Motivering

Enligt förslaget ska kommunernas statsandelsprocent sänkas med 4,15 procentenheter och procenten 2015 vara 25,44. På motsvarande sätt ska kommunernas självfinansieringsandel vara 74,56 procent av de kalkylerade kostnaderna för statsandelsåliggandena.

Till de ekonomiska konsekvenserna av propositionen hör att statsandelarna minskar, men kommunernas uppgifter minskar inte på annat sätt än genom de ändrade uppgifterna enligt det strukturpolitiska programmet. Kommunerna tvingas således anpassa sin verksamhet på grund av de krympande statsandelarna.

Som sannfinländska medlemmar av förvaltningsutskottet anser vi att de föreslagna nedskärningarna i statsandelarna slår hårt mot kommunernas ekonomi. Just nu råder det obalans mellan kommunernas uppgifter och tillgängliga pengar. Trots detta föreslår regeringen ytterligare nedskärningar i statsandelarna i denna proposition.

Som vi ser det är tillgången till offentliga tjänster ett av de viktigaste måtten på social jämlikhet. Därför är det ytterst alarmerande att skillnaderna i välfärd och jämlikhet mellan rika och fattiga ökar också till följd av vad regeringen nu föreslår. Dessa nedskärningar kommer bara att förvärra läget.

I det rådande ekonomiska läget i kommunerna bör staten inte påföra dem nya uppgifter och skyldigheter. Och om kommunerna får nya uppgifter bör kostnadseffekterna analyseras omsorgsfullt och kostnadsökningen kompenseras fullt ut. På det sättet stöder man finansieringsprincipen mellan stat och kommun.

Motivering

Regeringen har under denna valperiod gjort stora nedskärningar i statsandelarna plus sådana ändringarna i statsandelssystemet som inte på långt när behandlar kommunerna jämlikt. Vidare påförs kommunerna särskilt nästa år nya och tunga åligganden med underdimensionerade kostnadskalkyler. Därför är det aktuella förslaget totalt orimligt för kommunerna, som har ansvaret för att ordna den basservice som människor behöver. Utöver statsandelsnedskärningarna föreslår regeringen att kommunernas behovsprövade finansieringstillägg ska utgå nästa år, trots att detta inte är något som statsfinanserna kräver.

Vi kan heller inte acceptera att kommunerna i form av statsandelsnedskärningar fråntas den inkomstökning som höjda övre och nedre gränser för fastighetsskatten och tvångshöjda klientavgifter ger. Regeringen vrider och vänder på saker, men resultatet blir bara ett med avseende på grundlagen mycket tveksamt ingrepp i kommunerna beskattningsrätt och möjligheter att själva bestämma om sin ekonomi. Dessutom riskerar regeringens agerande att bryta ned förtroendet mellan stat och kommun och att betydligt försvåra kommunernas långsiktiga ekonomiska planering.

Det största problemet för kommunekonomins och de servicebehövande kommuninvånarnas del är just nu diskrepansen mellan kommunernas åligganden och de allokerade medlen. Regeringen har inte gjort någonting konkret för att stärka den kommunala ekonomin. Den har varje år ökat kommunernas trångmål med brutala nedskärningar i statsandelarna och genom att påföra kommunerna nya lagstadgade skyldigheter med underdimensionerad finansiering. De utlovade uppgiftsminskningarna motsvarande en miljard euro ser ut att vara något som bara finns i festtal.

Analys av statsandelsnedskärningarna

Nästa år ska statsandelarna enligt förslaget minskas med 188 miljoner euro för att anpassa statsfinanserna. Dessutom tvingar regeringen genom lagändringar kommunerna att höja fastighetsskattens övre och nedre gränser och klientavgifterna för kommunala serviceanvändare. Men vips är regeringen inne och återinför nolläget genom att skära ned på statsandelarna. Sammantaget skär regeringen nästa år bort statsandelar på ca 280 miljoner euro. Den sammanlagda effekten av de beslutade nedskärningarna under den pågående valperioden är ända upp till ca 7 miljarder euro fram till 2017.

Här bör man titta på hur statsandelsprocenten rasar. Procenten anger hur kostnaderna fördelas mellan stat och kommun. År 2011 var den 34,11 procent och i år är den 29,57 procent. Nästa år ligger den så lågt som 25,42 procent. Med andra ord betalar statsmakten kommunerna mindre för de åligganden den påför dem och då måste kommunerna försöka finna sätt att fylla underskottet. Nedskärningarna har ingen nämnvärd inverkan på hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna, eftersom statsfinanserna och kommunekonomin båda ingår i den offentliga sektorns finanser.

De kraftiga statsandelsnedskärningarna har tvingat kommunerna att höja den kommunala beskattningen av förvärvsinkomster. De jämnstora nedskärningarnas kommunvisa effekter kan vara fyrdubbla mätt i tryck att höja kommunalskatten. Skillnaden mellan ytterligheterna är nästa år så pass stora som 6 procentenheter. Dessutom håller de regionala skillnaderna mellan landskapen klart på att öka i fråga om genomsnittlig kommunal skattebörda. Det bör också påpekas att allt fler kommuner med högt kommunalt skattetryck hellre permitterar anställda än höjer kommunalskatten ytterligare. I förlängningen hotar detta servicen. Situationen är oroväckande också med avseende på ekonomin och sysselsättningen, eftersom en hög kommunalskatt inte lockar till inflyttning eller företagsamhet i vissa kommuner och regioner som annars skulle ha haft förutsättningar för framgång bl.a. tack vare naturresurser.

I sitt utlåtande till förvaltningsutskottet ansåg grundlagsutskottet att de årliga nedskärningarna är problematiska med avseende på grundlagen. Kommunerna har en framträdande roll när det gäller att tillförsäkra var och en de grundläggande fri- och rättigheter, en uppgift som ankommer på det allmänna. Enligt grundlagsutskottet har de lagfästa uppgifterna ett nära samband med ett flertal ekonomiska, sociala och kulturella grundläggande fri- och rättigheter. Statsandelssystemet är viktigt också för den regionala jämlikheten. Systemet ska jämna ut skillnader som beror på kommunernas kostnader för och behov av basservice och därigenom främja en jämlik behandling av invånarna i kommuner med olika närings- och befolkningsstruktur och deras faktiska möjligheter att få tjänster som är nödvändiga för deras grundläggande fri- och rättigheter.

Grundlagsutskottet kommer ändå fram till att problemet med finansieringsprincipen, som gäller kostnadsansvaret mellan stat och kommun, i ett konkret fall fortsatt är det att även om principen har godkänts finns det inga gemensamt godkända bedömnings- och beräkningsmekanismer över hur principen genomförs eller inte genomförs. Detta trots att utskottet upprepade gånger när det granskat statsandelsnedskärningar framfört uppmaningar om att skapa ett system som kan användas för att analysera hur principen om finansieringsansvar genomförs. Majoriteten i förvaltningsutskottet, dvs. regeringspartierna, har emellertid inte gått med på att ta med detta i betänkandet. Det kan till och med konstateras att avsaknaden av mekanismer som visar om principen genomförs och den bristfälliga lagberedningen när det gäller de kommunvisa effekterna har gjort det möjligt att kringgå det grundlagshärledda finansieringsansvaret, varvid regeringen kunnat göra orimliga nedskärningar i statsandelarna, i synnerhet för enskilda kommuners del.

En annan sak som inte står i propositionen gäller nya åligganden som kommunerna påförs och den princip om full finansiering för sådana uppgifter. Principen ska börja tillämpas efter årsskiftet. Regeringen har för avsikt att i riksdagen driva igenom tvångskvotering inom hemvårdsstödet, vilket uppskattas öka kommunernas dagvårdsutgifter med ca 130 miljoner euro. Regeringen varken anvisar eller annars reserverar några statsandelar för detta ändamål 2015, utan i stället skjuter regeringen över ansvaret för full finansiering på nästa regering, fast det rör sig om en fråga där riksdagen är djupt splittrad. Också när det gäller stödet till långtidsarbetslösa kommer statsandelen för den ökade kommunala andelen att tas från den ökade utdelningen av samfundsskatt, dvs. inte från statsandelsmomentet som normalt. Detta är det tydligaste beviset på en ny uppgift som kommunerna påförs, men som inte staten och än mindre kommunerna har råd med.

Dessutom måste det påpekas att regeringen inte i praktiken lyckats omsätta sitt löfte till kommunerna för mer än ett år sedan att deras uppgifter ska minskas motsvarande en miljard euro. Däremot håller regeringen enligt Kommunförbundets beräkningar på att nästa år påföra kommunerna nya skyldigheter för omkring 300 miljoner euro.

Centerns utskottsgrupp pekar på att grundlagen garanterar var och en jämlikhet samt grundläggande sociala och kulturella rättigheter och anser därmed att det inte längre går att skära ned på statsandelarna, eftersom regeringen inte lyckats ta fram sådana lagförslag för riksdagen som skulle underlätta kommunernas uppgiftsbörda med en miljard euro.

Slopandet av den behovsprövade statsandelshöjningen

Det är obegripligt att regeringen föreslår att höjningen av statsandelen enligt prövning helt ska slopas, eftersom det absolut inte behövs. Förslaget om att upphöra med höjningen är bara ett politiskt vägval som inte kan motiveras med t.ex. behovet att spara inom statsfinanserna. Enligt den gällande statsandelslagen går det att betala behovsprövade statsandelar inom ramen för statens budget. Med andra ord utbetalas inte höjd statsandel efter prövning om statsbudgeten av någon orsak inte anvisar anslag för detta syfte.

Centerns utskottsgrupp instämmer i grundlagsutskottets åsikt i utlåtandet till förvaltningsutskottet om att systemet med höjning av statsandelen enligt prövning måste kvarstå. Möjligheten att höja statsandelen efter prövning har med hänsyn till finansieringsprincipen utgjort ett slags flexibelt skyddsnät varmed man kunnat underlätta situationen för kommuner som råkat i ekonomiska svårigheter. Höjningen har kunnat användas för att se till att finansieringsprincipen realiseras för en enskild kommuns del exempelvis om den får det ekonomiskt svårt på grund av plötsliga strukturförändringar eller om en ny kommun riskerar att bli en kriskommun vid en tvångssammanslagning. Centerns utskottsgrupp instämmer i förvaltningsutskottets beslut att bevara momentet för behovsprövade statsandelar, men kräver att ett anslag ska anvisas under momentet.

Intäkterna av de tvångshöjda klientavgifterna och fastighetsskatten styrs till staten

Centerns utskottsgrupp instämmer i vad grundlagsutskottet framför i sitt utlåtande, dvs. att inkomsterna av klientavgifterna är avsedda som en inkomstkälla för de serviceansvariga kommunerna och samkommunerna när de finansierar denna verksamhet. Det förfarande som regeringens föreslår och där staten till fullt belopp drar av de ökade inkomsterna från statsandelarna till kommunerna berövar kommunerna ett instrument för att stabilisera den egna ekonomin. Det ligger inte i linje med statsandelssystemets bruttoprincip att beakta avgiftsinkomsterna som avdrag och en sådan lösning kan inte heller utan vidare anses ligga i linje med principen om kommunal självstyrelse.

Grundlagsutskottet anser också att en lösning där intäkterna av de tvångshöjda övre och nedre gränserna för fastighetsskatten via statsandelarna används för att täcka statens utgifter rimmar illa med den kommunala självstyrelse som garanteras i grundlagen och den nära sammanhängande kommunala beskattningsrätten. Det strider mot principerna för hur de finansiella relationerna mellan stat och kommun ska ordnas att staten balanserar sin egen ekonomi genom skatteintäkter som hör till kommunerna.

Dessutom måste det sägas att regeringen genom sitt förslag uppvisar total brist på konsekvens i fråga om fastighetsskatteinkomsterna. År 2012 slopade regeringen utjämningen av skatteinkomsterna inom systemet för statsandelar för fastighetskatten och påstod då felaktigt att höjningen av fastighetsskatten i annat fall kommer den berörda kommunen själv till godo utan att den genom utjämningen blir lika med noll. Nu föreslår regeringen en ändring där den först tvingar vissa kommuner att höja fastighetsskatten, men där den samtidigt fråntar kommunerna extrainkomsterna genom statsandelsnedskärningar. Enligt uppgift innebär den tvångshöjda nedre fastighetsskattegränsen att upp till 43 kommuner får mindre i statsandelar och den tvångshöjda fastighetsskatten på byggnader för permanent boende att 38 kommuner får mindre i statsandelar. De största avdragen räknat per invånare kommer att beröra Grankulla (87,57 euro/invånare), Esbo (78,89 euro/invånare) och Euraåminne (73,32 euro/invånare).

Centerns utskottsgrupp konstaterar att förvaltningsutskottet ändrade avdraget på 48 miljoner euro motsvarande de ökade intäkterna av fastighetsskatt så att det görs som en separat minskning av statsandelen. Vi kan inte godta denna lösning med att avdrag på en viss summa per invånare eftersom den i praktiken behandlar kommunerna ojämlikt.

Motivering

1. Statsandelsnedskärningarna

Utskottsmajoriteten har godkänt huvuddragen i regeringens lagförslag om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice. Förslaget innebär att de kommunala statsandelarna 2015 skärs ned med 188 miljoner euro (-0,73 procentenheter).

Vänsterförbundets riksdagsgrupp godtar inte att kommunernas inkomster i detta exceptionellt svåra ekonomiska läge minskas på det föreslagna sättet, när man dessutom beaktar de beslut om nedskärningar som redan fattats under denna regeringsperiod. Förslaget leder till ännu allvarligare ekonomiska svårigheter och skattehöjningar i allt fler kommuner. Nedskärningarna drabbar alla kommuninvånares basservice, men de har mycket värre konsekvenser för arbetslösa och pensionärer med små inkomster och för dem som mest behöver denna service än för höginkomsttagare.

2. Kommunerna fråntas de ökade inkomsterna från fastighets- och avfallskatten för allmän finansiering av statsbudgeten

Beslutet om ramarna för statsfinanserna för 2015—2018 innefattade ett beslut om att höja de övre och nedre gränserna för skattesatsen för kommunernas allmänna fastighetsskatt och skattesatsen för byggnader för stadigvarande boende. I samband med budgetpropositionen för 2015 uppskattades detta öka kommunernas skatteinkomster med 48 miljoner euro. Nu föreslår regeringen att dessa skatteinkomster används för att täcka utgifter i statsfinanserna.

Vänsterförbundets riksdagsgrupp anser att denna lösning är totalt misslyckad med tanke på kommunernas ekonomi och det allmänna ekonomiska läget.

Finansministeriets kommun- och regionförvaltningsavdelning förhåller sig i sitt yttrande synnerligen kritisk till sättet att genomföra förslaget. Den anser att det är problematiskt för kommunerna att höjningen av fastighetsskatten nu för första gången kommer staten till godo. En del av intäkterna från fastighetskatten allokeras nu permanent till staten. Fastighetsskatten har redan länge ansetts vara en form av skatt som bör vägra tyngre inom kommunernas ekonomi eftersom den ger stabila inkomster. Det är i synnerhet staten som lyft fram detta. Det rimmar illa med detta tänkesätt att kommunerna tvingas höja skattesatserna och att staten samtidigt roffar åt sig intäkterna.

Enligt yttrandet från finansministeriets kommun- och regionförvaltningsavdelning leder detta till orättvisa mellan kommunerna. De kommuner som höjt skattesatsen tidigare kommer att få behålla hela inkomstökningen, även när kommunen höjt skatten exempelvis för detta år. De höjda övre gränserna har en beräknad förväntad avkastning som inte går att beräkna separat för varje kommun. I kalkylerna måste man slå ut den på alla kommuner, också på de kommuner som har samma skattesats nästa år.

Det förslag som under utskottsbehandlingen och på kommunminister Paula Risikkos förslag lyfts fram om att göra motsvarande nedskärning i intäkterna från avfallsskatten i stället för fastighetsskatten anser vi också vara en åtgärd som hotar kommunekonomin, och vi kan heller inte ställa oss bakom en sådan ersättande lösning.

3. Slopade behovsprövade statsandelar

Rambeslutet våren 2013 inbegrep ett beslut att minska höjningen av statsandelen enligt prövning med 10 miljoner euro. Rambeslutet våren 2014 innehöll ett beslut att minska anslaget med ytterligare 10 miljoner euro och att samtidigt slopa höjningen av statsandelen enligt prövning. Därför inbegriper budgetpropositionen en minskning på 20 miljoner euro under momentet för statsandel för basservice. Vänsterförbundets riksdagsgrupp finner denna lösning vara oändamålsenlig av flera orsaker.

Den ändring som regeringspartierna gjort i utskottet, dvs. att den behovsprövade statsandelen kvarstår, hjälper inte kommuner i ekonomiskt trångmål eftersom det inte föreslås något anslag under det berörda momentet i budgetpropositionen för 2015.

I yttrandet från finansministeriets kommun- och regionförvaltningsavdelning anges flera skäl till att den behovsprövade statsandelen inte bör utgå. I det följande upprepar jag dessa skäl:

1. Motsvarande ordning används i många andra länder, också länder där systemet för statsbidrag och fördelningen av kostnader och uppgifter mellan stats och kommun avviker från den nordiska modellen. Det är således inte fråga om ett enbart finländskt system.

2. Eftersom det går att noga välja var en höjd statsandel behövs är det möjligt att uppnå ett relativt effektivt resultat med ett tämligen litet anslag. Detta gäller i synnerhet kommuner som står inför en kris eller åtgärder efter relevanta beslut. I bedömningsförfarandet när det gäller kommuner med exceptionella, tillfälliga och oförutsedda ekonomiska svårigheter ger en höjning av statsandelen efter prövning staten möjligheter att bidra till att förbättra ekonomin i sådana kommuner. För de kommuner där statsrådet har beslutat om s.k. tvångssammanslagning är det möjligt att genom en behovsprövad höjning i början stödja den nya kommunen ekonomiskt.

3. I nuvarande form belastar systemet inte statsfinanserna. Det bidrar till de positiva effekter som uppnåtts exempelvis genom gemensam kommunal upplåning och kollektiva garantisystem. Indirekt kan systemet anses bidra också till kommunernas kreditvärdighet.

4. Beviljandet av en höjning är alltid knutet till kommunens egna åtgärder för att balansera upp ekonomin (en plan för uppbalansering, villkor och uppföljning). Det är således inte fråga om ett stöd som beviljas automatiskt. Vid behovsprövningen beaktas inte bara kommunernas bokslutsuppgifter utan också material som kommunerna lämnat in i samband med ansökan plus särskilda lokala omständigheter.

5. Den kommunala ekonomin står under de närmast kommande åren inför ett exceptionellt svårt läge (svag ekonomisk tillväxt, statens beslut om statsandelsnedskärningar och den sänkande inverkan de ändrade grunderna har på statsandelarna i ca två tredjedelar av kommunerna. Situationen leder till åtminstone två saker: det kommunala skatteuttaget kommer att stiga väsentligt och snabbare än på flera årtionden och samtidigt kommer antalet kommuner med exceptionella, tillfälliga och oförutsedda ekonomiska svårigheter att öka kraftigt. I vissa situationer kommer kommunsammanslagningar att underlätta situationen.

6. I sista hand är det staten som ska ansvara för att kommuninvånarna får den nödvändiga servicen i lägen där kommunen befinner sig i exceptionella, tillfälliga och oförutsedda ekonomiska svårigheter. Ekonomiska svårigheter i en kommun beror inte nödvändigtvis på kommunens egna lösningar, utan allt mer på statliga åtgärder eller skattebortfall till följd av ekonomisk strukturomvandling. En prövningsbaserad höjning av statsandelen gör det möjligt att reagera på minskade skatteinkomster snabbare än vad som är möjligt vid en utjämning som baserar sig på skatteinkomsterna.

7. Som en del av kreditvärderingen utreder de internationella kreditvärderarna (Moody's och Standart & Poors) minst en gång om året kommunernas ekonomiska situation och kapacitet att sköta sina lån. Företrädare för finansministeriets kommun- och regionförvaltningsavdelning träffar företrädare för dessa kreditvärderingsinstitut årligen i oktober. Värderarna är väl insatta i hur kommunerna i Finland mår och är mycket intresserade av eventuella störningsmoment ute i kommunerna och enskilda kommuners betalningsförmåga. De är i synnerhet intresserade av uppgifter om tryggande och förbättrande åtgärder på kort och lång sikt. De har visat stort intresse för den behovsprövade höjningen, eftersom det rör sig om en central åtgärd i fråga om nuläget och enskilda kommuners förmåga att betala av på lån vid plötsliga ekonomiska kast.