Motivering
Allmänt
Det viktigaste förslaget i propositionen är
att främja förverkligandet av de språkliga
rättigheterna för dem som använder teckenspråk.
Målet är att myndigheterna i sin verksamhet ska
främja möjligheterna för dem som använder
teckenspråk att använda och få information
på sitt eget språk. Vidare syftar propositionen
till att öka myndigheternas medvetenhet om teckenspråken och
om att de som använder teckenspråk uttryckligen är
en språk- och kulturgrupp och till att myndigheterna ska
beakta dem som använder teckenspråk ännu
bättre i författningsberedningen och i de praktiska
avgörandena. Ett ytterligare mål är att
förbättra möjligheten att urskilja den
materiella lagstiftningshelhet som innehåller bestämmelser
om rättigheterna för dem som använder
teckenspråk.
Lagförslaget är en kortfattad allmän
lag som inte förändrar lagstiftningens nuläge.
De materiella bestämmelserna om de språkliga
rättigheterna för dem som använder teckenspråk
ska alltså fortsättningsvis ingå i lagstiftningen
för de olika förvaltningsområdena.
Rätten till ett eget språk
Sakkunniga som utskottet har hört har tillstyrkt lagförslaget
och dess syften.
Det har dock också föreslagits att det till
lagen fogas en uttrycklig bestämmelse som stärker
de gällande språkliga rättigheterna för
dem som använder teckenspråk. Syftet med detta
tillägg vore att säkerställa rätten
att ha teckenspråk som eget språk och rätten
att använda det, om det behövs på grund
av dövhet, hörselskada, dövblindhet eller
annan orsak. Enligt inkommen utredning gäller det särskilt
i situationer där ett barn föds in i en miljö där
det saknas färdigheter i teckenspråk. Bakgrunden
till förslaget är framför allt de teckenspråkigas
oro för att döva barn till hörande föräldrar
inte får teckenspråk som eget språk och
inte heller tillräckligt med service på teckenspråk
på grund av att det blivit vanligare med cochleaimplantat.
Rätten till ett eget språk och en egen kultur är tryggad
i grundlagen. Vad gäller rätten att använda
det egna språket i större utsträckning än
i dag konstaterar utskottet att servicen på teckenspråk är
behovsprövad och dessutom varierar i olika regioner. Detta
talar för en mer omfattande reform där rätten
till ett eget språk klart och tydligt skrivs in i lagstiftningen.
Med tanke på de stränga krav som de offentliga
finanserna ställer har det dock inte ansetts möjligt
att genomföra en sådan reform. Beredningen av
propositionen har därför inte strävat
efter en utvidgning av rättigheterna. I propositionen bedöms
inte heller vilka ekonomiska konsekvenser en utvidgning av de subjektiva
rättigheterna och förbättring av servicen
skulle ha medfört. Utskottet anser därför
att det i det här sammanhanget inte är möjligt
att utvidga de gällande rättigheterna.
Utskottet tillstyrker propositionen men anser att rätten
till ett eget språk i framtiden lagstiftningsvägen
måste säkerställas tydligare än
genom den nu föreslagna ramlagen. Utskottet understryker
betydelsen av ett eget språk för bland annat barnets
utveckling och skolgång, för möjligheterna
att få ett yrke och för livet i dess helhet. Det är
viktigt att trygga rätten till ett eget språk
särskilt i den småbarnspedagogiska verksamheten
och i utbildningen. Utskottet anför att grundlagsutskottet
föreslår att riksdagen ska godkänna ett
uttalande i saken. (Utskottets förslag till uttalande).
Främja förverkligandet av de språkliga
rättigheterna
Även om lagförslaget i sig inte förändrar
situationen för dem som använder teckenspråk
ger den dock en starkare grund för stärkandet
av deras språkliga rättigheter. Det förutsätter
dock att förvaltningsområdena på allvar
och målmedvetet går in för att förbättra
verkställandet och tillämpningen av
den gällande lagstiftningen. Den lagstiftning som berör
de teckenspråkiga måste dessutom utvecklas som
ett led i de olika förvaltningsområdenas normsystem
och kopplat till det övriga utvecklingsarbetet.
Utskottet understryker att i synnerhet insatser inom den småbarnspedagogiska
verksamheten är av största vikt för utvecklingen
av språkfärdigheterna. De teckenspråkigas
språkliga rättigheter måste främjas
särskilt genom att se till att det utbildas tillräckligt
med lärare och andra fostrare i teckenspråk och
teckenspråkstolkar och att det även i övrigt
finns tillräckligt med service för teckenspråkiga
i hela landet. Det är också skäl att
granska undervisningen och analysera om det till exempel går
att minska behovet av förlängd läroplikt
genom tillräcklig lärarutbildning. Också inlärningsmiljöerna
måste förbättras.
Utskottet betonar vikten av att främja det finlandssvenska
teckenspråket. Det har nämligen klassats som allvarligt
hotat och kommer enligt vissa uppskattningar att försvinna
inom cirka tio år om det inte snabbt vidtas åtgärder
för att återuppliva det. Det är därför,
och med hänsyn till likabehandlingen av alla människor,
ytterst viktigt att 1 § i lagförslaget också tar
upp det finlandssvenska teckenspråket. Utskottet välkomnar
också att det i budgeten för innevarande år finns
ett separat anslag (250 000 euro) för ett program för
att stimulera det finlandssvenska teckenspråket. Utskottet
vill påskynda stimulansprogrammet och ser det som absolut
nödvändigt att programmet får fortsatt
finansiering.
Under sakkunnigutfrågningen aktualiserades behovet
av att inrätta en ny delegation för teckenspråksärenden.
Delegationen skulle samordna informationen om teckenspråk
och övervaka att de språkliga rättigheterna
tillgodoses. Huvudansvaret för utvecklingen av servicen
för teckenspråkiga är i dag inte klart
placerat hos något av förvaltningsområdena.
Det har framförts att avsaknaden av en delegation försätter
de teckenspråkigas språk- och kulturgrupp i en
annan ställning än de andra språkgrupper
som nämns i 17 § 3 mom. i grundlagen.
Enligt inkommen utredning ska en arbetsgrupp som tillsattes
av justitieministeriet den 27 januari 2015 bland annat granska uppgiftsbeskrivningarna
för och utvecklingsbehoven hos de nationella aktörerna
för grundläggande och mänskliga rättigheter.
Utskottet ser det som viktigt att arbetsgruppen också bedömer
behovet av att inrätta en delegation för teckenspråksärenden.
Dessutom måste teckenspråkens ställning bedömas
när nästa delegation för språkärenden utnämns.
Finlands Dövas Förbund rf har för närvarande
en permanent sakkunnigmedlem i delegationen.