Motivering

Förslaget till ändring av lagen om studiestöd i utskottets betänkande innebär en höjning av de till studiepenningen anslutna inkomstgränserna för förhöjd studiepenning vilket skulle leda till ett bättre studiestöd för ungefär 33 000 studerande från familjer med låga inkomster. Betänkandet innebär också en höjning av studiestödet för studerande som inte bor hemma från nuvarande 58,87 euro till 88,87 euro i månaden. Ändringarna kommer att underlätta studerandenas studiesociala ställning och är därför värda allt understöd.

Den ändring av lagen om studiestöd som utskottet föreslår i sitt betänkande leder också i praktiken till att beroendeförhållandet mellan full studiepenning och fullt bostadstillägg för studerande i andra stadiet och dessa studerandes föräldrars förvärvs- och kapitalinkomster luckras upp. Genom lagändringen höjs inkomstgränsen med 15 %. Enligt den nya lagen kan en studerande få full studiepenning och fullt bostadstillägg om föräldrarnas årsinkomster uppgår till högst 31 400 euro per år jämfört med nuvarande 27 300 euro. Lagändringen innebär att de studerandes ställning blir något bättre.

I detta sammanhang är det ändå skäl att påpeka att föräldrarnas inkomster enligt gällande 19 § i lagen om studiestöd inte beaktas vid beviljande av studiestöd för högskolestudier. När studiepenning beviljas beaktas föräldrarnas inkomster endast i fråga om andra studerande än högskolestuderande förutsatt att den studerande är under 20 år, eller, när det gäller bostadstillägg, under 18 år. Till denna del ger det nuvarande systemet studerande på andra stadiet en sämre utgångspunkt och knyter deras rätt till studiestöd till föräldrarnas inkomster utan att det har framförts motiveringar eller vägande skäl för en sådan särbehandling. Företrädarna för Suomen Lukiolaisten Liitto och Suomen Ammattiin Opiskelevien Keskusliitto påpekade vid utfrågningen att studiestödssystemet borde förenklas för andra än högskolestuderande uttryckligen i fråga om föräldrarnas inkomster.

Genom studiestödsreformen 1994 bands möjligheterna för studerande på andra stadiet att få studiestöd till föräldrarnas inkomster. Ett mycket viktigt skäl till förändringar i sociala förmåner vid den punkten var skötseln av statsfinanserna under den ekonomiska regressionen. Beslutet att delvis binda studiestödet till föräldrarnas inkomster var en sparåtgärd. Just nu befinner sig statsfinanserna i ett sådant läge att de gamla motiv som anfördes när lagen stiftades 1994 inte längre håller. Studiestödsbeloppet för studerande under 20 år på andra stadiet är fortfarande beroende av föräldrarnas inkomster även om den studerande redan bor självständigt och föräldrarnas inkomster ligger på ett ungefärligt finländskt genomsnitt. Föräldrarnas inkomster ger inte heller en realistisk bild av deras möjlighet att finansiera barnets studier på främmande ort. Det är över huvudtaget inte skäligt att förutsätta att föräldrar skall förpliktas att bestrida kostnaderna för sitt myndiga barns studier när man beaktar att föräldrarnas lagstadgade underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år.

Föräldrarnas inkomstgränser vid beviljande av studiestöd har varit oförändrade sedan studiestödsreformen. Man har inte ens gjort några inflationsjusteringar. I verkligheten har detta inneburit att behovsprövningen blivit strängare vilket har resulterat i att den genomsnittliga studiepenningen för studerande under 20 år har blivit mindre och att antalet stödtagare har minskat från år till år. Enligt den gällande lagen skärs studiepenningen ner när bägge föräldrarnas sammanlagda inkomst överstiger 27 300 euro. Den studerande får ingen studiepenning alls om båda föräldrarna förtjänar ca 1 700 euro per månad. Avslaget på stödansökningar sker på en inkomstnivå som klart underskrider den genomsnittliga disponibla inkomsten i löntagarhushåll (2003: netto 36 825 euro). Den lagändring som nu föreslås höjer inte inkomstgränsen ens till denna nivå.

Inte heller alla föräldrar med goda inkomster stöder sina barns studier. Det nuvarande systemet skapar situationer som kan leda till konflikter inom familjen. I många familjer utgår man från att en myndig ung person själv ansvarar för sin ekonomi. För många ungdomar innebär detta svårigheter att klara av studielivet. Vid studier på andra stadiet kan exempelvis studiematerialskostnaderna vara större än i högskolorna.

När de stora åldersklasserna blir pensionerade under de närmaste åren kommer vi att ha brist på arbetskraft. Särskilt stor kommer efterfrågan på personer med yrkesutbildning att vara. En studiestödslag som behandlar de studerande på ett ojämlikt sätt ökar säkert inte unga människors lust att skaffa sig yrkesutbildning.

Det orättvisa systemet som bygger på behovsprövning utifrån föräldrarnas inkomster måste slopas också när det gäller studerande på andra stadiet under 20 år som bor självständigt. Detta skulle underlätta studerandenas utkomstbekymmer. Enligt uppskattningar som Fpa har gjort skulle slopandet av behovsprövningen för alla över 18-åriga studerande som bor självständigt innebära en utgift på ca 20 miljoner euro. Lagmotionen förenhetligar studiestödssystemet och innebär en jämlik behandling av studerandena oberoende av studienivå. Bestämmelsen i 6 § 2 mom. i grundlagen är entydig: "Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person".

Jag föreslog därför att 19 § 1 mom. får följande lydelse: "Föräldrarnas inkomster beaktas inte när studiestöd enligt denna lag beviljas.". Dessutom föreslog jag att 19 § 2 och 3 mom. upphävs.

Med tanke på ett jämlikt bemötande av de studerande är det viktigt att ändra 19 § i lagen om studiestöd på detta sätt eftersom nivån på studiestödet för studier på andra stadiet är klart lägre än nivån enligt studiestödssystemet för högskolestuderande.

Eftersom mitt förslag till utformning av paragrafen inte understöddes föreslog jag följande uttalande i betänkandet: "Utskottet anser att studiestödets relation till föräldrarnas inkomster när det gäller andra än högskolestuderande är problematisk med tanke på ett jämlikt bemötande av de studerande. Utskottet förutsätter därför att regeringen bereder en lagändring som avhjälper detta missförhållande." (Reservationens förslag till uttalande)