Motivering
Allmänt
Jord- och skogsbruksutskottet anser i linje med budgetpropositionen
att ett centralt mål för jordbruket och hela livsmedelsekonomin
under de kommande åren är att möta konsumenternas
behov och förväntningar. Speciellt gäller
det att sörja för utbudet av högklassiga
och säkra livsmedel till olika konsumentgrupper. Ett centralt mål är
att trygga en rättvis inkomstnivå för
jordbruksbefolkningen jämfört med andra befolkningsgrupper
med beaktande av den arbets- och kapitalinsats som jordbruket kräver
och kraven i anknytning till miljön.
I linje med förklaringen i propositionen anser utskottet
det viktigt med tanke på jordbrukets struktur att det sker
flera generationsväxlingar och att produktionsnedläggningar
underlättas. I anknytning till det skall det utredas före
början av 2002 hur det vore möjligt att fortsätta
det system med avträdelsestöd för jordbruksföretagare som
helt och hållet finansieras nationellt och som upphör
vid utgången av 2002 för att ett eventuellt nytt
system kan tas i bruk vid ingången av 2003.
En fråga som är absolut central med tanke
på utskottets hela behörighetsområde är
att en livskraftig landsbygd tryggas med hänsyn till vilken roll
jordbruksproduktionen och en fungerande samhällsstruktur
spelar i att möjliggöra detta. I detta sammanhang
understryker utskottet särskilt vikten av att det finns
en adekvat tillgång till tjänster. Enligt propositionen
bör målet vara att minska de stora skillnaderna
i utvecklingen mellan den glest bebyggda och egentliga landsbygden
och centralorterna.
Vidare anser utskottet att jordbruksförvaltningen i
första hand bör inrikta sig på att minska byråkratin
kring utbetalningen av stöd till jordbrukarna. I detta
sammanhang uppmärksammar utskottet också den stora
osäkerheten i år vad gäller utvecklingen
av den ekologiska produktionen genom särskilda stödavtal
och understryker att en jämn tillväxt i den ekologiska
produktionen måste tryggas med adekvata stödmedel. Också möjligheten
för gårdarna att öka sin odlingsareal
bör tas med i beräkningarna för varje avtalsår.
Besluten om tillräckliga medel bör vara kända
i god tid före ansökningstiden för specialstöd.
Nyttjande och vård av vattentillgångarna
Det är viktigt att det genom stödåtgärder
för vattenvård kan säkerställas
att landsbygden får tillräcklig tillgång
till hushållsvatten av god kvalitet samt tillbörliga
avloppssystem och adekvat avloppsvattenshantering, vilket är
nödvändigt också av miljöhänsyn,
menar utskottet. I propositionen står anslaget under moment
30.51.22 (Nyttjande och vård av vattentillgångarna)
på samma nivå som 2001, vilket betyder att anslagsnivån
fortfarande är otillräcklig. Vidare påpekar
utskottet att momentet under de närmaste åren
kommer att belastas ytterligare av behovet av medel för
utredningar om hur vattenståndsregleringarna kunde utvecklas
och nödvändiga utredningar och beredskapsplaner
för att förebygga översvämningsskador
samt av att finansieringen av snart slutförda, av staten
underhållna vattendragsprojekt kommer att ske från
detta moment.
Regeringen föreslår att bevillningsfullmakten
för nya räntestödslån under
moment 30.51.30 (Räntestöd för byggande
av vatten- och avloppsanläggningar) skall utgå.
Enligt vad utskottet har erfarit är det meningen att inom
de närmaste åren kompensera den slopade bevillningsfullmakten
till fullt belopp genom att lika mycket anslag tas in för
understöd för vatten- och avloppsåtgärder.
Det betyder att anslaget under moment 30.51.31 (Understöd
för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder) ökar
med tre miljoner mark från nivån 2001 och därmed
innehåller kompensationen för 2002. Men utskottet menar
att statens understödsbelopp bör höjas
avsevärt mer än kompensationstillskottet, för
på många håll svarar vatten- och avloppsåtgärderna
inte mot bosättningens och näringslivets behov,
och utan statligt stöd kan nödvändiga
inve-steringar i vatten- och avloppsåtgärder ge
upphov till ett oskäligt stort tryck på att höja
avgifterna för invånarna. Så är
fallet inte minst utanför centralorterna på landsbygden,
där vatten- och avloppstjänsterna bör
förbättras alldeles speciellt i linje med målen
i den nya vatten- och avloppslagstiftningen.
Enligt propositionen kommer anslaget under moment 30.51.77 för
vattendrags- samt vatten- och avloppsarbeten att minska med fem
procent från 2001 (i mark minskar anslaget ännu
mer, men där ingår en minskning på två miljoner mark
för överföring av löneutgifterna
för tio personer som sköter fasta planerings-
och renoveringsuppdrag inom vattendragsprojekt till moment 35.40.21).
Utskottet påpekar att minskningen fördröjer
framför allt oavslutade projekt och planerade renoveringsåtgärder.
Den ger inte heller tillräckligt med plats för
nya behövliga projekt. Med anslaget för 2002 kan
bara fem nya vatten- och avloppsprojekt inledas. Finansieringen
av vatten- och avloppsåtgärder bör egentligen öka
inför de förestående stora grundvattensprojekten
under kommande år. Vidare är boskapslägenheterna
stadda i stark tillväxt och kommer på grund av
brunnsvattnets dåliga kvalitet och otillräcklighet
att behöva nya vattenledningar och därmed öka
vattenkonsumtionen. Utskottet understryker att det inte bara är
vatten- och avloppsarbeten som väntar på finansiering utan
att en lång rad projekt för att rusta upp gamla
konstruktioner för översvämningsskydd
och för att uppföra nya i bosättningscentren
enligt erhållen utredning också gör det.
Dessutom bör de arbeten som nedläggningen av timmerflottningen
förpliktar till och andra byggförpliktelser klaras
av på tillbörligt vis.
Situationen för aktionsgruppernas arbete
Enligt vad utskottet har erfarit finns det i Finland 58 lokala
aktionsgrupper som omfattar 422 kommuner och 2,41 miljoner invånare.
Aktionsgruppernas arbete finansieras dels via gemenskapsinitiativet
LEADER+ och ALMA eller med mål 1-medel, dels också nationellt
och då kallas grupperna POMO+-grupper. Två grupper,
Ylä-Savon Veturi och Jyväs-Riihi i närheten
av Jyväskylä saknar för tillfället
finansiering. Båda grupperna kan få i gång
verksamheten så fort finansieringen är säkerställd.
De finansiella problem som arbetet i aktionsgrupperna kämpar
med åskådliggörs av de två sistnämnda
gruppernas bristfälliga finansiering och den knappt tilltagna
finansiella ramen för POMO+-grupperna i relation
till invånarantalet. Gemenskapsinitiativets LEADER+ har
en fastlagd finansiell ram och beslut om mål 1-gruppernas
och ALMA-gruppernas finansiering fattas inom regionalförvaltningen.
Utskottet finner det viktigt att de finansiella problemen för
det återstående arbetet i aktionsgrupperna får
en lösning och menar att grupperna blir lika behandlade
och kan få i gång arbetet överallt, om
15 miljoner mark mer per år anvisas över statsbudgeten
eller MAKERA för ändamålet. Med hjälp
av anslaget kan antalet POMO+-grupper höjas till 11
och alla nuvarande grupper få mer medel till sin disposition.
En sådan lösning skulle indirekt ge några
lågfinansierade ALMA-grupper och mål 1-grupper
mer medel. Därmed vore samtliga 58 gruppers finansiella
ram i ordning under 2002—2006. Utskottet framhåller
att uppskattningsvis 9 000 projekt kan genomföras
med de medel som riktas till aktionsgruppernas arbete. Flera hundra
projekt har redan kommit i gång.