Motivering

Med utgångspunkt i lagen om en kommun- och servicestrukturreform () har det startat en viktig reformprocess för att omorganisera den kommunala servicen. Med hjälp av strukturprojektet har bland annat den kommunala social- och hälsovården setts över. Reformarbetet kommer att fortsätta utifrån lagen till och med 2014. För att ytterligare stärka en sammanhållen social- och hälsovård behandlar utskottet proposition RP 268/2010 rd.

Syftet med det aktuella lagförslaget är att möjliggöra regionala försök inom social- och hälsovården. Både kommuner och samkommuner ska kunna delta. I utlåtandet om propositionen om hälso- och sjukvårdslagen () uttryckte utskottet en positiv inställning till försöken (FvUU 27/2010 rd).

I den föreslagna lagen anges målen för organisationen av social- och hälsovården strängt taget med samma innebörd som i 2 § i den nya hälso- och sjukvårdslagen, även om formuleringarna är lite annorlunda. Enligt förslaget ska social- och hälsovårdsministeriet, ämbetsverken och inrättningarna under ministeriet och de kommuner och samkommuner som godkänns för ett regionalt försök samarbeta om en bättre organisation av social- och hälsovården. Utskottet vill påpeka att de regionala försöken inte innefattar några nya betydande befogenheter och lagförslaget har på det hela taget ett mycket magert innehåll. Social- och hälsovårdsministeriet har redan tidigare projektmedel som har använts till liknande utvecklingsarbete. Både hälso- och sjukvårdslagen och lagen om en kommun- och servicestrukturreform innehåller bestämmelser om liknande utvecklingsmål som den lag som nu föreslås om försök. Dessutom vill utskottet göra social- och hälsovårdsutskottet uppmärksamt på lagrubriken som talar om att utveckla social- och hälsovården. I själva verket handlar det om ett regionalt avgränsat och tidsbegränsat försök utan nya befogenheter.

Det är inget ont med att skaffa erfarenheter av hur social- och hälsovården kan organiseras bättre. Tidigare försök med förvaltningsreformer, exempelvis försöket med frikommuner, har genererat bestående, konkreta och fungerande förändringar. Enligt vad utskottet har erfarit kommer ministeriet i en första fas att bara ta med fem stadsregioner trots att ett område med sammanlagt sexton kommuner och samkommuner har uttryckt intresse. Utskottet menar att fem regioner inte ger tillräckligt varierad information om olika typer av områden. Försöket måste alltså breddas och omfatta alla intresserade regioner. Ministeriet, Institutet för hälsa och välfärd och försöksområdet bör i förekommande fall tillsammans precisera försöksplanerna för att målen ska bli mer konkreta.

Social- och hälsovården spelar en stor roll för att förbättra invånarnas hälsa och välfärd och upprätthålla deras funktionsförmåga. Att det är en viktig sektor framkommer inte minst i de offentliga finanserna, men också i hela samhällsekonomin. Social- och hälsovården står för 50—60 procent av kommunernas utgifter. I takt med att befolkningen åldras ökar behovet av tjänster och därmed också kostnadstrycket. Följaktligen är det av största vikt att vi har en sammanhållen social- och hälsovård, att primärvården och den specialiserade sjukvården integreras mer, att välfärd och hälsa stöttas på ett organiserat sätt och att servicen tar avstamp i människornas behov. Minst lika viktigt är det att komma fram till en lösning för hur tjänsteproduktionen ska finanansieras. De exempel på god praxis som kommer fram måste nyttiggöras effektivt. Det får inte bli så att de administrativa lösningarna spelar den största rollen. I stället är det tjänsterna, det vill säga hög kvalitet och tillgång i hela landet, som är viktigast.