Motivering

Skyldighet att överlåta andra nyttjanderätter

I 18 § i den gällande kommunikationsmarknadslagen ingår en uttömmande förteckning över de skyldigheter som Kommunikationsverket genom sitt beslut ska ålägga företag med betydande marknadsinflytande för att konkurrenshindren ska undanröjas eller konkurrensen främjas. Till följd av en formell underrättelse från Europeiska kommissionen föreslår regeringen nu att bestämmelsen ändras från att ha varit uttömmande till att mer tjäna som exempel. Därmed tillåts Kommunikationsministeriet också att ålägga ett teleföretag med betydande marknadsinflytande skyldighet att till teleföretag överlåta någon annan sådan nyttjanderätt till ett nätelement eller tillhörande funktioner som kan anses skälig och som kan jämföras med en nyttjanderätt enligt 23—32 och 34—36 § (18 § 1 mom. 13 a punkten och 36 a § i lagförslag 1). Som argument för ändringen anför regeringen bl.a. att motsvarande förteckning i artikel 12.1 i tillträdesdirektivet avser vara en förteckning över exempel och att en fullständig förteckning inte fullt ut tar hänsyn till att sektorn för elektronisk kommunikation är komplex och ständigt utvecklas tekniskt.

Lagförslaget är relevant med hänsyn till egendomsskyddet i 15 § i grundlagen. Utskottet har i sin praxis ansett teleföretagens överlåtelseskyldlighet vara förenlig med grundlagen med beaktande av den särskilda karaktär egendom som kommunikationsnät har, att skyldigheten baserar sig på exakta bestämmelser och att den är skälig för ägaren. En annan viktig sak är att ägarens nuvarande eller rimliga framtida behov begränsar skyldigheten. Dessutom har utskottet fäst vikt vid om skyldigheten gäller t.ex. börsbolag eller andra juridiska personer med stor förmögenhetsmassa. Lagstiftaren har i det fallet mer svängrum beträffande egendomsskyddet än när bestämmelserna får direkta konsekvenser för de fysiska personerna bakom den juridiska personen (GrUU 45/2005 rd, s. 3/I, GrUU 61/2002 rd, s. 4/I, GrUU 8/2002 rd, s. 4/I, GrUU 34/2000 rd, s. 2).

Syftet med lagen är att harmonisera vår nationella lagstiftning med EU-lagstiftningen. Med tanke på hur snabbt tekniken för elektronisk kommunikation utvecklas är ambitionen att röja undan konkurrenshinder och främja konkurrensen ett godtagbart skäl med beaktande av de grundläggande fri- och rättigheterna.

Regleringsobjektets särskilda karaktär, den komplicerade tekniken och den internationella miljö där teleföretag med betydande marknadsinflytande opererar hör till de faktorer som inverkar på bedömningen av om bestämmelserna är exakta och noga avgränsade. Företag av denna typ måste bereda sig bl.a. på att EU kommer att kräva ändringar i den nationella lagstiftningen. Enligt utskottets mening anger 18 och 36 a § i lagförslag 1 ganska noggrant vilka kriterier som gäller för överlåtelseskyldighet. Dessutom kopplas som skälig betraktad överlåtelse av annan nyttjanderätt ihop med nyttjanderätter som avses i lagens 23—32 och 34—36 §. Detta sätter, menar utskottet, spärr för godtyckliga och överraskande skyldigheter. Utskottet bedömer att regleringen inte är för generös och att den följaktligen uppfyller kravet på exakthet och noga avgränsning.

Återstår att dryfta hur den föreslagna skyldigheten förhåller sig till kravet på proportionalitet. I 18 § 1 mom. i den gällande lagen står det att skyldigheterna ska stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas. I den föreslagna 36 a § åter föreskrivs det att skyldigheten gäller en skälig nyttjanderätt. Skäligheten måste bedömas ur två synvinklar, den överlåtelseskyldiges och det teleföretags som bett om överlåtelsen. Den sammantagna bedömningen påverkas också av de garantier för det överlåtande teleföretagets eget bruk och rimliga framtida behov som ges i 38 § samt den skäliga ersättning enligt 84 § för överlåtelsen som bl.a. innefattar skälig avkastning på kapitalet. Utskottet menar att bestämmelserna uppfyller kraven på proportionalitet och tar hänsyn till egendomsskyddet i grundlagens 15 § på behörigt sätt.

Skyldigheter för företag som använder avkodningssystem

Regeringen föreslår en ändring av 136 § i kommunikationsmarknadslagen som innebär att företag som använder avkodningssystem blir skyldiga att se till att avkodningssystemen inte hindrar distributionen eller mottagandet av andra företags televisions- eller radioprogramutbud. Den lagfästa skyldigheten, som hittills gällt teleföretag, utvidgas alltså till att gälla även andra företag och omfatta såväl distribution som mottagande av sändningar.

De skyldigheter för företag som anges i paragrafen grundar sig på lag. Syftet är att förplikta alla som tillhandahåller betal-tv-tjänster att samverka i planeringen av tekniska lösningar för betalkort. För tjänsteanvändarna är det viktigt att de som tillhandahåller tjänster väljer samma lösningar när de utvecklar betalkort och avkodningssystem. Bestämmelsen har alltså ett godtagbart syfte och skyldigheterna är noggrant avgränsade. Om man dessutom tar i beaktande ersättningsbestämmelsen, som är förenlig med 84 § i den gällande lagen, och 136 § 2 mom. om att det inte får vara tekniskt oändamålsenligt eller annars oskäligt för företaget att fullgöra skyldigheten, anser utskottet att bestämmelserna inte utgör något problem med tanke på egendomsskyddet i 15 § i grundlagen.

Utskottet har inte hellar något att anmärka mot lagförslag 2.