Motivering

Allmänt

Finland har på grund av sitt läge och sin produktionsstruktur en hög energi- och elintensitet. När det gäller el spelar tillgången, leveranssäkerheten och priset en viktig roll för tillväxt, sysselsättning och välfärd. Elkonsumtionen förutspås öka även i framtiden bl.a. till följd av den tekniska utvecklingen, trots att klimatpolitiska och andra åtgärder kan få vår totala förbrukning av energi att minska.

En öppen fungerande elmarknad i Finland kräver att tillgången på el tryggas, elpriset hålls på en rimlig nivå, självförsörjningsgraden i fråga om eltillförsel är tryggad och miljökonsekvenserna av elproduktionen hålls på en godtagbar nivå. Denna målsättning bygger på statsrådets långsiktiga klimat- och energistrategi från november 2008, uppdaterade bedömningar av elefterfrågan och eltillförsel, gjorda utredningar och yttranden och åsikter om ansökningarna.

Elförbrukningen sjönk 2009 till ca 81 TWh främst beroende på struktur- och konjunkturförändringarna inom den finska skogsindustrin. Hur elförbrukningen kommer att utvecklas råder det delade meningar om. Vissa bedömare anser att vi bör bereda oss på att elförbrukningen ökar till 98 TWh fram till 2020. Förbrukningen ökar bl.a. när elbilar och värmepumpar börjar användas allt mer. Om Finland ska vara självförsörjande på el behöver vi ny elproduktion i form av kärnkraft och måste i vår klimat- och energipolitik satsa på vindkraft och biobaserad eltillförsel samt kraftvärmeproduktion. Utskottet ser det som ytterst viktigt att vår tillgång och självförsörjning på el är tryggad.

Inte minst när vindkraft allt mer börjar utnyttjas i elproduktionen uppstår behovet att i högre grad utnyttja inhemsk vattenkraft som reglerkraft. Utskottet ansåg i sitt betänkande om förslaget till lag om hantering av översvämningsrisker och vissa lagar som har samband med den (JsUB 9/2010 rd — RP 30/2010 rd) att riskhanteringsplaner som tagits fram utifrån enhetliga kriterier ger möjlighet att bedöma vilka åtgärder som behövs med beaktande av vattenförhållandena inom hela avrinningsområdet. Dessutom kan man samordna målen för hanteringen av översvämningsrisker med andra mål för förvaltningen av vattenresurser.

Utskottet fäster avseende vid att elpriset också har relevans för industrins konkurrensförmåga. Inom utskottets ansvarsområde leder satsningar på att värna skogsindustrins konkurrenskraft och främja investeringar i Finland till bättre villkor och lönsamhet för hela det finska skogsbruket och hjälper därmed samhällsekonomin att komma på fötter. Skogsklustret står för en tredjedel av Finlands nettoexportinkomster. Dessutom producerar skogsindustrin 70 procent av den förnybara energin i vårt land.

Apropå sitt eget ansvarsområde vill utskottet också framhålla att Finland i varje fall är tvunget att öka den förnybara energins andel av den slutliga förbrukningen av energi till minst 38 procent före 2020. År 2005 var andelen 28,5 procent. De viktigaste källorna för att få den förnybara energin att öka är användning av skogsflis, biodrivmedel, värmepumpar och vindkraft. EU:s utsläppshandel gör framöver användningen av förnybara energikällor mer lönsam men den förnybara energin behöver också stödjas på annat sätt. I statsministerns upplysning om regeringens energipolitik (SU 1/2001 rd) uppskisseras vilka åtgärder som krävs. Utskottet förutsätter att energibesluten börjar genomföras omedelbart.

Förnybar energi

Finland har åtagit sig att få upp de förnybara energikällornas andel från nuvarande 28 till 38 procent före 2020. Målet måste ses som ett minimimål, menar utskottet. Om alla bioenergikällors potential utnyttjas fullt ut kan målet 38 procent t.o.m. överskridas före 2020. Utskottet hänvisar till sitt utlåtande om statsrådets framtidsredogörelse om klimat- och energipolitiken (JsUU 2/2010 rd — SRR 8/2009 rd) och påpekar att målet kan nås men att det kräver att bioenergikällor från landsbygden utnyttjas avsevärt effektivare än nu. Finland är närapå den enda regionen i Europa som förfogar över en stor potential för ökad produktion av förnybar energi. En ökad produktion av förnybar energi genererar också en hel mängd nya arbetstillfällen, inte minst på landsbygden.

Användingen av förnybar energi har än så länge inte ökat hos oss i enlighet med de mål som satts upp. Den finska skogsindustrins kapacitet har minskat starkt under de senaste åren och därmed medverkat till att den inhemska förnybara energins andel krympt till följd av minskad produktion av svartlut och mekaniska biprodukter. Enbart nedläggningen av fabriken i Kemijärvi drog ner produktionen av primärenergi med 0,36 procent. Inte desto mindre producerar skogsindustrin fortfarande 70 procent av den finländska förnybara energin, som ovan konstaterats. Vår skogsindustri måste också framöver ges möjligheter att bedriva verksamhet och utvecklas, om så bara för att målen för förnybar energi ska nås. Energibehovet i vårt land måste i framtiden kunna tillgodoses med inhemsk produktion.

Det är angeläget att skogsindustrin kan skapa innovationer och tillvarata råvarorna effektivt, menar utskottet. Vad som behövs är högförädlade produkter av olika slag och nya förädlingsvägar. För användningen av skogsbiomassa gäller det att eftersträva en övergripande effektivitet, alltså att biomassa utnyttjas så effektivt som möjligt i ett livscykelperspektiv. Skogsindustrins nya produkter kan vara av varierande slag: biobränslen, kemikalier, nanocellulosaderivat, funktionella livsmedel eller trävaror i ny tappning. Särskilt träbyggande bör främjas. Framställningen av dessa produkter bör om möjligt vara elsnålare än tillverkningen av dagens produkter. Som ovan konstaterats leder satsningar på att värna skogsindustrins konkurrenskraft och främja investeringar i Finland till bättre villkor och lönsamhet för hela det finska skogsbruket och hjälper därmed samhällsekonomin att komma på fötter.

Den förpliktelse att använda förnybar energi som statsministern stakade ut i sin upplysning kommer att öka användningen av trä som energikälla märkbart. Ett sätt att nå målet för minskade koldioxidutsläpp är att ersätta fossila bränslen med träbaserad energi. De planerade stöden för träbaserad energi får inte äventyra skogsindustrins tillgång på råvaror eller utvecklingen av skogsindustrin, understryker utskottet. En välfungerande trämarknad bäddar för att virke kommer ut på marknaden i en jämn ström. Det skattestöd och övriga stöd som planerats för träbaserad energi i det förpliktande paketet för förnybar energi uppgår till ett blygsamt belopp; jämfört med dagsläget handlar det sannolikt om ett tillskott på endast 50—100 miljoner euro. Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid att träets andel mätt efter mängden tillskottsenergi utgör mer än två tredjedelar av programmet men endast 15—30 procent av den planerade finansieringen. Utskottet understryker med kraft att energi- och råvarukällorna kommer att vara knappa i framtiden och att det därför är samhällsviktig att på sikt satsa tillräckligt på att öka produktionen av förnybar skogsenergi.

Enligt det generella målet i paketet för förnybar energi ska man 2020 producera 25 TWh med skogsflis. Målet är ambitiöst och för att nå det behövs det bättre lösningar än för närvarande då det gäller marknadstillträde, avverkning och transport. Målet att flerdubbla användningen av skogsflis kräver åtminstone i initialfasen att stöden och incitamenten förbättras i varje led av energiproduktionen. I paketet för förnybar energi föreslår regeringen tre olika stöd (ett energistöd för klenvirke, ett rörligt produktionsstöd för kraftvärme och en inmatningstariff för småskalig kraftvärme). Det gäller att se till att nyttan av stöden stannar inom landets gränser.

Utskottet framhåller att det kommer att vara allt annat än lätt att samordna de energipolitiska instrumenten. I samordningen blir man tvungen att göra en bedömning av vilka konsekvenser investerings- och produktionsstöden för förnybar energi, energiskatterna och utsläppshandeln sammantaget får under de mest varierande situationer i framtiden.

När det gäller samordningen av insatser vill utskottet också hänvisa till sitt betänkande om statsrådets landsbygdspolitiska redogörelse (JsUB 4/2010 rd - SRR 5/2009 rd) och understryker att Kemerastöd, energiskatter, investerings- och utvecklingsbidrag, inmatningstariffer och bestämmelser om energieffektivitet och byggande bör knytas ihop till ett fungerande paket när stödordningen för förnybar energi planeras. Målet bör vara att utveckla och se över stödformerna så att de uppmuntrar till ökad och effektivare drivning av energived och tryggad produktion och drivning av högkvalitativt gagnvirke. Det är utomordentligt viktigt att säkerställa att stöden uppmuntrar skogsägarna till rättidig skogsförnyelse. Utskottet understryker hur viktigt det är med adekvata anslag för Kemerastöden inte minst för att energiveden i ungskog ska bli effektivt utnyttjad. Det är också viktigt att se till att stödinsatserna för att öka användningen av bioenergi är kostnadseffektiva.

När man går in för att öka användningen av skogsenergi finns risken att råvirket går på export till andra europeiska länder för energiframställning. Så får inte ske. En del forskare håller för sannolikt att en intensivare drivning av avverkningsrester utarmar näringsresurserna i jordmånen och att det i sin tur leder till försvagad skogstillväxt och därmed till längre omloppstid och utarmad mångfald i framtiden. Effekterna av energivirkesdrivningen för skogarna och deras tillväxt måste följaktligen utredas noggrant. Dessutom bör det finnas beredskap att se över anvisningarna om och metoderna för skogsodling och användning av skogsbioenergi utifrån senaste forskningsrön.

Särskilt framställningen av avancerade, s.k. andra generationens biobränslen ur skogsbiomassa kommer i en nära framtid att bli ett stort steg framåt för användningen av förnybar energi. Man räknar allmänt med att upp till tre bioraffinaderier kommer att startas under de närmaste 10—20 åren i vårt land. Finland måste gå starkt in för att utveckla sådana bränslen och introducera dem på marknaden, menar utskottet.

Det är också viktigt att göra biogasproduktionen mer konkurrenskraftig i relation till fossila bränslen. Det finns på det hela taget omfattande miljöfördelar att hämta i biogas även som transportdrivmedel. I den pågående översynen av punktskatten för bränsle får man inte låta drivkraftsskatt eller liknande fiskala åtgärder bli ett hinder för att använda biogas.

Det behövs omkring 1,8 miljoner hektar av Finlands cirka 2,3 miljoner hektar åker för att trygga självförsörjningen på mat och producera den råvara som den finska livsmedels- och foderindustrin behöver och då kan omkring 500 000 hektar vid behov användas för annan produktion, till exempel bioenergi. I det sammanhanget kan också självförsörjningen på proteinfoder förbättras. Att användningen av åkerarealen för traditionell produktion går att samordna med en ökad bioenergiproduktion konstaterade utskottet redan i sitt utlåtande om klimat- och energistrategin på lång sikt (JsUU 7/2009 rd — SRR 6/2008 rd). Det är också viktigt med ett effektivare samarbete mellan jordbrukets bioenergisektor och skogssektorn i den bioenergirelaterade bärgnings-, transport- och logistikkedjan över lag.

För torvens vidkommande hänvisar utskottet till sitt utlåtande om klimat- och energistrategin på lång sikt (JsUU 7/2009 rd — SRR 6/2008 rd) och framhåller att torven är ett inhemskt blandbränsle som genererar arbetstillfällen och är en råvara med stor potential.

Utskottet ansåg i sitt betänkande om den landsbygdspolitiska redogörelsen att framtidens bioekonomi kommer att spela en mycket stor roll i landsbygdsutvecklingen, eftersom de förnybara naturresurserna till stor del finns just på landsbygden. Genom att ta fram regionala produktionsmodeller kan man minska behovet av långa transporter, förbättra försörjningstryggheten och säkra landsbygdens välfärd. När den decentraliserat producerade energin kan göras tillgänglig för hela landet i ett gemensamt nät är det bra både för klimatmålen och för energiförsörjningen och försörjningssäkerheten. Teknisk och affärsmässig kompetens i världsklass måste utvecklas med tanke på den decentraliserade energiproduktionen. Forsknings- och utvecklingsmedel bör avsättas så att de stöder de bioekonomiska målen. Utskottet påpekade i sitt betänkande också att det för en kostnadseffektiv virkesförsörjning, bearbetning i traditionell mening och energianvändning behövs bättre transportförbindelser året om. Vägnätet, järnvägstransporterna och vattenvägstransporterna, alla pockar på åtgärder.

Ersättning för byggande av ellinjer

Enligt en utredning till utskottet har det finländska stamnätsbolaget Fingrid i sin investeringsstrategi fram till 2020 berett sig på att ansluta ett stort kärnkraftverk (utöver Olkiluoto 3) plus 2 500 MW vindkraft till elsystemet. Utskottet påpekar att det också annars hela tiden byggs nya linjer för olika ändamål i vårt land och mestadels på affärsekonomiska premisser. Utbyggnaden av kraftverkskapaciteten skapar också ett starkt ökat behov att bygga nya kraftledningar bl.a. i närheten av kärn-, vind- och biokraftverk och koppla samman dem till distributionsnät. Behovet att bygga mer kraftledningar minskar om man använder metoder som främjar småskalig produktion i satsningarna på decentraliserad energiproduktion.

Om nätförstärkningarna ska vara klara inom önskad tid måste samarbetet löpa friktionsfritt mellan ledningsbyggarna, tillståndsmyndigheterna och markägarna. Men storleken på ersättningen avgörs i sista hand vid inlösningsförrättningen.

Frågan om hur stor inlösningsersättningen lämpligen bör vara har diskuterats livligt i offentligheten. I lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter () står det att för egendom som inlöses ska full ersättning bestämmas enligt egendomens gängse pris. Enligt 4 § i lagen om inlösen av egendom för försvarsändamål () ska för egendom som inlöses full ersättning bestämmas enligt egendomens högsta gängse pris (ersättning för föremål). I förslaget till ny vattenlag (RP 277/2009 rd) föreslås det åter att ersättningen ska vara en och en halv gång värdet för vissa förmånsförluster. Enligt den gällande gruvlagen () och den föreslagna nya gruvlagen (RP 273/2009 rd) ska den skadelidande få en liten del av avkastningen från projektet.

Med tanke på att de projekt som genomförs i allmänintressets namn för det mesta drivs enligt företagsekonomiska principer och med hänsyn till det som sagts ovan förutsätter utskottet att en översyn omedelbart görs av ersättningsbestämmelserna i inlösningslagen och att de bestämmelser om inlösningsersättning som finns i olika lagar då samordnas i den mån det låter sig göra.