Motivering
Utskottet har behandlat frågan utifrån beredskaps-
och räddningstjänstsystemen gällande kärnkraftverk
och polisens säkerhetsåtgärder. Utskottet
tar inte ställning till den egentliga frågan i
ansökan och har inte heller diskuterat problemen och riskerna
i anknytning till lagring av kärnavfall.
Allmänt
Utskottet påpekar att användningen av kärnkraft inom
energiproduktionen är förknippad med avsevärda
samhälleliga riskfaktorer. Det gäller därför
att ha en strategi för användningen av kärnkraft
och eventuella störningar i driften.
Kraven på ett nytt kärnkraftverk är
inte desamma som de krav som ställdes när de nuvarande
anläggningarna planerades. Med 30 års erfarenhet
tar man nu mer konsekvent fasta på möjligheterna
att eliminera faktorer som kan äventyra säkerheten.
Det viktigaste rönet gäller möjligheten
att förhindra utsläpp av radioaktiva ämnen i
miljön, även i det fall att själva reaktorn är
allvarligt skadad. På denna punkt är de nya säkerhetsbestämmelserna
klart strängare än de tidigare. Under den tid
våra nuvarande kärnkraftverk varit i drift har
en del förändringar genomförts för
att lyfta kraftverkens säkerhet till den nivå som
gäller för nya kärnkraftverk. För
att kärnenergi skall få användas
krävs enligt 7 § i kärnenergilagen (990/1987)
att skydds- och beredskapsarrangemangen samt övriga arrangemang för
att begränsa kärnskador och skydda användningen
av kärnenergi mot lagstridig verksamhet är tillräckliga.
Denna bestämmelse ligger till grund för ett statsrådsbeslut
(SRB 395/1991) och för Strålsäkerhetscentralens
kärnkraftverksdirektiv (KKV-direktiven). Kraven i direktiven bygger
på erfarenheter från nuvarande kraftverk, säkerhetsforskning
samt den allmänna principen att eventuella skador på människor, egendom
eller miljö skall förhindras. KKV-direktiven och
tolkningen av dem är förankrade i principen om
kontinuerlig förbättring av kärnsäkerheten
i 27 § i statsrådets beslut 395/1991.
Beredskap inför olyckor
Planeringsskyldighet.
Beredskapsplanerna grundar sig på lagen om räddningsväsendet (561/1999)
och den hithörande förordningen (857/1999).
Inrikesministeriet har med stöd av förordningen
om räddningsväsendet utfärdat en förordning
(774/2001), som ålägger myndigheterna
och kärnkraftsanläggningarna att i samråd göra
upp planer inbegripande behövliga åtgärder
i händelse av en olycka vid kärnanläggningen.
Finland har också tagit hänsyn till EU-direktiven
om räddningsåtgärder (89/618/Euratom och
96/29/Euratom) genom att skriva in kraven i dem
i den nationella lagstiftningen och genomföra de behövliga
beredskapsåtgärderna.
De administrativa författningarna och direktiven för
beredskapsplanering räcker enligt utskottet väl
till och utgör en bra plattform såväl för
beredskapsplaneringen som för samarbetet mellan samtliga
parter. Författningarna och direktiven lämpar
sig också för beredskapsplaneringen för
en eventuell ny kärnkraftverksenhet.
Ett ytterligare krav på planering i händelse
av olyckor vid kraftverk ingår i kärnenergilagen och
kärnenergiförordningen (161/1988) och
i ett statsrådsbeslut (397/1991). De exakta kraven
på beredskapen vid kärnkraftverk framgår
av Strålsäkerhetscentralens direktiv KKV 7.4,
om beredskapen vid kärnkraftverk, "Ydinvoimalaitoksen valmiusjärjestelyt"
(uppdaterat 2002), ett direktiv som Strålsäkerhetscentralen
utfärdar med stöd av en fullmakt i kärnenergilagen.
Strålsäkerhetscentralen godkänner också kärnkraftverkens
beredskapsplaner och företar inspektioner av beredskapsarrangemangen.
Aktionsberedskap
Mått och steg har vidtagits för att informationen om
en hotande situation skall gå ut så snabbt som möjligt.
Samma informationsförfarande gäller också ett
eventuellt nytt kärnkraftverk. Utskottet vill framhålla
att strålningsövervakningsnätet i Finland är
synnerligen omfattande och att nätet sträcker
sig in över våra grannländer och inkluderar
rätt till information.
I Strålsäkerhetscentralens KKV-direktiv 7.4 om
kärnkraftverkens beredskap, "Ydinvoimalaitoksen valmiusjärjestelyt"
anges när ett kärnkraftverk omedelbart skall informera
myndigheterna. Anläggningarna skall med det snaraste underrätta
Strålsäkerhetscentralen om alla säkerhetsrelaterade
händelser vid anläggningen. Därtill har
Strålsäkerhetscentralen rekommenderat att anläggningarna
också informerar om andra händelser av vikt som
kan påverka människor, egendom eller miljö.
Alla meddelanden från kraftverken, även små driftsstörningar
som saknar betydelse med tanke på säkerheten,
går till Strålsäkerhetscentralens jourhavande
expert, som kan nås närhelst på dygnet.
Beredskapsplaner och övningar
En ny kärnkraftverksenhet påverkar inte de
nuvarande övningarna för krissituationer och olyckor
eller deras omfattning. Årligen ordnas det övningar
på de två kärnkraftverksplatserna och
då testar man hur beredskapsorganisationerna fungerar.
Vart tredje år hålls på båda
platserna en fullskalig beredskapsövning med tillståndshavaren,
de lokala myndigheterna, Strålsäkerhetscentralen,
länsstyrelserna och de viktigaste myndigheterna från
centralförvaltningen som deltagare. Strålsäkerhetscentralen
underrättar med stöd av internationella informationsavtal
våra grannländer, en del internationella organisationer
och Europeiska kommissionen om dessa övningar och bjuder
regelbundet in de utländska kontrahenterna att delta i övningarna.
Utskottet konstaterar att de nuvarande två anläggningsplatserna är
jämbördiga när det gäller beredskapen.
Säkerhetsarrangemang
Med säkerhetsarrangemang avses räddningsmyndigheternas
och polismyndigheternas insatser och myndigheternas samarbete, som
också gäller gränsbevakningen och försvaret.
Skyldigheten att göra upp säkerhetsplaner grundar
sig på 81 § i kärnenergilagen
och statsrådets med stöd av denna paragraf utfärdade
beslut om allmänna föreskrifter om skyddsarrangemang
vid kärnkraftsverk (396/1991). Det är
tillståndsinnehavaren som svarar för säkerheten
och skyddsarrangemangen. Strålsäkerhetscentralen övervakar
tillståndsinnehavarens skyddsarrangemang och utfärdar
föreskrifter. Utskottet slår fast att författningarna
och de administrativa normerna för skyddsarrangemangen
vid kärnkraftverken är adekvata.
Att det skall finnas beredskap att göra upp skyddsplaner
kommer sig av statsrådets beslut (396/1991). Det
sitter en expertgrupp för skyddsåtgärder
som upprätthåller en färsk hotbild, och
utifrån denna hotbild bestäms det vilken beredskap
de olika organisationerna skall ha. Med i gruppen sitter folk från
Strålsäkerhetscentralen och experter från
tillståndsinnehavarna samt representanter för
ministerier, centrala ämbetsverk och instanser som utför
säkerhetsanalyser. Gruppmedlemmarna och deras
organisationer ingår i ett omfattande internationellt samarbetsnät,
genom vilket gruppen får information om och synpunkter
på utvecklingen i världen.
Utskottet påpekar att det i principbeslutet ingår
en säkerhetsbedömning och en komplettering av
den kring frågan om hur händelserna efter den
11 september påverkat riskanalysen. Enligt information
till utskottet finns det inte inom synhåll sådana
hot mot säkerheten som skulle omöjliggöra
en ny kärnkraftverksenhet i Finland.
Utskottet konstaterar att kärnkraftverken inte är
dimensionerade att stå emot direkta krigshandlingar. Utskottet
konstaterar att det i artikel 56 i kapitel III i det första
tilläggsprotokollet till 1949 års Genèvekonvention
ingår ett uttryckligt förbud mot anfall mot kärnkraftverk
som levererar elektrisk ström. Protokollet upprättades
1977 och har satts i kraft av en lång rad länder
runtom i världen och av Finland 1980.
Säkerhetsaspekter under byggtiden
En eventuell ny kärnkraftverksenhet kräver
gedigna förarbeten. Ett kärnkraftverksbygge bevakas
med stort intresse utomlands, ett intresse som kan få konsekvenser
för säkerheten inte bara vid den nya anläggningen
utan också vid de övriga kärnkraftverken.
Utskottet har behandlat det behov av extra resurser som uppstår
på den ort som eventuellt får kärnkraftverksenheten.
En ny enhet torde enligt utskottet inte kräva en större
polis- eller räddningsstyrka. Utskottet vill fästa
uppmärksamheten vid att den regionala organisationsstruktur som
håller på att byggas upp för räddningsväsendet
kommer att generera en del fördelar. Polis- och räddningsmyndigheterna
får sannolikt mer att göra under byggtiden, vilket
kräver att resurserna omfördelas, menar utskottet.
Utskottet vill understryka att räddnings- och polisväsendet
måste ha tillgång till adekvata resurser under
byggtiden.
Sammanfattning
Utgående från erhållen information
anser förvaltningsutskottet att säkerheten vid
kärnkraftverken är tryggad om de direktiv som
Strålsäkerhetscentralen utfärdat med
stöd av lagstiftningen följs. Ansvaret för
säkerheten vilar i sista hand på tillståndsinnehavaren.
Lagstiftningen och de föreskrifter som utfärdats
med stöd av den ger myndigheterna fullgoda möjligheter
att agera.
Sett i ett helhetsperspektiv duger de nuvarande författningarna
och de direktiv inklusive principer som utfärdats med stöd
av dem väl som plattform för planeringen av en
eventuell ny kärnkraftverksenhet och säkerheten
vid den.