Motivering
Riksdagens godkännande
Enligt 94 § 1 mom. krävs riksdagens godkännande
för fördrag och andra internationella förpliktelser
som innehåller sådana bestämmelser som hör
till området för lagstiftningen eller som enligt
grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens
godkännande. I motiveringen till propositionen redogörs
utgående från grundlagsutskottets utlåtandepraxis
i detalj för de bestämmelser i avtalet som hör
till området för lagstiftningen. Anslutningen
till avtalet innebär för staten utgifter för
förvärv av aktier i investeringsbolaget,
vilket gör att riksdagens godkännande av avtalet
krävs även på grund av dess bindande
konsekvenser för riksdagens budgetbefogenheter (se exempelvis GrUU
45/2000 rd, s. 2).
Avtalets förhållande till grundlagen
Enligt punkt a i avsnitt 1 i artikel VIII kan avtalet ändras
genom sådant beslut av styrelsen som fattas med kvalificerad
majoritet. För att ändringen skall godkännas
krävs dock enligt punkt b enhälliga beslut om ändringen
gäller rätt att utträda ur bolaget, rätt
att förvärva aktier i bolaget eller begränsning
av ansvarsskyldighet. Ett officiellt meddelande om ändringen
skickas till medlemsländerna och ändringen träder
i kraft för alla medlemmar tre månader efter den
dag det officiella meddelandet gavs, om styrelsen inte anger annan
tidpunkt för ikraftträdandet.
På grund av bestämmelserna om ändring
av avtalet kan Finland i princip bindas av även sådana
avtalsändringar som Finland har motsatt sig. För
att styrelsens beslut om ändring av avtalet skall träda
i kraft internationellt krävs ingen ratificering i medlemsstaterna.
Till denna del bör avtalet bedömas utgående
från grundlagens bestämmelser om statens suveränitet
och godkännande av internationella förpliktelser.
Utgående från grundlagsutskottets ställningstaganden
i fråga om motsvarande avtalsarrangemang kan den allmänna
slutsatsen dras att en institution som inrättats med stöd
av ett fördrag kan ges behörighet att anpassa
men inte ändra fördraget. Tillåtna anpassningar
bör i materiellt hänseende vara sådana
att de inte påverkar fördragets karaktär,
men inte heller gäller ärenden som enligt grundlagen
kräver riksdagens samtycke (se GrUU 38/2001
rd, s. 7/I).
Med denna allmänna tolkningslinje som grund fäster
utskottet i detta fall uppmärksamhet vid att anslutningen
till investeringsbolaget är en del av Finlands utvecklingssamarbete.
Det är fråga om att delta i internationellt samarbete
i syfte att säkerställa fred och mänskliga
rättigheter i enlighet med principen i 1 § 3 mom.
grundlagen. Nämnda bestämmelse i grundlagen har betydelse
vid bedömningen av om en föreskrift i en internationell
förpliktelse kan anses strida mot grundlagens bestämmelser
om suveränitet. I sin praxis, som baserar sig på förarbetena
till grundlagsreformen, har utskottet utgått från
att sådana internationella förpliktelser som är
sedvanliga i modernt internationellt samarbete och som bara i ringa
utsträckning påverkar statens suveränitet
inte direkt kan anses strida mot grundlagens bestämmelser
om suveränitet (se exempelvis GrUU 38/2001
rd, s. 4/II).
Med tanke på statens suveränitet bör
det observeras att de centrala bestämmelser i investeringsbolagsavtalet
som inverkar på status som medlemsstat kan ändras
bara genom enhälligt beslut av styrelsen. De avtalsbestämmelser
som kan ändras genom kvalificerad majoritet är å sin sida
av mindre betydelse för statens suveränitet (jfr GrUU
45/2000 rd, s. 6/II). Utskottets bedömning
påverkas här av bestämmelserna i artikel
I om organisering av bolagets sektor och verksamhetsområde.
Enligt bestämmelserna har bolaget som mål att
främja den ekonomiska utvecklingen i Latinamerika och Karibien
genom att uppmuntra etablering, utvidgning och modernisering av
företag inom området. I praktiken inriktas bolagets
verksamhet således inte på Finland. Bestämmelserna
i artikel 5 om utträde ur bolaget minskar likaså den
inverkan avtalets ändringsmekanism har på statens
suveränitet. Bestämmelserna i avtalet gäller
närmast investeringsbolagets verksamhet och organisation.
De har ingen väsentlig betydelse och deras inverkningar
på Finland är på grundval av helhetsbedömningen
i så måtto betydelselösa att utskottet anser
att avtalets ändringsmekanism i detta fall inte strider
mot grundlagens bestämmelser om statens suveränitet
och godkännande av internationella förpliktelser.
Bestämmelserna i artikel IX om tolkning av avtalet
och skiljedom är numera allmänna i statsfördrag
(se t.ex. GrUU 13/1997 rd) och de inverkar
inte på lagstiftningsordningen för avtalet eller
lagen om ikraftträdandet.
Med anledning av det ovanstående kan beslut om godkännande
av avtalet fattas med enkel röstmajoritet och förslaget
till lag om avtalets ikraftträdande kan behandlas i vanlig
lagstiftningsordning.
Andra faktorer
Enligt 2 § i förslaget till lag om ikraftträdandet kan
närmare bestämmelser om verkställigheten av
lagen utfärdas genom förordning av republikens
president. Utskottet upprepar här sin tidigare ståndpunkt
att "det är svårt att se vad som motiverar att
bestämmelserna utfärdas genom förordning
av republikens president i stället för av statsrådet"
(GrUU 24/2001 rd, s. 3/I, GrUU 29/2001
rd, s. 3/I, GrUU 31/2001 rd,
s. 6/I och GrUU 38/2001 rd,
s. 8/II). — I fråga om 3 § i
förslaget har utskottet däremot ingenting att
anmärka (se också t.ex. GrUU 38/2001
rd, s. 8/II).