Allmän motivering
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen,
men med följande kommentarer och ändringsförslag.
Genom EU-förordningarna förbjuds kommersiellt
saluförande av sälprodukter i stor skala, men
undantag är tillåtna vid småskalig handel utan
vinstsyfte, framhåller utskottet. Sälprodukter
kan saluföras i begränsad skala enligt vad som
föreskrivs i kommissionens förordning (EU) nr
737/2010 om genomförandebestämmelser
för Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter.
Utskottet understryker att handel med finländska sälprodukter
tillverkade av gråsäl som jagats enligt hållbara
metoder måste kunna vara tillåten. Det är
viktigt för att säl ska utnyttjas på ett
vettigt sätt och för att hålla uppe jaktmotivationen.
I propositionen föreslår regeringen en ny
lag om handel med sälprodukter, som baserar sig på EU-förordningen,
och ändringar i jaktlagens bestämmelser om handel
med vilt. I dagsläget har jaktlagstiftningen inga bemyndigandebestämmelser
som möjliggör att kraven i de två EU-förordningarna
om handel med sälprodukter uppfylls. Propositionen är
motiverad för att EU-lagstiftningen ska kunna verkställas
och den är samtidigt ett steg mot att bättre nyttiggöra
sälresurserna.
När propositionen har godkänts kan en ansökan
lämnas in till kommissionen om att ett godkänt
organ ska godkännas enligt bestämmelserna. Lagen
om handel med sälprodukter kan sättas i kraft
när kommissionen har godkänt organet. Sedan kan
finländska produkter från säljakt saluföras
och efter saluförandet kan de också spåras.
För att sälprodukter ska kunna saluföras ska
den nationella myndighet som är godkänd av kommissionen
lämna ett intyg över produktens ursprung, kräver
EU-förordningarna. Finlands viltcentral föreslås
vara den behöriga myndighet som utfärdar intyg.
Det är mycket viktigt att intygen, alltid när
det är möjligt, beviljas smidigt i samband med
tillstånd för säljakt. Lagförslaget påverkar
inte det gällande systemet med förbud mot handel
med vilt enligt jaktlagen. Det föreslås också bestämmelser
om straff- och förverkandepåföljder.
De grundar sig på bestämmelser om sanktioner vid överträdelse
av förbudet mot handel med sälprodukter i EU-förordningen.
Utskottet påpekar att gråsälsstammen
i Östersjön fortsatt växer och att de
skador som sälarna orsakar fiskerinäringen är
stora. Fångstredskap förstörs och fångster
går förlorade. I dagsläget är sälen
den största enskilda faktorn som försvårar fisket
vid kusten och i skärgården. Sälstammen medför
tämligen omfattande skador på fisket till havs
och fiskodlingen och därmed också för
den finländska fiskeproduktionskedjan. Följaktligen är
det motiverat med säljakt i Finland för att vi ska
kunna begränsa skadorna till följd av den ökande
sälstammen i Östersjön. Utskottet vill
här påminna om att säl i Finland inte
jagas med oetiska metoder och överlag inte enbart för
kommersiella ändamål.
Vidare understryker utskottet att vi i Finland än så länge
inte har lyckats effektivisera säljakten tillräckligt
mycket för att minska tillväxten i sälstammen.
Dessutom har vi inte fullt ut lyckats utnyttja den minimala jaktkvoten.
Detta beror delvis på oändamålsenliga
jaktbestämmelser, men också på att de
aktiva säljägarna är så få.
De reviderade jaktreglerna med kvoter trädde i kraft
den 1 augusti 2014. Reformen innebär att gråsäl
på grundval av jakträtten får jagas upp
till de regionalt avsatta högsta bytesmängderna. Ändringen är
ett steg i rätt riktning mot ett förenklat system,
menar utskottet. Näringsidkarnas och myndigheternas administrativa
börda minskar och direkt jakt på gråsäl
underlättas när skadegörande individer
upptäcks i närheten av fångstredskap
och fiskodlingsanstalter. I detta sammanhang vill utskottet särskilt
understryka att en fälld säl måste kunna
nyttiggöras som förnybar naturresurs med ett enkelt
förfarande och finländska sälprodukter
från säl som jagats enligt reglerna för
hållbar användning saluföras på behörigt
sätt. Småskalig handel med sälprodukter
bör möjliggöra att vi i Finland kommersiellt utnyttjar
den mycket minimala jaktkvoten fullt ut. Fällda sälar
måste ses som en resurs som kan utnyttjas hållbart
och inte som ett skadedjur som hamnar på soptippen.
Vad beträffar fiskarna handlar det ofta om att sälar
fastnar i fångstredskapen för fisk. Det kräver
både extra arbete och merkostnader att ta bort döda
sälar och reparera fångstredskapen. Fiskarna kan åtminstone
få ersättning för sitt arbete om produkter
från döda sälar som fastnat i fångstredskap
kan säljas.
Vid utfrågningen av de sakkunniga kom frågan
upp om inkomsterna från sälprodukter inverkar
på sälersättningarna. Enligt det tredje
prioriterade området i handlingsprogrammet för fiskerinäringen
i Finland 2007—2013 ska det inom ramen för programmet
också kunna betalas bidrag till företagare eller
företag som åtar sig att följa riktlinjerna
i förvaltningsplanen för sälstammarna
i Östersjön och att genomföra insatser
som är förenliga med den i syfte att främja en
hållbar utveckling för att bidra till bättre
förvaltning och bevarande av fiskeresurser. Den typen av
bidrag är det så kallade stödet för
tolerans mot skador av säl (toleransbidraget) och ersättningar
till fiskodling. Utskottet framhåller att toleransbidragen
bestäms på grundval av den årliga omsättningen
på fiskarens självfiskade fisk.
Toleransbidragen minskar normalt inte av inkomster från
småskalig handel med sälprodukter. Men det gällande
handlingsprogrammet för fiskerinäringen ställer
vissa krav på systemet, till exempel att en företagare
som fått bidrag åtar sig att låta bli
att använda bidraget till att utnyttja sälarna
kommersiellt. Bestämmelsen togs in på yrkande
av kommissionen när det nuvarande programmet antogs. Utskottet
understryker att toleransbidraget inte sjunker, om stödtagaren
på förfrågan kan visa att bidraget inte
har använts till åtgärder för
att utnyttja sälarna kommersiellt. Yrkesfiskarna måste
få tydliga anvisningar om hur de ska förfara för
att toleransbidraget inte ska sjunka, om de saluför sälprodukter
och samtidigt får toleransbidrag. Problemet försvinner
redan nästa år när den nya fonden, Europeiska
havs- och fiskerifonden, införs. I förberedelserna
för den nya fonden har än så länge
inga villkor av det slaget varit aktuella. Det nya systemet får
inte innehålla några villkor av det slaget, som
grundlöst begränsar eller försvårar verksamheten,
understryker utskottet. Vidare understryker utskottet att inkomster
från jakt inte heller har dragits av från skadestånd
för annat vilt. Dessutom måste det vara så att
inkomster från handel med sälprodukter i fortsättningen
inte leder till att sälersättningarna till fiskare minskar
eller i övrigt begränsar möjligheterna att
nyttiggöra säl.
Kanada och Norge har besvärat sig över EU:s lagstiftning
om saluförande av sälprodukter till WTO:s överprövningsorgan.
I sitt beslut från den 22 maj 2014 framhåller
organet att EU:s förordning om förbud mot handel
med sälprodukter och skälen till förordningen
huvudsakligen stämmer överens med WTO-bestämmelserna, men
att EU-förordningens två undantag från
förbudet, nämligen för inuiter och särskilt
för Finland och Sverige för så kallad
förvaltning av marina resurser (marine resource management), strider
mot WTO-bestämmelserna. Europeiska kommissionen har meddelat
att beslutet från WTO kommer att genomföras fullt
ut i EU.
Även om beslutet från WTO:s överprövningsorgan
inskränker möjligheterna att avgöra frågan,
bör vi försöka behålla undantagen
också i fortsättningen. Detta med tanke på vikten
av att värna om särdragen i den finländska
säljakten och principen om att dra nytta av fångsten,
som är intimt förknippad med vår jaktkultur.
Dessutom måste den kommande EU-lagstiftningen med hänvisning
till internationella åtaganden tillåta handel
med sälprodukter för forskningsändamål.
Utskottet menar att det absolut måste förhindras
att kanadensiska inuiters sälprodukter kan saluföras
i EU, men att sälprodukter med ursprung i EU samtidigt
inte får saluföras. Samma regler måste
gälla för handel med produkter från säl
fångad enligt hållbara metoder som för
handel med andra viltprodukter, understryker utskottet. I sitt utlåtande
kommenterar grundlagsutskottet formuleringen i 2 § 1 mom.
i lagförslag 1. Enligt momentet ska Finlands viltcentral
vara den myndighet som avses i artikel 6 i förordningen
från kommissionen. Därmed ska Finlands viltcentral
få offentliga förvaltningsuppgifter. Enligt 124 § i
grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros
andra än myndigheter bara genom lag. Därför
bör momentet enligt grundlagsutskottet preciseras i överensstämmelse
med det syfte som framgår av motiven till paragrafen. Utskottet
föreslår följaktligen nedan att ordalydelsen
i 2 § 1 mom. i lagförslag 1 ändras.
På grundval av 3 § 1 mom. i lagförslag
1 har tillsynsmyndigheten rätt att av aktörer
som behandlar, bedriver handel med, importerar, exporterar, lagrar,
förädlar, transporterar eller bedriver därmed
jämförbar verksamhet med sälprodukter
samt av de övriga myndigheter som nämns i 2 § få handlingar
som gäller försäljning, inköp,
bokföring, lagring och transport samt andra handlingar
och övriga uppgifter som behövs för övervakning,
uppföljning och rapportering. Enligt förslaget
gäller rätten att få informationen inte
sekretessbelagda uppgifter.
Enligt grundlagsutskottet undantar bestämmelsen å andra
sidan inte till exempel personuppgifter som uppenbart är
onödiga vid övervakning från rätten
att få information. Om syftet är att tillsynsmyndigheten
ska ha rätt att få tillgång till personuppgifter
trots sekretessbestämmelserna, måste paragrafen
enligt grundlagsutskottet preciseras på grund av 10 § 1
mom. i grundlagen, som föreskriver om skydd för
privatlivet och personuppgifter. I detaljmotiven föreslår
utskottet därför att 3 § i lagförslag
1 preciseras och föreskriver att tillsynsmyndigheterna trots
sekretesskyldigheten har rätt att få uppgifter
som är nödvändiga för övervakning,
uppföljning och rapportering.