Motivering
Syftet med propositionen är att anpassa utlänningslagen
efter direktivet om ett särskilt förfarande för
tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (forskardirektivet).
Tanken är att forskningsinstitut som undervisningsministeriet
godkänt på förhand ska delta i förfarandet
med att bevilja forskare uppehållstillstånd. Propositionen är
ett led i arbetet för att nå regeringsförklaringens
mål att öka den internationella spetskompetensen
och göra högskolorna mer internationellt inriktade.
Högskolorna utvecklas nämligen till internationella
lär- och forskningsmiljöer genom att det finns
utlänningar bland personalen. Utskottet anser därför
att propositionen ska godkännas.
De gällande bestämmelserna i utlänningslagen
medger att uppehållstillstånd beviljas personer
som yrkesmässigt verkar inom vetenskap, kultur eller konst
eller som på basis av kallelse eller avtal ska arbeta som
gästande lärare, föreläsare,
utbildare, konsult eller forskare utan hänsyn till bl.a.
om de avlagt högre eller lägre högskoleexamen
eller någon annan examen. Det nya förfarandet
för inresa och vistelse är parallellt med detta
förfarande.
Det som utlänningslagen däremot saknar är bestämmelser
om villkoren för inresa och vistelse i medlemsstaterna
för forskare från tredjeländer som avser
att under mer än tre månader genomföra
ett forskningsprojekt inom ramen för mottagningsavtal med
forskningsinstitut. Därför kompletteras lagen
nu med direktivets nya förfarande, samtidigt som det tidigare
förfarandet kvarstår. Forskningsinstituten och
forskare från tredjeländer som kommer till Finland
kan alltså hädanefter välja mellan det
nuvarande och det nya förfarandet.
Utskottet anser att Finland redan har ett bra förfarande
för forskares inresa och vistelse. Det anses allmänt
taget vara flexibelt, snabbt och effektivt. Regeringen nämner
i propositionen att i synnerhet sådana forskningsinstitut
som sysselsätter många utländska forskare
har stor erfarenhet av uppehållstillståndsförfarandet
och tillhörande anvisningar för forskarna och
att det därför i de flesta fall går på rutin
att ansöka om uppehållstillstånd. Utskottet
håller för sannolikt att de institut som tillämpar
kallelseförfarandet fortsättningsvis kommer att
hålla sig till det nuvarande välbeprövade
systemet. Därför är det viktigt att inte
slopa det gamla förfarandet, menar utskottet. Dessutom
rekommenderar direktivet att de hävdvunna vägarna
för inresa och vistelse bibehålls.
Det föreslagna förfarandet kan trots allt
göra det lättare för forskare från
tredjeländer att röra sig inom EU, eftersom de
på grundval av ett mottagningsavtal som slutits i en medlemsstat
kan delta i ett forskningsprojekt i en annan medlemsstat. Detta
gäller i synnerhet forskningsinstitut med stora internationella
projekt.
Regeringen har kommit till den slutsatsen att direktivet inte
bör genomföras på alla punkter. Den viktigaste
bestämmelsen i direktivet som regeringen föreslår
att inte ska genomföras gäller forskningsinstitutens
skyldighet att stå för återbetalningen
av kostnaderna för vistelse och återresa som betalats
av offentliga medel i det fall att forskaren olagligt stannar kvar
i landet. Regeringen menar att de utländska forskare som
stannar kvar i landet olagligt är så få att
förpliktelsen inte behövs. Dessutom konstaterade
man under beredningen av propositionen att forskningsinstitutens
ambitioner att anställa utländska forskare förmodligen
snarare skulle avta än öka till följd
av förpliktelsen. Utskottet anser att regeringens ståndpunkt är
rationell.
Utskottet vill poängtera att det nya förfarandet
kommer att leda till extra arbete för undervisningsministeriet
när det bl.a. ska godkänna instituten och gå ut
med information. Detta bör beaktas i finansieringen till
ministeriet.
Enligt utskottets mening blir förfarandet för inresa
och vistelse inte klarare av att direktivets särskilda
regler för forskare genomförs. Lagstiftningen är
komplicerad, och parallella system kan skapa osäkerhet
om vilket det bästa systemet är. Därför
måste alla parter få ingående information.
Det bör t.ex. sägas klart ut att det nuvarande
förfarandet fortfarande gäller.