Motivering
Allmänt
Syftet med lagförslaget är att utvidga konsumentklagonämndens
behörighet så att den med vissa begränsningar
omfattar ärenden som gäller uthyrning av bostäder
och bostadsrätt. Målet är ett starkare
rättsskydd för medborgarna. Detta eftersträvas
genom ökade möjligheter att som alternativ till
domstolsförfarandet få konsumenttvister avgjorda
vid ett förfarande i en nämnd där parterna
tillförsäkras sina lagfästa rättigheter
och skyldigheter snabbt, genom relativt lätta processer
och till skäliga kostnader. Nämndens namn ändras
till konsumenttvistenämnden.
Ett sådant här alternativt avgörande
i tvister — liksom också medling — måste
anses förbättra rättsskyddet. Grundlagsutskottet
anser att målet med lagförslaget är godtagbart
eftersom det främjar rättsskyddet enligt 21 § i
grundlagen.
Enligt 1 § i det första lagförslaget är
konsumenttvistenämnden ett oavhängigt och opartiskt rättsskyddsorgan
som behandlar konsumenttvister. Enligt 2 § ger den bara
rekommendationer om hur tvister bör lösas. Enligt
24 § tillämpas förvaltningslagen på förfarandet
om inget annat föreskrivs. I uppenbart obefogade fall kan ärendet
enligt 12 § 3 mom. avgöras utan att motparten
blir hörd. Med stöd av 4 mom. i samma paragraf
kan anmälaren ges ett förslag om att avstå från
kravet på behandling av ärendet, om det med beaktande
av den tillämpliga lagstiftningen, rättspraxis
eller nämndens beslutspraxis är uppenbart att
avgörandet i ärendet vore negativt för
anmälaren. Nämndens beslut är enligt
20 § inte verkställbart och har inte samma rättsverkningar
som en dom. Ändring i beslutet får inte sökas
genom besvär.
Konsumenttvistenämnden är en alternativ instans
för avgöranden i tvister och dess beslut har karaktär
av rekommendationer. Det hindrar inte parterna från att
föra samma ärende till en domstol medan det behandlas
i konsumenttvistenämnden eller efter att det blivit behandlat
där. Därför anser grundlagsutskottet
att de nämnda, i sig obetydliga, undantagen inte är
problematiska med hänsyn till 21 § i grundlagen.
Skydd för hemfriden
Enligt 13 § 1 mom. i det första lagförslaget
har konsumenttvistenämnden rätt att förrätta
syner i syfte att utreda ett ärende. I 3 mom. i samma paragraf
föreskrivs att i lokaler som omfattas av hemfrid får
syn förrättas bara med tillstånd av den
till vars hemfrid lokalen hör. I övrigt tillämpas
i fråga om syn vad som föreskrivs i 38 § i förvaltningslagen.
I motiveringen till lagförslaget sägs att syner
oftast förrättas i samband med tvister som gäller
bostadsköp eller byggande eller reparation av bostäder.
Synen är avsedd att säkerställa en ändamålsenlig
behandling av ärendet.
Bestämmelserna måste granskas med utgångspunkt
i 10 § i grundlagen. Enligt 1 mom. i paragrafen är
vars och ens hemfrid tryggad. Med stöd av 3 mom. kan genom
lag bestämmas om åtgärder som ingriper
i hemfriden och som är nödvändiga för
att de grundläggande fri- och rättigheterna ska
kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. I
sammanhanget måste man också beakta 20 § 1
mom. i grundlagen, som föreskriver att var och en har rätt
att på behörigt sätt få sin
sak behandlad av en domstol.
Lagförslaget verkar utgå från att
nämndens behörighet vid en syn som ingriper i
hemfriden kan grundas på att den berörda gett
sitt tillstånd och att lagen därför inte
behöver föreskriva om behörigheten på något
annat sätt än indirekt. Enligt grundlagsutskottets
tidigare praxis är detta inte förenligt med rättsstatsprincipen
i grundlagens 2 § 3 mom. där kravet är
att all utövning av offentlig makt ska bygga på lag.
Utskottet har ansett att en motsvarande bestämmelse strider mot
10 § i grundlagen då lagförslaget inte
uppfyller de krav på noga avgränsning och exakthet som
gäller för en lag som ingriper i de grundläggande
fri- och rättigheterna och när det inte anger
i vilka situationer eller på vilka grunder som myndigheten
har rätt att vidta åtgärden (GrUU 37/2005
rd, GrUU 42/2005 rd). I detta
hänseende har det också spelat en roll om det
saknas bestämmelser om medgivande och återkallande
av samtycke och om regleringen är otydlig när
det gäller samtycke som är genuint och grundar
sig på personens fria vilja (GrUU 19/2000
rd, GrUU 37/2005 rd). I 10 § 3
mom. i grundlagen föreskrivs att för att de grundläggande
fri- och rättigheterna ska kunna tryggas — i
det här fallet behandlingen av ett ärende som
avses i 21 § på behörigt sätt — kan
genom lag bestämmas om nödvändiga åtgärder
som ingriper i hemfriden. Därför anser utskottet
att andra meningen i det föreslagna 13 § 3 mom.
bör preciseras så att i en lokal där
hemfrid gäller får syn förrättas
endast om det är nödvändigt för
att det ärende som synen gäller ska kunna utredas
(GrUU 39/2005 rd, GrUU 69/2002
rd, GrUU 40/2002 rd, GrUU 48/2001
rd). För att det första lagförslaget
ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning bör omnämnandena
om tillstånd i andra meningen i 13 § 3 mom. strykas.