Allmän motivering

Allmänt

Med försöksdjursverksamhet avses enligt 31 § i djurskyddslagen () djurhållning för djurförsök samt utförande av olika experiment, test, undersökningar och utredningar med försöksdjur eller med utnyttjande av försöksdjur. Bestämmelser om försöksdjursverksamhet utfärdas numera enligt 31 § i djurskyddslagen genom förordning.

Av propositionen framgår att innehållet i den gällande lagstiftningen om försöksdjursverksamhet fortfarande rätt bra motsvarar också de internationella kraven på försöksdjursverksamhet. Det kan dock inte till alla delar anses korrekt att verksamheten regleras på förordningsnivå. Reglering på lagnivå behövs bland annat i fråga om kraven på anläggningarna och deras anställda, de tillstånd som krävs för verksamheten och tillsynsmyndigheternas rätt att ingripa i verksamheten. Dessutom har vissa begrepp som används i den nuvarande förordningen om försöksdjursverksamhet visat sig vara svårtolkade. Det råder bland annat ovisshet om hurdan verksamhet som hänför sig till försöksdjursverksamheten och vilka åtgärder som räknas som djurförsök. Utskottet betonar dessutom att försöksdjursverksamhet också i övrigt kan betraktas som en sådan verksamhet där det är tillbörligt att de centrala principerna anges i lag.

Enligt nu gällande bestämmelser ska den som bedriver försöksdjursverksamhet vid försöksdjursanläggningen på egen bekostnad tillsätta en försöksdjurskommission för behandling av försöksplanerna. Som konstateras i propositionen anser utskottet att en kommission som anläggningen själv svarar för och som i praktiken består av dess egen personal som bedriver försöksdjursverksamhet inte kan betraktas som ett organ som är oberoende av anläggningen, vilket innebär att kraven för öppenhet för insyn, opartiskhet och etisk tillförlitlighet vid behandlingen av försöksplaner inte uppfylls på bästa tänkbara sätt. Utskottet noterar också att det har upplevts som ett praktiskt problem att planerna behandlas oenhetligt i olika försöksdjurskommissioner och att det förekommer skillnader mellan länsstyrelser när försöksplaner av samma typ behandlas.

Inom Europeiska gemenskapen regleras försöksdjursverksamheten av rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (86/609/EEG), nedan direktivet. Europeiska gemenskapen och även Finland är fördragsslutande parter i den Europeiska konventionen (FördrS 85/1990) om skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål (ETS 123). I den föreslagna lagen beaktas nämnda direktiv och konvention. Det centrala syftet med direktivet och konventionen är att säkerställa att de så kallade 3R-principerna (Replacement, Refinement, Reduction) beaktas i djurförsök. Antalet djur som används för försök eller andra vetenskapliga ändamål bör reduceras till ett minimum (Reduction-principen). Djuren bör få en korrekt skötsel, de får inte i onödan tillfogas smärta, lidande, ångest eller bestående men, och om smärta, lidande, ångest eller bestående men är oundvikligt bör det säkerställas att det reduceras så långt det är möjligt (Refinement-principen). Ett djurförsök får inte utföras om det avsedda syftet kan uppnås med hjälp av någon annan vetenskapligt tillfredsställande metod (Replacement-principen).

Av propositionen framgår som ovan konstaterats att det gällande regelverket om försöksdjursverksamhet rätt väl uppfyller kraven i direktivet och konventionen. Men i lagstiftningen saknas vissa i direktivet och konventionen inskrivna bestämmelser om hotade arter och djur som fångats i naturen liksom också vissa krav på katalogisering av djur och uppfödning av försöksdjur för ändamålet.

Med stöd av det ovan anförda konstaterar utskottet att propositionen inte jämfört med gällande lagstiftning innehåller större förändringar i sak i fråga om anordnande av försöksdjursverksamhet. Utskottet fäster trots det vikt vid målen i propositionen att skapa klarhet i lagstiftningen om försöksdjursverksamhet, anpassa lagstiftningen till kraven enligt grundlagen och precisera vissa begrepp som gäller bedrivandet av verksamheten samt komplettera bestämmelserna till den del det har framkommit brister i verkställigheten och genomförandet av bestämmelserna i direktivet och konventionen. Den främsta förnyelsen är att man för centraliserad handläggning av tillstånd som gäller djurförsök tillsätter en djurförsöksnämnd som ska finnas i anslutning till länsstyrelsen i Södra Finlands län. I djurskyddslagen föreslås endast tekniska ändringar som föranleds av den nya lagen om försökdjursverksamhet.

Djurförsöksnämnd

Enligt propositionen ska djurförsöksnämnden på framställning av jord- och skogsbruksministeriet tillsättas av statsrådet för fem år åt gången. Nämnden ska finnas i anslutning till länsstyrelsen i Södra Finlands län. Avsikten är att nämnden ska lokaliseras till länsstyrelsens verksamhetsställe i Tavastehus. Nämnden ska ha en ordförande och en vice ordförande samt 16 övriga ledamöter jämte personliga ersättare. Ordföranden och vice ordföranden ska ha avlagt juris kandidatexamen. Nämnden ska bestå av skickliga och erfarna personer som känner till användningen av djur vid djurförsök och alternativa försöksmetoder. Nämnden ska bestå av ledamöter med sakkunskap inom vetenskaplig forskning, skötsel av försöksdjur och åtgärder som utförs på djur, veterinärmedicin och praktiskt djurskyddsarbete eller etisk sakkunskap. Genom den föreslagna sammansättningen säkerställs att olika åsikter och sakkunskap beträffande olika slags djurförsök tas med i behandlingen av tillståndsärenden.

Djurförsöksnämnden ska indelas i sektioner. Avsikten är att de ärenden som hör till nämnden först ska behandlas i sektionerna där nämndens olika parter är jämbördigt representerade. Det förhållandevis stora antalet ansökningar om tillstånd för djurförsök medför att nämnden i full sammansättning bara kan behandla sådana ärenden där enighet inte nås i en sektion eller om en sektion beslutar att avslå ansökan.

Sektionerna skulle representera sakkunskap i fråga om vetenskaplig forskning, djurskötsel och åtgärder som utförs på djur och veterinärmedicin. Den etiska vinklingen omhändertas av specialister på antingen etik eller djurskyddsarbete. Om sektionen avslår ansökan om djurförsök eller inte är enhällig om beviljande av tillståndet, överförs behandlingen som ovan konstaterats till nämnden.

Utskottet anser det viktigt att sakkunskapen i nämnden och sektionerna blir heltäckande. Vid utfrågning av sakkunniga har man särskilt poängterat tryggandet av sakkunskap i fråga om forskning, praktiskt djurskyddsarbete och etik.

Enligt erhållen utredning tillsatte Europeiska kommissionen 2003 en grupp av tekniskt sakkunniga för att utreda frågor som aktualiseras i och med den förestående revidering av direktivet om försöksdjursverksamhet. I sin slutrapport konstaterade arbetsgruppen att de som medverkar i den etiska bedömningsprocessen bör ha allmän kännedom om etiska, djurskyddsrelaterade och vetenskapliga frågor med anknytning till etisk bedömning. I behörighetskraven för dem som utför bedömningen ska ingå kunskap, skicklighet, motivation, tillförlitlighet samt attityd vilka alla behövs vid tillämpning av 3R-principerna (Replacement, Refinement, Reduction) och de bör i sitt arbete beakta alla faktorer av relevans för bedömning av nytta och risk. Arbetsgruppen konstaterade vidare att det vore orealistiskt att anta att enskilda medlemmar ska ha en så djup eller omfattande kännedom om alla undersökningsområden som de borde behandla för att verksamheten ska främja en formell vetenskaplig inbördes utvärdering.

Med stöd av det ovan anförda har man i propositionen utgått från att den sakkunskap som behövs i nämndens beslutsfattande uppstår ur helheten, inte ur enskilda medlemmars sakkunskap. På grundval av detta kan den etiska sakkunskapen om djurförsök representeras både av en etiker och en representant för djurskyddsarbetet. Samtidigt har man poängterat att en expertsyn på det etiskt godtagbara med djurförsök dock inte kan vara baserad enbart på sakkunskap och inte heller enbart på en uppfattning om hur saker borde förhålla sig, utan den uppstår i och med att varje medlem personligen jämför kunskap och värderingar. Till exempel i fråga om forskning om tobaks- och alkoholrelaterade sjukdomar kan olika medlemmar väntas ha mycket olika åsikter.

Vid utfrågning av sakkunniga har både forskare och djurskyddsorganisationer poängterat att principiellt viktiga linjedragningar inom djurförsöksnämnden alltid bör göras i en så omfattande sammansättning som möjligt. Utskottet konstaterar att målet med den föreslagna behandlingsordningen för ansökningar om djurförsökstillstånd är att ärenden ska behandlas utan onödiga dröjsmål. Därför ska nämndeärenden inledningsvis behandlas i sektionerna. I enlighet med propositionens motiveringar noterar utskottet dock att ansökningar som innehåller betydande principiella utstakningar bör avgöras enligt en enhetlig linje i hela landet av djurförsöksnämnden i sin helhet.

Närmare föreskrifter om den interna arbetsfördelningen och behandlingen av ärenden i djurförsöksnämnden samt om organiseringen av nämndens verksamhet i övrigt utfärdas enligt lagförslagets 25 § 5 mom. i en arbetsordning som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. Med betoning av att principiellt viktiga utstakningar ska behandlas av nämnden i sin helhet förutsätter utskottet att arbetsordningen innehåller bestämmelser som säkerställer att man både vid beredning av behandlingen av ansökningar om tillstånd för djurförsök och vid den egentliga behandlingen av tillståndsansökningarna tar upp frågan om besluten om ansökningarna kräver nya principiella utstakningar (Utskottets förslag till uttalande 1). Detta kan i praktiken genomföras så att djurförsöksnämndens föredragande i sin promemoria om ansökan bedömer om beslutet om ansökan kräver principiella utstakningar. När ansökan behandlas i djurförsöksnämndens sektion aktualiseras frågan om eventuella principiella utstakningar på grundval av promemorian. Om man inte kan uppnå enighet sker behandlingen enligt ovan nämnda allmänna principer alltid i djurförsöksnämnden.

Utskottet förutsätter att utskottet efter djurförsöksnämndens första verksamhetsår tillställs en utredning som visar hur besluten om ansökningarna kvantitativt har fördelats mellan djurförsöksnämnden och dess sektioner (Utskottets förslag till uttalande 2).

Särskilda frågor

Alternativa metoder.

På basis av erhållen utredning konstaterar utskottet att mängden försöksdjur som används i vårt land nästan helt är bunden till biologisk grundforskning och folkhälsorelaterad utvecklingsforskning (med huvudvikt på bland annat rusmedelsforskning samt forskning som gäller diabetes och ärftliga sjukdomar som är speciella för vårt land) samt medicinsk grund- och metodforskning (i vårt land med huvudvikt på forskning om utbredning av cancer, transplantationer samt hjärt- och blodkärlssjukdomar). När man dryftar frågan om en ovillkorlig nedskärning av antalet försöksdjur bör man därför väga in effekterna på olika branscher inom biologisk forskning och utveckling. Det viktigaste är att man i mycket högre grad stöder en aktiv utveckling av metoder som ersätter djurförsök. Också 23 artikeln i direktivet om djurförsöksverksamhet ålägger medlemsstaterna att främja forskning och vidta andra adekvata åtgärder för att utveckla och godkänna alternativa metoder för att få fram lika relevant kunskap som genom djurförsök men så att man använder djur i mindre utsträckning eller mer smärtfria metoder. I fråga om många forskningsmetoder har olika ersättande och kompletterande forskningsmetoder redan ersatt användning av djur. Med hänvisning till miljöutskottets utlåtande anser utskottet det mycket viktigt att man intensifierar insatserna för utveckling av alternativa metoder och att forskningen i branschen koncentreras till en forskningscentral.

Enligt 7 § 1 mom. i lagförslag 1 får djurförsök utföras bara om det avsedda resultatet i praktiken inte kan nås med hjälp av någon annan vetenskapligt tillförlitlig metod som inte förutsätter att djur används. I 7 artikeln i direktivet om försöksdjursverksamhet konstateras: "Ett djurförsök får inte genomföras om det avsedda syftet kan uppnås med hjälp av någon annan vetenskapligt tillfredsställande metod som inte inbegriper användning av djur". Enligt den Europeiska konventionen (ETS 123) strävar medlemsstaterna efter att ersätta användning av djur med andra metoder alltid när det i praktiken är möjligt. Utskottet anser att användningen av ordet "i praktiken" ger djurförsöksnämnden möjligheter att utifrån sin erfarenhet väga villkoren för djurförsökstillståndet i mer omfattande utsträckning än om lagtexten hade använt ordet "tekniskt". Tekniskt och teoretiskt kan forskningsproblemet lösas utan djurförsök men i praktiken kan det dock visa sig omöjligt.

Försök som orsakar svår smärta och mindre ingrepp.

I 14 § i lagförslaget ingår bestämmelser om användning av försöksdjur på nytt. Utskottet betonar att paragrafens 2 mom. i enlighet med ordalydelsen bör tolkas så att ett djur får användas endast en gång för sådant djurförsök där det utsätts för svår smärta, lidande eller ångest. Ett sådant djur får användas på nytt bara för ett djurförsök som endast omfattar mindre ingrepp eller där djuret är under allmän anestesi under hela det nya försöket ända tills det avlivas. Momentet bör i enlighet med detaljmotiveringen tolkas snävt: ett typexempel kan vara en så kallad fistelko, det vill säga en ko på viken det inopererats en permanent kontakt till tarmområdet och på vilken det efter operationen i fortsättningen som ett mindre ingrepp tas tarmprov via fisteln.

Användning av primater som försöksdjur.

Enligt 9 § 1 mom. i lagförslaget ska djurförsök med hänsyn till försökens syfte utföras med sådana djurarter hos vilka det centrala nervsystemet är så lågtstående som möjligt. I motiveringarna konstateras att man särskilt bör undvika användning av apor som försöksdjur. Efter 2001 har man inte i Finland använt primater som försöksdjur. Utskottet anser det viktigt att man också i fortsättningen avhåller sig från att utnyttja primater som försöksdjur.

Behandlingsavgift för tillstånd för djurförsök

Enligt propositionen kommer behandlingsavgiften för tillstånd för djurförsök att uppgå till cirka 400 euro i genomsnitt. Avgiften ska täcka de kostnader som förorsakas länsstyrelsen i Södra Finlands län för handläggning av tillståndsansökningar. Det genomsnittliga självkostnadsvärdet för behandlingen av en ansökan uppskattas till cirka 400 euro, vilket utgör i genomsnitt cirka 80 procent av totalkostnaderna för behandling av ett försöksdjurstillstånd. Med hjälp av jord- och skogsbruksministeriets anslag täcker man kostnaderna för djurförsöksnämndens arvoden och resekostnader. Dessa beräkningar utgår från att djurförsöksnämndens sammansättning motsvarar det aktuella förslaget. Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet det viktigt att kostnaderna och handläggningsavgifterna för förfarandet med djurförsökstillstånd hålls skäliga.

Övervakning.

Enligt erhållen utredning har de senaste årens olägenheter i iakttagandet av bestämmelserna om försöksdjursverksamhet anknutit till universitetens finansieringskris och en ökning av det internationella utbytet av forskare. Med hänvisning också till vad som anförs i miljöutskottets utlåtande noterar utskottet särskilt att man bör gå in för ökade satsningar på övervakningen av försöksdjursverksamheten.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet förslaget behövligt och ändamålsenligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen med de ändringar som föreslås i det följande.

Eftersom utskottet tillstyrker lagförslaget utifrån propositionen föreslår utskottet att lagmotionen förkastas.