Förslagets huvudsakliga innehåll

Förordningen utgör ett första steg i en process där man strävar efter att harmonisera säkerhetsdetaljerna i EU-passet och införa biometriska kännetecken i det. Förslaget baserar sig på säkerhetsdetaljer som medlemsstaternas företrädare vid rådet i oktober 2000 godkände i en resolution om skydd av pass och andra resehandlingar mot förfalskning. Detaljerna är något uppgraderade i och med den tekniska utveckling som skett i fråga om viseringar och uppehållstillstånd. Åtgärderna gör säkerhetsdetaljerna rättsligt bindande. Utöver säkerhetsdetaljerna fastställs i förordningen vilka biometriska kännetecken som ska användas. I förordningen behandlas inte tekniska detaljer.

I förslaget föreskrivs om medlemsstaternas grundläggande skyldighet att utfärda pass i enlighet med de minimisäkerhetsstandarder som anges i bilagan till förordningen. Passet ska också förses med ett biometriskt kännetecken, en ansiktsbild, som ska förvaras på ett lagringsmedium med tillräcklig kapacitet.

Vid valet av lämpliga biometriska kännetecken har hänsyn tagits till det arbete som utförts av den internationella luftfartsorganisationen ICAO. Även ICAO har valt ansiktsbilden som primärt driftskompatibelt biometriskt kännetecken och fingeravtryck och/eller irisscanning som kompletterande biometriskt kännetecken. Medlemsstaterna får även inkludera fingeravtryck i driftskompatibla format. Medlemsstaterna ska själva ansvara för lagringen av fingeravtryck på lagringsmediet och/eller i en nationell databas. Om de registrerar fingeravtryck bör detta ske i driftskompatibla format, eftersom det möjliggör användning via bilaterala avtal mellan medlemsstater. Tillgången till sådana fingeravtryck kunde administreras genom införande av en infrastruktur med öppen/privat nyckel.

Lagringsmediet kan vara ett kontaktlöst mikrochips eller ett annat lagringsmedium. De tekniska experterna i den ansvariga kommittén avgör lagringsmediet.

Om rättelser eller strykningar behöver göras i passet ska ett nytt pass utfärdas av säkerhetsskäl.

Förordningen är tillämplig på vanliga pass, officiella pass (dvs. tjänstepass och diplomatpass), kortfristiga pass med en giltighetstid överstigande sex månader, handlingar som används i stället för pass och som utfärdas som resehandlingar i form av ett passhäfte, samt resehandlingar som medlemsstaterna utfärdar till tredjelandsmedborgare eller statslösa personer.

I författningen överförs genomförandebefogenheterna avseende förordningen på den kommitté som inrättas genom artikel 6 i förordning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig utformning av visumhandlingar. Kommittén ska fastställa de eventuellt nödvändiga tekniska specifikationerna för passets säkerhetsdetaljer, men också de tekniska specifikationer som gäller införandet av biometriska kännetecken.

Beträffande vilka personuppgifter som kommer att användas för passändamål gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995). Personer för vilka pass utfärdas har rätt att kontrollera personuppgifterna i passet och vid behov begära att få uppgifter rättade eller strukna. I förordningen föreslås att inga andra uppgifter får lagras i passet än de som föreskrivs i förordningen eller dess bilagor eller som anges i den aktuella resehandlingen.

För att skapa en verkligt hållbar säkerhet kunde man på längre sikt inrätta ett europeiskt register för utfärdade pass (och eventuellt andra resehandlingar). Detta register skulle endast innehålla fingeravtryck och resehandlingens nummer, inga andra personuppgifter.

I förslaget föreskrivs att medlemsstaterna ska tillämpa förordningen senast ett år efter att de i artikel 2 nämnda kompletterande passbestämmelserna har utfärdats.

När det gäller den rättsliga grunden för förordningsförslaget konstaterar rådets rättstjänst i sitt utlåtande att artikel 62.2 punkt a utgör den rättsliga grunden för de bestämmelser i förslaget som gäller införandet av maskinläsbara biometriska data och andra säkerhetsspecifikationer i de pass som medlemsstaterna beviljar sina medborgare. Gemenskapen är dock inte behörig att meddela sådana minimisäkerhetsstandarder för pass som inte direkt inverkar på de granskningar avseende passens äkthet som gränsbevakningsmyndigheterna utför.

Statsrådets ståndpunkt

Avsikten med vidareutvecklingen av säkerhetsdetaljerna i resedokument och införandet av biometriska kännetecken i dokumenten är att bekämpa terrorism och illegal invandring samt öka resesäkerheten, och därför förhåller sig statsrådet positivt till kommissionens förslag. Syftet med de säkerhetsdetaljer som integreras i passen är att underlätta kontrollen vid de yttre gränserna, eftersom de behöriga myndigheterna då lätt kan granska vissa säkerhetsdetaljer som finns i alla medlemsstaters pass och endast i misstänkta fall blir tvungna att ty sig till en mera grundlig kontroll.

Statsrådet anser att registreringen av fingeravtryck tills vidare ska vara valfri för medlemsstaten. De särskilda frågor som hänför sig till införandet av fingeravtryck bör ännu utredas separat, liksom även omständigheterna i anslutning till registreringen och användningen av fingeravtrycksuppgifter. Om fingeravtryck tas i bruk som ett biometriskt kännetecken i en medlemsstat, bör registreringen ske i driftskompatibelt format så att alla medlemsstater kan använda dem.

Statsrådet anser vidare att förordningen inte bör utesluta en framtida användning av andra biometriska kännetecken än ansiktsbilder och fingeravtryck. För närvarande är dock fingeravtrycken, utöver ansiktsbilden, de enda godkända biometriska kännetecknen när det gäller visum och uppehållstillstånd. Medlemsstaten bör ha möjlighet att nationellt använda även andra biometriska kännetecken.

Identitetskortet är också ett resedokument för EU-medborgarna. Därför menar statsrådet att möjligheterna att utfärda harmoniserade och rättsligt bindande bestämmelser i fråga om identitetskortets säkerhetsdetaljer och specifikationer bör utredas