygger
på att frysningsbeslutet träder i kraft omedelbart
och med bindande verkan. Det ligger definitivt i den terrormisstänktes
intresse att gömma undan sina tillgångar för
myndigheterna eller flytta dem utomlands så snart han eller
hon får kännedom om frysningen eller hotet om
frysning. Därför hör man inte den berörde
innan beslutet fattas, eftersom förhandskännedom
allvarligt äventyrar beslutets syfte. Men beslutet måste
inte minst med hänsyn till de grundläggande fri-
och rättigheterna delges den berörde utan dröjsmål.
För att frysningen ska vara verkningsfull måste
man så snart beslutet fattats och delgetts den berörde
hindra att tillgångarna flyttas. Kontotillgångar
och andra elektroniskt överförbara finansiella
tillgångar torde vara de som lättast kan flyttas
utom räckhåll för myndigheterna. Den
som beslutet gäller kan t.ex. med hjälp av ett
nätbanksprogram i mobiltelefonen flytta över sina
tillgångar till ett annat konto och t.o.m. utomland inom
loppet av några minuter efter att ha fått kännedom
om att tillgångarna frysts.
Centralkriminalpolisen ska alltid utan dröjsmål
och utan mellanhänder informera den berörde om
beslutet. Men det är inte realistiskt att räkna
med att polisen alltid känner till exempelvis alla de kredit-
och finansinstitut och andra aktörer som tillhandahåller
den berörde bank- och finanstjänster. För
att frysningen ska få full effekt är det därför
angeläget att lagstiftningen blir ett incitament för
ekonomiska aktörer att aktivt bevaka Centralkriminalpolisens
frysningsbeslut i stället för att passivt vänta
på att bli informerade. I praktiken har t.ex. kredit- och
finansinstituten redan gått in för detta när
det gäller EU:s sanktionsordningar: med hjälp
av automatiska system håller de ögonen på ändringar
i EU:s sanktionslistor. För detta ändamål
och överlag för att snabba upp informationsgången
föreslår regeringen att frysningsbesluten alltid
ska publiceras i Officiella tidningen men också på en
särskild webbplats som Centrakriminalpolisen upprätthåller.
Noteras bör också kravet i säkerhetsrådets
resolution 1373 (2001) att medlemsstaterna utan dröjsmål
(without delay) ska frysa alla tillgångar för
personer och enheter som deltar i eller underlättar terroristhandlingar.
Därför måste Finland för att
fullgöra sina internationella förpliktelser fullt
ut ha en nationell regim som garanterar en så snabb frysning
av tillgångarna som möjligt efter att det konstaterats
att grund för frysning föreligger och beslut om
frysning fattats.
Som även lagutskottet påpekat har regeringen i
propositionen utgått från att det nationella frysningsbeslutet
i görligaste mån ska likna den frysningsmekanism
som baserar sig på rådsförordningen.
Förvaltningsutskottet vill här utifrån
erhållen utredning framhålla att EU-förordningarna
om terroristsanktioner, även de som inför nya personer
som föremål för frysning, blir direkt tillämpliga
i Finland när de träder i kraft, dvs. den dag
de publiceras i Europeiska unionens officiella tidning. Den som
bryter mot frysning och överlåtelseförbud
enligt förordningarna ska från och med publiceringsdagen
bestraffas för regleringsbrott direkt med stöd
av 46 kap. 1 § i strafflagen.
Utskottet konstaterar med anledning av grundlagsutskottets och
lagutskottets synpunkter visavi den straffrättsliga legalitetsprincipen att
de äger relevans särskilt för fysiska
personer, eftersom man knappast kan anta att de aktivt följer
besluten som publiceras i Officiella tidningen eller på Centralkriminalpolisens
webbsidor. Däremot kan man förvänta sig
att ekonomiska aktörer som t.ex. kredit- och finansinstitut
håller sig underrättade om innehållet
i såväl EU:s som Finlands officiella tidning.
Utskottet understryker att frågan om uppsåt alltid
bör bedömas separat i ljuset av straffrättens
allmänna läror och bestämmelserna om
den. Enbart det att beslutet om frysning av tillgångar har
publicerats i Officiella tidningen leder inte till att sådan
förbjuden överlåtelse av tillgångar som
avses i de föreslagna 6 och 7 § kan anses ha begåtts
uppsåtligt och kan följaktligen inte ensamt utgöra
grund för straffrättsligt ansvar med hänvisning
till 4 § 3 mom. i lagförslag 1.
Koncentration av överklaganden
Under sakkunnigutfrågningen påpekades det
att behandlingen av överklaganden föreslås
bli koncentrerad till Helsingfors förvaltningsdomstol genom
en explicit specialbestämmelse. Stödjande sig
på erhållen information konstaterar utskottet
att Centralkriminalpolisens ansvarsområde omfattar hela
landet och detta faktum talar för en koncentration av ärendena
till Helsingfors förvaltningsdomstol. Av detta följer
att besvär över Centralkriminalpolisens beslut
enligt 12 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen
() ska anföras hos
den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den person eller
sammanslutning som beslutet huvudsakligen gäller har hemkommun
respektive hemort. Om det inte finns någon förvaltningsdomstol
som är behörig i saken, ska besvär anföras
hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Eftersom flertalet
frysningsbeslut sannolikt kommer att gälla personer eller
enheter utan hemort i Finland, kan man hur som helst anta att också den
proportionellt sett största delen av överklagandena
går till Helsingfors förvaltningsdomstol redan
med stöd av förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsutskottet
tillstyrker överklagandegången enligt propositionen.
Grundlagsutskottets utlåtande
Av grundlagsutskottets utlåtande framgår det
att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Uppföljning
Terroristbrott är förknippade med rättssäkerhetsaspekter
av stora mått när det gäller såväl potentiella
offer som brottsmisstänkta. Därför är det
viktigt att man noga ger akt på vilka effekter och konsekvenser
den nya lagen får och genast tar tag i eventuella problem.
Sammanfattning
Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs
och fyller sitt syfte och tillstyrker lagförslagen utan ändringar.