Motivering

Allmänt

Nuläge

Hälso- och sjukvårdslagens () 17 § föreskriver om studerandehälsovård. Den kommunala primärvården ska enligt 1 mom. ordna studerandehälsovårdstjänster för de studerande vid gymnasier, läroanstalter som ger grundläggande yrkesutbildning, högskolor och universitet i kommunen, oberoende av de studerandes hemvist. Studerandehälsovården för studerande vid universitet och yrkeshögskolor kan med kommunens samtycke också ordnas på något annat sätt som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har godkänt. Till studerandehälsovården hör också hälso- och sjukvården under den tid den studerande deltar i arbetspraktik.

Med stöd av den här bestämmelsen tillhandahåller Studenternas hälsovårdsstiftelse (nedan SHVS) för högskoleorternas räkning lagstadgade studerandehälsovårdstjänster för universitetsstuderande, står det i propositionen (s. 2). Yrkeshögskolestuderandena omfattas inte av SHVS verksamhet, utan deras studerandehälsovård tillhandahålls via hälsovårdscentralerna.

I 13 kap. 11 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen () föreskrivs det att Folkpensionsanstalten kan betala en skälig ersättning till SHVS för kostnaderna för den primärvård som SHVS anordnar. I 2 mom. står det vad primärvården ska innehålla.

Förslaget till översyn

Enligt lagförslaget ska 13 kap. 11 § i sjukförsäkringslagen kompletteras med en bestämmelse om ett försök att organisera studerandehälsovården för yrkeshögskolestuderande. Ersättningsförfarandet ska kunna tillämpas på kostnaderna för att organisera studerandehälsovård för yrkeshögskolestuderande utifrån ett avtal som kommunen eller den samkommun som svarar för den kommunala primärvården ingått med SHVS med stöd av 17 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen. Kostnaderna får bara gälla primärvård.

Organiseringen är inte heltäckande och blir inte permanent, utan det är bara ett treårigt regionalt försök. Enligt propositionsmotiven (s. 4) ska det åtminstone till en början genomföras bara i Seinäjoki och Villmanstrand.

En konstitutionell bedömning av förslaget

Allmänt om försökslagstiftning

Det är typiskt för försökslagstiftning att tillämpningen varierar på personrelaterade eller geografiska grunder. Då måste lagförslaget först och främst bedömas utifrån jämlikhetsbestämmelsen i 6 § 1 mom. i grundlagen. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna omfattar jämlikhetsbestämmelserna också lagstiftaren. Medborgare eller grupper av medborgare kan inte godtyckligt särbehandlas vare sig positivt eller negativt genom lag. Jämlikhetsbestämmelsen kräver ändå inte att alla medborgare behandlas lika, om inte de förhållanden som inverkar på saken är likadana. Jämlikhetssynpunkter spelar en viss roll när medborgarna beviljas fördelar eller rättigheter genom lag. Å andra sidan är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst acceptabelt samhälleligt intresse behandlar människor olika bl.a. för att främja faktisk jämlikhet (RP 309/1993 rd, s. 46). Grundlagsutskottet brukar i sin praxis understryka att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning kan härledas ur jämlikhetsprincipen då reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas (se t.ex. GrUU 64/2010 rd, s. 2, GrUU 28/2009 rd, s. 2, GrUU 38/2006 rd, s. 2, GrUU 1/2006 rd, s. 2 och GrUU 59/2002 rd, s. 2).

I sin praxis har utskottet godkänt t.ex. befrielse från arbetsgivares socialskyddsavgift i vissa kommuner i norra Finland och i vissa skärgårdskommuner (se GrUU 39/2002 rd). Utskottet anser inte att lagförslaget utgör något konstitutionellt problem och särskilt inte eftersom det är en försökslag.

Innehållet i och genomförandet av försöket

Försöket gäller som sagt organiseringen av primärvården för yrkeshögskolestuderande och inte innehållet. I motiveringen (s. 7) framhåller regeringen att förslaget inte är avsett att påverka innehållet i eller kvaliteten på tjänsterna för studerande. Därmed inverkar lagförslaget i mycket obetydlig grad på likabehandlingen av studerande utifrån studieort och denna inverkan har ingen konstitutionell betydelse.

Däremot har utskottet tidigare brukat kräva att försöksområdet anges direkt i lagen eller i andra hand att definitionen av området tillräckligt exakt knyts till kriterierna enligt lagen (se GrUU 39/2002 rd s. 2, GrUU 11/2002 rd, s. 3 och GrUU 19/1997 rd, s. 2). Lagförslaget behöver därför enligt utskottets mening preciseras på det här sättet.

Övrigt

I lagtekniskt hänseende uppmärksammar grundlagsutskottet social- och hälsovårdsutskottet på att en justering av paragrafrubriken bör övervägas när tillämpningsområdet för 13 kap. 11 § i sjukförsäkringslagen utvidgas enligt förslaget så att det också omfattar yrkeshögskolestuderande.