Allmän motivering

Allmänt

Kommunikationsutskottet konstaterar att direktivet om samhällsomfattande tjänster sågs över 2009 genom rådets och Europaparlamentets direktiv 2009/136/EG i samband med det s.k. telekompaketet. Översynen ledde till att räckvidden för sändningsplikt som får påföras kabel-tv-kanaler inskränktes ytterligare. Efter direktivets genomförandetid kan plikten gälla bara programutbud som gynnar allmänintresset och som försetts med tjänster med hjälp av vilka syn- och hörselskadade kan ta del av programutbuden. Direktivändringarna ska genomföras senast den 25 maj 2011.

Enligt direktivet ska sändningsplikten ses över regelbundet. Den ändrade sändningsplikten (distributionsskyldigheten) i propositionen avses vara tidsbunden och gälla till och med utgången av 2016, då en stor del av tv-koncessionerna upphör att gälla. Enligt propositionen behövs distributionsskyldigheten sannolikt därefter inte längre för kommersiella televisionsutbud, eftersom alternativa distributionsvägar utvecklas. Utskottet betonar uttryckligen att bestämmelsen är tidsbunden och att kommunikations- och nättekniken utvecklas snabbt.

Vidare påpekar utskottet att distributionsskyldigheten enligt 134 § i kommunikationsmarknadslagen har en direkt koppling till tillämpningen av upphovsrättslagen, eftersom upphovsmannen i enlighet med 25 i § i den lagen inte har rätt till ersättning för vidaresändning av program som omfattas av distributionsskyldigheten. I detta avseende hänvisar kommunikationsutskottet till kulturutskottets utlåtande i ärendet (KuUU 9/2010 rd).

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser kommunikationsutskottet att propositionen är behövligt och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande ändringar och påpekanden.

Förlängd giltighet för gällande regler

Regeringen föreslår att den gällande regleringen om distributionsskyldighet ska fortsätta att gälla till och med den 30 juni 2011. Enligt nu gällande bestämmelser skulle regleringen annars delvis upphöra att gälla den 31 augusti 2010. Utskottet stöder denna förlängning i syfte att se till att det finns förutsättningar för avtalsbaserad vidaresändning av de radio- och televisionsprogram som 2011 inte längre kommer att omfattas av den ändrade distributionsskyldigheten.

Programutbud som omfattas av distributionsskyldigheten

Enligt 134 § 1 mom. 1 och 2 punkten i kommunikationsmarknadslagen gäller distributionsskyldigheten Rundradion Ab:s programutbud och tillhörande special- och tilläggstjänster. Regeringen föreslår ingen ändring i detta avseende. Enligt den gällande 134 § 1 mom. 3 punkten gäller skyldigheten också hela det radio- och tv-programutbud som fritt kan tas emot och tillhandahålls med stöd av en riksomfattande programkoncession.

Till följd av översynen av direktivet om samhällsomfattande tjänster föreslår regeringen nu att 3 punkten ska ändras och att programutbudet ska inskränkas till televisionsutbud som tjänar allmänintresset, som fritt kan tas emot och som sänds med stöd av en riksomfattande programkoncession. I 1 mom. 4 punkten fogas bland annat special- och tilläggstjänster som ansluter sig till programutbudet till distributionsskyldigheten. Enligt 19 a § i lagförslag 3 ska ljud- och textningstjänst kopplas till dessa programutbud.

Det har under sakkunnigutfrågningen framförts att propositionen varken anger när eller motiverar hur innehållet i kommersiella programutbud tjänar allmänintresset. Detta kan leda till oklarhet i fråga om vilka program som omfattas av distributionsskyldigheten och i fråga om skyldigheten att förse programutbud med ljud- och textningstjänst. Både grundlagsutskottet och kulturutskottet har påpekat samma sak i sina respektive utlåtanden. Kommunikationsutskottet föreslår därför preciseringar av bestämmelserna om när programutbud tjänar allmänintresset.

Enligt propositionen kommer antalet kanaler som omfattas av distributionsskyldigheten att minska väsentligt jämfört med nuläget. Skyldigheten kommer att omfatta dels Rundradions radio- och tv-kanaler, dels MTV3 och Fyran samt eventuellt också SuomiTV och Sub. Enligt propositionsmotiven kommer antalet kommersiella kanaler som ska distribueras att minska från åtta till tre eller fyra och lagstadgad sändning av kommersiell radio att upphöra helt. Utskottet förutsätter att man inte tolkar begreppet "programutbud som tjänar allmänintresset" i 19 a § i lagen om televisions- och radioverksamhet alltför extensivt, så att antalet programutbud som omfattas av distributionsskyldigheten faktiskt sett ökar i förhållande till vad regeringen framför i propositionen. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande 1). Utskottet hänvisar till kulturutskottets bedömning om att omläggningen till följd av att färre programutbud omfattas av distributionsskyldigheten leder till större inkomster för upphovsrättsinnehavarna och att räckvidden för 25 i § i upphovsrättslagen därmed faktiskt sett inskränks. Med hänsyn till paragrafens undantagskaraktär finner kulturutskottet detta vara välkommet.

Kommunikationsutskottet anser det vara viktigt att man också beaktar medborgarnas möjligheter att oavsett var de bor kunna ta del av den yttrandefrihet som pluralistisk kommunikation manifesterar när man bestämmer vilka programutbud i allmänintressets tjänst som ska omfattas av distributionsskyldigheten. Detta har faktiskt varit en central motivering och målsättning för distributionsskyldigheten. Enligt uppgift finns det dessutom i vårt land också områden där mottagningen av sändningar över antennätet inte är optimal eller där exempelvis kommunens byggnadsordning hänvisat hushållen till kabelnät.

Under sakkunnigutfrågningen har det dessutom framförts att vidaresändning i kabel-tv-nätet av vissa etablerade programutbud som nu omfattas av distributionsskyldigheten kommer att upphöra på grund av de höga upphovsrättsersättningarna. Föreningen Kopiosto ry har till kommunikationsutskottet och kulturutskottet gett in sin tariff för vidaresändning i kabelnätet av inhemska tv-kanaler som kan tas emot fritt. Kommunikationsutskottet instämmer i kulturutskottets bedömning att den i meddelandet nämna taxan på 0,03 euro/hushåll/kanal/månad inte är så betydande att den hotar de etablerade programutbudens sebarhet.

Distributionsnätet

Det finns ca 2,26 miljoner hushåll med tv i Finland, vilket är 91 % av alla hushåll. I dagens läge ser ungefär hälften av finländarna på tv via antennät och ungefär hälften via kabelnät. I vissa fall är kabel-tv i praktiken det enda alternativet bland annat på grund av sebarheten. Dagens struktur måste ses som ett system där delarna kompletterar varandra och inte som parallelldistribution.

Kommunikationsutskottet inser att sändningstekniken för utbudet i kabel-tv och mer generellt också kommunikationstekniken i allmänhet utvecklas hela tiden. Därför välkomnar utskottet propositionens teknikneutrala infallsvinkel. Däremot framgår inte den i propositionsmotiven framförda nya teknikneutrala tolkningen av distributionsnätet av de föreslagna paragrafändringarna. Därmed förblir distributionsskyldighetens räckvidd i förhållande till den använda tekniken delvis oklar. Utskottet föreslår därför en precisering av ordalydelsen i 134 § i lagförslag 2.

Enligt expertutlåtandena är en stor del av dagens traditionella kabelnät s.k. hybridnät där endast den sista förbindelsen från husbolagets antennfördelare till lägenheterna bygger på traditionell DVB-C-teknik. Just nu pågår omfattande ombyggnation av husen från 1950—1970-talen och i samband med det moderniserar många hus sina it- och telekomkablar. Utskottet vill framhålla att staten genom sina åtgärder inte ska fördröja utvecklingen av kommunikationstekniken eller gynna gammal och oändamålsenlig teknik. Genom propositionens teknikneutrala approach ser man till att husbolagen kan välja den mest ändamålsenliga tekniken i samband med ombyggnadsarbetena.

Ljud- och textningstjänst

Regeringen föreslår genom 19 a § i lagförslag 3 att syn- och hörselskadade ska få bättre tillgång till programutbudet. Detta finner utskottet mycket välkommet. För denna grupps vidkommande bidrar skyldigheten till att tillgodose de syn- och hörselskadades rätt att ta emot information, åsikter och andra meddelanden, samtidigt som man genom lag tryggar rättigheterna för dem som använder teckenspråk och dem som på grund av funktionsnedsättning behöver tolk- och översättningshjälp. Regleringen fullföljer bestämmelsen i artikel 30.1 b i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Finland undertecknat. Enligt den punkten ska konventionsstaterna säkerställa att personer med funktionsnedsättning bereds tillgång till bl.a. tv-program och film på lika villkor som andra. Förslaget bidrar därmed till att i enlighet med 22 § i grundlagen tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.

Enligt propositionen behöver tjänsten inte införas i musikföreställningar och sport- och barnprogram. För barnprogrammens del motiveras detta med målgruppens begränsade läskunnighet. Samtidigt har sakkunniga framhävt textningens betydelse uttryckligen med tanke på att barnen ska lära sig läsa. Utskottet förutsätter att det utreds närmare hur textning av barnprogram påverkar barnens utveckling och att man utifrån utredning på nytt överväger skyldighet att texta barnprogram. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande 3).

Det är enligt utskottets mening lämpligt att begränsa kostnaderna för den lagstadgade skyldighet i fråga om ljud- och textningstjänst som utövare av televisionsverksamhet åläggs så, att de inte får överstiga en procent av utövarens omsättning under föregående räkenskapsperiod. På detta sätt säkerställer man att kostnaderna för lagstadgad ljud- och textningstjänst inte blir oskäliga. De utövare som vill får i sitt utbud överstiga den lagstadgade nivån. Under sakkunnigutfrågningen har det framförts att taket på en procent borde räknas utifrån den kanalspecifika omsättningen. Utskottets uppfattning är ändå att den lösning som regeringen valt är tydlig och att den lätt går att övervaka.

Bevakning

I samband med behandlingen 2005 av en ändring av upphovsrättslagen (RP 28/2004 rd) godkände riksdagen ett uttalande där den förutsatte att det görs en uppföljning av vilka konsekvenser den slopade ersättningsbestämmelsen i upphovsrättslagens 25 i § får och att det ses till att rättigheterna enligt upphovsrättslagen framöver tillgodoses i den utsträckning Finlands internationella förpliktelser kräver i det fall att vidaresändningsskyldigheten ändras eller nya koncept att överföra radio- och tv-sändningar tas i bruk eller mottagningssätten ändras avsevärt.

Utskottet ser det som viktigt att den översyn som nu behandlas inte leder till en försämring för upphovsrättsinnehavarna eller medborgarna. Den tekniska utvecklingen ger däremot i framtiden möjlighet till allt fler nya tjänstetyper såsom VoD-tjänster (video på begäran), där man måste avtala om upphovsrätten på normalt sett mellan tjänsteleverantören och upphovsmannen.

Kommunikationsutskottet erinrar om att direktivet om samhällsomfattande tjänster och de tidsbegränsade bestämmelserna förpliktar myndigheterna att ge akt på vilka konsekvenser reformen får. Utskottet anser i likhet med kulturutskottet att om nätutbudet under perioden 2011—2016 utvecklas på ett oförutsebart sätt och denna utveckling leder till en för upphovsmän och medborgare oskälig situation, måste undervisnings- och kulturministeriet vidta åtgärder för att ändra 25 i § i upphovsrättslagen så att rätten till ersättning för den vidaresändning av program som distributionsskyldigheten avser återinförs helt eller delvis. Utskottet föreslår ett uttalande i saken (Utskottets förslag till uttalande 2).