Motivering
Allmänt
Justitiekanslerns berättelse innehåller en
allmän översikt med bl.a. en presentation av justitiekanslerns
uppgifter. Dessutom ingår där avsnitt om justitiekanslerns
verksamhet i statsrådet, tillsynen över de grundläggande
och mänskliga rättigheterna, justitiekanslersämbetets
ställningstaganden av mer vittgående betydelse,
laglighetskontrollen av statsförvaltningen enligt ansvarsområde,
laglighetskontrollen av kommunalförvaltningen och andra
självstyrelsesamfund och tillsynen över advokatväsendet.
Berättelsen innehåller också statistik över
justitiekanslersämbetets verksamhet.
Berättelsen är i stort sett upplagd på samma sätt
som berättelsen för året innan. Utskottet
ser gärna att den framöver innehåller
allmänna inlägg av justitiekanslern och biträdande
justitiekanslern där de kommenterar problem som uppdagats
i laglighetskontrollen eller andra frågor av allmänt
intresse (se GrUB 5/2009 rd, s. 1).
Sådana inlägg ingår redan i riksdagens
justitieombudsmans berättelse, och de har visat sig vara
ett effektivt sätt att sprida kännedom om strukturella
och specifika problem som laglighetsövervakaren stött
på, särskilt när det gäller
hur de grundläggande och mänskliga rättigheterna
tillgodoses i Finland.
Tillsynen över de grundläggande och mänskliga
rättigheterna
Enligt 108 § 1 mom. i grundlagen har justitiekanslern
som särskilt uppdrag att övervaka att de grundläggande
och mänskliga rättigheterna tillgodoses. Därför
finns det i berättelsen ett avsnitt om denna övervakning
men frågan berörs också i fallbeskrivningarna.
I justitiekanslersämbetets övervakning av myndigheter,
tjänstemän och andra som handhar offentliga uppdrag
aktualiseras frågor som gäller de grundläggande
och mänskliga rättigheter huvudsakligen genom
klagomål, vid inspektioner och på eget initiativ.
I berättelsen påpekas det att de fall där
bestämmelserna om grundläggande och mänskliga
rättigheter tillämpats visar att samma typ av
frågor återkommer år efter år. Som
under många tidigare år förekom det även 2008
relativt många fall där myndighetens förfarande
inte uppfyllde kravet i grundlagens 21 § 1 mom.
att ärendet ska behandlas utan ogrundat dröjsmål.
Justitiekanslersämbetet har dels vid behandlingen av klagomål,
dels i samband med inspektionsresor försökt utreda
orsaken till dröjsmålet. Dessutom var det främst ärendebalansen
som fick biträdande justitiekanslern att ta initiativet
till att pröva om besvärsnämnden för social
trygghet är funktionsduglig. En fråga av detta
slag där justitiekanslersämbetet har gedigen erfarenhet
och stor kunskap kunde enligt utskottet passa synnerligen väl
som tema för ett mer generellt inlägg.
Klagomål
Ärendena som behandlas vid justitiekanslersämbetet
består huvudsakligen av klagomål. Det kom in 1
737 klagomål 2008, nästan 400 fler än året
innan. Under verksamhetsåret behandlades 1 496
klagomålsärenden, vilket är 200 fler än 2007. Åtgärdsavgörandenas
andel av de klagomål som upptogs till prövning
(16 %) var ungefär lika stor som ett år
tidigare.
Enligt en undersökning 2008 var medianbehandlingstiden
för samtliga klagomålsärenden cirka fyra
veckor och var därmed klart kortare än året
innan (sex veckor). Ungefär hälften av klagomålen
avgjordes på mindre än fyra veckor. Också medelvärdet
för behandlingen av klagomål (26 veckor) sjönk
något från ett år tidigare (27 veckor).
Det är utmärkt att behandlingstiderna blivit kortare
och att antalet avgjorda ärenden ökat. Men i och
med att så många fler klagomål lämnades
in, ökade antalet aktuella ärenden per den 31
december avsevärt från 2007.
Justitiekanslersämbetet har arbetat på att snabba
upp behandlingen av klagomål och har satt som mål
att minst 90 procent av klagomålen ska avgöras
inom ett år och att samtliga klagomål ska vara
avgjorda inom ett och ett halvt år (GrUB 5/2009
rd (s. 2). Målet är ambitiöst
och bör understödjas. Med hänvisning
till sina betänkanden om de två föregående
berättelserna (GrUB 1/2008 rd, GrUB
5/2009 rd) anser utskottet fortfarande det viktigt
att justitiekanslersämbetet funderar på om arbetsrutinerna
kunde ses över och om detta kräver ändringar
i lagstiftningen.