Motivering
Allmänt
Målet med redogörelsen är att upprätta
riktlinjer för en långsiktig skogspolitik. Redogörelsen innehåller
en vision, alltså en målbild, strategiska mål
och de viktigaste åtgärderna för att
genomföra målen. Tanken är att de långsiktiga
riktlinjerna tillsammans med riksdagens betänkande ska
visa vägen för den nationella skogsstrategin 2025
som ska vara vårt nationella skogsprogram och kommer att
utarbetas 2014. Redogörelsen använder begreppet
skogsareal i vid mening och avser inte bara områden för
skogsbruk och traditionell skogsindustri utan också all
annan verksamhet som anknyter till skog. Också begreppet
skogspolitik används i vid mening. Utskottet understryker
att skogspolitiken har en naturlig koppling till den nationella
strategin för bioekonomi och genomförandet av
den.
Den skogspolitiska redogörelsen innehåller följande
tre mål med utgångspunkt i visionen: 1) Finland
ska vara en konkurrenskraftig omvärld för skogliga
affärsfunktioner.2) Skogsbranschen och dess strukturer
ska förnyas och diversifieras.3) Skogen ska användas
på ett aktivt, hållbart och mångsidigt
sätt.Aktiv vård och användning av våra
skogsresurser måste uppmuntras och konkurrenskraftig företagsverksamhet
främjas för att vi ska kunna erbjuda de skogsbaserade
näringarna många olika möjligheter i
framtiden, understryker utskottet. Hållbar vård
och användning av skogarna kan i allt högre grad
medverka till vårt välstånd. Tidsperspektivet
i redogörelsen sträcker sig fram till 2050. Ambitionen är
alltså att lägga upp utvecklingsinsatser för
skogssektorn i ett långsiktigt perspektiv. Därför
anges åtgärderna i mycket allmänna ordalag
för att målen inte ska vara föråldrade
redan när de läggs upp.
Det är positivt att regeringen i redogörelsen går
in för att prioritera de viktigaste frågorna med
avseende på utvecklingen inom skogssektorn och samtidigt
tar hänsyn till de många välståndseffekter
som skogen har, en diversifiering av de skogsbaserade näringarna
och behovet av förnyelse inom sektorn. I överensstämmelse med
regeringsprogrammet utvärderar redogörelsen också resultaten
av den nuvarande skogspolitiken och analyserar förändringen
i omvärlden. Redogörelsen och åtgärdspakten
kommer således att konkretiseras i den nationella skogsstrategin,
som ska utarbetas under ledning av jord- och skogsbruksministeriet.
Tanken är att det nuvarande nationella skogsprogrammet
mer ska få karaktären av strategi.
Finlands yta består till cirka 75 procent av skog,
ungefär 23 miljoner hektar, vilket är den högsta
andelen i hela Europa. Enskilda skogsägare äger
merparten av våra skogar. Deras andel är drygt
60 procent medan staten äger ungefär 26 procent.
I fjol uppgick det samhällsekonomiska värdet av
produktionen inom skogsindustrin till cirka 19 miljarder euro. Skogsindustrin sysselsätter
42 000 personer direkt och ännu fler indirekt. Dessutom
spelar arbetstillfällena en stor roll för ekonomin
på det regionala planet. I vår varuexport stod
skogsindustrin för ungefär 20 procent. År
2012 uppgick användningen av skogsbränslen till
92 TWh, och det var 24 procent av den sammantagna energiförbrukningen.
I Finland producerar skogsindustrin två tredjedelar av
den förnybara energin. Därutöver spelar skogen
en viktig roll för människans psykiska välbefinnande.
Människor gör utflykter, jagar och plockar bär
i skogen året om och skogsnaturen är den bärande
grunden för naturturismen. I själva verket är
turismen i Finland till största delen naturturism.
Enligt redogörelsen uppgår vårt virkesförråd för
närvarande till cirka 2,3 miljarder kubikmeter. Den årliga
stamvedstillväxten är omkring 104 miljoner kubikmeter
och den årliga marknadsavverkningen varierar mellan 50
och 55 miljoner kubikmeter. Dessutom sker drivning av energived,
och 2012 användes cirka 8 miljoner kubikmeter i värme-
och kraftverk. Våra skogsresurser ökar alltså kraftigt
hela tiden och vi kan öka graden av tillvaratagande ytterligare
på ett hållbart sätt. Följaktligen
kan avverkningen av gagnvirke öka med 15—20 miljoner
kubikmeter på årsbasis och energiutvinningen från
skogsfils rentav tredubblas, understryker utskottet.
Det växer mer träd i den finländska
skogen i dag än någonsin tidigare under vår
självständighet. Dessutom kommer skogstillväxten
sannolikt att accelerera till följd av klimatförändringen,
inte minst i norr och i myrskogar. I det hänseendet är
Finland ett exempel på ett land som drar nytta av klimatförändringen.
Men anpassningen till klimatförändringen kan medföra
en del omställningar också i skogsvården.
Skadorna till följd av insekter och en del andra skador kommer
troligen att öka och inverka på förhållandet
mellan trädslagen. Likaså påverkas utbredningen
av skogsarter. Vi måste räkna med en del negativa återverkningar
av klimatförändringen.
Utnyttjandet av skogsresurserna baserar sig på hållbart
uttag, kostnadseffektiv skogsvård, lönsamt skogsbruk
och allmän acceptans för att skogen används,
understryker utskottet. Vi måste värna om skogens
tillväxtförmåga för att garantera
att den också i fortsättningen genererar ett materiellt
mervärde.
Traditionella skogsindustrivaror är fortfarande mycket
viktiga, men de har kompletterats av nya träprodukter,
exempelvis biobränslen, andra biokemikalier och biomaterial
och en stigande produktion av biobränslen, påpekar
utskottet med hänvisning till redogörelsen. Som
ett led i bioekonomin har skogssektorn möjligheter att
ta fram ett större urval varor och tjänster. Redan
nu finns det tecken som tyder på att gränserna
mellan skogssektorn och andra branscher, bland annat kemiindustrin
och energisektorn, håller på att försvinna.
Skogen är en förnybar naturresurs och träbaserade
produkter kan ersätta icke förnybara bränslen
och material. Dessutom är det mycket resurseffektivt att
nyttiggöra skogarna eftersom nästan alla delar
av träden kan utnyttjas, trävaror kan återvinnas
och materialet till sist användas för energiutvinning.
Utskottet noterar vidare att 13 procent av skogs- och tvinmarken
i Finland är skyddad och kan användas för
begränsat skogsbruk. I siffran ingår också bland
annat de särskilt viktiga livsmiljöer som skogslagen
avser. Strikt skyddade skogar utgör nio procent, och det är
stor andel internationellt sett. Finland har satsat en hel del på att
förbättra den biologiska mångfalden i skogarna.
De senaste 35 åren har den skyddade arealen tredubblats,
men de skyddade områdena är ojämnt fördelade över
landet. I södra Finland utgör de strikt skyddade
skogarna 2,3 procent av skogs- och tvinmarken, medan siffran i norra Finland är
15,8 procent.
Av åtgärderna inom NSP-målen för
skogsnaturens biologiska mångfald, miljöfördelar
och välståndseffekter är det bara hektarmålet
för programmet Metso som av allt att döma inte
kan uppfyllas, sägs det i redogörelsen. I sitt
utlåtande hänvisar miljöutskottet till
Finlands strategi för bevarande och hållbart nyttjande
av biologisk mångfald 2012—2020. Där
sägs det att den fjärde utvärderingen
av hotade arter tyder på att skyddsåtgärder
spelar en roll och att åtgärderna för
skydd av skog och hållbar vård och användning
redan nu ger positiva effekter. Om man inte fortsätter
att effektivt genomföra de åtgärder som
redan påbörjats och inte vidtar andra nödvändiga åtgärder,
kommer antalet hotade och försvunna skogsarter antagligen
att öka i den närmaste framtiden, understryker
miljöutskottet.
Jord- och skogsbruksutskottet påpekar att mer diversifierad
skogsvård och skogsanvändning är ett
sätt att anpassa sig till klimatförändringen och
få bukt med koldioxidbalansen. I kombination med ökad
användning av trävaror och energiutvinning är
hållbar vård och användning av skogarna
ett utmärkt instrument för att motverka klimatförändringen
och anpassa sig till processen. Ekologisk hållbarhet stöder
dels koldioxidbindningen och anpassningen till klimatförändringen,
dels också virkesproduktionen.
Bioekonomi
Den ökande folkmängden och den stigande levnadsstandarden
gör att efterfrågan på energi, mat, vatten
och överlag på råvaror, bland annat virke,
skjuter i höjden. Också konsumtionen av skogsprodukter ökar
därmed i hela världen. I synnerhet de förnybara
naturtillgångarna och ett hållbart nyttjande av
dem kommer också i fortsättningen att vara en
viktig konkurrensfaktor, när resurserna blir knappa. Våra
förnybara naturtillgångar är en styrka
som vi måste kunna dra större nytta av, även
som utgångspunkt för ny, hållbar tillväxt.
Klimatförändringen, alltså den globala
uppvärmningen, kommer sannolikt att orsaka utarmning av
naturen på en del ställen på jorden och leda
till sociala problem, när vissa områden får svårigheter
med tillgången till mat och rent vatten. Redan nu har ekosystemen
påverkats av klimatförändringen och effekterna
kommer enligt vissa bedömningar att vara ännu
kraftigare i framtiden. Den södra och den norra delen av
jorden drabbas inte av likadana verkningar. Effekterna skiljer sig
också mellan Sydeuropa och Nordeuropa. Det södra
halvklotet kommer troligen att lida av torka och hetta med sämre
ekonomisk utveckling och klimatflyktingar som följd. Däremot
kan de nordliga delarna få se sitt ekonomiska och strategiska
värde öka, om det går att nyttiggöra
naturresurserna i Ishavsområdet bättre.
De bioekonomiska lösningarna spelar en framträdande
roll när vi ska försöka lösa
frågorna kring klimatförändringen och
hållbart utnyttjande av naturresurserna. Bioekonomin försöker hitta
nya lösningar för att minska beroendet av fossil
energi, förebygga utarmning av ekosystem, bidra till den
ekonomiska utvecklingen och skapa nya arbetstillfällen.
För eller senare måste världen övergå till
bioekonomi. Utskottet vill särskilt understryka att bioekonomin
medverkar till att förbättra vår försörjningstrygghet.
Framtidens bioekonomi tillverkar fortfarande papper, kartong
och sågvaror av virke, men i allt större omfattning
bioenergi, cellulosa, biodrivmedel, biokemikalier och nya, bearbetade
produkter. De nya möjligheterna finns i produktgrupper
och tjänster som ligger närmare andra sektorer
och aktörer, exempelvis kemisk industri eller projekterings-
och byggföretag. Tack vare diversifieringen blir skogssektorn
mindre beroende av konjunkturläget i en enda bransch samtidigt
som de strukturella riskerna kan spridas över en längre
tid. Å andra sidan bör vi komma ihåg
att vi åtminstone delvis finansierar morgondagens innovationer
med resultaten av dagens produkter. Så det gäller
att se till att dagens produkter är lönsamma.
I likhet med regeringen påpekar utskottet att internationella överenskommelser
och EU-avtal ålägger oss en skyldighet att öka
användningen av förnybar energi. Följaktligen
måste vi öka vedanvändningen med målmedveten
energipolitik. Genom att skapa förutsättningar
för investeringar i träförädling
kan vi öka vedanvändningen för att producera
förnybar energi. Finland har goda möjligheter
att satsa på resurseffektiv distribuerad energiproduktion
baserad på förnybara naturresurser. Enligt vissa
bedömningar bör energiproduktionen vara utsläppsfri, det
vill säga koldioxidneutral, 2050 för att vi ska lyckas
med konststycket att motverka klimatförändringen.
Utsläppen av växthusgaser kan reduceras med att
satsa på större energieffektivitet och ersätta
fossila bränslen med förnybar energi. Trävaror
har lågt koldioxidavtryck och de kan tjäna som
långsiktigt koldioxidlager. Enligt vissa bedömningar
kan ungefär 50 procent av Finlands primärenergi
vara förnybar 2050. Därmed kommer biomassa att
användas för energiutvinning i större
omfattning i hela landet. Å andra sidan finns det de
som anser att det krävs stora insatser för att
nå målnivån.
Grön tillväxt förknippas med stora
förväntningar på sysselsättningen.
I framtiden kan vi antagligen räkna med nya arbetstillfällen
inom tillverkning och utveckling av nya produkter baserade på biomassa.
Det kan vara bioenergi och biodrivmedel inom transportområdet,
kemikalier baserade på träbiomassa och nya material. Arbetstillfällena
inom den gröna tekniken anses i första hand vara
beroende av exportmarknaden.Sammanfattningsvis framhåller
utskottet att Finland tack vare sina stora skogsresurser, sin höga
kompetensnivå och sin nuvarande industriella plattform
har potential att bli världsledande inom bioekonomi och
hållbar användning av naturresurser. Vi kan öka
vårt välstånd på ett hållbart
sätt om vi använder våra skogsresurser
i större utsträckning och utnyttjar skogarna mer diversifierat.
I själva verket bygger den nya bioekonomin på våra
skogsresurser och skogsrelaterade näringar. Målet
bör vara att öka virkesanvändningen.
Finland måste vara en konkurrenskraftig omvärld
för skogliga affärsfunktioner.
Skogspolitiska beslutsprocesser
Den skogspolitiska redogörelsen innehåller
en rad långsiktiga riktlinjer och de styr de kommande mer
kortfristiga skogsstrategierna, som är våra nationella
skogsprogram. Det finns dessutom vissa andra strategier och program
som lägger fast skogsfrågorna, påpekar
utskottet. Vid sidan av det nationella skogsprogrammet 2015, den
kommande skogsstrategin, är strategierna för bioekonomi,
biodiversitet och energi och klimat viktiga programdokument som
påverkar skogssektorn. För de riktlinjer i strategierna
som berör skogen är det nödvändigt
att lägga fast samordnade mål för hur
våra skogsresurser ska utnyttjas och användas
för att gagna en hållbar samhällsekonomi,
menar utskottet. Vidare är det angeläget att förutse
och bevaka utvecklingen i omvärlden för att de
befintliga funktionerna ska kunna prioriteras flexibelt beroende
på situationen.
Också här vill utskottet framhålla
vikten av att besluten om skogspolitiken fattas nationellt. Det är
dock ett faktum att skogsvården, skogsanvändningen
och acceptansen för skogsanvändningen i allt högre
grad påverkas av dels EU:s vägval, dels den internationella
politiken. Det framhåller också regeringen. EU
har ingen gemensam rättsgrund för skogspolitiken,
men miljölagstiftningen i EU och internationellt påverkar
trots det skogssektorn i allt större utsträckning.
Vidare påverkas sektorn kraftfullt av EU:s jordbruks-,
landsbygdsutvecklings-, energi-, klimat-, handels-, sysselsättning-,
industri-, regional- och konkurrenspolitik samt ekonomiska och monetära
politik. I övernationella sammanhang bör Finland
driva på att hållbar användning av förnybara
råvaror och hållbart utnyttjande av skogar ska
ingå som mål i EU och internationell skogspolitik.
En rad regelverk som är under arbete i EU och på det
internationella planet kan bli det största hindret för
att använda träd för energiproduktion,
påpekar ekonomiutskottet i sitt utlåtande. Det
pågår flera projekt (ILUC, LULUCF, hållbarhetskriterier
för fast bioenergi och eventuella ändringar i
nollutsläppsmålet) som i hög grad kan
begränsa möjligheterna att använda skogarna
i ett bredare perspektiv. Trots att vi kan bestämma om
vår skogspolicy på nationell nivå påverkas
vårt nationella skogsbruk i allt högre grad av åtgärder
som vidtas internationellt och i EU.
Med hänvisning till detta anser utskottet det nödvändigt
med avseende på skogssektorn i Finland att vi i framtiden
satsar ännu mer kraftfullt och målmedvetet på initiativtagande,
samordning, konsekvens och omfattande påverkansarbete,
när skogsfrågor bereds inom skogs- och miljöpolitiken
i EU och på det internationella planet. Det behövs
för att garantera diversifierad användning av
skogarna. Det gäller att påverka proaktivt redan
när beredningen av EU-rättsakter och internationella
processer startar för att konkurrenskraften inom virkes-
och skogsområdet ska säkerställas och
hållbar användning tryggas. Inom EU bör
vi arbeta med framförhållning för att
backa upp bioekonomi och skogsföretagande när
skogsrelaterade initiativ bereds och besluten om dem fattas.
Utskottet framhåller att till exempel EU:s klimatpolitiska
mål i de flesta fall försämrar den relativa
konkurrenskraften i regionen, om stora och viktiga länder
ställer sig utanför FN:s klimatkonvention. Miljötillståndet
i världen förbättras inte av att produktionen
flyttas till länder med slappare miljöregler.
På senare tid har man ifrågasatt trävirkets
roll som koldioxidneutral råvara i produktionen av biobränslen
och biodrivmedel och samtidigt också i produktionen av
andra slutprodukter. Utskottet vill dock påpeka att egenskaperna
som koldioxidneutral råvara är desamma i koldioxidbalansen
oberoende av slutanvändningen och oberoende av via vilka produkter
trävirke har använts för energiutvinning.
Denna fråga om koldioxidneutralitet bör lyftas
fram i de kommande åtgärdsförslagen, som
gäller exempelvis EU-lagstiftning och förberedande åtgärder
och annat internationellt påverkansarbete.
Utskottet menar att det är nödvändigt
att på nationell nivå skapa förutsättningar
för lönsamt skogsbruk och investeringar i skogsvård.
De politiska lösningarna måste backa upp skogsföretagens
konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter och kommersialiseringen
av varor och tjänster. Säkrad konkurrens måste
uppfattas som en faktor som i vidare bemärkelse genomsyrar
verksamheten inom alla politikområden. Följaktligen
ska vi stödja företagsamhet som bygger på diversifierad
användning av skogarna och undanröja lagstiftningshindren.
Också beskattningen måste ses över i
syfte att främja mer företagsmässigt
och aktivt skogsbruk. Dessutom bör stöden till
skogsbruket vara effektfulla och kostnadseffektiva vad beträffar
målen för skogspolitiken. Vidare är det
viktigt att de administrativa strukturerna revideras och förenklas
med målet att förvaltningen ska ha förnyelseförmåga och
vara flexibel, effektiv och kundorienterad.
Samtidigt vill utskottet påpeka att politiken för
skogar och skogssektorn blir svårare att förutse
när den diversifieras. Sett ur aktörernas perspektiv är
en förutsebar politik nödvändig, bland annat
för att medverka till innovationer och locka dyra långfristiga
investeringar i produktion.
Åtgärder för att förnya
och utveckla skogssektorn
Politiken för skogssektorn ska alltså å enda
sidan vara långsiktig och förutsebar. Å andra
sidan ska den uppmuntra till att omsätta skogsprodukter
i varor och tjänster av olika slag. De viktigaste konkurrensfaktorerna är
kompetens inom skogssektorn, ett starkt skogskluster, tillgång
till virke och konkurrenskraftig energi, fungerande infrastruktur,
tillgång till kvalificerad arbetskraft och hög
teknisk nivå. Hållbar och resurssnål
verksamhet ökar också konkurrenskraften. Följaktligen
bör vi också i fortsättningen satsa på dessa
konkurrensfaktorer. Samtidigt gäller det att se till att
skogssektorn och dess strukturer förnyas och diversifieras.
Med en mer konkurrenskraftig skogssektor kan vi skapa förutsättningar
för nya investeringar och ökad användning
av inhemskt virke. Å andra sidan behövs det efterfrågan
på råvaror för att skogsbruk ska kunna
bedrivas och en råvarureserv kunna upprätthållas.
Företagsstöden bör användas
till att aktivera tillväxtprojekt inom skogsföretagen.
Det behövs investeringar dels för att utveckla
den nuvarande produktionen, dels för att ta fram helt nya
varor och tjänster inom bioekonomin. Utskottet påpekar
att investeringsbesluten i träförädlingsföretagen
i avgörande grad påverkas av förtroendet
för att det finns tillgång till råvaror
och av den allmänna synen på hur kostnadskonkurrensen
och omvärlden utvecklas.
För ekonomisk tillväxt och fortlöpande
konkurrenskraft behövs det nya investeringar och affärsmodeller,
men också kundorienterade nya varor och tjänster
som ett led i ansträngningarna för att utveckla
skogsindustrin, energisektorn och den kemiska industrin. Vidare är
det angeläget att ta vara på de möjligheter
som det i dag bristfälliga utnyttjandet av naturprodukter,
vilt och rennäringen erbjuder. Det bör noteras
att de företagsekonomiska möjligheterna varierar
från region till region. Därför är
det behövligt att ta hänsyn till regionala styrkor.
För att skogssektorn ska kunna förnya sig
och diversifieras är det viktigt att stärka den
multidisciplinära forskning som stöder målen
i redogörelsen. Och för att kunna utnyttja potentialen inom
bioekonomin behövs det fortfarande mycket forskning och
produktutveckling. Vi måste försäkra
oss om att kompetensbehoven inom bioekonomin är kända
och att de beaktas i utvecklingen av forskningens och utbildningens innehåll
och strukturer samt av kompetensen och interaktionen inom skogssektorn
och närliggande branscher. Också när
resultaten kommuniceras måste vi se till att ny information
nyttiggörs effektivt.
Genom nära samarbete mellan företag, högskolor
och forskningsinstitut bör vi utveckla nya konkurrenskraftiga
tjänster och produktlösningar som framför
allt tar sikte på exportmarknaden. FoU-pengar bör över
hela linjen riktas in på att kommersialisera företagsverksamhet
samt varor och tjänster inom den skogsrelaterade bioekonomin
och på att stödja försöksprojekt.
Det behövs inte bara affärskompetens utan också större
satsningar på försöksverksamhet. Finland
bör få centra för pilot- och demonstrationsprojekt
som håller europeisk nivå och är tillräckligt
stora.
Forskningen får bättre kapacitet att främja förnyelseförmågan
om forskningssamarbetet förbättras och involverar
företag och forskningsinstitut. Samarbetet måste
intensifieras och dessutom vara kopplat till en aktiv debatt i samhället
och bland intressenterna. Företagen bör ta aktivt
del i planeringen, genomförandet och resurstilldelningen
av forskningsprogram för att forskningen ska vara bättre
anpassad till alla aktörer. Utvecklingsarbetet för
att förena gränsytorna och olika kompetensområden
spelar en stor roll för förnyelsen inom branschen.
Hit hör också att på olika sätt
utnyttja de möjligheter som informationssamhället
står för.
Enligt vissa bedömningar måste den yrkesinriktade
grundutbildningen inom skogsbrukssektorn utökas med nästan
en femtedel trots att det totala antalet skogsarbetstillfällen
pekar neråt. Utbildningsbehovet hänger samman
med det stora bortfallet och en ökad efterfrågan
på skogstjänster. Extra viktigt är det
att se till att det i framtiden finns kvalificerade skogsmaskinförare
och virkesbilsförare, anser utskottet. Enligt vissa bedömningar
behövs det också mer yrkeshögskoleutbildning
inom skogsområdet. Utbildningsinnehållet bör
ses över för att utbildningen ska ge de studerande
kompetens att utveckla varor och tjänster i överensstämmelse
med de nya inriktningarna. Samtidigt måste utbildningen marknadsföras
för att få fler ungdomar att välja skogsbranschen.
På så sätt kan branschen locka de som är
mest lämpade.
A och O är att den starkaste konkurrensfaktorn, nämligen
människan, mår bra, förnyar sig och är
kvalificerad på det sätt som utvecklingen kräver,
framhåller utskottet. Då är det viktigt
att bland annat se till att personalen mår bra och har uppdaterade
kunskaper och att organisationerna och aktörerna uppfyller
sina samhälleliga förpliktelser. Skogstillväxten
måste vara både ekologiskt och socialt hållbar
eftersom efterfrågan på varor och tjänster är
beroende av acceptans för verksamheten. Skogssektorn måste
se till att tillämpa modeller som innebär att
aktörerna i alla faser av verksamhetskedjan tar ansvar
för sina samhälleliga förpliktelser och
inte eftersträvar konkurrensfördelar med olagliga
metoder. Det bör skrivas in i lag och kontrolleras i tillsynen.
Vidare behövs det logistik som är till nytta
för virkes- och skogsanvändningen och som därmed
förbättrar konkurrenskraften. Ett fungerande vägnät är
en grundläggande förutsättning för virkesproduktionen
och virkesförsörjningen. Alla transportleder och
terminaler måste få bättre serviceförmåga
för att effektivisera användningen av träråvara
och verksamheten i andra skogsnäringar. Också datakommunikationen måste
bli effektivare och fungera bättre. Effektiva och fungerande
teleförbindelser är en grundläggande
förutsättning för verksamheten och bidrar
till att förbättra servicen. De långa
avstånden till marknaden och vår stora yta i förhållande
till antalet produktionsanläggningar gör att Finland
har högre kostnader än många av konkurrenterna.
Fungerande infrastruktur behövs för att transportera
slutprodukter från både primärproduktionen
och industrin.
Utskottet menar att planläggningen och planeringen
av markanvändningen bör utvecklas i den riktningen
att skogen kan användas för företagsverksamhet
på många olika sätt. De utdragna tillståndsprocesserna
inom planeringen av markanvändningen bromsar upp investeringar och
hindrar ny produktion. Det i sin tur skapar osäkerhet och
gör Finland mindre lockande som investeringsobjekt. Planläggningen
bör se till den samlade nyttan och beakta möjligheterna
att bygga ut användningen av förnybar energi. Skogsbruk
ska inte begränsas genom planläggning på områden
där det inte finns några särskilda behov
av att samordna skogsvård och skogsanvändning
med andra näringsgrenar eller med särskilda samhälleliga
behov. När det gäller samernas hembygdsområde
och renskötselområde bör de traditionella
näringarna beaktas i planeringen av och målsättningen
för skogsbruket.
Tryggad produktion av och tillgång till virke
Bara friska och rika skogar med biologisk mångfald
kan medverka till ökad och diversifierad skogsanvändning
och bättre ekosystemtjänster. Följaktligen är
det av största vikt att trygga tillgången till
rika och friska skogar som växer bra. När vi satsar
mer på tillväxt, biologisk mångfald,
hållbarhet och ekosystemtjänster kan vi avsevärt öka
användningen av skogsresurserna utan att riskera den immateriella
nytta eller den service vi får genom skogarna. Det bör
vara accepterat och eftersträvansvärt att vårda
och använda skogen på ett hållbart sätt.
Som det sägs ovan har förtroendet för
tillgången till virkesråvara en avgörande
betydelse för investeringsbesluten i träförädlingsindustrin.
Utskottet betonar att förnyelseskyldigheten och vården
av plantskog utgör grunden för att trygga hållbart
skogsbruk och för att få tillgång till
gagnvirke i framtiden. Uppföljningsdata visar dock att
tillståndet i plantbestånden har försämrats
de senaste åren. När andelen välskötta plantbestånd
minskar ökar samtidigt andelen tillfredsställande
och något så när skötta. Däremot
har det inte inträffat någon betydande förändring
i andelen underproduktiva plantbestånd. Utskottet understryker
kraftfullt att tillståndet för plantbestånden
måste förbättras. Beträffande
plantbestånden och skogsförnyelsen och övriga
skogsvårdande åtgärder hänvisar
utskottet till sitt betänkande om regeringens propositionen
med förslag till ändring av skogslagen och av
48 a kap. 3 § i strafflagen (JsUB 13/2013
rd — RP 75/2013 rd).
Skogsägarna bör uppmuntras att satsa på god skogsvård
med utgångspunkt i de varierade mål som finns.
Vid sidan av målen för virkesproduktionen ingår
också ekosystemtjänster i diversifierad vård
och användning av skogar. Det kan till exempel vara viltvård
och arbete med den biologiska mångfalden. Skogsägarna
kan dessutom utöka sina inkomstmöjligheter genom
att produktifiera ekosystemtjänsterna. Välståndseffekterna
och de företagsekonomiska möjligheterna ökar
när rörelsevolymen i skogen blir större.
Stockarna (sågarna betalar två tredjedelar av skogsägarnas
inkomster från rotpriser) för trävaruindustrin
kommer från skogar i mogen ålder, och de är
gynnsamma med avseende på ekosystemtjänsterna.
Ovan framgår det att diversifierad vård och
användning av skogen spelar en roll för anpassningen
till klimatförändringen och möjligheterna
att få kontroll över koldioxidavtrycket.
Utskottet påpekar att de enskilda skogarna spelar en
framträdande roll för virkesproduktionen eftersom
ungefär 80 procent av det inhemska rundvirket för
industrin kommer från enskilda skogar. Följaktligen är
skogsägarnas åtgärder och aktivitet på marknaden
av största vikt för virkesanskaffningen, trots
att också de statliga skogarna intar en mycket framträdande
roll för möjligheterna att öka välståndet.
Forststyrelsen avverkar drygt sex miljoner kubikmeter virke per år
och har ett stort antag sågar, cellulosafabriker och pappersbruk
som kunder. Utskottet framhåller att forststyrelsen har
stor betydelse för virkesförsörjningen,
särskilt i östra och norra Finland.
Av tradition har de enskilda skogsägarna vårdat
sina skogar väl, trots att skogsfastigheterna i genomsnitt är
betydligt mindre än i exempelvis Sverige. Upphandlad avverkning
utgör ungefär en femtedel av avverkningarna på enskild
mark och omkring hälften av skogsägarna utför
själva skogsvård. Den breda ägarbasen
har medverkat till större acceptans för vård
och användning av skogar.
Möjligheterna att förbättra lönsamheten
inom skogsbruket hänger enligt uppföljningen av
det nationella skogsprogrammet samman med om avverkningen av inhemskt
gagnvirke kan öka, rörelseresultatet från
det privata skogsbruket kan förbättras och genomsnittsstorleken
på skogsfastigheter bli större. Avverkningen av gagnvirke
har påverkats av att efterfrågan på träförädlingsprodukter
har minskat dels till följd av lågkonjunkturen,
dels till följd av ändrade konsumtionsvanor för
vissa papperskvaliteter. Rörelseresultatet inom det privata
skogsbruket är beroende av avverkningsvolymerna och rotpriserna.
Skogsägarna åldras och skogsfastigheterna splittras,
vilket minskar intresset för aktivt skogsbruk. Det återspeglas
i avverkningsvolymerna. Enligt vissa bedömningar är
ungefär en tredjedel av de enskilda skogarna i södra
Finland undantagna ekonomisk användning. Läget är
otillfredsställande både för industrins
råvaruförsörjning och för naturvården
eftersom vi befinner oss i en oplanerad situation och det är svårt
att förutse utvecklingen i dessa skogar.
För en skogsbaserad industriell utveckling i stor skala
och för nya investeringar behöver vi en fungerade
och pålitlig virkesmarknad. I själva verket hör
tillgången till virkesråvara och en fungerande
virkesmarknad till de viktigaste målen i redogörelsen,
menar utskottet. För att målen ska kunna uppnås
måste det i fortsättningen finnas bättre
möjligheter att bedriva aktivt skogsbruk. Också ägarstrukturen
måste bli bättre. Extra viktigt är det
att öka virkesutbudet och att därför
aktivera de skogsägare som inte utnyttjar sin skog. Det
får inte finnas en enda bortglömd skog. Det är
viktigt att virkes- och skogsmarknaden är balanserad och
konkurrensutsatt för att aktivera både skogsägarna
och virkesmarknaden. Behovet av e-tjänster ökar
när ägarstrukturen förändras
och virkes- och skogstjänsterna utvecklas.
För att våra skogar ska kunna utnyttjas aktivare
behöver vi bättre förutsättningar
för att bedriva företagsmässig skogsnäring
och för att den vägen kunna förbättra
lönsamheten inom skogsbruket. Beskattningen måste
medverka till att vi får fler besittningsformer som kan
främja företagsmässigt och aktivt skogsbruk.
Den industri som behöver virke drar nytta av att företagsmässigt
skogsägande ökar eftersom det blir lättare att
få virke. Samhället gagnas när det kommer
in mer skatteinkomster. Dessutom måste det vidtas åtgärder
för att underlätta generationsväxling och
få dödsbon att effektivisera sitt skogsbruk. Andra
insatser för att förbättra ägarstrukturen är exempelvis
att förbättra handeln med skogsfastigheter, utveckla
lagstiftningen om samfällda skogar och satsa mer på skogar
som är aktiebolag och stiftelser. Samfällda skogar
har visat sig vara en bra besittningsform för skogar.
Träförädling
Skogsindustrin står mitt uppe i en omstrukturering
där en av de mycket stora frågorna är
att konsumtionen av tryck- och skrivpapper minskar på den
största marknaden i Europa. Information trycks allt mindre
på papper och de elektroniska medierna vinner allt större
insteg. Det finländska skogsbruket och vår samhällsekonomi behöver
alltså något som ger ett mervärde och nya
produkter som höjer bearbetningsgraden.
Efterfrågan på tryckpapper har strukturellt sett
minskat, men utsikterna för vissa traditionella pappers-
och kartongprodukter är betydligt ljusare än för
grafiskt tryckpapper. Efterfrågan på konsumentförpackningskartong
förväntas öka eftersom förpackning ökar
med cirka tre procent om året i hela världen.
Kartongkonsumtionen har stigit när fler produkter förpackas med
den ökande e-handeln. Å andra sidan flyttas också förpackningsarbetet
allt oftare till lågkostnadsländer tillsammans
med produktionen. Samtidigt flyttar efterfrågan på kartong
från bland annat Europa till tillväxtmarknaderna.
Däremot ökar behovet av intelligenta förpackningar
när man vill förbättra till exempel hållbarheten
för livsmedel. Intelligenta läkemedelsförpackningar
behövs för äldrebefolkningen. Också marknaden
för hushållspapper, hygienpapper och mjukpapper
växer. Enligt vissa bedömningar kommer företagen
i Finland att investera i bland annat förpackningspapper
och kartong, men också i produktion av bioenergi. Framför allt
för livsmedelsförpackningar ser utvecklingen relativt
bra ut.
Utskottet noterar att efterfrågan på träfiberbaserad
cellulosa ökar i världen i takt med det ökande
behovet av fiber. Enligt vissa bedömningar kan det rentav
bli brist på varan senast 2020. På sikt ökar
efterfrågan på cellulosa för de många ändamål
som nano- och fibrillcellulosa kan användas. Den moderna
tekniken kan tillföra träförädlingen
helt ny produktionsteknik och den vägen nya användningsändamål
och större konkurrenskraft. Biodrivmedel som tillverkas
inom cellulosaindustrin alternativt nano- eller fibrillcellulosa
kommer att ersätta kapacitetsbortfallet inom tryckpappersproduktionen.
Dessutom beräknas bland annat 3D-utskrift ha en enorm tillväxtpotential
som eventuellt också kan utnyttjas inom skogssektorn. Finlands
skogskluster förväntas bli mindre beroende av
den traditionella pappers- och kartongindustrin, när produktionen
av de nya varorna ökar och trävaruindustrin ökar
i betydelse fram till 2020. I framtiden kommer användningen
av cellulosa och cellulosaprodukter att diversifieras, och därmed är
branschen inte längre kopplad till pappersproduktionen.
Utskottet påpekar att skogsindustrin och den kemiska
industrin redan nu har stora gemensamma gränsytor. Bioekonomin
tar fram nya sätt att använda trä, särskilt
utifrån kemiska och biokemiska metoder. Gränserna
mellan skogsbranscherna suddas så småningom ut.
Följaktligen bör företagen satsa mer
på nätverkande. Dessutom tillför läkemedelsindustrin
helt nya använd-ningsändamål med betydligt
större förädlingsvärde än
dagens träbaserade varor. Behovet av att ta fram nya läkemedelssubstanser ökar
hela tiden.
De globala förändringsfaktorerna förefaller inte
att minska konsumtionen av träbyggnadsprodukter i lika
stor utsträckning som den elektroniska revolutionen har
gjort med tryckpapper inom grafisk industri. I Finland finns den
största tillväxtpotentialen inom bland annat byggande av
höghus och offentliga byggnader och i energisaneringar
i höghus i förorterna. Inom energilösningar
har exporten en tillväxtpotential. Marknaden för
trävaruindustrin växer ute i världen
när bostadsbyggandet ökar årligen med drygt
fyra procent 2015—2020. För att få framgång
krävs det också inom det här området
dels nya produkter och tjänster, dels högre förädlingsvärde
och större kundfokus, påminner utskottet. Hindren
för träbyggande måste undanröjas,
till exempel omotiverade brandföreskrifter. Sågindustrin
kan dra nytta av den framväxande marknaden för
bioenergi när större efterfrågan gör
att också priserna på biprodukterna stiger. Våra
nuvarande stödformer för förnybar energi har
inte gagnat konkurrenskraften inom sågindustrin.
I paketet för förnybar energi (2010) är
målet att öka utvinningen av energi ur skogsflis
till 13,5 miljoner kubikmeter jämfört med nuläget (8,2
miljoner kubikmeter 2012). Dessutom noterar utskottet att de samlade åtagandena
för förnybar energi från 2010, som bygger
på EU-lagstiftning, kräver att Finland höjer
andelen förnybar energi till 38 procent senast 2020. Skogsflis ska
uppfylla mer än hälften av åtagandet.
För närvarande är ett förslag
från kommissionen under behandling, där andelen
förnybar energi föreslås vara 27 procent
(bindande mål) i hela EU. De landsspecifika målen
ska inte finnas kvar efter 2020.
Finland måste öka andelen inhemsk träbaserad
energi, understryker utskottet. Därför är
det viktigt att förbättra konkurrenskraften för
ved genom vår energipolitik. Genom långsiktig
energipolitik bör vi se till att använda mer inhemsk ved
i energiproduktionen och som råvara i biobränslen.
På så sätt kan vi ersätta fossila
bränslen från utlandet, förbättra
försörjningstryggheten och bytesbalansen och skapa
positiva effekter för ekonomin på regional nivå.
Värmeproduktion och kraftvärme är de
områden där skogsflis kommer att användas
mest de närmaste åren. I detta sammanhang vill
utskottet understryka att trävirke är en koldioxidneutral
råvara i produktionen av biobränslen och biodrivmedel, men
också i produktionen av andra slutprodukter. Egenskaperna
som koldioxidneutral råvara är desamma i koldioxidbalansen
oberoende av slutanvändningen och oberoende av via vilka produkter
trävirke har använts för energiutvinning.
Avslutningsvis
Utskottet påpekar att vi tack vare våra stora skogsresurser
kan vidareutveckla vår spetskompetens inom hållbar
användning av naturresurser och bioekonomi. Med hjälp
av våra skogsresurser kan vi öka vårt
välstånd på ett hållbart sätt.
Vi bör dock komma ihåg att investeringsbenägenheten
inom skogssektorn i avgörande grad är beroende
av tillgången till virkesråvara. Följaktligen
måste hållbar vård och användning
av skogen vara både accepterade och eftersträvansvärda
mål. Det är viktigt att se till att skogen ger
avkastning.
För att skogssektorn ska generera större välstånd
står politiken inför den stora utmaningen att
skapa förutsättningar för nya investeringar och ökad
virkesanvändning och att möjliggöra effektivt
utnyttjande av skogen i andra hänseenden. I sista hand är
möjligheterna inom skogssektorn beroende av hur vi lyckas
utveckla tjänsterna och produktionen. I fortsättningen
måste vi satsa ännu mer på att bygga
upp en innovativ och konkurrenskraftig omvärld för
skogsbaserad företagsverksamhet.