Bakgrund

I propositionen föreslås det att det stiftas en ny lag om främjande av integration. Samtidigt upphävs lagen om främjande av integration (1386/2010) som trädde i kraft 2011. I propositionen föreslås det också ändringar i nio andra lagar. 

Avsikten med den nya lagen om främjande av integration (nedan integrationslagen) är att påskynda och effektivisera invandrarnas integration och sysselsättning. Det här ska uppnås genom att förbättra tillgången till vägledning och rådgivning, påskynda tillgången till tjänster och på ett mer heltäckande sätt nå ut till invandrarna så att de får tillgång till tjänsterna i inledningsskedet av invandringen. Dessutom ska tjänsterna göras mer övergripande och arbetslivsorienterade i inledningsskedet av integrationen. Målet är förutom att effektivisera integrationen i inledningsskedet också att främja invandrarnas delaktighet och stärka goda relationer mellan befolkningsgrupper och partnerskap till exempel med organisationer. Förvaltningsutskottet ställer sig bakom propositionens målsättningar. 

Riksdagen förutsatte i sitt ställningstagande som utgår från revisionsutskottets betänkande om hur integrationen fungerar (ReUB 6/2018 rd) att regeringen utarbetar ett övergripande åtgärdsprogram om behovet att se över integreringsåtgärderna och de reformer som ska genomföras samt lämnar åtgärdsprogrammet till riksdagen i form av en redogörelse. Riksdagen har samtidigt förutsatt att regeringen utifrån riksdagsbehandlingen av redogörelsen på ett övergripande plan ser över lagen om främjande av integration och gör behövliga ändringar i annan lagstiftning. I ställningstagandet ingår sammanlagt elva punkter där det utöver det som nämns ovan bland annat förutsätts att integreringen påskyndas betydligt och att de integrationsfrämjande åtgärderna görs mer förpliktande och verkningsfulla. 

Förvaltningsutskottet har i sitt betänkande om statsrådets redogörelse om behoven av att reformera integrationsfrämjandet (FvUB 10/2022 rd — SRR 6/2021 rd) ingående behandlat till exempel de centrala förändringsfaktorer som berör integrationen och utvärderat de utvecklingsförslag som framställts i redogörelsen. Utskottet har särskilt betonat språkkunskapens betydelse för integrationen i det finländska samhället. Riksdagen har utifrån redogörelsen godkänt ett ställningstagande, enligt vilket riksdagen förutsätter att regeringen noggrant bevakar hur integrationsutbildningen och i synnerhet åtgärderna för att öka dess genomslagskraft och göra det mer förpliktande att delta i de språkstudier som hör till integrationsutbildningen påverkar inlärningsresultaten samt ser till att språkstudierna utvecklas så att språkkunskaperna hos dem som flyttat till landet bättre än för närvarande motsvarar kraven på språkkunskaper i arbetslivet (Rsv 22/2022 rd). 

Förvaltningsutskottet anser att integrationen är en mycket viktig del av en samlad och kontrollerad migrationspolitik. Utskottet välkomnar att man genom de föreslagna ändringarna satsar särskilt på de samlade tjänsterna i inledningsskedet av integrationen. Rätt riktade åtgärder med tillräckliga resurser under den inledande integrationen spelar en viktig roll för en lyckad integration. Åtgärderna under den inledande integrationen ska framför allt sikta på att invandraren ska få sysselsättning så snabbt som möjligt. Utskottet betonar i synnerhet den centrala betydelsen av kunskaper i finska eller svenska när det gäller att sysselsätta invandrade och integrera dem i samhället. Utskottet anser att de integrationsfrämjande åtgärdernas förpliktande karaktär ytterligare bör stärkas och att invandrarna förutsätts ha kännedom om det finska samhällets verksamhetssätt, regler och värderingar. Utskottet betonar dessutom individens egen aktivitet och eget ansvar för integrationen. 

Av propositionsmotiven framgår att revideringen av integrationslagen också är förknippad med betydande förändringar i omvärlden som har konsekvenser även för fastställandet av myndighetsansvaret som gäller integrationsfrämjandet. Ansvaret för att ordna social- och hälsovården har vid ingången av 2023 överförts från kommunerna till välfärdsområdena. Ett fungerande samarbete mellan välfärdsområdena, kommunerna och andra myndigheter spelar en central roll när det gäller att främja integrationen. Den föreslagna lagstiftningen har ett direkt samband också med reformen av lagstiftningen om ordnandet av arbetskraftsservicen (RP 207/2022 rd), genom vilken sysselsättnings- och näringstjänsterna i huvudsak överförs från arbets- och näringsbyråerna till kommunerna. 

Förvaltningsutskottet noterar i detta sammanhang att riksdagen i slutet av valperioden har varit tvungen att på en mycket kort tid behandla omfattande och betydelsefulla lagstiftningsreformer som gäller omorganisering av arbetskrafts- och företagsservice och integrationsfrämjande. Detta har försvårat samordningen av olika propositioner. När omfattande reformer genomförs samtidigt finns det risk för att kontinuiteten i de integrationsfrämjande åtgärderna äventyras. De särskilda åtgärder som stöder integrationen och det allmänna servicesystemet ska bilda en konsekvent servicehelhet som möjliggör tjänster i rätt tid enligt kundens servicebehov utan onödiga dröjsmål. 

Förvaltningsutskottet har fått utlåtanden i ärendet av grundlagsutskottet (GrUU 92/2022 rd), kulturutskottet (KuUU 26/2022 rd) och arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 17/2022 rd). Kulturutskottet fokuserar i sitt utlåtande särskilt på den del av propositionen som gäller integrationsutbildning och fritt bildningsarbete och förordar propositionen till dessa delar. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet understryker att delaktighet från första början av integrationen har en avgörande roll för att integrationen ska lyckas, och utskottet betonar den tredje sektorns och organisationernas betydelse. 

Grundlagsutskottet anser att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men lagförslag 1 och 2 bara om utskottets konstitutionella anmärkningar om straffrättsligt tjänsteansvar beaktas på behörigt sätt. Förvaltningsutskottet behandlar grundlagsutskottets konstitutionella och andra anmärkningar närmare nedan. 

Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande kommentarer och ändringsförslag. Förvaltningsutskottet påpekar dock att de synpunkter som framförts i revisionsutskottets betänkande om hur integrationen fungerar samt i förvaltningsutskottets betänkande om behoven av att reformera integrationsfrämjandet till stora delar fortfarande är aktuella och att man målmedvetet bör fortsätta genomföra de åtgärder som förutsätts i betänkandena. 

De samlade tjänsterna i inledningsskedet av integrationen

Det föreslås att servicehelheten i den inledande integrationen förtydligas med hjälp av kommunens nya integrationsprogram, som enligt propositionsmotiven är ett slags utbud av tjänster för integration, från vilket de tjänster som motsvarar invandrarens behov tas in i den individuella integrationsplanen. Utskottet ser det som ytterst viktigt att man kan skräddarsy tjänsterna utifrån individens behov. 

Kommunens integrationsprogram inbegriper åtminstone en bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster, utarbetande av en integrationsplan, flerspråkig samhällsorientering, integrationsutbildning, frivilliga studier samt vägledning och rådgivning. Integrationsprogrammet ska också innehålla sluttestning av språkkunskaper. Dessutom kan kommunen utveckla sina egna tjänster som en del av integrationsprogrammet. Kommunens integrationsprogram kan också innehålla till exempel verksamhet inom den tredje sektorn. 

Syftet med integrationsprogrammet är att främja bland annat invandrarnas sysselsättning, kompetens och arbetslivsfärdigheter samt deras språkkunskaper, kännedom om samhället och delaktighet. Utskottet ser det som viktigt att se till att integrationsprogrammet gör inledningsskedet av integrationen mer systematiskt, och att i synnerhet integrationen av invandrare som står utanför arbetskraften effektiveras jämfört med nuläget. Integrationsfrämjande åtgärder bör dock finnas tillgängliga också för förvärvsarbetande och andra inflyttade som har för avsikt att stanna i landet en längre tid. Det är viktigt att också förutsättningarna för integration av dem som flyttat till Finland på grund av arbete och studier förbättras. Exempelvis bör möjligheterna att studera finska eller svenska vid sidan av arbete eller studier samt familjemedlemmarnas integration främjas. 

Att nå målgruppen, bedöma servicebehovet och utarbeta en integrationsplan

Enligt den gällande lagen om främjande av integration har kommunerna skyldighet att göra en inledande kartläggning och integrationsplan för arbetslösa arbetssökande och personer som får utkomststöd annat än tillfälligt. I stället för en inledande kartläggning enligt den gällande lagen hänvisas i den föreslagna lagen till en bedömning av kompetens och behovet av integrationstjänster. Kommunens ansvar för att främja integration utvidgas enligt propositionen så att kommunen har till uppgift att göra den nämnda bedömningen och en integrationsplan för både arbetslösa arbetssökande och sådana i lagen avsedda invandrare som står utanför arbetskraften, exempelvis personer som får internationellt skydd, hemmaföräldrar och offer för människohandel. Bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster samt integrationsplanen kan också göras upp för andra invandrare som anses vara i behov av dessa. Utskottet ser det som viktigt att kommunen av andra myndigheter får information om de invandrare som är i behov av integrationsfrämjande tjänster. 

Det är viktigt att invandrarens kompetens identifieras genast i inledningsskedet av integrationen, påpekar förvaltningsutskottet. Identifiering av kompetensen är av betydelse för sysselsättningen och den kompetensutveckling och de yrkesexamina som behövs för att stödja sysselsättningen. Identifiering av tidigare förvärvad kompetens har betydelse också för invandrarens egen motivation. 

Utskottet ser det som viktigt att integrationen inleds så snart som möjligt efter inresan. För att integrationen ska lyckas är det viktigt att man med hjälp av bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster bättre än i nuläget identifierar å ena sidan de invandrare som har beredskap att snabbt övergå till arbetslivet och å andra sidan de som till stöd för sysselsättningen till exempel behöver utveckla sin yrkeskompetens eller få social- och hälsovårdstjänster. Det är viktigt att stödja en snabb övergång till arbetslivet för invandrare med starkare kompetens och samtidigt möjliggöra långsammare utbildningsvägar för dem som behöver det för att stärka baskompetensen. 

Utskottet anser det motiverat att man strävar efter att rikta integrationsfrämjande tjänster till särskilt utsatta personer och till dem som löper större risk att hamna utanför samhället. Utskottet betonar särskilt vikten av att man når de föräldrar som tar hand om sina barn hemma och att de får tillgång till tjänster. Det är viktigt inte bara för att förbättra delaktigheten och sysselsättningen bland invandrarkvinnor utan också med tanke på familjernas integration. Särskilt kvinnor som sköter barn hemma hamnar i det nuvarande systemet lätt utanför arbetslivsorienterade tjänster för en lång tid, även om sysselsättning kan bli aktuellt för dem senare. Föräldrarnas integration är av stor betydelse också till exempel för att stödja barnens skolgång och fritid. 

Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid tillgodoseendet av de rättigheter som tryggas i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och vid beaktandet av servicebehovet hos invandrare med funktionsnedsättning i myndigheternas tjänster. Det här bör enligt grundlagsutskottet beaktas vid tolkningen och tillämpningen av den föreslagna lagen. Enligt erhållen utredning beaktas de särskilda servicebehoven vid den individuella bedömningen av kompetens och behovet av integrationstjänster samt i den individuella integrationsplanen. Bedömningen och planen ska göras upp i sektorsövergripande samarbete mellan kommunen och välfärdsområdet i de situationer där det förutsätts att olika myndigheters tjänster samordnas. Avsikten är att den föreslagna lagen på motsvarande sätt som den gällande lagstiftningen innehåller bestämmelser om tjänster för barn och unga som anlänt utan vårdnadshavare, och att den individuella situationen för andra utsatta grupper beaktas vid tillämpningen av lagen. 

Den första integrationsplanen utarbetas enligt lagförslaget för högst ett år åt gången. Den maximala giltighetstiden för en integrationsplan förkortas från nuvarande tre år till två år. Tiden som berättigar till en integrationsplanen räknas från det att den första integrationsplanen undertecknades. Maximitiden kan dock, om vissa villkor uppfylls, förlängas med högst två år. Vid utskottets sakkunnigutfrågning har det betonats att den maximala tiden på två år för en integrationsplan inte är tillräcklig för alla. Frågan uppmärksammas också i kulturutskottets utlåtande. Integrationens längd varierar individuellt och därför är det viktigt att integrationsstödjande tjänster tillhandahålls i rätt tid när de behövs och att de inte till alla delar är bundna till programmets eller planens giltighetstid. När integrationsplanens maximala giltighetstid förkortas måste man se till att tillgången till tjänsterna är smidig och att klienternas integrationstid inte går åt till att vänta på att få olika tjänster. 

Integrationsutbildning, utbildning i läskunnighet och grundläggande utbildning för vuxna är även i fortsättningen centrala element i den inledande integrationen. Deras tillgänglighet, kvalitet och genomslag utvecklas som en del av beredningen av integrationsprogrammet. Utskottet understryker att integrationsprogrammets genomslag beror på integrationsutbildningens kvalitet och i vilken utsträckning invandrarna deltar i åtgärderna. Invandrare bör därför ha tillräckliga incitament för att delta i åtgärderna. Utskottet anser det vara viktigt att invandraren har en genuin skyldighet att iaktta integrationsplanen och integrationsprogrammet. Rätten till arbetslöshetsförmån kan begränsas eller rätten till utkomststöd minskas redan med stöd av den gällande lagstiftningen, om invandraren till exempel utan giltig orsak vägrar delta i en åtgärd som man kommit överens om specifikt för honom eller henne i integrationsplanen. Utskottet påpekar att lagstiftningen som syftar till att göra åtgärderna mer förpliktande bör tillämpas i praktiken. 

Flerspråkig samhällsorientering, integrationsutbildning och frivilliga studier

Utskottet anser det vara ytterst viktigt att invandrare oberoende av grunden för inresa genast i början får de viktigaste grundläggande uppgifterna om det finska samhället på ett språk som de förstår. I lagen föreslås en ny flerspråkig samhällsorientering som syftar till att förbättra invandrarnas samhälls- och arbetslivskunskap genast i början av invandringen. Avsikten är att integrationskunderna i mån av möjlighet ska erbjudas flerspråkig samhällsorientering på sitt modersmål eller på sådana språk som de annars har goda kunskaper i med beaktande av deras servicebehov och de språkliga behov som förekommer i kommunen. 

Sakkunniga har ansett det vara viktigt att samhällsorienteringen ordnas på kundens eget modersmål som närundervisning, vilket på bästa sätt garanterar att det centrala innehållet som berör det finländska samhället samt individens rättigheter och skyldigheter förmedlas till invandraren. Enligt det förslag till förordning som är fogat till propositionen ska flerspråkig samhällsorientering genomföras som närundervisning, om det inte på grund av deltagarnas geografiska avstånd eller av någon annan grundad anledning är nödvändigt att använda sig av distansundervisning. Utskottet anser att denna riktlinje är motiverad och betonar att distansundervisning eller tolkning endast undantagsvis kan användas för samhällsorientering. Dessutom anser utskottet att det är viktigt att undervisningen i samhällsorientering håller hög kvalitet och att kvaliteten också bevakas. 

Kommunen ska i fortsättningen svara för ordnandet av integrationsutbildning. Integrationsutbildning ordnas främst som arbetskraftspolitisk utbildning, men den kan också ordnas som frivilliga studier. Riksdagen har utifrån revisionsutskottets betänkande (ReUB 6/2018 rd) förutsatt att regeringen gör språkutbildningen mer förpliktande i integrationsplanen för invandrare som fått uppehållstillstånd på så sätt att utbildningen inbegriper ett språkprov. Integrationsutbildning kommer i fortsättningen att inbegripa sluttestning av kunskaperna i finska eller svenska. Utbildningsstyrelsen svarar för att utveckla och genomföra sluttestningen. Kulturutskottet påpekar i sitt utlåtande att det är viktigt att man vid beredningen och genomförandet av sluttestningen av språkkunskaperna ser till att testerna är enhetliga i alla läroanstalter. Förvaltningsutskottet anser att sluttestningen av språkkunskaperna är en bra reform. Enligt utskottets uppfattning stärker sluttestningen av språkkunskaperna dock inte direkt utbildningens förpliktande karaktär. Bestämmelser om integrationskundens skyldighet att följa integrationsplanen finns i 24 § i den föreslagna integrationslagen. Försummelse av skyldigheterna kan inverka på rätten att få arbetslöshetsförmån eller utkomststöd på samma sätt som enligt den gällande lagstiftningen. Utskottet påpekar att dessa möjligheter enligt uppgift inte har tillämpats nämnvärt i praktiken. 

Förvaltningsutskottet framhäver att tillräckliga kunskaper i finska eller svenska är en förutsättning för att man ska kunna vara verksam i det finländska samhället och ofta också för att få arbete. Integrationen kan inte genomföras fullt ut utan tillräckliga språkkunskaper, och invandrarna kan inte heller tillägna sig det finska samhällets tillvägagångssätt och kultur om de inte kan finska eller svenska. Utvecklingen av språkkunskaperna bör stå i centrum för de integrationsfrämjande åtgärderna. Utskottet betonar att språkutbildningen som ingår i integrationsutbildningen måste förbättras både i fråga om utbildningens kvalitet och genomslagskraft så att så många som möjligt uppnår sådana språkkunskaper som motsvarar arbetslivets krav. En enhetlig sluttestning av språkkunskaperna underlättar för sin del uppföljningen av hur målnivån för språkkunskaperna uppnås. De stödåtgärder som eventuellt behövs måste erbjudas i rätt tid för att invandrarens integration inte ska fördröjas på grund av brister i utbildningen. Vid sidan av en så snabb sysselsättning som möjligt är det också skäl att fästa uppmärksamhet vid att invandrarnas kompetens utvecklas så att den motsvarar arbetsmarknaden i Finland. Utbildningen av invandrare har en central roll i integrationsfrämjandet. Förvaltningsutskottet framhåller att det är viktigt att integrationen kan genomföras på båda nationalspråken, eftersom ett betydande antal invandrare bor i tvåspråkiga områden. 

Kommunernas roll och samarbetet mellan olika aktörer

Den föreslagna integrationslagen stärker kommunernas roll och ansvar när det gäller att främja integrationen. I fråga om de invandrare som är anmälda som arbetslösa arbetssökande anknyter propositionen till reformen av arbetskraftsservice (RP 207/2022 rd), enligt vilken det föreslås att ansvaret för att ordna arbetskraftsservice överförs till kommunerna. När kommunen har tillgång till tjänster för integrationsfrämjande, tjänster för utveckling av kompetens och främjande av sysselsättning effektiviserar dessa propositioner tillsammans samordningen och erbjudandet av tjänster. Syftet är också att tjänsterna bättre än tidigare ska kunna riktas och skräddarsys så att de svarar mot kundens behov. 

I propositionen föreslås det att kommunen, precis som i nuläget, är allmänt ansvarig och samordningsansvarig för att planera, utveckla och följa upp invandrarnas och integrationskundernas integration. Kommunens program för integrationsfrämjande har varit en förutsättning för beviljandet av statlig ersättning enligt integrationslagen. Begreppet slopas i den nya lagen men bestämmelser om kommunens planeringsskyldighet finns fortfarande kvar. Kommunen kan genomföra planeringen av hur integrationen främjas som ett separat dokument eller med den övriga planeringen, exempelvis den kommunala strategin. 

Det är också i fortsättningen nödvändigt att främja integrationen i samarbete mellan olika sektorer och andra aktörer. I propositionen bedöms särskilt arbetskraftsservicens och näringssektorns ansvar öka jämfört med nuläget. Vid ingången av 2023 överfördes ansvaret för att ordna social- och hälsovård från kommunerna till välfärdsområdena, vilket utöver stora ekonomiska och organisatoriska förändringar också har inneburit nya samarbetsmodeller. Utskottet påpekar att det krävs tydliga samarbetsstrukturer för att klarlägga välfärdsområdenas roll och i synnerhet för att ta emot flyktingar samt ordna social- och hälsovårdstjänster för invandrare. Utskottet betonar att kontaktytan mellan kommunerna och välfärdsområdena bör fungera smidigt. Till exempel den sektorsövergripande bedömning av servicebehovet som görs för utsatta personer, såsom kvotflyktingar och ensamkommande minderåriga, förutsätter ett nära samarbete mellan kommunen och välfärdsområdet. Utskottet betonar också vikten av samarbete med andra myndigheter, näringslivet och tredje sektorn. 

Förslaget till integrationslag förpliktar aktörerna att samarbeta. Enligt 47 § i lagförslaget ska kommunen vid behov i samarbete med välfärdsområdet, övriga myndigheter och serviceproducenter ombesörja samordningen av de integrationsfrämjande tjänsterna som avses så att de integrationskunder, invandrare och invandrargrupper som behöver samordnade tjänster identifieras och de tjänster de behöver fastställs. I lagförslaget ingår också på motsvarande sätt som i den gällande lagen en bestämmelse om en sektorsövergripande samarbetsgrupp på lokal nivå som kommunen ska tillsätta om invandrarnas servicebehov i kommunen kräver det (48 §). I den föreslagna lagen ingår bestämmelser om välfärdsområdets skyldighet att främja integrationen i planeringen och utvecklingen av välfärdsområdets verksamhet (49 §) och om välfärdsområdets integrationsfrämjande uppgifter (50 §). I lagen bestäms också om närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter för att främja integrationen (55 §). 

Anvisande till kommuner

Invandrare anvisas i regel till kommunerna på samma sätt som tidigare. Kommunplats anvisas i synnerhet de kvotflyktingar som anländer direkt till kommunerna och de asylsökande i utsatt ställning som har fått tillstånd och som inte klarar av att flytta över från flyktingförläggningen till kommunen med flyktingförläggningens stöd eller självständigt utan behöver mera stöd och en bostad ordnad av kommunen. Kommunen kommer också i fortsättningen överens med närings-, trafik- och miljöcentralen om kommunplatserna och vem som anvisas kommunplats. Kommunen ska också höra välfärdsområdet i dessa processer och samarbeta för att samordna tjänsterna i initialskedet. 

Största delen av dem som fått ett uppehållstillstånd flyttar ändå självständigt till kommunerna. Enligt propositionsmotiven flyttade år 2020 endast elva procent av de asylsökande som fått uppehållstillstånd till kommunplatser enligt närings-, trafik- och miljöcentralens anvisningar. Utskottet påpekar att kommunerna således har svårt att förutse det kommande servicebehovet. Många invandrare som till en början bott någon annanstans flyttar senare till huvudstadsregionen och tillväxtcentrumen, men är i det skedet fortfarande i behov av integrationstjänster. Kostnaderna för integrationen av invandrare och för ordnandet av tjänster i stor skala faller i sista hand på de stora städerna. 

Finansiering för integrationsfrämjande

Kommunernas integrationsfrämjande finansieras via flera olika kanaler. De integrationstjänster som ordnas inom kommunens arbetskraftsservice finansieras som en del av denna service på det sätt som föreskrivs om finansieringen i samband med reformen av arbetskraftsservicen. Till den del integrationstjänsterna ordnas inom ramen för den kommunala basservicen ordnas finansieringen via statsandelssystemet, där en av bestämningsfaktorerna är antalet personer med främmande språk som modersmål. Till kommunerna betalas både kalkylerade ersättningar och ersättningar enligt de faktiska kostnaderna för mottagande och integrationsfrämjande för personer som avses i 2 § 3 och 4 mom. i integrationslagen (till exempel personer som får internationellt skydd).  

Utskottet noterar att invandringen och därmed också behoven som anknyter till integration i Finland starkt koncentreras till tillväxtcentrumen och i synnerhet till huvudstadsregionen. Vid sakkunnigutfrågningen har det påpekats att finansieringen inte i tillräcklig utsträckning beaktar att situationerna är olika i kommunerna när det gäller invandring, och att finansieringen för de stora städerna minskar jämfört med nuläget, vilket anses ha samband med kriteriet som gäller främmande språk. Små kommuner har å sin sida utmaningar med att erbjuda motsvarande tjänsteutbud som de stora städerna. De ändringar i finansieringssystemet som berör social- och hälsovårdsreformen bidrar också till att minska kommunernas och städernas ekonomiska handlingsutrymme. Kommunerna har möjlighet att samarbeta för att ordna tjänsterna i regionerna, men det är svårt att från de allmänna medlen specificera tillräckliga satsningar för tjänster som ordnas gemensamt. När man avtalar om ordnande av tjänster bör man dessutom beakta den allmänna finansiering som riktas via reformen av arbetskraftsservicen och den statsandelsfinansiering som riktas via integrationslagen. 

Enligt uppgift har finansieringen i tilläggsförslagen till totalreformen av integrationslagen tagits in i planen för de offentliga finanserna 2023–2026. Avsikten är att senareläggningen av det planerade ikraftträdandet av reformen till ingången av 2025 ska beaktas i den tekniska planen för de offentliga finanserna för 2024–2027. Avsikten är också att kostnadsutvecklingen och finansieringssystemet ska utvärderas ett år efter att lagen trätt i kraft. Syftet är att utreda de mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva metoderna för ersättning till kommunerna och välfärdsområdena av de kostnader som de har för ordnandet av integrationsfrämjande tjänster. Samtidigt görs en bedömning av om finansieringen är tillräcklig för en jämlik fördelning av tjänster för integrationsfrämjande på olika håll i Finland, också utanför tillväxtcentrum. 

En lyckad överföring av det övergripande ansvaret för integrationstjänsterna till kommunerna förutsätter tillräckliga resurser för ordnandet av tjänsterna. Utöver det som anförts ovan om finansieringen påpekar utskottet att nivån på de kalkylerade ersättningarna släpar efter kostnadsutvecklingen. När kommunerna ges uppgifter bör man enligt finansieringsprincipen se till att kommunerna har faktiska ekonomiska förutsättningar att klara av sina uppgifter, understryker utskottet. Vidare framhåller utskottet att det också är viktigt att bedöma reformernas sammantagna konsekvenser. Utöver frågorna som berör finansieringen finns det enligt utskottet skäl att i kommande lagstiftningsreformer bedöma om kommunernas olika förhållanden bättre än för närvarande kan beaktas i lagstiftningen. Utskottet betonar att bedömningen måste göras i nära samarbete med kommunerna och städerna. 

Informationssystem

I 9 kap. i den föreslagna integrationslagen bestäms det om behandling av personuppgifter och om riksomfattande informationssystemtjänster. Utskottet betonar vikten av att få och utbyta information. Integrationsfrämjande är en omfattande uppgift och det är viktigt att integrationen för personen i fråga sammantaget förlöper smidigt och främjar en flexibel övergång till arbetsmarknaden. 

Enligt 74 § i den föreslagna integrationslagen ansvarar utvecklings- och förvaltningscentret för utveckling och underhåll av det riksomfattande informationslagret och kundinformationssystemhelheten för integrationsfrämjande. Enligt den föreslagna paragrafen är kommunerna skyldiga att använda det riksomfattande informationslagret och kundinformationssystemhelheten i genomförandet av integrationsfrämjandet. 

I propositionsmotiven hänvisas det till reformen av arbetskraftsservicen och beröringspunkterna till sysselsättningstjänster och kundinformationssystemen som används inom sysselsättningstjänsterna. Enligt utredning till utskottet är kundinformationssystemen, informationslagren och serviceplattformen inom sysselsättningstjänsterna i utvecklingsskedet och används ännu inte vid arbets- och näringsbyråerna eller i kommunerna. Det kundinformationssystem för integrationskunder som används i många kommuner tas ur bruk i och med att social- och hälsovårdstjänsterna överförts till välfärdsområdena. Kommunerna orsakas kostnader för ordnandet av kundhanteringen åtminstone tills det riksomfattande kundhanteringssystemet finns tillgängligt. Enligt utredning har långt ifrån alla kommuner något system för kundhanteringen från och med 2023 och kommunerna blir tvungna att lösa de därtill hörande behoven på egen bekostnad. 

Enligt 75 § i förslaget till integrationslag kan kommunen skaffa tilläggsdelar som kompletterar den riksomfattande kundinformationssystemhelheten. Enligt inkommen utredning avses med tilläggsdel till exempel användning av det informationssystem som kommunen annars använder eller dess användargränssnitt eller till exempel en återkopplingskanal vid tillhandahållandet av integrationstjänster. Avsikten är att de eventuella konsekvenserna för kommunerna ska kompletteras i samband med införandet av informationssystemtjänsterna, och å andra sidan ska kommunerna för sin del bedöma konsekvenserna av de ändringar i informationshanteringen som följer av anskaffningen av dylika tilläggsdelar. 

Utskottet anser att det vid utvecklingen av det riksomfattande systemet för hantering av kundrelationer i fråga om integration är viktigt att höra kommunernas behov och bygga upp systemet utifrån kommunernas utgångspunkter. Kommunernas egna system kan också i stor utsträckning avvika från statens systemlösningar. Kommunerna har vilja och förmåga att utnyttja kunddata för att utveckla verksamheten och bedöma integrationens genomslag samt för att främja sysselsättningen av invandrare. Således bör behovet av informationen och tillgången till information samt möjligheterna att utnyttja informationen beaktas i samband med reformen. 

Utskottet anser på det stora hela taget att det är viktigt att integrationsåtgärdernas genomslag och integrationens framgång kan bedömas med hjälp av uppgifter om olika delområden av integrationen som är tillräckligt täckande och som produceras tillräckligt regelbundet. Arbets- och näringsministeriets kompetenscentrum för integration av invandrare upprätthåller ett system för uppföljning av integration, vars indikatoruppgifter baserar sig på olika register- och enkätuppgifter. Kunskapsunderlaget för integrationsfrämjandet bör stärkas så att uppföljningssystemet i större utsträckning än för närvarande omfattar uppgifter om olika myndigheternas integrationsfrämjande åtgärder. 

Hanteringen av risker i anslutning till informationssystemtjänsterna

Förvaltningsutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och konstaterar att de skyddsåtgärder som är avsedda för att hantera riskerna beskrivs i propositionens motiveringar som gäller konsekvenserna för informationssamhället. Bestämmelser om riskhanteringsåtgärder och skyddsåtgärder i anslutning till behandling av personuppgifter och informationshantering finns i EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679, i dataskyddslagen (1050/2018), som preciserar och kompletterar EU-förordningen på nationell nivå, samt i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019). Utöver dessa kompletterar och preciserar 78—81 § i förslaget till integrationslag bestämmelserna om behandling av personuppgifter och ansvar för informationshanteringen. Genom dessa bestämmelser preciseras särskilt förfaranden och ansvar som gäller administrering av användarrättigheter samt informationshantering och behandling av logginformation. Enligt de föreslagna bestämmelserna ska bland annat utvecklings- och förvaltningscentret utan dröjsmål meddela kommunen om avvikelser i logginformationen rörande användarrättigheterna som centret observerar. Kommunen ska utan dröjsmål reda ut vad de observerade avvikelserna beror på och vidta de åtgärder som behövs om avvikelserna är en följd av missbruk av användarrättigheter. I lagförslaget finns det också bestämmelser om ändring och upphävande av användarrättigheter på grund av missbruk. En väsentlig skyddsåtgärd för övervakningen av att informationssystemet används på lagligt sätt är ett loggdatasystem kopplat till övervakningen av användningen. Med bestämmelserna som föreslås om gemensamt personuppgiftsansvar och ansvarsfördelningen mellan de personuppgiftsansvariga strävas efter att minska eventuella risker som är kopplade till ansvarsfördelningen mellan utvecklings- och förvaltningscentret och kommunen. Genom att fastställa ansvarsfördelningen mellan de personuppgiftsansvariga och därmed de aktörer som ansvarar för de registrerades rättigheter tryggar lagstiftningen också den rättsliga ställningen för de registrerade. I dataskyddslagen finns bland annat bestämmelser om tystnadsplikt (35 §). Lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen innehåller bestämmelser om skyldigheterna i anslutning till säkerställandet av informationssäkerheten vid en informationshanteringsenhet. Viktiga skyddsåtgärder för den registrerade är också de rättsskyddsgarantier som fastställts i förvaltningslagen (434/2003) samt andra allmänna förvaltningslagar och bestämmelser om tjänsteansvar. Därtill innehåller dataskyddsförordningen och dataskyddslagen detaljerade bestämmelser bland annat om de allmänna principerna för behandling av personuppgifter, om den personuppgiftsansvariges skyldigheter, om den registrerades rättigheter, om informationssäkerhet och övervakning och om följderna av lagstridig behandling av personuppgifter. 

När det informationslager och den informationssystemhelhet som avses i förslaget inrättas hanteras riskerna utifrån den bedömning av dataskyddskonsekvenserna som görs innan systemen tas i bruk och utifrån den riskanalys som ingår i bedömningen. Avsikten är enligt uppgift att i fråga om kundinformationssystemet och informationslagret för integrationstjänsterna göra en bedömning av dataskyddskonsekvenserna enligt den allmänna dataskyddsförordningen i det skede då de tekniska planerna och användningsmodellerna preciseras. I det sammanhanget bedöms de planerade åtgärderna för att ingripa i riskerna, inklusive skydds- och säkerhetsåtgärder och mekanismer med vilka personuppgiftsskyddet tryggas. Då bedöms också ansvarsfördelningen mellan organisationerna och styrningsförhållanden samt vilka uppgifter de personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträdena i praktiken har. Dessutom ska man innan systemen tas i bruk i enlighet med lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen sörja för åtgärder som berör informationsmaterialens och -systemens datasäkerhet, såsom genomförande av riskbaserade datasäkerhetsåtgärder, testning av systemets feltolerans och funktionella användbarhet samt säkerhetsåtgärder som säkerställer datasäkerheten. Konsekvensbedömningen av dataskyddet täcker de planerade åtgärderna för att ingripa i riskerna, inklusive skydds- och säkerhetsåtgärder och mekanismer med vilka personuppgiftsskyddet tryggas. Det finns också risker för fel i behandlingen av personuppgifter vid inlärningen av användningen av nya system. Man bör förbereda sig på detta bland annat genom att reservera tillräckliga resurser för utvecklings- och förvaltningscentret för att introducera och stödja dem som använder kundinformationssystemet och informationssystemet för integration. 

Lagmotionen

I lagmotionen föreslås det att lagen om främjande av integration (1386/2010) upphävs. Eftersom det i detta betänkande föreslås att det stiftas en ny lag om främjande av integration genom vilken den gällande lagen med samma namn upphävs, föreslår utskottet att lagmotionen förkastas. 

Åtgärdsmotionen

I åtgärdsmotionen föreslås det att regeringen vidtar åtgärder för att det utarbetas riksomfattande, förpliktande kvalitetskriterier och rekommendationer för integrationsutbildningen i samarbete med intressentgrupperna och att genomförandet av dem främjas genom utbildning och bevakas regelbundet. 

Utskottet noterar att man i integrationsutbildningen följer Grunderna för läroplanen för integrationsutbildning av vuxna invandrare som Utbildningsstyrelsen har utfärdat och som har reviderats den 1 mars 2022. Kvalitetssäkringen av upphandlingsprocessen för integrationsutbildning görs bland annat när innehålls-, lämplighets- och minimikriterier för de upphandlade tjänsterna fastställs, när anbud jämförs och när kvaliteten på de upphandlade tjänsterna granskas. Konkurrensutsättningen av integrationsutbildningar hör i fortsättningen till kommunernas uppgifter. Det föreslås att Utbildningsstyrelsen ska åläggas ansvar för att på riksnivå utveckla och upprätthålla sluttestningen av språkkunskaper i integrationsutbildningen. Utbildningsstyrelsen fastställer integrationsutbildningens innehåll, och kvaliteten på integrationsutbildningen utvecklas genom riksomfattande projekt. Utvecklings- och förvaltningscentret har i sin tur i uppgift att på nationell nivå stödja integrationsfrämjandet till exempel genom att utveckla kompetensen eller servicemodellerna. Dessutom har utvecklings- och förvaltningscentret uppgifter i anslutning till uppföljningen och utvärderingen av integrationen samt i anslutning till informationssystemen. Propositionen innehåller också flera skyldigheter i fråga om uppföljning. Enligt propositionsmotiven ska till exempel arbets- och näringsministeriet med hjälp av lämpliga utredningar följa upp kvaliteten på integrationstjänsterna och de ändringar inom integrationsutbildningen som lagförslaget leder till. När lagen har varit i kraft i tre år ska det genomföras en separat utredning för att bedöma hur totalreformen av lagen har genomförts och hur lagen fungerar. Utifrån bedömningen fastställs eventuella behov av att vidareutveckla integrationslagen. På de grunder som anförts ovan föreslår utskottet att åtgärdsmotionen förkastas.