Detaljmotivering

1. Strukturfondslagen

3 kap. Förvaltning av nationella strukturfondsprogram

10 §. Anvisande av strukturfondsmedel för att användas av andra myndigheter.

I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om programreserven. Det är inte meningen att alla strukturfondsmedel delas ut i början av året utan en del lämnas i programreserven. Enligt förslaget till 2 mom. kan programreserven användas för att trygga en flexibel användning av medlen, till projekt över landskapsgränserna och för att täcka utgifter för plötsliga problem vid strukturomvandlingar. Utskottet föreslår att i den första meningen i 2 mom. stryks orden "för att fördelas".

17 §. Landskapets samarbetsgrupp.

I paragrafen finns bestämmelser om landskapets samarbetsgrupp, dess tillsättning, sammansättning och arbete. Bestämmelsen om sammansättningen i 3 mom. preciseras i jämförelse med nuvarande reglering så att sammansättningen bestäms utifrån behovet att utveckla landskapets regioner. Detta innebär att det i gruppen finns en jämlik och täckande representation med tanke på detta. Dessutom föreslås vissa ändringar i sammansättningen till följd av den preciserade partnerskapsdefinitionen i den allmänna förordningen.

Enligt artikel 11 i den allmänna förordningen ska medlemsstaten vid behov och i enlighet med gällande nationella regler och praxis upprätta ett partnerskap med myndigheter och organ som till exempel följande:

• behöriga regionala, lokala, urbana och andra offentliga myndigheter,
• näringslivets och arbetsmarknadens organisationer,
• andra lämpliga organ som företräder det civila samhället, partner på miljöområdet, icke-statliga organisationer och organ som ansvarar för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

I artikel 11 i den allmänna förordningen föreskrivs vidare att varje medlemsstat ska utse de partner som är mest representativa på nationell, regional och lokal nivå på arbetsmarknaden, inom näringslivet eller på miljöområdet eller andra områden, i enlighet med nationella regler och praxis och med beaktande av behovet av jämställdhet mellan män och kvinnor och en hållbar utveckling genom integrering av krav på miljöskydd och förbättrad miljö.

Utskottet konstaterar att språkdräkten i artikel 11 i den allmänna förordningen är beklagligt dålig. Jämfört med gällande normer lyfter bestämmelsen fram partnerskap med företrädare för det civila samhället och fäster avseende framför allt vid jämställdhet mellan kvinnor och män samt vid vikten av att främja en hållbar utveckling i miljöhänseende. Bestämmelsen ger emellertid medlemsstaterna en viss prövningsrätt vid valet av medlemmar.

Med beaktande av de uppgifter som åläggs landskapets samarbetsgrupp anser utskottet det befogat att utgångspunkten när samarbetsgruppen utses ska vara landskapets egna utvecklingsbehov. Denna utgångspunkt utestänger inte någon organisation. För att samarbetsgruppen ska kunna arbeta effektivt är det viktigt att den har en operativ storlek. Uttrycket "i mån av möjlighet" öppnar för att alla organisationer inte får representation på landskapsnivå. Formuleringen medger också på andra sätt prövningsrätt vid beslutet om sammansättningen. När samarbetsgruppen planeras är det också viktigt att beakta att man vid utvärderingen av den programperiod som nu löper ut har påpekat att projekten dominerats av myndigheter och ansetts att särskilt företagens delaktighet i förvaltningen bör öka.

Med hänvisning till det som anförs ovan anser utskottet att ändringen av bestämmelsen om samarbetsgruppens sammansättning är motiverad. När gruppen tillsätts är det enligt utskottet nödvändigt att med händyn till de lokala förhållandena bl.a. beakta faktorer som sammanhänger med miljö, jämställdhet och det sociala kapitalet. För att ytterligare göra partnerskapet mångsidigare kunde man enligt utskottets mening också överväga möjligheterna till gemensamma representanter eller rotation. Samarbetsgruppens representativitet kan även utvidgas genom att permanenta sakkunniga utses. Utskottet understyrker också samarbetsgruppens betydelse när det gäller att ta fram aktuell information.

20 §. Beslutsfattandet och förvaltningsförfarandet i landskapets samarbetsgrupp.

Utskottet föreslår att hänvisningen i 1 mom. till 53 § slopas i enlighet med detaljmotiven i propositionen.

Det beslut av samarbetsgruppen som avses i paragrafens 4 mom. är samarbetsgruppens utlåtande enligt 21 § 1 mom. 6 punkten. Samarbetsgruppen fattar alltså beslut om vilket utlåtande den ska ge. För att tydliggöra detta föreslår utskottet att den andra meningen i 20 § 4 mom. preciseras på följande sätt: "Samarbetsgruppens bifallande beslut om ett utlåtande...".

21 §. Uppgifterna för landskapets samarbetsgrupp.

En viktig uppgift för samarbetsgruppen är att samordna allokeringen av strukturfondsmedlen för ett operativt program på ett sätt som är av betydelse för landskapets utveckling. Landskapsgruppens uppgifter tar med andra ord fasta på att styra och lägga upp strategier. Ett viktigt instrument i detta arbete är landskapets samarbetsdokument. I samarbetsdokumentet beskrivs samordningen och inriktningen av ett operativt program som medfinansieras av Europeiska regionutvecklingsfonden och Europeiska socialfonden.

Det operativa programmet för Finska fastlandet inom ramen för målet regional konkurrenskraft och sysselsättning, som medfinansieras av Europeiska socialfonden, innehåller en rikstäckande del och regionala delar. Enligt förslaget till 21 § 1 mom. 2 punkten samordnar landskapets samarbetsgrupp allokeringen av strukturfondsmedlen för den regionala delen för det operativa program som medfinansieras genom socialfonden för följande budgetår och den nationella medfinansieringen till förvaltningsområdet i fråga i enlighet med överenskommen finansieringsram, om det inte finns särskilda skäl att avvika från finansieringsramen. Enligt utredning till utskottet är avsikten att på storområdesnivå besluta om förvaltningsområdets ram. Därefter ska landskapsgrupperna sinsemellan på storområdesnivå och inom förvaltningsområdets ram komma överens om fördelningen av medel.

Den föreslagna avgränsningen av samarbetsgruppernas uppgifter försvårar möjligheten att förverkliga regionala behov och samordna olika åtgärder. Förfarandet ligger inte heller särskilt väl i linje med närhetsprincipen eller den allt mer strategiska roll man har tänkt att landskapets samarbetsgrupper ska ha. Utskottet har redan tidigare (exempelvis i FvUB 30/2004 rd) bland annat konstaterat att Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden spelar en viktig roll för att förverkliga strukturfondsuppgifterna. Utskottet har pekat på framtida utmaningar, såsom befolkningens åldrande och tillgången på arbetskraft, och konstaterat att det finns rentav betydande regionala skillnader i vårt land i detta avseende. Utskottet har understrukit ESF:s betydelse för att jämna ut regionala skillnader.

Med stöd av det som sägs ovan föreslår utskottet att slutet av 21 § 1 mom. 2 punkten godkänns med följande lydelse: "till förvaltningsområdet i fråga i enlighet med överenskommen finansieringsram, om det inte med hänsyn till regionens utveckling eller av andra orsaker finns särskilda skäl att avvika från finansieringsramen." Enligt förslaget till 21 § 2 mom. bestäms allokeringen av finansieringen i landskapet i landskapets samarbetsdokument.

I detta sammanhang påpekar utskottet vidare att Östra Finland i enlighet med ett finansieringsbeslut som tillkommit i Europeiska rådet intar en särställning under den så kallade övergångsperioden. I den regionala ramen för Östra Finland ingår både ERUF- och ESF-medlen fullt ut. När det gäller Östra Finland finns det därför inte för ESF:s del en separat rikstäckande och regional del utan endast en regional ram. Östra Finland deltar i genomförandet av det rikstäckande programmet genom sina egna beslut. När det gäller Kajanaland beaktas dessutom särdragen i landskapets förvaltningsmodell.

4 kap. Förvaltning av strukturfondsprogram mellan medlemsstaterna

29 §. Kontrollant.

Enligt paragrafen kan inrikesministeriet utse en kontrollant för operativa program inom målet europeiskt territoriellt samarbete. Kontrollanten ska utföra olika kontrolluppdrag. Eftersom dessa kan innehålla utövning av offentlig makt särskilt i samband med revisionsuppdrag bör kontrollanten handla under tjänsteansvar. Utskottet föreslår därför att 29 § 2 mom. kompletteras med följande bestämmelse om tjänsteansvaret: "På kontrollanten tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar samt det som föreskrivs i skadeståndslagen om offentliga samfunds och tjänstemäns ersättningsansvar." Formuleringen motsvarar den som ingår i 18 § 1 mom. om tjänsteansvar för medlemmarna av landskapets samarbetsgrupp och dess sektioner.

34 §. Inrikesministeriets rätt att ge anvisningar.

Med anledning av ett tillägg som föreslås i 61 § och med de skäl som anges där föreslår utskottet att 34 § kompletteras med ett omnämnande om förvaltningsmyndigheten och revisionsmyndigheten.

38 §. Revisionsmyndighet.

I paragrafen föreslås en bestämmelse om revisionsmyndigheten för ett operativt program inom målet europeiskt territoriellt samarbete. Revisionsmyndighet är den förvaltningsmyndighet som nämns i programdokumentet och som enligt 27 § i lagförslaget är ett landskapsförbund. En av de viktigaste principerna i den allmänna förordningen är att revisionsmyndigheten ska vara oberoende av förvaltningsmyndigheten och den attesterande myndigheten i funktionellt hänseende. Detta innebär att revisionsmyndighetens uppgifter i landskapsförbundets interna organisation bör skiljas från förvaltningsmyndigheten och den attesterande myndighetens uppgifter på ett sådant sätt att oavhängigheten kan tryggas. Utskottet anser att detta bör framgå direkt av bestämmelsen. Utskottet föreslår därför att de två meningarna i 38 § blir två separata moment varvid det nya 2 mom. får följande lydelse: "Den i 1 mom. avsedda revisionsmyndighetens uppgifter skall vara fristående från den i 27 och 32 § nämnda förvaltningsmyndigheten och den attesterande myndigheten, så att oavhängigheten i myndigheternas verksamhet kan säkerställas."

5 kap. Ekonomisk förvaltning

44 §. Beviljande av finansiering och tillhörande uppgifter.

Genom propositionen förtydligas den föreslagna strukturfondslagens förhållande till stödsystem inom olika förvaltningsområden och till statsunderstödslagen (). Utgångspunkten framgår av 1 § om lagens tillämpningsområde. I lagförslagets 44 § nämns bland annat de viktigaste uppgifterna för det förmedlande organet, som beviljar strukturfondsmedel för projekt. Förmedlande organ är enligt 9 § de ministerier som använder fondmedel, myndigheterna inom centralförvaltningen, arbetskrafts- och näringscentralerna, de regionala miljöcentralerna, länsstyrelserna och landskapsförbunden samt exempelvis Finnvera Abp. Också i propositionsmotiven konstateras det att de uppgifter som nära anknyter till finansiering skrivs in i lagar om stödsystemet som kan tillämpas på respektive förvaltningsområden. I förslaget till strukturfondslag ingår inte bestämmelser om exempelvis återkrav, med undantag för 66 § som föreskriver om åläggande av betalningsskyldighet som baserar sig på statens regressrätt. Behörigheten i återkravsärenden bestäms utifrån den förvaltningsområdesvisa lagstiftningen.

Stödsystem som kan aktualiseras under den kommande perioden är i fråga om program som finansieras genom regionstrukturfonden bland annat lagen om stödjande av företagsverksamhet (), lagen om tjänster för utveckling av små och medelstora företags kunnande (), lagen om statens specialfinansieringsbolags kredit- och borgensverksamhet (445/1998), regionutvecklingslagen (), lagen om offentlig arbetskraftsservice () och statsrådets beslut om de allmänna villkoren för understöd som främjar miljövården (894/1996). Stödsystemen uppräknas i de operativa programmen. Av stödsystemen framgår även den behöriga myndigheten.

För klarhets skull föreslår utskottet att det inledande stycket i 44 § 1 mom. preciseras på följande sätt: "Det förmedlande organets uppgifter enligt vad som föreskrivs på annat ställe i lag är att".

Utskottet föreslår dessutom en teknisk korrigering i 44 § 2 mom. så att begreppet regionalt strukturfondsprogram ersätts med begreppet operativt program som medfinansieras genom regionstrukturfonden samt begreppet strukturfondsprogram som medfinansieras genom socialfonden ersätts med begreppet operativt program som medfinansieras genom socialfonden.

7 kap. Tillsynen över strukturfondsprogram mellan medlemsstaterna

61 §. Inrikesministeriets inspektionsrätt.

I paragrafen föreskrivs om inrikesministeriets rätt att utföra inspektioner inom det operativa programmet för målet europeiskt territoriellt samarbete. Bland inspektionsobjekten nämns både förmedlande organ och stödmottagare inom ramen för projekt som finansieras genom strukturfonderna. I lagens 38 § föreslås att uppgiften som revisionsmyndighet för ett operativt program inom målet europeiskt territoriellt samarbete ska vara en i programdokumentet nämnd förvaltningsmyndighet, dvs. landskapsförbundet. I dessa situationer är det nödvändigt att inrikesministeriet kan utföra systeminspektioner hos landskapsförbunden för att kontrollera hur de sköter sina uppgifter som förvaltnings- och attesteringsmyndighet. Utskottet föreslår därför att 61 § 1 mom. för klarhets skull kompletteras med ett omnämnande om förvaltnings- och attesteringsmyndigheten.

Med hänsyn till utskottets förslag ovan om inspektionsbehörigheten kan det uppkomma behov att ge anvisningar också till landskapsförbund som fungerar som förvaltnings- och attesteringsmyndigheter. Utskottet föreslår därför en bestämmelse i 34 § om inrikesministeriets rätt att ge anvisningar också till förvaltnings- och attesteringsmyndigheten.

8 kap. Särskilda bestämmelser

64 §. Överföring av behörighet i strukturfondsärenden.

För att precisera regleringen föreslår utskottet att 64 § 1 mom. om undervisningsministeriets rätt att överföra sin behörighet kompletteras i överensstämmelse med detaljmotiven så att uttrycket "andra myndigheter inom centralförvaltningen" ersätts med "Centret för internationellt personutbyte CIMO".

65 §. Datasystemet för uppföljning av strukturfondsprogrammen.

I paragrafens 1 mom. finns bestämmelser om det datasystem som tillämpas inom de nationella programmen och i 2 mom. bestämmelser om datasystem som används i program som berör medlemsländerna. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om utlämning av registrerade uppgifter till den behöriga institutionen i Europeiska gemenskaperna samt om offentliggörande av uppgifter. I paragrafens 4 mom. finns en bestämmelse om hur länge uppgifter ska bevaras och i 5 mom. ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet. Enligt den nya allmänna förordningen tillställs kommissionen uppgifter genom elektronisk dataöverföring.

Tanken är att med stöd av paragrafens 1 mom. skapa ett övervakningsregister för tillsynen över strukturfondsmedlen. I registren kan även ingå personuppgifter som avses i personuppgiftslagen (523/1999). Enligt grundlagsutskottets vedertagna tolkningspraxis är viktiga regleringsobjekt vid registrering åtminstone registeringens syfte, innehållet i de registrerade personuppgifterna, tillåtna användningsändamål inklusive möjligheterna att lämna ut uppgifterna och bevaringstiden för dem samt den registrerades rättsskydd. Regleringen av dessa omständigheter ska ligga på lagnivå och dessutom vara tillräckligt täckande och detaljerad. Kravet på bestämmelser i lag gäller också möjligheten att överlåta uppgifter via en teknisk anslutning (jfr GrUU 25/1998 rd, GrUU 12/2002 rd). Förvaltningsutskottet, till vars behörighetsområde personuppgiftsärenden hör, har gått på samma linje som grundlagsutskottet när det gäller riktlinjerna för reglering av behandlingen av personuppgifter. Förvaltningsutskottet anser det också vara sakligt att sträva efter en så detaljerad reglering som möjligt redan på lagnivå av omständigheter som sammanhänger med skyddet för personuppgifter (jfr FvUU 16/1998 rd och FvUU 19/1998 rd samt FvUB 25/1998 rd och FvUB 26/1998 rd).

Utskottet anser det nödvändigt att komplettera de föreslagna bestämmelserna till den del det är fråga om ansvaret för upprätthållande av registret, dvs. vilken myndighet som är registeransvarig, vilka myndigheter och andra aktörer som kan ha kontakt med registret genom teknisk anslutning, vem som för in uppgifter i registret samt hur ansvaret mellan dem och den registeransvariga myndigheten fördelas när det gäller uppgifternas riktighet.

Enligt propositionsmotiven är övervakningsregistret gemensamt för de förmedlande organen samt förvaltnings-, attesterings- och revisionsmyndigheterna. Arbetsministeriet är registeransvarig. De förmedlande organen ska svara för att uppgifterna om stödmottagarna matas in i datasystemet. Dessutom ska förvaltnings-, attesterings- och revisionsmyndigheterna förse systemet med information om sina egna uppgifter. Övervakningsregistret används av de förmedlande organen samt av förvaltnings-, attesterings- och revisionsmyndigheterna. De ska även svara för registreringen av uppgifter och uppdateringen av dem. Det vore motiverat att den myndighet eller det organ som gör en registeranteckning också ansvarar för uppgifternas riktighet.

Utifrån grundlagsutskottets tolkningspraxis kan man konstatera att regleringen av erhållande och utlämnande av uppgifter i gällande lagstiftning är till sin exakthet i princip av två slag. Å ena sidan förekommer en reglering där strävan är att i lagen inta en uttömmande förteckning över det avsedda uppgiftsinnehållet (jfr GrUU 17/1998 rd), å andra sidan förekommer det reglering där uppgiftsinnehållet inte på samma sätt räknas upp (jfr GrUU 7/2000 rd och GrUU 7a/2000 rd). I förstnämnda fall kan en myndighets rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter anknyta till "behövliga uppgifter" för ett visst syfte medan det i regleringen i sistnämnda fall ingår ett krav på att "uppgifterna är nödvändiga" för ett visst syfte (GrUU 14/2002 rd).

Med hänvisning till det som sägs ovan kan regleringen i 1 mom. om behövliga uppgifter som ska föras in i registret anses adekvat eftersom behövligheten dessutom kopplas till registrets syfte och datasystemets innehåll anges exakt också när det gäller uppgifter som gemenskapslagstiftningen förutsätter.

Paragrafens 2 mom. gäller målet europeiskt territoriellt samarbete. Avsikten är att de medlemsländer som deltar i det operativa programmet kommer överens om datasystemet sinsemellan. Enligt detaljmotiven ansvarar landskapsförbundet — i sin egenskap av förvaltningsmyndighet och organ som beviljar medel — för införande av uppgifterna i övervakningsregistret. Landskapsförbundet är också registeransvarigt. Formuleringarna i paragrafens 2 mom. bör preciseras i detta avseende. Under den kommande programperioden genomförs i Finland ett program inom ramen för målet europeiskt territoriellt samarbete, där förvaltningsmyndigheten och den attesterande myndigheten finns i Finland.

I förslaget till 55 § finns en allmän hänvisning till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Utskottet anser det ändå motiverat att förhållandet mellan å ena sidan de uppgifter som införs i övervakningsregistret och å andra sidan offentlighetslagen preciseras i 3 mom. Offentlighetslagens utgångspunkt är att den som innehar uppgifterna också ansvarar för utlämningen. Enligt artikel 69 i den nya allmänna förordningen ansvarar förvaltningsmyndigheten för att informera om och ge offentlighet åt uppgifter om det operativa programmet. För att detta ansvar ska förverkligas är det nödvändigt att förvaltningsmyndigheten har rätt att lämna ut individualiserade uppgifter som införts i övervakningsregistret.

Bestämmelsen i 3 mom. om utlämning av registrerade uppgifter till institutioner i Europeiska gemenskapen behöver dessutom kompletteras med en hänvisning till de register som avses i 1 och 2 mom.

2. Lag om ändring av regionutvecklingslagen

Utskottet förordar lagförslag 2 utan ändringar.

3. Lag om ändring av lagen om ett förvaltningsförsök i Kajanaland

Utskottet förordar lagförslag 3 utan ändringar.