Orsaken till propositionen är att det belopp som influtit i fiskevårdsavgifter varit mindre än beräknat samt att antalet fiskevårdsavgifter som betalats minskat under en lång tid. Det influtna beloppet är cirka 2 miljoner euro lägre än vad som beräknades vid reformen av lagen om fiske, och antalet årsavgifter har under de senaste 15 åren minskat med en tredjedel, dvs. med cirka 100 000. Vid utskottets utfrågning av sakkunniga togs det därför upp att det nuvarande inflödet från fiskevårdsavgifterna inte räcker för att täcka alla ändamål som definieras i lagen. 

Utskottet noterar att fiskerihushållningens verksamhet huvudsakligen finansieras inifrån fiskerihushållningen, genom medel som tas ut som fiskevårdsavgifter och som cirkulerar via statsbudgeten. På grundval av den föreslagna lagändringen beräknas det under moment 30.40.51 (Främjande av fiskerihushållningen) i 2018 års budget inflyta 10,1 miljoner euro, vilket är 1,4 miljoner euro mer än förslaget till anslag beräknat enligt den gällande lagen. Utskottet konstaterar att tillägget har relevans med avseende på fiskerihushållningens sammantagna finansiering. 

Utskottet konstaterar att ökningen av finansieringen från fiskevårdsavgifterna i princip kan genomföras genom att höja avgifterna, utvidga betalarunderlaget eller säkerställa att så många avgiftsskyldiga fiskare som möjligt också betalar avgiften. Utskottet vill betona betydelsen av övervakning och tillräckliga sanktioner för att säkerställa att de betalningsskyldiga fiskarna också betalar fiskevårdsavgiften. Vid utskottets utfrågning av sakkunniga aktualiserades dessutom en oro över att höjningen av fiskevårdsavgiften inte tryggar inflödet av avgifter på lång sikt. Ett problem på längre sikt är att andelen 65 år fyllda bland fiskarna hela tiden ökar, medan andelen unga inte ökar i motsvarande mån. Nettoförlusten är omkring 5 000 betalare per år vilket innebär en årlig minskning av inflödet på cirka 200 000 euro. 

Utskottet understryker att när lagen om fiske verkställs är fiskeriområdena och deras planer för nyttjande och vård av fiskeresurserna av väsentlig betydelse för att ordna nyttjandet och vården på ett hållbart sätt utifrån fakta. I 35 § i lagen om fiske säges det att ”varje fiskeriområde ska utarbeta och ta i bruk en plan för nyttjande och vård för sitt område. Planen ska trygga en uthållig och mångsidig avkastning och ett hållbart och mångsidigt nyttjande av områdets fiskresurser samt fiskresursernas biologiska mångfald och främja fritidsfiskets och det kommersiella fiskets verksamhetsbetingelser.” Utskottet anser att verkställandet och skötseln av de i lagen föreskrivna uppgifterna kräver en tillräcklig finansieringsbas som samlas in genom fiskevårdsavgifterna. 

Utskottet noterar att den splittrade ägarstrukturen för vattenområdena försvårar övervakningen av fisket och delägarlagens verksamhetsbetingelser och påverkar på så sätt indirekt också inflödet av fiskevårdsavgifter. Vid utskottets utfrågning av sakkunniga aktualiserade att i många små delägarlag deltar merparten av delägarna inte i beslutsfattandet eller i fisket varvid risken är att verksamheten tynar bort. Ägarna till vattenområdena upplever ofta att delägarlagen skulle behöva slås samman, men stora sammanslagningsprojekt går i praktiken inte att genomföra utan hjälp av projektverksamhet. Utskottet anser att en sammanslagning av delägarlag kan förbättra villkoren för delägarlagens aktiva verksamhet och på så sätt effektivisera vården av fiskbestånden, samt underlätta och öka övervakningen av fisket och således få in mer pengar i form av fiskevårdsavgifter. 

I 82 § i lagen om fiske föreskrivs om användningen av de medel som influtit i form av fiskevårdsavgifter. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att i budgetpropositionen för 2018 framställs den preliminära indelningen i olika användningssyften av medel influtna i form av fiskevårdsavgifter i förklaringen till moment 30.40.51 (Främjande av fiskerihushållningen). På grundval av förklaringen ska ett extra inflöde på 1,4 miljoner euro anvisas för ersättningar till ägare enligt 82 § 1 mom. 4 punkten i lagen om fiske. Utskottet anser att eftersom också 82 § 1 mom. 1—3 punkten är relevanta för vården av fiskbestånden, bör 30 procent av det extra inflödet styras till dem. Det är nödvändigt, menar utskottet, att medlen från fiskevårdsavgifterna primärt används för vård av fiskbestånden.