Allmän motivering
Allmänt
Den gällande lagen om husdjursavel är till
sin karaktär en ramlag. Bestämmelserna är
av allmän natur och i lagen ingår en ansenlig
mängd bemyndiganden att genom beslut av jord- och skogsbruksministeriet
utfärda närmare föreskrifter än
vad som ingår i lagen. Det kan konstateras att den helhet
av bestämmelser som gäller artificiell reproduktion
av djur som bildas av lagen om djursjukdomar, lagen om husdjursavel
och hästhushållningslagen samt de bestämmelser
på lägre nivå som utfärdats
med stöd av dessa, delvis är föråldrad
och svårtolkad.
Utskottet fäster också uppmärksamhet
vid det som i motiveringen sägs om att de bemyndiganden
som ingår i lagen om husdjursavel är mycket vida
och inte uppfyller kraven på exakt avgränsning
i enlighet med 80 § i grundlagen. Genom beslut av jord-
och skogsbruksministeriet kan närmare föreskrifter
utfärdas om t.ex. införsel av husdjursavelsmaterial,
trots att det på lagnivå inte finns någon
grundläggande bestämmelse om detta. Genom beslut
av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas dessutom närmare
föreskrifter om t.ex. kraven på yrkesskicklighet
för artificiell reproduktion och fastställandet
och godkännandet av kursinnehållet har delegerats vidare
till husdjursavelsdelegationen, vilket ur grundlagens synvinkel
sett inte kan anses vara korrekt.
I lagen om husdjursavel och hästhushållningslagen
ingår vissa uppgifter som gäller verkställandet
av lagarna, vilka ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.
Dessa uppgifter är bl.a. godkännande av stambokförande sammanslutning,
beviljande av tillstånd för artificiell reproduktion,
tillsynen över iakttagandet av lagen om husdjursavel och
hästhushållningslagen och de föreskrifter
och bestämmelser som utfärdats med stöd
av den samt rätt att förbjuda att könsceller
eller embryon från djur används för artificiell
reproduktion av djur. Utskottet konstaterar att denna typ av uppgifter som
gäller verkställigheten av lagstiftningen inte
hör till ministeriernas huvudsakliga uppgifter, utan lagens
verkställighetsuppgifter är till sin natur uppgifter
som hör till den centralförvaltning som är
underordnad ministerierna.
Propositionens målsättning är att åtgärda
de nämnda missförhållandena genom att
se över den lagstiftning som gäller djuravel så att
den motsvara de krav som grundlagen ställer, göra gällande
lagstiftning klarare samt göra författningsnivåerna
korrekta. I propositionen föreslås att det stiftas
en lag om djuravelsverksamhet som tillämpas på djur
som används för avel och deras könsceller
och embryon till den del bestämmelser om detta utfärdas
genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. I
lagen om djuravelsverksamhet sammanställs bestämmelser
om myndigheternas uppgifter, stambokförande sammanslutningar
samt reglementen och stamböcker, levande djur som används
för avel och deras könsceller och embryon och handlingar
som gäller dessa samt tillsyn över lagen om djuravelsverksamhet.
I lagen tas dessutom in bestämmelser om register över
stambokförande sammanslutningar, beslutsavgift, myndigheternas
rätt att få uppgifter, handräckning samt ändringssökande.
Utskottet påpekar att för en stambokförande sammanslutning
innebär de nya bestämmelserna inga väsentliga ändringar
jämfört med nuläget. Sådana
bestämmelser på jord- och skogsbruksministeriets
besluts- och författningsnivå som gäller
grunderna för stambokförande sammanslutningars
rättigheter och skyldigheter lyfts upp på lagnivå.
Det rör sig om bestämmelser om förutsättningar
för godkännande av stambokförande sammanslutning
samt innehåll i reglementet och stamboken. Det framgår
också av propositionen att avsikten med lagen om djuravelsverksamhet
inte är att ändra gällande praxis till
någon annan del än när det gäller
den behöriga myndigheten.
Stambokförande sammanslutningar ska enligt propositionen
godkännas av Livsmedelssäkerhetsverket. Ett villkor
för godkännande av en sammanslutning som för
stambok är att sammanslutningen har tillräcklig
sakkännedom och administrativa förutsättningar
för att effektivt sköta uppgiften som stambokförare.
Utskottet understryker vikten av att säkerställa
kontinuiteten och ändamålsenligheten i stambokföringen.
Regeringen föreslår att den tillståndsplikt som
enligt lagen om husdjursavel och hästhushållningslagen
i dag krävs för artificiell reproduktion ska slopas.
Utskottet poängterar dock att det även i fortsättningen
ska ställas krav på yrkesskickligheten hos en
person som utövar seminering eller embryoöverföring
eller en enskild djurägare eller en person i djurägarens
tjänst. Därför föreslås
det i propositionen att en bestämmelse om behörighet
för artificiell reproduktion av djur tas in i djurskyddslagen.
Eftersom bakgrunden till den föreslagna bestämmelsen
i hög grad är kopplad till djurskyddsaspekten
har det ansetts motiverat att bestämmelsen uttryckligen placeras
i djurskyddslagen. Utbildningsstyrelsen fastställer de
examina och examensdelar som gäller artificiell reproduktion
med undantag av veterinärexamen. Regeringen föreslår
att det införs en specialbestämmelse om seminering
på den egna gården.
Då det i propositionen föreslås att
tillståndsplikten för utövande av artificiell
reproduktion slopas, noterar utskottet att husdjursavelsdelegationen
i fortsättningen inte har någon roll när
det gäller definitionen av den yrkeskunskap som krävs
vid seminering och godkännande av utbildningsprogram. I
enlighet med detta föreslår regeringen att det
i lagen om djuravelsverksamhet inte tas in några bestämmelser
om husdjursavelsdelegationen.
Hästhushållning
Regeringen föreslår att hästhushållningslagen (796/1993) ändras
så att alla bestämmelser om hästavel
samt införsel och utförsel upphävs, varefter
den ändrade lagen endast gäller hästtävlingar.
På grund av de föreslagna ändringarna skulle
också rubriken för lagen ändras till
lagen om hästtävlingar.
Genom dessa ändringar skulle regeringen nationellt
genomföra Europeiska unionens bestämmelser om
tävlingar med hästdjur, dvs. rådets direktiv
90/428/EEG om handel med hästdjur som är
avsedda för tävlingar och om villkor för
deltagande i tävlingar samt beslut 92/216/EEG
som kommissionen antagit med stöd av direktivet. Det huvudsakliga
innehållet i denna EU-lagstiftning är att tävlingsreglerna
bland annat inte får vara diskriminerande för
hästar registrerade i den annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
med undantag för vissa tävlingar, t.ex. tävlingar
som syftar till att förbättra en ras. Vidare säger
bestämmelserna att trots diskrimineringsförbudet
får högst 20 procent av prissumman avsättas
för att trygga, utveckla och förbättra
avelsverksamheten. Varje medlemsstat ska också utse en
myndighet som svarar för att inhämta uppgifter
om de tävlingar som omfattas av undantaget från
diskrimineringsförbudet och om grunderna för fördelningen
av de nämnda medlen. I Finland har denna myndighet under
hela medlemskapet i Europeiska unionen varit jord- och skogsbruksministeriet,
och så kommer det att vara också i fortsättningen.
I fråga om de föreslagna ändringarna
i 1 § (tillämpningsområde) och 11 § (myndigheter) 1 mom.
i hästhushållningslagen fäster utskottet uppmärksamhet
vid att regeringen inte föreslagit ändring av
den gällande lagens ordalydelse om tävlingsverksamhet
annat än på så sätt att omnämnandena
av avel, handel, import och export stryks, eftersom bestämmelser
om dessa frågor också för hästarnas
del i fortsättningen ska finnas i den föreslagna
lagen om djuravelsverksamhet. Även om det i propositionen
inte föreslås att de aktuella bestämmelsernas
ordalydelse ändras till övriga delar, menar utskottet
att ordalydelserna kan ge upphov till flertydighet och missförstånd.
Det allmänna omnämnandet av tävlingsverksamhet
och övervakning av den kan också i fråga
om jord- och skogsbruksministeriets uppgifter tolkas alltför
vidsträckt om man också beaktar att rubriken för
lagen föreslås bli ändrad till lagen
om hästtävlingar. Utskottet föreslår
därför nedan att dessa bestämmelser förtydligas.
Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att
djurskyddslagen får en ny 29 §, där det
bestäms om behörighet för artificiell
reproduktion av djur; förslaget hänger samman
med att regeringen också föreslår att
den nuvarande tillståndsplikten för artificiell
reproduktion slopas. Hästdjur får enligt förslaget
semineras av den som har avlagt en examen där det ingår
krav på yrkesskicklighet för seminering av hästdjur,
till exempel en veterinär. Så länge den
nuvarande examensstrukturen är i kraft ska enligt förslaget hästar
kunna semineras på den egna gården enbart av veterinär.
Enligt gällande lagstiftning får insamling
och hantering av sperma samt annan seminverksamhet utföras
på en insamlings- och mottagningsstation för sperma även
av personer som fått särskilt utbildning i seminering
av hästar, dvs. av så kallade seminassistenter
eller stuteriassistenter. Stationen måste dock ha en utnämnd
veterinär som svarar för att stationen följer
de krav som ställs på seminverksamhet. Seminassistenten
får inte självständigt utföra
något annat än själva semineringen efter
det att veterinären gjort en undersökning och
fastställt rätt tidpunkt för semineringen.
En seminassistent får enligt gällande lagstiftning
inte seminera på den egna gården ens under veterinärens
ansvar.
Utifrån det som sagts ovan noterar utskottet att propositionen
inte innehåller bestämmelser om en seminassistents
rätt att seminera hästar. I dag ordnar till exempel
Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi
(MTT) kurser för utbildning av seminassistenter. Kurserna
varar två veckor, varutöver kursdeltagarna måste praktisera
i en månad på en seminstation. Kursen i seminering
av hästar ger behörighet att under veterinärs
ansvar samla och hantera sperma samt bedriva annan seminverksamhet,
dock inte bestämma tidpunkten för semineringen
genom rektal undersökning. Seminassistenten får
seminera ston endast på den station där han eller
hon arbetar, inte på den egna gården. Utskottet
menar att seminassistenter också i fortsättningen
ska ha möjlighet att utföra seminering enligt
nuvarande praxis. Utskottet föreslår därför
nedan ett tillägg till den föreslagna 29 § i
djurskyddslagen.
Genom ikraftträdandet av lagen om djursjukdomar blir
stuteriverksamheten till alla delar tillståndspliktig och
omfattas av tillsynen över att djursjukdomar inte sprids.
Enligt lagen om djursjukdomar fattar regionförvaltningsverket beslut
om godkännande av ett stuteri. Villkoren för godkännande är
knutna till stuteriets lokaler, som ska vara lämpade för
stuteriverksamhet, och till behörigheten hos stationens
personal. Stuteriet ska dessutom i sin tjänst ha en veterinär,
dvs. en så kallad stationsveterinär, som ansvarar
för att spridning av djursjukdomar förebyggs på stationen.
Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan
närmare bestämmelser om villkoren för
godkännande av ett stuteri och om kraven på stationens
verksamhet. Villkoren kan till exempel gälla stationsveterinärens
uppgifter och bokföring.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget,
men med följande ändringsförslag.
Detaljmotivering
1. Lag om djuravelsverksamhet
10 §. Livsmedelssäkerhetsverket.
Enligt förslaget ska paragrafen gälla Livsmedelssäkerhetsverkets
uppgifter. De uppgifter som Livsmedelssäkerhetsverket ska
utföra är bl.a. planering, styrning, utveckling
och tillsyn när det gäller djuraveln. Utskottet
konstaterar att formuleringen i förslaget är oklar
i fråga om styrning, planering och utveckling. Det har
inte varit lagstiftarens syfte att Livsmedelssäkerhetsverket
i praktiken ska ta ställning exempelvis till vilka djur som
ska eller får användas för avel eller
i vilken riktning rasegenskaperna borde utvecklas. Utskottet föreslår
på de grunder som anförts ovan att paragrafen
ska förtydligas.
15 §. Förbud mot användning.
Utskottet föreslår att formuleringen i 1 mom.
ska förtydligas.
2. Lag om ändring av djurskyddslagen
29 §. Behörighet för artificiell
reproduktion av djur.
På de grunder som anförts ovan i den allmänna
motiveringen föreslår utskottet att ett nytt 4
mom. ska tas in i paragrafen, så att seminassistenter också i
fortsättningen ska kunna utföra seminering i enlighet
med nuvarande praxis.
3. Lag om ändring av hästhushållningslagen
1 §. Tillämpningsområde.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
förtydligas på de grunder som anförts
ovan i den allmänna motiveringen.
11 §. Myndigheter.
Utskottet föreslår att bestämmelsen
förtydligas på de grunder som anförts
ovan i den allmänna motiveringen.