Motivering

Den kommunala ekonomin

Utskottet noterar att den kommunala ekonomin generellt utvecklats positivt under de senaste åren. År 2006 steg årsbidraget och räckte till att täcka både avskrivningarna på anläggningstillgångarna och nettoinvesteringarna. I år uppskattas årsbidraget stiga till 2,6 miljarder euro, vilket samtidigt överstiger avskrivningarna på anläggningstillgångarna. Nettoinvesteringarna kommer 2007 antagligen att vara något större än årsbidraget. Dessutom kommer kommunernas skuldsättning att öka långsammare.

Kommunernas statsandelar kommer att öka märkbart 2008, sammanlagt ca 720 miljoner euro, bland annat till följd av att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun justeras. Kommunernas inkomster kommer att öka med nästan 340 miljoner euro i och med att full indexjustering nu för första gången görs sedan de kalkylerade statsandelarna infördes.

Regeringen uppskattar i propositionen om statsbudgeten för 2008 att kommunernas årsbidrag stiger till 3,1 miljarder euro och därmed klart överstiger avskrivningarna. Enligt beräkningarna i budgetpropositionen täcker årsbidraget nettoinvesteringarna, och lånestocken kommer inte att öka märkbart. Löneökningarna inom den kommunala sektorn ser dock ut att bli större än vad som beräknas i propositionen, och de kommer att öka kommunernas utgifter mycket mer än man räknat med.

Utvecklingen i den kommunala ekonomin är generellt sett positiv. Detta beror särskilt på god ekonomisk aktivitet och efterföljande stark tillväxt i samhällsekonomin. Kommunernas skatteinkomster kommer att öka stort i år, ca sju procent. Samma positiva trend håller i sig nästa år. Med tanke på en hållbar kommunal ekonomi är det ändå viktigt att ha kontroll över utgifterna. Detta är också en grundläggande fråga med avseende på hur den kommunala ekonomin utvecklas på längre sikt.

De ökande skillnaderna mellan kommunerna har redan länge utgjort ett allvarligt problem. Antalet kommuner med negativt årsbidrag har minskat, men samtidigt är situationen allvarlig för de mest utsatta kommunerna. Denna trend avspeglar sig på tjänsterna och på detta sätt på tillgång och kvalitet när det gäller medborgarservice. Vissa kommuner har inga förutsättningar att stabilisera ekonomin enbart genom egna åtgärder. Även av denna anledning behövs finansieringsunderstöd enligt prövning fortfarande åtminstone i dagens läge. Kommun- och servicestrukturreformen innefattar också reformering och förenkling av statsandelarna till kommunerna. Samtidigt måste systemet beakta kommunernas särförhållanden och servicefaktorer.

Klientavgifterna inom social- och hälsovården sågs över senast 2002. En reform som också beaktar att avgifterna släpar genomförs vid ingången av augusti 2008. Kommunernas avgiftsinkomster kommer att vara 25 miljoner euro större nästa år. Med beaktande av klientavgifternas natur anser utskottet att kommunerna måste få behålla det som inflyter.

Syftet med kommun- och servicestrukturreformen är att stärka kommun- och servicestrukturen, utveckla sätten att producera och organisera servicen, revidera kommunernas finansierings- och statsandelssystem samt se över uppgiftsfördelningen mellan kommunerna och staten så att det finns en stark strukturell och ekonomisk grund för ordnandet och produktionen av den service som kommunerna ansvarar för samt för kommunernas utveckling (FvUB 31/2006 rd — RP 155/2006 rd). Meningen är att förbättra produktiviteten och dämpa utgiftsökningen i kommunerna samt att skapa förutsättningar för att utveckla styrningen av den service som kommunerna ordnar.

Utskottet poängterar att flytet i den kommunala ekonomin inte minskar behovet av en kommun- och servicestrukturreform. Av de anställda inom den kommunala sektorn arbetar mer än 80 procent inom social- och hälsovården eller undervisnings- och kulturväsendet. Behovet av social- och hälsovårdstjänster och konkurrensen om den minskande arbetskraften kommer att öka i och med att åldersstrukturen förändras och de stora åldersklasserna lämnar arbetslivet. Utöver utgiftstrycket hotar också det minskande utbudet på arbetskraft den finansiella hållbarheten i den kommunal ekonomin genom att skattebasen försvagas.

Enligt inhämtad utredning har kommun- och servicestrukturreformen fått en bra start. När det gäller kommunsammanslagningar har processen till och med framskridit snabbare än väntat. Sammanlagt över 200 kommuner har deltagit i utredningar av kommunsammanslagningar sedan 2005. I år har 44 kommuner lagt fram förslag om kommunsammanslagning. Dessutom har också utvecklingen av servicestrukturerna, inbegripet olika former av kommunalt samarbete, börjat även om arbetet med att utvärdera kommunernas utredningar och genomförandeplaner fortfarande pågår. Utskottet poängterar att bättre service är en väsentlig del av kommunsammaslagningarna och de kommunala samarbetsprojekten. Vidare understryker utskottet att man målmedvetet måste fortsätta arbetet med att genomföra kommun- och servicestrukturreformen i enlighet med den antagna ramlagen, de fastställda kriterierna och den beslutade tidsplanen. Dessutom måste projektet hela tiden följas upp. Utskottet betonar hur viktigt det är att vi lyckas genomföra reformen både för den kommunala ekonomin och för att servicetillgången och tjänsternas kvalitet ska kunna tryggas.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning i budgetpropositionen att de enheter som kommunerna inrättar för samarbetet måste vara livskraftiga och fungerande. Giltighetstiden för den tidsbundna lag som gäller stödjandet av ett djupgående samarbete förlängs till 2009—2012. Samtidigt måste det ske en översyn av reglerna och av hur väl den finansiering som stöder samarbetet räcker till.

Det är positivt att basserviceprogrammet etablerat sig och att programförfarandet skrivs in i lag. Samtidigt måste programmet förbättras och få mer genomslag. Utskottet understryker vikten av balans mellan kommunfältets uppgifter och finansieringsförutsättningarna. Detta är av vikt för hela den kommunala ekonomin och för servicen till medborgarna. Bedömningen av kommunernas möjligheter att ta emot nya uppgifter ska ske i överensstämmelse med finansieringsprincipen. Över lag är det skäl att förhålla sig restriktivt till att påföra kommunerna nya uppgifter.

Basserviceprogrammets status bör höjas också i relation till andra sektorbaserade planer. Utskottet framhåller att basserviceprogrammets status måste vara central vid bedömningen av kommunernas finansiella ställning och finansieringsramarna för den kommunala ekonomin. Utskottet påminner också i detta sammanhang om att det i egenskap av utskott för den kommunala ekonomin årligen ska föreläggas det gällande basserviceprogrammet i enlighet med riksdagens uttalande (FvUB 2/2006 rd).

Inre säkerhet

Polisen.

Utskottet vill framhålla det etablerade målet inom förvaltningsområdet, dvs. att antalet polismän ska ligga på samma nivå som 2002 även i framtiden (se t.ex. FvUU 40/2006 rd). I detta sammanhang hänvisar utskottet också till sitt betänkande om förvaltningsredogörelsen (FvUB 2/2006 rd — SRR 2/2005 rd) och betonar att polisens förvaltning bör utvecklas med tanke på att medborgarna ska tillförsäkras säkerhetstjänster och att produktiviteten ökar då förvaltningsstrukturerna gallras. Samtidigt ser man till att det finns tillräckliga resurser för grundläggande polisverksamhet, dvs. utryckningar, övervakning, brottsbekämpning och tillståndstjänster (se också FvUB 24/2006 rd).

Den 12 oktober 2007 yttrade sig förvaltningsutskottet i enlighet 47 § 2 mom. i grundlagen om inrikesministeriets utredning om polisens lokalförvaltning (FvUU 14/2007 rd — MINU 1/2007 rd). I det utlåtandet bedömer utskottet det reformeringsarbete som hittills utförts. Inrikesministeriet föreslår i sin utredning att antalet polisinrättningar minskas från 90 till 24. I sitt utlåtande FvUU 14/2007 rd ansåg utskottet att tillgången och kvaliteten på servicen måste tryggas i hela landet för att reformen ska kunna vara acceptabel. Ett syfte med reformen är uttryckligen att genom effektiviseringar lösgöra resurser för den operativa polisverksamheten.

Under de senaste åren har ekonomiska orsaker lett till att man i polisen verksamhet endast begränsat kunnat genomföra behövliga investeringar. Också utvecklingsprojekt har skjutits på framtiden. De strama utgiftsramarna har bara räckt till de mest nödvändiga utgifterna. Utskottet uttrycker dessutom sin oro över att utbildade poliser inte kunnat sysselsättas fullt ut efter avslutad utbildning.

Enligt uppgift ligger den post som överförs inom anslaget för polisens omkostnader nu nära den verksamhetsmässiga och ekonomiska riskgränsen. En lämplig nivå på den posten anses vara ca 5 procent av totalbeloppet på den finansiering som budgeterats för verksamheten (FvUU 40/2006 rd).

Det som ser ut att bli ett problem 2008 är att det inte längre finns några nya sätt att förbättra finansieringsläget. Med färre poliser blir servicen mindre tillgänglig och kvaliteten sämre. Om man däremot skjuter på investeringar och utvecklingsprojekt blir produktiviteten och servicen sämre och dessutom stiger kostnaderna i framtiden. Dessutom behövs det också pengar till omställningsskyddet för personalen när polisens lokalförvaltning reformeras, medan produktivitetsvinsten kommer först senare. Enligt de uppgifter utskottet har är polisväsendets anslagsunderskott i budgetpropositionen för 2008 ca 10 miljoner euro.

Förvaltningsutskottet vill peka på översynen och utvecklingsåtgärderna inom polisorganisationen. Av utskottets utlåtande FvUU 14/2007 rd framgår det bl.a. att den nya indelningen i polisinrättningar betyder att polisens länsledning vid länsstyrelserna blir överflödig och att det i framtiden kan frigöra resurser för lokalpolisens behov. Personalen inom polisens länsledning uppgår till sammanlagt ca 80 personer. I anknytning till reformen av polisens centralförvaltning har utskottet lyft fram tanken om en polisstyrelse. Ett annat genomförbart alternativ är ett likadant stabssystem som inom gränsbevakningen. I vilket fall som helst måste den högsta polisledningens ställning klarläggas. Inrikesministeriets polisavdelning har omkring 140 anställda.

Gränsbevakningsväsendet.

Förvaltningsutskottet konstaterar utifrån inhämtad utredning att det anslag på något över 200 miljoner euro som i budgetpropositionen reserverats för gränsbevakningsväsendets omkostnader är tillräckligt, förutsatt att tilläggskostnaderna för överföringen av fastighetstillgångar beaktas i rätt utsträckning i 2008 års budget och till fullt belopp i budgetramarna under de kommande åren.

Huvuddelen av gränsbevakningens bebyggda fastighetsbestånd överförs till Senatfastigheter för ägarförvaltning från ingången av 2008. Överföringen gäller emellertid inte sjöbevakningsstationer, patrullstugor, övervakningstorn och motsvarande konstruktioner eller skogsområden och öar, vilket motsvarar ca 22 procent av gränsbevakningens nuvarande fastighetstillgångar. Ursprungligen var det meningen att fastigheterna på öar skulle överföras till Senatfastigheter, men de tycks ändå förbli under gränsbevakningsväsendets ägarförvaltning, trots att gränsbevakningen ville annat. Det är särskilt krävande att underhålla fastigheter på öar, och dessutom är det ekonomiskt betungande. För närvarande är dessa fastigheter 18 till antalet, och 10 av dem är sjöbevakningsstationer.

Gränsbevakningsväsendets lokalkostnader kommer att öka märkbart 2008—2011 i anknytning till överföringen av fastighetsförvaltningen. Detta beror på hyreseffekter av de omfattande byggplanerna (t.ex. gränsövergångsställena), högre kostnadsnivå och hyrehöjningar. Enligt inkommen redogörelse anger budgetpropositionen felaktigt att den genomsnittliga årliga tillläggskostnaden för överföringen av fastighetsförvaltnigen är ca 4 miljoner euro. År 2008 är den kostnaden uppskattningsvis 4,1 miljoner euro, medan den 2009 är 6,6 miljoner euro, och 2010 och 2011 hela 7,7 respektive 8 miljoner euro. Det bör noteras att anslaget för försvarsmakten beaktar utgiftsökningen på grund av lokalkostnaderna.

Förvaltningsutskottet anser att gränsbevakningsväsendet för att kunna utföra sitt uppdrag på behörigt sätt bör få full kompensation för tillläggskostnaderna till följd av överföringen. Kostnaderna måste självfallet bestämmas med beaktande av hur mycket lokalkostnaderna stiger. Dessutom måste det finnas täckning för kostnaderna för att förnya och förbättra det fastighetsbestånd som gränsbevakningsväsendet behåller. Omkostnadsanslaget måste också kunna användas för ombyggnad av fastigheterna på öar och till utgifter för nybyggen. Den kapitalhyra som Senatfastigheter betalas bör också innefatta de grundläggande renoveringar som behövs för att upprätthålla fastighetsbeståndet.

I budgetpropositionen reserveras ca 5,3 miljoner euro för materielanskaffning. Förvaltningsutskottet noterar att de planerade anskaffningarna av helikoptrar och patrullbåtar kan påbörjas. De exakta kostnaderna får vi veta först när anbudsförfarandet är avslutat.

Enligt tillgängliga uppgifter kommer Estland att gå med i Schengenområdet vid ingången av 2008. Då kommer resurser inom gränsbevakningsväsendet att frigöras i hamnarna, och dessa resurser kan användas till att delvis avhjälpa personalbehovet på Helsingfors-Vanda flygplats. Trycket på gränsbevakningen har ökat på flygplatsen eftersom den tilltagande persontrafiken ökar uppgifterna som gäller in- och utresa.

Räddningsväsendet.

Prioriteringarna inom detta ansvarsområde är att trygga räddningsverkens funktion och serviceberedskap när räddningspersonalens åldersstruktur ändras. Ett projekt har startats i syfte att uppnå det målet. Det går bl.a. ut på att granska grunderna för räddningspersonalens dimensionering och sammasättning och för prestationskraven på räddningsenheterna och de uppgiftsrelaterade prestationskraven. Dessutom vidtas åtgärder för att effektivisera den verksamhet och uppföljning som avser att bevara räddningspersonalens fysiska och psykiska arbetsförmåga.

Utskottet vill poängtera hur viktigt det är att säkerställa nödcentralernas operativa tillförlitlighet och snabbhet så att hjälpbehövande skyndsamt får bl.a. den hjälp de behöver för att liv och hälsa ska tryggas. Verksamheten och informationssystemen måste förnyas så att centralerna genom nätverkssamarbete kan stödja varandra vid arbetstoppar och under exceptionella omständigheter. Nödcentralsverkets ledningssystem måste förbättras om kvalitetsnivån på verkets serviceförmåga och verksamhet ska kunna garanteras. Det behövs också mer personal. Enligt budgetpropositionen ska resurserna ökas med 40 årsverken. Utskottet vill med anledning av inkommen redogörelse framföra sin oro över att momentet för nödcentralsverkets omkostnader ser ut att få ett underskott på 10 miljoner euro 2009. Vidare bör särskild uppmärksamhet fästas vid de anställdas utbildningsbehov och motivation samt vid hur betungande arbetet är. Riksdagen kommer att få en redogörelse om nödcentralerna före utgången av detta år. Utskottet kommer utifrån den att göra en grundlig genomgång av nödcentralernas verksamhet.

Det är viktigt, menar utskottet, att man i enlighet med regeringsprogrammet inleder åtgärder i syfte att trygga läkar- och räddningshelikoptrarnas verksamhet.

En produktiv offentlig sektor

Utskottet anser att regeringen måste försöka främja en ökad produktivitet inom den offentliga sektorn. Om totalutbudet på arbetskraft börjar minska finns det risk för att tillväxtmöjligheterna inom samhällsekonomin mattas av under de kommande åren, om man inte samtidigt lyckas förbättra arbetets produktivitet. Utgiftstrycket ökar till följd av större efterfrågan på service när befolkningen åldras, och därför måste man granska arbetsprocesserna och arbetets organisering inom hela den offentliga sektorn. Om den offentliga sektorn blir mer produktiv räcker den allt knappare arbetskraften bättre till, samtidigt som förutsättningarna för ekonomisk tillväxt tryggas.

Utskottet poängterar att produktivitet i mycket handlar om organisering av arbetsuppgifter, ledarskap, utnyttjande av ny teknik och samarbete med andra aktörer. När ökad produktivitet uppnås på rätt sätt kommer också kvaliteten på arbetslivet att förbättras och uppgifterna att bli mer lockande.

Till de viktigaste åtgärdshelheterna när det gäller att förbättra produktiviteten hör för den kommunala sektorns del kommun- och servicestrukturreformen och för statsförvaltningens del statens produktivitetsprogram och det nyligen inledda reformarbetet med statens regionförvaltning.

Utskottet understryker att produktivitetsprogrammen ska vara realistiska, annars blir det lätt så att servicen försämras och förvaltningen blir mindre produktiv. Att spara utan hänsyn till kostnaderna leder inte till ett gott resultat.

Regeringen har för avsikt att fortsätta genomföra den föregående regeringens produktivitetsprogram i syfte att förbättra statsförvaltningens produktivitet. Under ramperioden 2008—2011 kommer produktivitetsåtgärderna uppskattningsvis att minska behovet av personal med sammanlagt ca 8 500 årsverken. På motsvarande sätt uppskattas den naturliga avgången bland statsanställda under den perioden till ca 23 000 personer, av vilka ca 12 000 går i egentlig ålderspension.

Genom rambeslutet, som budgetpropositionen för 2008 bygger på, siktar regeringen på att genom nya åtgärder ytterligare kunna minska antalet statsanställda från det långtidsmål på 9 600 årsverken som den förra regeringen uppställde. Avsikten är då att komma upp till en ytterligare minskning om 4 800 årsverken. Regeringen har för avsikt att i november 2007 granska åtgärdsprogrammets verkningar åtgärdsvis utifrån det arbete som finansministeriet samordnat. Våren 2008 är det meningen att besluta om hur de ytterligare nedskärningarna ska fördelas mellan förvaltningsområdena och när de ska göras.

Utskottet betonar att man inte får någon övertygande bild av kvaliteten på statens produktivitetsprogram när man ser på hur det hittills genomförts enligt osthyvelsprincipen. Det man sett är alltför starkt schablonmässiga sektorsvisa personalnedskärningar utan någon samordnad produktivitets- och kostnadsanalys eller någon övergripande granskning. Det har också verkat så att man låtit de olika förvaltningsområdena klara sig på egen hand utan något att gå efter. Det är då inte fråga om förbättrad produktivitet utan om nedläggning av verksamhet. Enligt utskottets uppfattning måste man också ompröva tanken på nya personalnedskärningar. Men det finns naturligtvis också goda exempel på äkta utvecklingsarbete inom statsförvaltningen, exempelvis de utvecklingsåtgärder som skatteförvaltningen genomfört.

Polisens, gränsbevakningens och tullens uppgifter kan i detta sammanhang nämnas som exempel på sådana i stor utsträckning operativa uppgifter där personalnedskärningar mycket lätt leder till svårigheter med att fullgöra de lagstadgade uppgifterna och samtidigt till sämre service. Om man på polisens förvaltningsområde genomför de redan beslutade personalnedskärningarna avseende andra än poliser enligt den kalkylmässiga andelen, leder detta i praktiken till att poliser måste överföras från operativt arbete på fältet till uppgifter som drabbats av nedskärningarna. Motsvarande exempel finns på andra förvaltningsområden.

I detta sammanhang bör det också konstateras att riksdagen i samband med behandlingen av förvaltningsredogörelsen godkände ett uttalande enligt vilket regeringen bl.a. i det statsfinansiella ramförfarandet ska se till att antalet statsanställda inte fastställs utifrån en schematisk matematisk kalkylmodell utan med hänsyn till statens uppgifter samt de fördelar produktivitetshöjande projekt och processer genererar (FvUB 2/2006 rd).

Invandring

Det är meningen att inrikesministeriet ska få en sammanhållen enhet som svarar för invandring och integration. Till den hör migrationsavdelningen (nuvarande utlänningsavdelningen) och under den Migrationsverket (nuvarande Utlänningsverket). Samma enhet kommer också att innefatta åtminstone politikavdelningens arbetsteam för invandrarpolitik, verkställande avdelningens arbetsteam för invandring och arbetstillstånd, delegationen för etniska relationer, flyktingförläggningarna, minoritetsombudsmannens byrå och diskrimineringsnämnden, vilka alla överförs från arbetsministeriet till inrikesministeriet.

Utskottet anser det vara viktigt att invandrarpolitiken och migrationsförvaltningen blir en integrerad helhet. Ett enhälligt ställningstagande från riksdagen om detta finns i förvaltningsutskottets betänkande FvUB 4/2004 rd om den gällande utlänningslagen. I betänkandet hänvisas det till ett uttalande som riksdagen godkände redan i början av 1990-talet och som fortfarande gäller.

Den regeringsproposition som gäller sammaförande av utlänningsförvaltningen (RP 90/2007 rd) remitterades inte till förvaltningsutskottet för beredning även om den propositionen uttryckligen gäller förvaltningsutskottets ansvarsområde. Utskottet noterar ändå med tillfredsställelse att reformen går framåt på det sätt som riksdagen velat. Mottagningen av asylsökande hör nära samman med bl.a. Migrationsverkets asylprövning. Det är viktigt att flyktingförläggningarna samlas i anknytning till Migrationsverket.

Utskottet betonar att man genom invandrarpolitiken främjar laglig invandring, ger internationellt skydd, bekämpar illegal invandring och människohandel samt främjar integration och goda etniska relationer. Det är viktigt att beredningen inom invandrarpolitiken är enhetlig, helhetsbetonad och aktiv. Också de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna måste tillgodoses i invandrarpolitiken. När migrationsförvaltningen bildar en sammahållen enhet måste den fungera bättre samt även i fortsättningen följa principerna för god förvaltning och garantera klienternas rättssäkerhet. Dessutom understryker utskottet hur viktigt det är att främja arbetskraftsinvandringen.

Utlänningsverket fyller en central funktion när det gäller administrativa utlänningsärenden. Verket har effektiviserat sina funktioner och processer märkbart under de senaste åren. Det har verkställt utlänningslagen väl och bedrivit en resultatrik verksamhet. Systemet för elektronisk behandling av ärenden, ett pågående viktigt utvecklingsprojekt, är enligt inkommen utredning det största enskilda produktivitetsprojektet inom statsförvaltningen. Det nya systemet uppskattas framför allt påskynda behandlingen av ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap.