I vårt land har den kommunala självstyrelsen
ett stort värde för både medborgare och
beslutsfattare. Självstyre för invånarna
i kommunerna är grunden för ett demokratiskt samhälle
och kommunen är den viktigaste tillhandahållaren
av tjänster för allmänheten.
Den kommunala självstyrelsen bygger i väsentlig
grad på ekonomisk självförsörjning.
Därför är beskattningsrätt och
adekvat intern finansiering grunden för och viktiga element
i all kommunal självstyrelse.
På senare tid har ökningen i kommunernas skatteinkomster
emellertid stannat upp i så hög grad att den ekonomiska
självförsörjningen i kommunerna kommer
i farozonen. De största problemen med den kommunala ekonomin är
att den inte kan förutses och att den är instabil.
Det kommer också fram i utvecklingen av kommunalskatten.
Inkomsterna av kommunalskatten har nämligen varierat drastiskt.
Det bör dock noteras att inkomsterna av kommunalskatten
låg på minus bara en enda gång (1997)
på 1990-talet, trots att Finland drabbades av en exceptionellt
stor samhällsekonomisk kris.
Som läget ser ut nu har inkomsterna från de kommunala
skatterna slutat öka. I själva verket är det
så att intäkterna av kommunalskatten pekade på minus
i fjol och kommer att göra det i år också.
I fjol var inkomsterna av kommunalskatten en procentenhet lägre än året
innan. I år beräknas inkomsterna vara 1,4 procent
lägre än i fjol. Situationen blir ännu
allvarligare om man betänker att kommunerna mest hela tiden
höjer kommunalskatten.
Sammantaget kommer 2004 vara det tredje året i rad
då kommunernas totala skatteinkomster (kommunalskatten
plus samfundsskatten) har sjunkit. Den skrala utvecklingen i inkomsterna
av kommunalskatten beror dels på den långsamma
tillväxten i samhällsekonomin, dels på kommunernas
inkomstbortfall till följd av statens inkomstskattebeslut.
Minskade skatteintäkter är inte bara de små kommunernas
bekymmer utan också de stora städerna får
se sina skatteinkomster öka långsammare än
väntat. De avtagande skatteinkomsterna urholkar vitaliteten
i hela kommunsektorn.
Det är i och för sig fortfarande i första
hand de små kommunerna med färre än 10 000
invånare som fortfarande mest tampas med problemet att få sin
ekonomi i balans. Nästa år förväntas
dubbelt fler kommuner än i fjol uppvisa ett negativt årsbidrag.
Regeringen bedyrar att den kommunala ekonomin håller
på att få mer luft under vingarna. För
nästa år räknar regeringen med att kommunernas
skatteinkomster ska öka med ungefär fyra procent
och regeringen slår sig för bröstet och
utlovar större statsandelar.
Tillväxtförväntningarna när
det gäller kommunernas skatteinkomster, inte minst kommunalskatten,
bygger på mycket lösa boliner eftersom en något
förbättrad totalproduktion inte ger utslag i större
sysselsättning och därmed inte heller i större
skatteinkomster för kommunerna. Det är utan vidare
klart att regeringen inte på långt när
kommer att klara av att infria löftet om 100 000
nya arbetstillfällen, ett faktum som säkert sätter
sina spår i kommunernas skatteinkomster.
Kommunernas välfärdstjänster är
hotade eftersom regeringens sysselsättningsmål
inte förefaller att slå in, snarare ställs
målet på huvudet. Och då går
kommunerna miste om skatteinkomster.
I år består merparten av ökningen
i de kalkylerade statsandelarna till kommunerna av kompensation
för skattebortfall. Nästa år kommer statsunderstöden
till kommunerna att stiga i första hand på grund
av indexjusteringar och en översyn av kostnadsfördelningen. Ökningen
i statsandelarna betyder således inte att kostnadsfördelningen
mellan stat och kommuner omvärderas i riktning mot att
staten övertar ett större ansvar för
finansieringen av kommunala tjänster.
År 2002 fanns det 57 kommuner där statsandelarna
var större än kommunens skatteinkomster. I år
förväntas 110 kommuner vara i samma situation,
alltså en fjärdedel av alla kommuner i vårt land.
Ganska exakt hälften av kommunerna har i år ansökt
om statsandel enligt prövning.
Vårdgarantin är en viktig sak för
medborgarna, och den förväntade avvecklingen av
vårdköerna kommer att medföra stora merkostnader
för kommunerna. De kommer inte att få full ersättning
för sina merkostnader. Det är svårt för
kommunerna att stå för sin del av systemet.
Regeringen förutspår att den kommunala ekonomin
ska peka uppåt från och med 2008. Detta är
bara spekulativa antaganden och bygger på uppgifter om
att kommunernas inkomster ökar snabbare medan deras kostnader ökar
långsammare.
De senaste åren har kommunernas omkostnader ökat
med i snitt 5 % varje år. I år kommer
de att öka med uppskattningsvis 4,5 %. Regeringen räknar
emellertid med en utgiftsökning på bara 4 % och
en samtidigt fyraprocentig ökning av skatteintäkterna.
Minister Manninen har sagt: "För att vi ska få en
positiv utveckling måste kommunerna föra en strikt
utgiftspolitik. Samtidigt behövs det insatser för
att effektivisera tjänsteproduktionen och för
att intensifiera samarbetet mellan kommunerna." Också efter
den här kuren kommer kommunernas ekonomi att vara hårt ansträngd
och deras möjligheter att ge allmänheten viktig
service små.
Staten kompenserar kommunerna för kostnadsutvecklingen
i efterskott. Enligt det senaste beslutet skjuts en stor del av
kompensationen fram med flera år, vissa ersättningar
betalas ut först nästa valperiod.
Att det kommer in så lite i kommunalskatt är ett
mycket allvarligt hot mot den kommunala självstyrelsen,
men slår också hårt mot basservicen
och därmed också mot hela vårt välfärdssamhälle.
Perioden 2000—2003 ökade kommunernas utgifter
med i snitt 5,7 % om året. Samtidigt som kommunernas
skatteinkomster minskade med 4 % i fjol ökade
deras kostnader med 4,8 %. I år beräknas
skatteinkomsterna minska med knappa en procent medan utgifterna
fortfarande ökar med drygt 4 %.