Allmän motivering
I propositionen föreslås att det stiftas en
ny kommunallag, som ersätter 1995 års kommunallag ().
Den nuvarande kommunallagen har under sin giltighetstid genomgått
flera delrevideringar, och det är nu befogat med en helhetsöversyn.
Den nya kommunallagen har ambitionen att beakta kommunernas föränderliga
omvärld och kommunens allt mer mångskiftande verksamhet.
Kommunallagen är fortfarande en allmän lag gällande
kommunens förvaltning, beslutsförfarande och ekonomi.
Meningen är att lagen fortsättningsvis ska möjliggöra
att kommunens förvaltning och ekonomi ordnas enligt lokala
förutsättningar. Till en del är bestämmelserna
mer förpliktande än nu. Den nya kommunallagen
betonar särskilt styrningen av kommunens verksamhet som
helhet, ett demokratiskt beslutsfattande och påverkansmöjligheterna
för invånarna samt en hållbar kommunal
ekonomi. Dessutom ska kommunallagens struktur och begreppsapparat
förnyas. Utskottet inser att det ingår kompromisser
i förslaget. Delvis baserar sig regleringen på den
nuvarande kommunallagen. Men i ett helhetsperspektiv svarar den
nya kommunallagen rätt väl mot kommunernas omvärldsrelaterade
utmaningar.
Beredningen av kommunallagen har varit en lång process.
Beredningen av revideringen inleddes 2010. Samtidigt har också strukturreformen
för social- och hälsovården beretts.
I det föreliggande förslaget till ny kommunallag
har reformen av social- och hälsovården inte gått
att förutsäga. Ändringar som gäller
den kan därför påverka innehållet
i kommunallagen, bl.a. i bestämmelserna om förhållandet
mellan staten och kommunen, kommunens ekonomi och samarbete mellan
kommuner samt invånarnas möjligheter att delta
och påverka. När vi känner till avgörandena
för social- och hälsovården är
det angeläget att utvärdera deras konsekvenser
med avseende på kommunallagen och eventuella behov av lagändringar.
För att följa upp totalrevideringen av kommunallagen
tillsattes 2012 en parlamentarisk uppföljningsgrupp vars
uppgift var att följa med beredningsarbetet inom totalreformen
av kommunallagen, framföra synpunkter till stöd
för beredningsarbetet och främja den växelverkan
beredningen förutsätter. Men utskottet anser att
sådana stora lagreformer i fortsättningen bör
vara baserade på en genuin parlamentarisk beredning (Utskottets
förslag till uttalande).
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen,
men med de ställningstaganden och ändringsförslag
som framgår av detta betänkande.
Kommunens uppgifter
Kommunens uppgifter indelas av hävd i uppgifter som
hör till den allmänna kompetensen, uppgifter som
hör till kommunernas specialkompetens samt uppdragsbaserade
uppgifter. De definieras i den nya kommunallagen analogt med den
nuvarande lagen. Det anser förvaltningsutskottet vara motiverat
och viktigt med avseende på kontinuiteten. En del av de
principer som begränsar kommunens allmänna kompetens
utgör allmänna förvaltningsprinciper.
Till en del begränsas den allmänna kompetensen
av övrig lagstiftning. I sista hand definieras den allmänna
kompetensens dimension av rättspraxis. Enligt grundlagsutskottets
hävdvunna praxis har kommunernas allmänna kompetens
ansetts omfattas av det konstitutionella skyddet för kommunernas
självstyrelse (t.ex. GrUU 67/2014 rd, GrUU
22/2006 rd och GrUU 65/2002
rd).
Det krav på konkurrensneutralitet som ligger till grund
för EU-reglerna om statligt stöd har inte i rättspraxis
räknats som en princip som begränsar kommunens
frivilliga uppgifter, trots att beslut av kommunerna upphävts
enligt förfarandereglerna i anslutning till EU-reglerna
om statligt stöd. I konkurrenslagen ()
har konkurrensneutraliteten dock beaktats gällande kommuner
och företag som de har bestämmande inflytande över.
Konkurrens- och konsumentverket har behörighet att ingripa
i verksamheten i en kommun eller ett företag som den har
bestämmande inflytande över. Inga betydande innehållsmässiga ändringar
föreslås i bestämmelserna i kommunallagen
om kommunens verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden.
Att leda kommunens verksamhet
Kommunallagen utgår från en bred tolkning
av kommunens verksamhet. Kommunens verksamhet omfattar utöver
kommunen och kommunkoncernen också samarbete mellan kommuner, verksamhet
som grundar sig på kommunens ägande samt bland
annat köpta tjänster. Definitionen betonar kommunens
behov av att styra verksamheten som en avtalad helhet vilket är nödvändigt
i den nuvarande omvärlden. Den totala styrningen av kommunens
verksamhet bör beaktas bland annat i kommunstrategin, ledningen
av kommunen, ägarstyrningen samt tryggandet av invånarnas
deltagande och medinflytande.
Kommunallagen föreslås föreskriva
om en kommunstrategi vars syfte är att ersätta
de separata strategier som nu utarbetas i kommunerna. Utskottet
anser att kommunstrategin är ett centralt instrument för
att styra kommunens verksamhet och ekonomi. Den kan nyttiggöras
för att stärka styrningen av kommunens sammantagna verksamhet,
sammanföra kommunens strategiska planering och ekonomiplanering
tätare samt öka det föregripande greppet
på kommunens verksamhet. I kommunstrategin fastställer
fullmäktige de långsiktiga målen för
kommunens verksamhet och vart kommunens resurser ska riktas in.
Kommunstrategin tar ställning bland annat till ordnandet
och produktionen av tjänster samt målen för
tjänsterna. Kommunstyrelsen ansvarar för att samordna
kommunens verksamhet i enlighet med kommunstrategin och för ägarstyrningen
av kommunens verksamhet samt leder kommunens verksamhet i praktiken.
Kommunen som koncern
Den nya kommunallagen betonar tydligare än förr
koncerntänkandet vilket bland annat syns i regleringen
av ägarstyrning och koncerndirektiv. Utgångspunkten är
fortfarande att kommunen med dottersammanslutningar bildar en kommunkoncern
som också är ett bokföringsmässigt begrepp
och vars verksamhet ägaren har ett särskilt intresse
för att styra. Den juridiska kommunkoncernen innefattar
kommunens egen organisation, inklusive kommunens affärsverk, samt
de sammanslutningar i vilka kommunen utövar bestämmande
inflytande.
I kommunallagen avser ägarstyrning åtgärder genom
vilka kommunen som ägare eller medlem påverkar
förvaltningen och verksamheten i ett bolag eller en annan
sammanslutning. Sådana åtgärder kan åtminstone
gälla avtal om bolagsbildning, bestämmelser i
bolagsordningen, andra avtal, personval och till exempel anvisningar
till personer som företräder kommunen i olika
sammanslutningar. Fullmäktige beslutar om ägarpolitiken
som en del av kommunstrategin. Fullmäktige beslutar också om
principerna för ägarstyrningen och om koncerndirektiven.
För genomförandet av koncernstyrningen ansvarar koncernledningen,
som består av kommunstyrelsen, kommundirektören
eller borgmästaren och andra myndigheter som anges i förvaltningsstadgan.
Utskottet betonar i fråga om ägarstyrningen att
det ska ses till att kommunkoncernens fördel som helhet
beaktas i verksamhet i kommunens dottersammanslutningar. Ägarstyrningens
centrala instrument är koncerndirektivet. Genom det skapas
enhetliga förfaranden och förutsättningar
för att leda kommunkoncernen mer effektivt. Koncerndirektivens
bindande verkan för dottersammanslutningarnas organ uppstår
först när dottersammanslutningens behöriga
organ har antagit direktiven som bindande. Även då bestäms
skyldigheterna och ansvaret för sammanslutningarnas organ,
organens ledamöter samt exempelvis verkställande
direktören enligt den lagstiftning som gäller
för sammanslutningen i fråga. Utskottet vill betona
att dottersammanslutningarnas ledning dock är beroende
av modersammanslutningens, dvs. kommunens, förtroende.
Enligt propositionen meddelar fullmäktige i koncerndirektivet
behövliga bestämmelser exempelvis om planeringen
och styrningen av kommunkoncernens ekonomi och investeringar och
om ordnandet av koncernövervakningen och riskhanteringen.
Utskottet vill understryka vikten av en god informationsgång.
Utskottet ser det som viktigt att koncerndirektivet meddelar bestämmelser
om hur dottersammanslutningarnas rapporteringsskyldighet enligt
kommunallagen ska ordnas i praktiken samt om hur de förtroendevaldas
rätt att få information ska tryggas.
Bestämmelser om kommunernas ekonomi
Ett av kommunallagens främsta mål är
att trygga en ekonomiskt hållbar verksamhet i kommunen
och finansieringen av kommunens uppgifter. Ekonomibestämmelserna
betonar en stärkning av koncernperspektivet och ett stramare grepp
på ekonomiplaneringen. I kommunallagen ingår nya
bestämmelser om att trygga den ekonomiska balansen såväl
i enskilda kommuner som i hela kommunsektorn.
Kommunens verksamhet ska göras mer hållbar
genom en striktare skyldighet att täcka underskott. Ett
underskott i kommunens balansräkning ska täckas
inom högst fyra år från ingången av
det år som följer efter det att bokslutet fastställdes.
Ett underskott kan inte längre som nu överföras
i ekonomiplanerna till en senare tidpunkt. De kommuner som har de
största underskotten får ändå sex år
på sig enligt övergångsbestämmelsen.
Nytt är också att skyldigheten att täcka
ett underskott också omfattar samkommuner. Utskottet anser
bestämmelserna vara relevanta. Regleringen betonar planmässighet
i ekonomin och skyldigheten att vidta åtgärder
för att täcka underskott.
Om underskottet inte täcks inom den fastställda
tiden, kan kommunen eller samkommunen bli föremål
för ett utvärderingsförfarande. Utvärderingsförfarandet
för kommunen motsvarar kriskommunförfarandet i
lagen om statsandel för kommunal basservice ().
Utvärderingsförfarandet kan inledas om kommunen
inte har täckt sitt underskott inom den tid som anges i lagen
eller tidigare om lagens kriterier för utvärderingsförfarandet
uppfylls (118 §). Utvärderingsförfarandet
inför nyckeltal för kommunkoncernen 2017. För
utvärderingsförfarande inom samkommuner finns
en separat bestämmelse (119 §). Enligt
den tar man ställning till inledande av utvärderingsförfarandet
enbart utgående från underskott som ackumulerats
i samkommunens balansräkning. Syftet med utvärderingsförfarandena är
att förebygga att det uppstår nya underskott och
stödja beslutsfattandet för att balansera ekonomin.
För relationen mellan staten och kommunerna är
programmet för kommunernas ekonomi viktigt: det ersätter
det nuvarande förfarandet med basserviceprogrammet och
basservicebudgeten. Programmet för kommunernas ekonomi täcker
i praktiken in kommunekonomin i sin helhet och innehåller
också de åtgärder som förutsätts
i planen för de offentliga finanserna för att balansera
kommunekonomin. Programmet för kommunernas ekonomi ska
förbättra förutsättningarna
att bedöma hur kommunernas uppgifter och deras finansiering
balanserar och hur den grundlagsstadgade finansieringsprincipen
följs. Utskottet föreslår på det
sätt som framgår av detaljmotiven nedan att lagen
ska inkludera en uttrycklig bestämmelse om att finansieringsprincipen
beaktas i programmet för kommunernas ekonomi.
Demokrati och påverkan
Centrala principer vid revideringen av kommunallagen är
också demokrati i beslutsfattandet och att öka
invånarnas möjligheter att påverka. Utskottet
lägger vikt vid att kommuninvånarnas rätt
till inflytande tas upp i lagen med större tydlighet än
förr och att kommuninvånarnas möjligheter
att påverka stärks.
Initiativrätten utvidgas till de som utnyttjar kommunens
tjänster, vilka också kan vara andra än
kommunens invånare. Dessutom utvidgas initiativrätten
till sammanslutningar och stiftelser som har verksamhet i kommunen
varvid exempelvis i kommunen verksamma föreningar och företag
kan väcka initiativ. Med det avses inte det så kallade
serviceinitiativet; att ta det i bruk är fortfarande frivilligt
för kommunerna.
En viktig reform är också att den digitala
omgivningen utnyttjas i kommunens beslutsfattande och kommunikation.
Med hjälp av den kan man effektivisera verksamheten och
få bättre insyn i beredningen av beslutsfattandet
med beaktande av kraven på god informationshanteringssed
och god databehandlingssed. Utskottet konstaterar att datanätet ändå inte
i alla kommuner täcker hela kommunens område.
För att trygga kommuninvånarnas möjligheter
att delta och påverka kan kommunens meddelanden vid behov förutom
på webbplatsen fortfarande publiceras också på något
annat sätt som kommunen har fattat beslut om. Det finns
inte heller något hinder för att organens protokoll
på hävdvunnet sätt hålls framlagda
till exempel på kommunens anslagstavla. Insyn och transparens
i det kommunala beslutsfattandet främjas också av
plikten för de centrala kommunala förtroendevalda
och tjänsteinnehavarna att redogöra för
bindningar.
Fullmäktige ska främja deltagande och påverkan.
Kommunallagen ska sporra kommunerna till att erbjuda mångsidiga
och användarorienterade påverkansmetoder med beaktande
av de lokala förhållandena. Utskottet noterar
med tillfredsställelse att kommuninvånarnas möjligheter
att delta och påverka ska beaktas också i kommunstrategin.
Kommunallagen innehåller nu i samlad form alla de grundläggande
bestämmelserna om kommunens organ för deltagande
och påverkan. Kommunstyrelsen ska inrätta ett
ungdomsfullmäktige eller en motsvarande påverkansgrupp för
unga, ett råd för personer med funktionsnedsättning
och ett äldreråd och sörja för
deras verksamhetsförutsättningar. Organen för
deltagande och påverkan är inte kommunens egentliga
organ, utan deras roll är att fungera som kanaler för
att påverka och bli hörda för de kommuninvånargrupper
de representerar. I fråga om funktionshinderrådet
och ungdomsfullmäktige handlar det om en ny lagstadgad
uppgift för kommunerna, och de kostnader som förorsakas
av att trygga verksamhetsförutsättningarna beaktas
till fullt belopp i statsandelen för basservice från den
1 juni 2017. Från den tidpunkten ska de nya skyldigheterna
tillämpas. Äldrerådet är redan
nu lagstadgat, och kostnaderna för det beaktas i statsandelen
för kommunal basservice.
De mest betydande förändringarna med avseende
på den representativa demokratin gäller tidpunkten
för kommunalvalet, fullmäktiges mandattid och
fullmäktigeledamöternas antal. Att kommunalvalet
flyttas till april och att fullmäktiges mandattid inleds
från början av juni under valåret är
en stor omställning i kommunalförvaltningens verksamhet
och arbetsrytm. Utskottet anser att ändringen är
väsentlig särskilt med avseende på fullmäktiges
arbete eftersom de nya fullmäktigeledamöterna
redan kan påverka nästa års budget när
mandattiden inleds i början av juni efter valet. De ungas
möjligheter att påverka ökas bland annat
av att initiativ till en folkomröstning i fortsättningen
kan tas av en kommuninvånare som fyllt 15 år.
Detaljmotivering
1. Kommunallag
12 §. Program för kommunernas ekonomi.
I propositionen föreslås att inom ramen för
statens och kommunernas samrådsförfarande bereds
ett program för kommunernas ekonomi. Programmet för
kommunernas ekonomi innehåller den del i planen för
de offentliga finanserna som gäller kommunernas ekonomi
och är en del av beredningen av budgetpropositionen. Programmet
för kommunernas ekonomi ersätter det nuvarande
förfarandet med basserviceprogrammet och basservicebudgeten.
Programmet för kommunernas ekonomi täcker
in kommunernas lagstadgade uppgifter och dessutom de uppgifter kommunerna åtagit
sig med stöd av sin självstyrelse, och är
mer övergripande än det nuvarande basserviceprogrammet. Enligt
förvaltningsutskottets åsikt ger programmet bättre
förutsättningar att bedöma hur kommunernas
uppgifter och deras finansiering balanserar och hur finansieringsprincipen
förverkligas. Det ger bättre garantier för
finansieringen av kommunernas tjänster. Bedömningen
av finansieringsprincipen nämns i paragrafens detaljmotiv,
men förvaltningsutskottet finner det behövligt
att det konstateras också i lagtexten och föreslår
att en bestämmelse om detta fogas till början
av paragrafens 3 mom. Finansieringsprincipen regleras för
närvarande inte i lagstiftningen, utan dess innehåll
har utformats i grundlagsutskottets praxis. I stället för
bara en hänvisning måste principen således
av lagtekniska orsaker samtidigt definieras på allmän
nivå i lagen.
16 §. Antalet ledamöter i fullmäktige.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur
man beslutar om antalet fullmäktigeledamöter.
Eftersom det är möjligt att fullmäktiges
beslut om antalet ledamöter ännu inte har vunnit
laga kraft när antalet ska meddelas till justitieministeriet,
behövs för klarhetens skull bestämmelser
om att fullmäktiges beslut om antalet ledamöter
får verkställas innan det har vunnit laga kraft.
Utskottet föreslår därför en
bestämmelse om detta i 2 mom.
19 §. Fullmäktigegrupper och stöd
för deras verksamhet.
Paragrafen motsvarar 15 b § 1 och 2 mom. i
den gällande kommunallagen ().
På grundval av paragrafens 2 mom. kan kommunen
på samma sätt som enligt den gällande
lagen ekonomiskt stödja verksamheten inom fullmäktigegrupperna
samt de åtgärder genom vilka fullmäktigegrupperna
främjar kommuninvånarnas möjligheter
att delta och påverka.
I propositionsmotiven till lag (RP 8/2006
rd) beskrivs med många exempel för vad och
hur stödet kan beviljas. Kommunen kan stödja den
interna verksamheten t.ex. genom att ställa sina lokaler,
sekreterarhjälp, teleförbindelser och apparater
till gruppernas förfogande och genom att bistå vid
utbildning av förtroendevalda eller ordnande av sammankomster.
Kommunen kan bidra till liknande verksamhet om en fullmäktigegrupp
vill ordna den själv. Stöd kan beviljas t.ex.
för att hyra en plats för ett möte.
Med åtgärder som främjar kommuninvånarnas
möjligheter att delta och påverka avses enligt
den nämnda propositionen t.ex. diskussionsmöten
och informationsverksamhet. Stöd kan inte beviljas för
enskilda förtroendevaldas valmöten, men det går
att bevilja bidrag för diskussionsmöten som en
grupp ordnar före ett val.
Stöd kan inte beviljas i form av en årlig klumpsumma,
utan det kan beviljas bara för att täcka särskilt
specificerade kostnader. En fullmäktigegrupp kan således
inte själv bestämma hur den använder
det stöd som den får, utan det är kommunen
som har beslutanderätten. Det är alltså inte
fråga om ett kommunalt partistöd. Stöd
kan beviljas såväl partiernas fullmäktigegrupper
som fullmäktigegrupper bildade av personer som står
utanför partierna. Eftersom en person också ensam
kan bilda en fullmäktigegrupp, kan stöd även
beviljas till en fullmäktigegrupp bestående av
en enda fullmäktigeledamot.
I den nämnda propositionen konstateras ytterligare
att i enlighet med jämlikhetsprincipen ska kommunen bevilja
alla fullmäktigegrupper stöd på lika
grunder. Beviljandet av stöd förutsätter inte
nödvändigtvis att stödet delas ut enligt
antalet fullmäktigeledamöter eller att alla grupper ska
få stöd till samma belopp. När stöd
beviljas kan man beakta gruppens verksamhet och sammankomsternas
art.
29 §. Kommunikation.
Paragrafen reglerar kommunens skyldighet att informera om sin
verksamhet. Kommunen ska informera kommuninvånarna, de
som utnyttjar kommunens tjänster, organisationer och andra
sammanslutningar om sin verksamhet. Kommunen ska också informera
om hur man kan delta i och påverka beredningen av besluten.
Utskottet konstaterar att kommunen fortfarande i stor utsträckning
kan avgöra omfattningen av och metoderna för informationen,
men det förväntas att kommunen är aktiv
och kommunicerar effektivt.
Enligt 3 mom. ska det i kommunikationen användas
ett klart och begripligt språk och olika invånargruppers
behov ska beaktas. Utskottet konstaterar att förvaltningslagen
() tillämpas också i
kommunala myndigheter. Kravet på gott språkbruk
enligt 9 § i förvaltningslagen förpliktar
således också kommunerna. Kommunen ska redan enligt
förvaltningslagen i muntlig och skriftlig kommunikation
använda ett sakligt, klart och begripligt språk.
Av propositionens detaljmotiv framgår att syftet med
3 mom. framför allt är att betona olika befolkningsgruppers
jämlika tillgång till information. Kommunen bör
bedöma vilka befolkningsgruppers behov som speciellt bör
beaktas i kommunens kommunikation. Sådana grupper kan t.ex.
vara de som har ett annat modersmål än finska
eller svenska, barn och unga, äldre, personer med olika
slags funktionsnedsättning, såsom hörselskadade,
samt invandrare. Befolkningsgruppernas behov kan också hänga
samman med vilka medel och former för kommunikation som
lämpar sig för dem. T.ex. i informationen till
personer med funktionsnedsättning är hinderfrihet
och tillgänglighet ofta viktigt. Utskottet anser att ett
klart och begripligt språk hör så intimt
samman med kommunikationen och möjligheterna att delta
och påverka att det finns skäl att betona det
också i kommunallagen.
30 §. Kommunens organ.
I 4 mom. föreslås i analogi med
den gällande lagen att i en tvåspråkig
kommun ska för undervisningsförvaltningen tillsättas
ett organ för vardera språkgruppen eller ett gemensamt
organ med särskilda sektioner för vardera språkgruppen.
Ledamöterna i organen eller sektionerna ska väljas
bland personer som hör till respektive språkgrupp.
Organen inom undervisningen har en etablerad praxis som i grunden
baserar sig på anteckningen om modersmål i befolkningsregistersystemet.
Men begreppet borde i princip tolkas flexibelt. Utskottet vill betona
att tillhörighet till vederbörande språkgrupp
innebär också annat utöver ett registrerat
modersmål. Därför bör språkgruppstillhörigheten
inte avgöras enbart på grundval av registrerat
modersmål. Tolkningen bör också ta hänsyn
till andra faktorer som påverkar individen språkliga
ställning såsom språklig identitet och
språklig bakgrund samt det aktuella språkets ställning
i individens praktiska liv liksom individens möjligheter
till genuin tvåspråkighet. Tolkningen av bestämmelsen
kunde i så fall enligt utskottets uppfattning stödja
sig också på personens faktiska språkkunskap,
som visas bland annat genom fullgjord läroplikt eller annan
examen på språket i fråga.
47 §. Verksamhet i kommunens dottersammanslutningar
och koncerndirektiv.
Enligt 4 mom. 3 punkten ska det i koncerndirektivet
meddelas behövliga bestämmelser åtminstone
om informationen och rätten för kommunens förtroendevalda
att få upplysningar.
Grundlagsutskottet konstaterar att bestämmelsen är
behäftad med motsvarande problem som 83 § 2 mom.
i lagförslaget, trots att utlåtandet inte till
denna del innehåller någon konstitutionell anmärkning.
Det är enligt utskottets mening i och för sig
klart att koncerndirektivet inte kan begränsa de förtroendevaldas
lagfästa rätt att få upplysningar, inte
ens indirekt. Däremot finns det inget hinder för
att i direktivet ange skyldigheter som dottersammanslutningarna
har för att garantera tillgången till information
om sammanslutningarnas verksamhet. Man bör se till att
de förtroendevaldas rätt till upplysningar är
så omfattande som möjligt enligt koncerndirektivet,
eftersom de kommunala dottersammanslutningarna är av så pass
olika natur. Därför finns det enligt utskottet
skäl att ändra 4 mom. 3 punkten så att
ett sådant syfte framgår.
Förvaltningsutskottet instämmer med grundlagsutskottets åsikt
och föreslår att bestämmelsens formulering ändras
till "information och tryggad rätt för
kommunens förtroendevalda att få upplysningar".
56 §. Grundavtal för samkommuner.
Lagförslagets 8 § innehåller bestämmelser
om organiseringsansvaret för kommunens lagstadgade uppgifter
och sådana kommunala uppgifter som ska skötas
i lagstadgat samarbete och om finansieringsansvaret i anslutning
till organiseringen av uppgifterna. Kommunen svarar för
finansieringen av uppgifterna, även om organiseringsansvaret
har överförts på en annan kommun eller
en samkommun. I och med den nya kommunallagen omfattas också samkommuner
av utvärderingsförfarandet (119 §).
Utskottet anser att separationen mellan organiseringsansvaret
och finansieringsansvaret samt utvärderingsförfarandet ökar
behovet av att utveckla systemet för uppföljning
mellan kommunerna och deras samverkansorgan och rapporteringen till
kommunerna. En utvecklad uppföljning behövs särskilt
för att kommunernas och samkommunernas utvärderingsförfarande ska
få en tillräckligt omfattande faktabas som ger
en jämförbar täckning av såväl
samkommunernas ekonomi som deras verksamhet. Dessutom skulle förfarandet
stödja fullmäktigeförsamlingarnas strategiska
ledarskap och revisionsnämndernas arbete samt ge bättre
informationsmässiga villkor för invånarnas
möjligheter till deltagande och påverkan. Därför
föreslår utskottet att paragrafens 1 mom. kompletteras
med en ny 11 punkt enligt vilken samkommunens grundavtal ska innehålla
också en överenskommelse om ett system för
att följa ekonomin och verksamheten.
59 §. Samkommunsfullmäktige.
Utskottet noterar att lagförslaget inte innehåller
någon bestämmelse om hur ledamöterna
till samkommunsfullmäktige väljs. Däremot
ska det föreskrivas i 60 § 2 mom. om val av representanterna
vid samkommunsstämman. Den gällande kommunallagen innehåller
reglering också för andra utöver samkommunsstämman.
Utskottet anser att det är adekvat att regleringen kompletteras
och föreslår att paragrafen får ett
nytt 2 mom. enligt vilket ledamöterna till samkommunsfullmäktige ska
utses av kommunen på det sätt som föreskrivs
i grundavtalet.
Grundavtalet för samkommunen ska analogt med den gällande
kommunallagen avtala om antalet ledamöter i samkommunsfullmäktige
samt om hur ledamöterna fördelas mellan medlemskommunerna.
Antalet ledamöter i samkommunsfullmäktige kan
enligt överenskommelse baseras på till exempel
kommunernas invånartal, andel av grundkapitalet eller någon
annan grund om inte något annat följer av speciallagstiftning.
I sammansättningen för samkommunens högsta
organ krävs varken enligt den gällande kommunallagen
eller föreliggande lagförslag att den politiska
proportionaliteten genomförs (58 § 3 mom.).
Däremot tillämpas kravet på politisk proportionalitet
på andra organ inom samkommunen såsom samkommunens
styrelse.
Samkommunens medlemskommuner avtalar i grundavtalet hur ledamöterna
i samkommunsfullmäktige ska väljas. Ledamöterna
kan i praktiken väljas på två sätt
- antingen så att kommunerna direkt utser personerna till
samkommunsfullmäktige eller så att kommunerna
först utser sina representanter till kommunernas gemensamma
representantmöte som väljer ledamöterna
till samkommunsfullmäktige.
Dessutom kan kommunerna i samkommunens grundavtal komma överens
om att kravet på politiskt proportionalitet också tillämpas
på samkommunsfullmäktige. Om så är
fallet antas ledamöterna i samkommunsfullmäktige
oftast bli valda av representantmötet av praktiska skäl. I
så fall sammankallas representantmötet efter kommunalvalet
och mötets uppgift är att enligt vad som avtalats
i grundavtalet samordna resultatet av kommunalvalet så att
de ledamöter som väljs till samkommunsfullmäktige
representerar resultatet av kommunalvalet i medlemskommunerna exempelvis
inom landskapet. Enligt utskottets uppfattning skulle en bred politisk
proportionalitet i samkommunens förvaltningsorgan främja
demokratin.
64 §. Tillämpning av bestämmelser
om kommuner i en samkommun.
Enligt 1 mom. tillämpas på samkommuner
bland annat vad som föreskrivs om kommuner i 42 §.
I lagförslagets 42 § föreskrivs om ett
direktörsavtal som ska ingås mellan kommunen och
kommundirektören. Utskottet anser att det i lagens 64 § behöver
föreskrivas separat om att regleringen om direktörsavtal
också ska gälla samkommunens ledande tjänsteinnehavare;
i en samkommun avviker avtalsparterna och den som godkänner
avtalet från det som föreskrivs om avtalet för
kommundirektören. Därför föreslår
utskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 5 mom. om
ett direktörsavtal mellan samkommunens ledande tjänsteinnehavare
och samkommunen. Samtidigt stryks hänvisningen till 42 § i
1 mom.
65 §. Kommunalt affärsverk och dess uppgifter.
Enligt paragrafens detaljmotiv ingår i paragrafen motsvarande
bestämmelser som i gällande lag om bildande av
ett kommunalt affärsverk och om dess uppgifter. Men i paragrafen
ingår inte den bestämmelse som genom lag fogades
till 87 a § 4 mom. i kommunallagen och som gäller ändring
av grundavtalet i affärsverkssamkommuner när medlemmen är
en samkommun. Bestämmelsen behövs fortfarande.
Därför föreslår utskottet att
den fogas till den aktuella paragrafens 4 mom.
66 §. Affärsverkssamkommunens samkommunsstämma.
Utskottet föreslår att 2 mom. omformuleras
så att det blir tydligare.
73 §. Valbarhet till kommunstyrelsen.
Enligt 1 mom. 1 punkten är inte den valbar
till kommunstyrelsen som är anställd hos kommunen
och lyder direkt under kommunstyrelsen. Valbar till kommunstyrelsen är
enligt 2 punkten inte den som är anställd
hos en sammanslutning eller stiftelse som bedriver verksamhet inom
kommunstyrelsens uppgiftsområde och där kommunen har
bestämmande inflytande. Den bestämmelsens syfte är
att i fråga om valbarhet jämställa personer
som är i samma ställning inom kommunen och inom
sammanslutningar och stiftelser som hör till kommunkoncernen.
I praktiken avser "den som är anställd
hos kommunen och lyder direkt under kommunstyrelsen" personer
i vars uppgiftsbeskrivning i typfallet ingår uppgifter
som hör till kommunernas centralförvaltning. Med
andra ord har de återkommande en nära beröring
med beredning och beslutsfattande som anknyter till allmän
förvaltning och numera också koncernstyrning.
Det gäller i regel uppgifter som påverkar hela
kommunens organisation och uppgiften begränsas inte enbart
till en enskild sektor eller ett enskilt uppgiftsområde.
I praktiken anses "en sammanslutning som hör
till kommunkoncernen och som bedriver verksamhet inom kommunstyrelsens
uppgiftsområde" vara de sammanslutningar eller
stiftelser som ska sköta de uppgifter som i en mer traditionell
organisation skulle skötas inom kommunens egen organisation
och oftast direkt under kommunstyrelsen, i den allmänna
förvaltningen eller koncernförvaltningen. Det
kan till exempel vara bolag som har anförtrotts förvaltningen
av kommunens lokaler eller måltids- och städtjänster
helt eller till övervägande del. Uppgiften kan
tidigare ha skötts exempelvis under benämningarna
lokaltjänster eller måltids- och städtjänster
inom kommunens egen organisation. Det handlar således om
så kallade stödtjänster som alla andra
sektorer inom kommunen anlitar och behöver som stöd
för sin verksamhet.
I 73 §1 mom. 4 punkten föreslås
i analogi med den gällande kommunallagen bestämmelser
om valbarheten för personer i ledande ställning
i affärsdrivande sammanslutningar. Jämfört
med den gällande kommunallagen har bestämmelsen preciserats
genom att den också nämner affärsdrivande
stiftelser. Men formuleringen i den föreslagna 4 punkten
visar inte tydligt att punkten inte tillämpas på ledamöter
i styrelsen eller i ett därmed jämförbart
organ i en sammanslutning där kommunen har bestämmande
inflytande. Enligt propositionen saknar ledamöter i styrelsen för
en sammanslutning som hör till kommunkoncernen inte valbarhet
till kommunstyrelsen. De omfattas av den ändring som föreslås
i jävsbestämmelserna (97 § 4 mom.) enligt
vilken en medlem i styrelsen för en sammanslutning som hör
till kommunkoncernen är jävig då ärenden som
gäller bolaget behandlas i kommunens organ.
Utskottet anser att regleringen behöver förtydligas
och föreslår att paragrafen får ett
nytt 4 mom. enligt vilket regleringen i 4 punkten
inte gäller ledamöter i styrelsen eller i ett
jämförbart organ för en sammanslutning
där kommunen har bestämmande inflytande.
74 §. Valbarhet till andra organ.
På grundval av erhållen utredning konstaterar
utskottet att det i paragrafens 1 mom. av misstag har lämnats en
valbarhetsbegränsning för ledamöter i
styrelsen för dottersammanslutningar till kommunen och
föreslår att 1 mom. 3 punkten stryks.
I stället för valbarhetsbegränsningar
tillämpas i dessa situationer jävsbestämmelserna
(97 § 4 mom.) enligt vilka en medlem i styrelsen för
ett dotterbolag till kommunen är jävig då ärenden
som gäller bolaget behandlas i kommunens organ.
Av utskottets förslag följer att 4 punkten blir
3 punkt i lagförslagets 74 § 1 mom.
83 §. Rätt till upplysningar.
Enligt 1 mom. har en förtroendevald rätt
att av kommunens myndigheter få de upplysningar som han
eller hon anser nödvändiga i sitt uppdrag och
som enligt 6 och 7 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ännu
inte är offentliga, om inte något annat följer
av sekretessbestämmelserna. Förvaltningsutskottet
betonar att bestämmelserna inte ger de förtroendevalda
rätt att få information som är sekretessbelagd
med stöd av offentlighetslagen. Också grundlagsutskottet
har uppmärksammat detta. Däremot sägs
det i paragrafens detaljmotivering att de förtroendevalda
alltid har rätt till sådana sekretessbelagda uppgifter
som hör till deras egentliga uppgifter och som behövs
t.ex. som grund för beslutsfattandet i ett ärende
som behandlas i det berörda organet. Förvaltningsutskottet
vill precisera att denna mening i motiven hänvisar till
den rätt att få upplysningar som grundar sig på den
tillämpliga materiella lagstiftningen i det enskilda fallet.
Enligt 2 mom. har en förtroendevald rätt
att av kommunens koncernledning få sådana i koncerndirektivet
specificerade upplysningar som gäller verksamheten i kommunens
dottersammanslutningar och som koncernledningen innehar, om inte
något annat följer av sekretessbestämmelserna.
Utskottet tar fasta på bestämmelsens ordalydelse.
Den kan nämligen förstås också på det
sättet att koncerndirektivet reglerar sekretessen i fråga
om de upplysningar om dottersammanslutningarnas verksamhet som koncernledningen innehar
eller att förtroendevalda har rätt att få bara
de upplysningar som anges i koncerndirektivet. En sådan
tolkning står i strid med den bestämmelse i 12 § 2
mom. i grundlagen som anger att handlingar och upptagningar som
innehas av myndigheterna är offentliga, om inte offentligheten
av tvingande skäl särskilt har begränsats
genom lag. Grundlagsutskottet konstaterar att därför
måste åtminstone uttrycket "i koncerndirektivet
specificerade" utgå ur det föreslagna 83 § 2
mom. för att lagförslag 1 ska kunna behandlas
i vanlig lagstiftningsordning.
Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande
föreslår förvaltningsutskottet att uttrycket "sådana
i koncerndirektivet specificerade" stryks i 2 mom.
84 §. Redogörelse för bindningar.
I paragrafen föreslås en bestämmelse
om hur förtroendevalda och tjänsteinnehavare ska
redogöra för sina bindningar. Dess syfte är
att främja öppenhet och insyn i beslutsprocesserna.
Genom en skyldighet att redogöra för bindningar
går det att förebygga situationer där
det finns risk för bristande förtroende för
en tjänsteinnehavares eller förtroendevalds agerande.
För de förtroendevaldas del är det mer
generellt fråga om det politiska systemets tillförlitlighet.
Skyldigheten för tjänsteinnehavare att anmäla
bindningar syftar till att stärka kommuninvånarnas
förtroende för en oberoende och opartisk förvaltning.
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att
skyldigheten att redogöra för sina bindningar
gäller kommunstyrelsens ledamöter, ledamöter
i organ som sköter uppgifter som avses i markanvändnings-
och bygglagen, ordförande och vice ordförande
i fullmäktige och nämnder, kommundirektörer,
borgmästare och vice borgmästare plus föredragande
i kommunstyrelsen och nämnder. Med andra ord gäller
skyldigheten en avgränsad del av kommunens viktigaste förtroendevalda
och tjänsteinnehavare. Grundlagsutskottet anser att förvaltningsutskottet
bör överväga möjligheten att
utvidga personkretsen så att skyldigheten åtminstone
också gäller andra ledamöter i kommunala
organ som fattar ekonomiskt viktiga beslut och de tjänsteinnehavare
som använder betydande delegerad beslutanderätt.
Ur grundlagens synvinkel finns det inget hinder för att
utvidga redogörelseskyldigheten till alla fullmäktigeledamöter.
Förvaltningsutskottet konstaterar att avsikten bakom
bestämmelsen har varit att den lagstadgade skyldigheten
att redogöra för bindningar ska omfatta de förtroendevalda
och tjänsteinnehavare som är centrala med avseende
på beslutsfattande och beredning. Tillämpliga är
också bestämmelserna om valbarhet och jäv.
De ärenden som omfattas av redogörelseskyldigheten är
i praktiken rätt omfattande och registret över bindningar
läggs ut på webben; därför kan
redogörelseskyldigheten öppna en hel del sådana ärenden
som hör till personers privatliv. Att utvidga redogörelseskyldigheten
exempelvis till alla ledamöter i fullmäktige skulle
också för kommunerna innebära en betydande
administrativ börda. Eftersom det på ersättare
i fullmäktige enligt lagens 31 § tillämpas
vad som föreskrivs för fullmäktigeledamöter,
skulle redogörelseskyldigheten också gälla
ersättare. Utskottet anser att i så fall bör
de administrativa kostnaderna för den nya lagstadgade uppgiften
kompenseras kommunerna till fullt belopp analogt med de kostnader
för organen för deltagande och påverkan
som föreslås i lagförslaget. Enligt Finlands
kommunförbunds kartläggning har Finlands kommuner
valperioden 2013—2016 totalt 9 674 ledamöter
i fullmäktige, ca 2 700 ledamöter i kommunstyrelser
och ca 12 000 ledamöter i nämnder. Därför
anser förvaltningsutskottet inte att en utvidgning av redogörelseskyldigheten vore
behövlig eller ändamålsenlig.
Enligt paragrafens 1 mom. ska förtroendevalda
och tjänsteinnehavare som omfattas av redogörelseplikten
lämna en redogörelse för sina bindningar
när det gäller uppgifter i ledningen för
eller förtroendeuppdrag i företag och andra sammanslutningar
som bedriver näringsverksamhet samt andra bindningar som
kan vara av betydelse vid skötseln av förtroende-
och tjänsteuppdrag. Grundlagsutskottet konstaterar att regleringen
i detta avseende är rätt öppen och menar
att med tanke på jämlikhet och rättstrygghet
för de förtroendevalda och tjänsteinnehavarna
vore det mer motiverat att reglera frågan mer exakt.
I detaljmotiven till paragrafen preciseras innehållet
i fråga om att redogöra för bindningar.
Enligt motiven avses med näringsverksamhet kommersiell
och professionell verksamhet. Redogörelseplikten omfattar
uppgifter i ledningen för företag och andra sammanslutningar,
alltså åtminstone uppgiften som verkställande
direktör och vice verkställande direktör.
Med förtroendeuppdrag avses medlemskap i en sammanslutnings
eller ett företags organ, av vilka de mest centrala är
styrelsen eller ett därmed jämförbart
organ. Sådana uppgifter är offentliga enligt 47 § 2
mom. i föreningslagen ()
och 1 kap. 6 § i lagen om stiftelser ().
Med andra bindningar som kan vara av betydelse vid skötseln
av förtroende- och tjänsteuppdrag avses t.ex.
betydande innehav av fastigheter eller bostadsaktier. Redogörelseplikten
avser uppgifter som objektivt sett kan anses vara av betydelse vid
skötseln av förtroende- och tjänsteuppdrag.
Förvaltningsutskottet anser det motiverat att formuleringen
i 1 mom. preciseras så att den också nämner
de på ägande baserade bindningar som nu endast
tas upp i motiven och föreslår att bestämmelsen
i detta syfte kompletteras med ett omnämnande av betydande
förmögenhet. Dessutom har utskottet preciserat
bestämmelsens hänvisning till 2 mom. nedan.
90 §. Förvaltningsstadga.
I paragrafen föreskrivs det om vilka ärenden
förvaltningsstadgan ska innehålla. Enligt underpunkt
n till 2 punkten i 1 mom. ska förvaltningsstadgan
innehålla behövliga bestämmelser om behandling
av en kommuninvånares initiativ och information som ska
ges till initiativtagaren. Eftersom initiativ enligt lagens 23 § kan
lämnas också av andra utöver kommuninvånarna är
det motiverat att förvaltningsstadgan innehåller
behövliga bestämmelser också för
dessa fall. Därför föreslår
utskottet att underpunkt n ska hänvisa till 23 §.
I så fall innehåller bestämmelsen både
initiativ av kommuninvånare samt sammanslutningar och stiftelser
som har verksamhet i kommunen som avses i 23 § 1 mom. och
initiativ av dem som utnyttjar kommunens tjänster enligt
3 mom. Handläggningen av dessa två typer av initiativ
i kommunen kan enligt bestämmelserna i förvaltningsstadgan
också avvika från varandra.
Enligt underpunkt o till 2 punkten i paragrafens 1
mom. ska förvaltningsstadgan innehålla behövliga
bestämmelser också om principer för informationsgivning.
Av konsekvensskäl föreslår utskottet
att bestämmelsen i stället för informationsgivning
ska använda begreppet kommunikation som i lagens 29 §.
114 §. Koncernbokslut.
Enligt propositionen ska en kommun som med sina dottersammanslutningar
bildar en kommunkoncern upprätta och i sitt bokslut ta
in ett koncernbokslut. För bedömning av förutsättningarna
för utvärderingsförfarandet ska det i
fortsättningen från koncernnivån finnas
tillgång också till uppgifterna i resultaträkningen
och finansieringsanalysen. Enligt paragrafens 3 mom. upprättar
en kommun som är medlem i en samkommun eller affärsverkssamkommun
en balansräkning som motsvarar koncernbalansräkningen,
trots att den inte har några dottersammanslutningar.
Utskottet konstaterar att om kommunen inte har några
dottersammanslutningar utan endast medlemskap i samkommuner, handlar
det inte om en kommunkoncern. Men även då måste
de uppgifter som behövs för att bedöma
förutsättningarna för utvärderingsförfarandet
fås från kommunerna och samkommunerna. Därför
föreslår utskottet att 3 mom. ska preciseras så att
en kommun som inte har några dottersammanslutningar men
som är medlem i en samkommun eller affärsverkssamkommun
ska ta in uppgifter som motsvarar koncernbokslutet i sitt bokslut.
118 §. Utvärderingsförfarandet i
fråga om kommuner som har en speciellt svår ekonomisk
ställning.
Enligt 3 mom. kan ett utvärderingsförfarande
inledas bland annat om underskottet i kommunkoncernens senaste bokslut är
minst 1 000 euro per invånare och i det föregående bokslutet
minst 500 euro per invånare. Behandlingen i utskottet har
aktualiserat frågan hur kommunernas fastighets- och bostadsaktiebolag hanteras
i koncernbokslutet. Enligt erhållen utredning har det konstaterats
vara nödvändigt för att få klarhet
i saken att ändra bokföringsnämndens
kommunsektions allmänna anvisning till denna del. Enligt
utredningen har bokföringsnämndens kommunsektion
för avsikt att ge ett självständigt utlåtande
om tillämpningen av den allmänna anvisningen för
upprättande av kommunens och samkommunens koncernbokslut
för att korrigera avskrivningar enligt plan. Utlåtandet
ska vara klart före utgången av mars 2015.
Enligt paragrafens detaljmotiv är de föreslagna
kriterierna för att inleda ett utvärderingsförfarande
mekaniska, och de tillämpas på samma sätt på alla
kommuner. Kriterierna beaktar inte de många olika kommunspecifika
faktorer som ligger till grund för uppfyllande av dem.
I lagstiftningen är det inte möjligt att beakta
alla särskilda faktorer som påverkar enskilda
kommuners ekonomiska ställning. Dessa faktorer kan beaktas
när finansministeriet beslutar om att ett utvärderingsförfarande
ska inledas och i de förslag till åtgärder
som läggs fram till följd av utvärderingen.
Därför är det väsentligt att
i samband med ett eventuellt utvärderingsförfarande undersöka
och göra en bedömning av kommunkoncernens sammantagna
situation. Att bara granska moderkommunen kan vara vilseledande eftersom över-
eller underskottet rentav med avsikt kan ha påverkats genom
exempelvis koncerninterna transaktioner.
Utskottet inskärper att kriteriet för underskott i
koncernbokslutet har relativt höga gränsvärden.
När beslut om att en utvärdering ska inledas fattas
på basis av ett annat underskott än ett underskott
i balansräkningen ska dessutom alla fyra utvärderingskriterier
uppfyllas samtidigt. Problem i anslutning till att ett enskilt kriterium, till
exempel koncernens lånebelopp, uppfylls i enstaka fall
leder således inte till ett utvärderingsförfarande.
I samband med ändringen av lagen om statsandel för
kommunal basservice () lämnades
lagens 30 § om höjning av kommunernas statsandel
enligt prövning i kraft (FvUB 34/2014
rd — RP 133/2014 rd).
Därför ska formuleringen i 118 § 3 mom. 1
punkten korrigeras i enlighet med den gällande lagstiftningen
så att en eventuell höjning av statsandelen enligt
prövning dras av från årsbidraget vid
bedömning av uppfyllandet av kriteriet.
124 §. Revisionsnämndens och revisorernas
rätt till upplysningar.
Paragrafen föreslås som nu föreskriva
att revisionsnämnden trots sekretessbestämmelserna
har rätt att av kommunens myndigheter få de upplysningar
och ta del av de handlingar som revisionsnämnden anser
vara behövliga för skötseln av utvärderingsuppdraget. Revisorernas
rätt till upplysningar föreslås bli utvidgad
till att utöver handlingar som är i kommunens
besittning gälla även handlingar som andra sammanslutningar
och stiftelser som hör till kommunkoncernen besitter, om
revisorn anser dem nödvändiga för skötseln
av revisionsuppdraget. Enligt paragrafens detaljmotiv kan ett revisionsintresse
kräva t.ex. att man för att säkerställa
att utkomststöd beviljas på behörigt
sätt bekantar sig med klientuppgifter som kommunens socialväsende
besitter. I fråga om uppgifter som sammanställs
till koncernbokslut ska revisorn dessutom vid behov kunna försäkra
sig om att revisorerna för de sammanslutningar som hör
till koncernen har utfört revisionen på behörigt
sätt.
I samband med utskottsbehandlingen har frågan aktualiserats
huruvida revisionsnämnden borde ha rätt att få upplysningar
direkt från de sammanslutningar och stiftelser som hör
till kommunkoncernen. Revisionsnämnden fungerar som fullmäktiges
hjälpmedel då den bedömer huruvida de
mål för verksamheten och ekonomin som fullmäktige
satt upp har nåtts i kommunen och kommunkoncernen och huruvida verksamheten är
ordnad på ett resultatrikt och ändamålsenligt
sätt.
De bolag som hör till kommunkoncernen är självständiga
juridiska personer, och offentligheten för de handlingar
som de besitter bestäms enligt aktiebolagslagen ().
På dottersammanslutningar i form av aktiebolag tillämpas
i regel inte lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (,
nedan offentlighetslagen) eller bestämmelserna i kommunallagen
om förtroendevaldas rätt att få upplysningar.
Däremot tillämpas offentlighetslagen på sådana
handlingar om olika bolag som kommunen förfogar över.
Kommunen har som aktieägare rätt att få upplysningar
om aktiebolagets verksamhet. Kommunstyrelsen bevakar kommunens intressen
i aktiebolaget och överväger också vilka
upplysningar den begär av bolaget. På grundval
av bestämmelserna i kommunallagen och offentlighetslagen
har revisionsnämnden rätt att få upplysningar
om kommunens dottersammanslutning av kommunstyrelsen till den del
upplysningarna finns i kommunstyrelsens besittning.
Förvaltningsutskottet konstaterar att allt eftersom
bolagiseringen av kommunens funktioner utvidgas till olika sektorer
har kraven på öppenhet ökat också i
fråga om dottersammanslutningarna. Men offentlighetsprincipen
som annars tillämpas i kommunens verksamhet är
inte lätt att kombinera i synnerhet med affärsverksamhet
som bedrivs på en konkurrensutsatt marknad. Då betonas
också de förtroendevaldas skyldigheter att inte
missbruka sin rätt att få upplysningar och att
hemlighålla de upplysningar de får.
Revisionsnämndens rätt att få upplysningar är mer
omfattande jämfört med andra förtroendevalda.
Men revisionsnämnden har inte enligt de ovan nämnda
bestämmelserna rätt att begära upplysningar
direkt av en dottersammanslutning. Det kan motiveras med att revisionsnämndens
och revisorns uppgifter i förhållande till koncernens
dottersammanslutningar och stiftelser enligt kommunallagen är
olika. Enligt detaljmotiven till den föreslagna 124 § ska
kommunen se till att grunderna för de upplysningar som ingår
i verksamhetsberättelsen och bokslutet är tillräckligt
väl dokumenterade även för skötseln av
utvärderingen. Tillräcklig dokumentering är viktigt,
menar utskottet. Men det behövs också annat. Tillgången
till upplysningar kan stärkas enligt lagförslagets
bestämmelser om ägarstyrning och koncerndirektiv.
I lagförslagets 46 § föreskrivs det
om metoder för ägarstyrning. Särskilt
bolagsordningen och aktieägaravtal kan innehålla
bestämmelser som tryggar tillgången till upplysningar
för förtroendevalda med beaktande av det enskilda
bolagets arbetsområde och relaterade upplysningsbehov.
Bestämmelser om koncerndirektivets minimiinnehåll
ingår i 47 § 4 mom. Förvaltningsutskottet
har ovan föreslagit att bestämmelsen ska ändras
av orsaker konstaterade i grundlagsutskottets utlåtande.
Koncerndirektivet kan inte ens indirekt begränsa de förtroendevaldas
lagfästa rätt att få upplysningar. Däremot
finns det inget hinder för att i koncerndirektivet ange
skyldigheter som dottersammanslutningarna har för att garantera
tillgången till information om sammanslutningarnas verksamhet.
Förvaltningsutskottet konstaterar med hänvisning
till paragrafens detaljmotiv att fullmäktige i koncerndirektivet
bör styra ett dotterbolags verksamhet så att kommunens
skyldigheter som gäller kommunikation enligt 29 § förverkligas
på bästa möjliga sätt också för
dottersammanslutningarnas del. På samma sätt finns
det skäl att i koncerndirektivet meddela bestämmelser
om hur kommunen tryggar rätten för de förtroendevalda
och revisionsnämnden att få upplysningar i fråga
om dottersammanslutningarna.
I koncerndirektivet kan fullmäktige också ålägga
dottersammanslutningarna att göra upp anvisningar för
god förvaltnings- och ledningspraxis som ska följas
i sammanslutningens styrelsearbete (corporate governance). Utgångspunkten
för styrelsearbetet bör vara att ledningen främjar ägarnas
och företagets intressen. Då man gör
upp anvisningarna kan man t.ex. utnyttja Finlands kommunförbunds
rekommendation om god förvaltnings- och ledningspraxis,
Värdepappersmarknadsföreningen rf:s kod för
bolagsstyrning för börsnoterade bolag samt Centralhandelskammarens
agenda för utveckling av de icke börsnoterade
bolagens förvaltning liksom också de principbeslut
staten meddelat om sin ägarpolitik.
Därför tillstyrker förvaltningsutskottet
den föreslagna 124 § i enlighet med propositionen.
129 §. Beviljande av lån eller av borgen
eller annan säkerhet.
I paragrafen föreslås bestämmelser
om de villkor på vilka en kommun kan bevilja lån,
borgen eller annan säkerhet för annans skuld eller
annan förbindelse. Bestämmelsen om begränsning
av borgen och utlåning minskar kommunernas risktagande,
men begränsar samtidigt det näringspolitiska handlingsutrymmet. Ändå anser
utskottet att regleringen är befogad på grund
av de stora kommunriskerna. Enligt utredning ger kommunernas borgenspraxis
vid handen att i synnerhet små kommuner har gått
i borgen för betydande belopp i förhållande
till sin ekonomiska bärkraft. Om borgensansvaret realiseras
kan kommunens hela verksamhet och förmåga att
ta ansvar för grundservicen riskeras. I synnerhet för
små kommuner utgör också beloppet av
de borgensförbindelser kommunen beviljat sammanslutningar
utanför kommunkoncernen en betydande risk. I de kommunerna är
näringsstrukturen dessutom ofta väldigt beroende av
de företagen och de arbetsplatser de erbjuder och därmed är
också kommunens hela ekonomi beroende av de företagens
verksamhet. Risknivån i kommunens borgensförbindelser ökas
ytterligare av att privata företag ansöker om
kommunal borgen för sina lån i synnerhet då de
inte kan få andra borgensmän eller deras borgen
inte räcker för hela lånebeloppet.
Enligt paragrafens 2 mom. får kommunen bevilja
en sammanslutning som bedriver verksamhet i ett konkurrensläge
på marknaden borgen eller annan säkerhet för
en skuld eller annan förbindelse endast om sammanslutningen
hör till kommunkoncernen eller om den kontrolleras av kommunerna
eller av kommunerna och staten tillsammans. Utskottet konstaterar
att regleringens syfte är att möjliggöra
normala finansieringslösningar mellan dotterbolaget och
moderbolaget. I annat fall vore kommunala bolag i ett ofördelaktigare
läge jämfört med motsvarande privata
bolag. Med avseende på att trygga konkurrensneutraliteten
måste Konkurrens- och konsumentverket ha behörighet
att ingripa enligt 30 a § i konkurrenslagen ()
i kommunkoncernens interna lån och borgen om förfarandet
snedvrider eller kan snedvrida förutsättningarna
för en sund och fungerande konkurrens på marknaden.
Med förfarande som snedvrider eller förhindrar
konkurrensen avses alla förfaranden som får till
följd att konkurrensen inte är rättvis
mellan näringsverksamheten inom offentlig och privat sektor.
Enligt allmän lagtolkning kan begränsningar inte
ha retroaktiva verkningar. Därför ändrar regleringen
av borgen och utlåning inte de gällande förbindelserna.
Till den del givande av lån och borgen aktualiseras på nytt
i kommunen, är situationen en annan. Utskottet anser att
det inte i detta sammanhang går att sätta helt
nya lån och borgensförbindelser i annan ställning än
lån och borgensförbindelser som innebär
förlängning av tidigare beviljade lån
och borgensförbindelser, utan begränsningarna
gäller båda. I fråga om verkställbarheten
för ett borgensbeslut hänvisar utskottet till
högsta förvaltningsdomstolens avgörande
(HFD 2012:9) enligt vilket ett beslut av fullmäktige om
borgen inte kan verkställas förrän beslutet
har vunnit laga kraft.
130 §. Fastställande av de marknadsmässiga villkoren
för överlåtelsen av eller arrenderingsavtalet
för en fastighet som ägs av kommunen.
I paragrafen föreslås bestämmelser
om de förfaranden som ska iakttas när kommunen överlåter eller
arrenderar ut en fastighet som den äger om fastigheten överlåts
till eller ett långt arrenderingsavtal ingås med
en aktör som bedriver verksamhet i ett konkurrensläge
på marknaden, t.ex. ett företag. Bestämmelsen
baserar sig på kommissionens meddelande om inslag av stöd
vid statliga myndigheters försäljning av mark
och byggnader (EGT C 209, 10.7.1997) enligt vilka överlåtelse
av fastighet inte anses ha inslag av förbjudet statligt
stöd. Kommissionen har tilllämpat samma meddelande
också på arrenderingsavtal gjorda av offentliga
samfund. Därför gäller den föreslagna
paragrafen också långvariga arrenderingsavtal.
Bestämmelsens syfte är att fästa kommunernas
uppmärksamhet på att iaktta EU-lagstiftningen
också i fråga om arrendering. Med långa
arrenderingsavtal avses i bestämmelsen avtal som ingås
för mer än 10 år. Begränsningen är
nationell reglering och utskottet menar att den behövs
för att klargöra det nationella rättsläget.
134 §. Begäran om omprövning.
Den som är missnöjd med ett beslut av kommunstyrelsen,
en nämnd, ett utskott eller deras sektioner eller en myndighet
som lyder under dem, får begära omprövning
av beslutet. I 2 mom. anges hos vem begäran om
omprövning framställs. Utskottet konstaterar att
direktionen för ett affärsverk i kommunens förvaltningsstadga
kan ges övertagningsrätt i fråga om även
andra ärenden än direktionens lagstadgade ärenden.
Därför finns det orsak att precisera bestämmelsen
så att i ärenden där direktionen för
affärsverket har rätt att överta ärendet,
ska omprövning av direktionens och underlydande myndigheters
beslut begäras hos direktionen. Annars skulle begäran
om omprövning enligt paragrafen gå till kommunstyrelsen eller
nämnden.
135 §. Kommunalbesvär.
I 1 mom. ska i fråga om samkommunen i stället
för till 58 § hänvisas till
de organ som avses i dess 1 mom., på samma sätt
som i 140 §. Utskottet föreslår att bestämmelsen
preciseras på detta sätt.
150 §. Övergångsbestämmelser
som gäller bolagiseringsskyldigheten.
I propositionen föreslås att lagens 126 § 1
mom. tillämpas på arbetskraftsutbildning från
ingången av 2017. Men enligt utredning till utskottet bör övergångsbestämmelsen
i analogi med lagen om ändring av kommunallagen ()
som trädde i kraft den 1 september 2013 gälla
alla köpta tjänster enligt lagen om offentlig
arbetskrafts- och företagsservice ()
som kommunerna kan erbjuda. Det kan gälla exempelvis träning,
rehabilitering och experttjänster. Utskottet konstaterar att
bestämmelsen behöver bli ändrad på detta sätt
(1 mom.).
Enligt erhållen utredning bör paragrafen också kompletteras
med en övergångsbestämmelse om produktion
av företagshälsovårdens tjänster. I
samband med den ovan nämnda ändringen av kommunallagen
fäste förvaltningsutskottet, social- och hälsovårdsutskottet
samt arbetslivs- och jämställdhetsutskottet uppmärksamhet
vid schemaläggningen för bolagiseringen av företagshälsovårdens
tjänster (FvUB 10/2013 rd, ShUU
9/2013 rd och AjUU 6/2013 rd).
Att övergångsbestämmelsen är ändamålsenlig
talar också den pågående strukturreformen
för social- och hälsovården för.
Utskottet föreslår en övergångsbestämmelse
om företagshälsovårdens tjänster
i ett nytt 2 mom. Skyldigheten att bolagisera tillämpas
på de tjänster som avses i bestämmelsen
från början av 2017.
Övergångstiden gäller företagshälsovårdens sjukvårdstjänster
som utan en övergångstid borde bolagiseras. Skyldigheten
att bolagisera gäller inte företagshälsovårdens
lagstadgade förebyggande tjänster. Därför
hänvisar 2 mom. uttryckligen till sådan företagshälsovård
som avses i 18 § 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen.
Övergångsbestämmelsen om företagshälsovården
bör också visa bestämmelsens förhållande
till kravet på marknadsmässig prissättning
i 128 §.
Konkurrens- och konsumentverket har enligt 30 a § i
konkurrenslagen () behörighet att
ingripa i en kommuns eller samkommuns verksamhet och prissättning
när den tillhandahåller företagshälsovård
i ett konkurrensläge på marknaden. För
att undvika tolkningsproblem bör bestämmelsen
dock klart konstatera att Konkurrens- och konsumentverket har behörighet
att också under övergångsperioden ingripa
i förfaranden som snedvrider eller förhindrar
konkurrens enligt 4 a § i konkurrenslagen.
Enligt erhållen utredning behöver paragrafen också kompletteras
så att övergångsbestämmelsen
om pensionsskydd tillämpas enligt ovan nämnda ändring
i kommunallagen också på överföring
av uppgifter som genomförs under övergångsperioden.
På så sätt undviks att övergångsbestämmelsen
förfaller i samband med att den gällande kommunallagen
upphävs. (Nytt 3 mom.)
I den ovan nämnda ändringen av kommunallagen
föreskrevs också om frihet från överlåtelseskatt
i anknytning till bolagiseringsskyldigheten under en övergångsperiod.
Utskottet finner det ändamålsenligt att friheten
från överlåtelseskatt i detta sammanhang
under övergångsperioden regleras på samma
sätt som i ikraftträdandebestämmelsen
i den nämnda ändringen av kommunallagen. (Nya
4, 5 och 6 mom.)