Motivering

Kulturutskottet har behandlat ärendet i de delar som hänför sig till utskottets behörighetsområde.

I det konstitutionella fördragets ingress nämns flera politiska mål som är mycket viktiga för Finland och utbildningen i Finland. Viktiga inte minst för högskoleutbildningen är unionens regional- och strukturpolitiska mål för utjämnade skillnader i utvecklingsnivån och regional sammanhållning, starkare ekonomiskt stöd för forskning, utveckling och innovation, inte minst stöd för företagsamheten i Europa, och bättre nyttjande av informations- och kommunikationsteknik framför allt i servicebranscherna. Utskottet lyfter fram fördragets budskap att utvecklingen av en kunskapsbaserad europeisk ekonomi bygger på likvärdiga utbildningsmöjligheter. Det behövs bred utbildning men i en globaliserad värld är det också nödvändigt med spjutspetsforskning. Det är unionens uppgift att koncentrera sig på samarbete på de områden där enskilda medlemsstater är för små aktörer. Vid förhandlingarna om det konstitutionella fördraget väckte punkten om handelsavtal bred debatt. Enligt fördragsutkastet var det unionen som skulle fatta beslut med kvalificerad majoritet om handelsavtal om utbildning och kultur, men utkastet ändrades på krav av bl.a. Finland och Sverige.

I artikel III-315 i fördraget finns en särskild bestämmelse om handel med tjänster som avser utbildning och sociala tjänster. Beslut om avtal på de här områdena ska fattas med enhällighet, om avtalen riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla dem. Under förhandlingarna ville regeringen och riksdagen få in en fördragsbestämmelse som säkerställer att beslut om offentliga grundläggande tjänster typ tjänster som avser utbildning och kultur samt social- och hälsovård fortsatt får fattas nationellt. Men när bestämmelserna i det konstitutionella fördraget tillämpas kan villkoret tillgodoses bara om rådet fattar sina beslut om de här tjänsterna med enhällighet. Förändringen är betydelsefull jämfört med Nicefördraget, där utbildning och kultur spelar en särskild roll. Villkoret för ett enhälligt beslut om sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälsovård (artikel III-315.4.3b) är att ett avtal om handel "riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla dessa". Enligt statsrådets redogörelse bör tillämpningen och tolkningen av bestämmelsen uppmärksammas särskilt i linje med Finlands intressen.

Utskottet understryker att "störa" eller "allvarligt störa" i första hand bör bedömas utifrån den medlemsstats eller de medlemsstaters syn som anser att det finns en verklig risk för det slag av störning som avses i underpunkten, inte minst som de berörda områdena huvudsakligen faller inom medlemsstaternas befogenhet.

När det gäller kulturella och audiovisuella tjänster (artikel III-315.4.3a) påpekar utskottet att villkoret för ett beslut med enhällighet är att ett avtal om handel "riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald". I fråga om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter (artikel III-315.1 och 4.2) framhåller utskottet att unionens exklusiva befogenhet bara gäller handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter, alltså inte själva substansen i rättigheterna. Handeln omfattar bl.a. avtal om nyttjanderätt, dvs. licenser och andra avtal om överföring av rättigheter. Om de handelsrelaterade aspekterna också omfattade substansen skulle lagstiftningen om immateriella rättigheter i den mån den omfattas av avtalet bli föremål för handelsförhandlingar och överföras till gemenskapens exklusiva befogenhet, vilket inte är acceptabelt.

Kompromissen kan anses bättre än det ursprungliga förslaget, men ur vår synvinkel finns det fortfarande en del problematiska aspekter. Det avgörs i sista hand av domstolen vad som är en betydelsefull fråga för den medlemsstat som man förhandlar med. Med tanke på demokratin är det inte bra att det behövs domstolsbeslut. Om det blir ytterligare en omgång förhandlingar om det konstitutionella fördraget bör Finland på nytt ta upp frågan till bedömning. Om fördraget i dessa delar träder i kraft utan ändringar bör riksdagen och det civila samhället få större medinflytande över handelsavtalen. Det nuvarande förhandlingssystemet bör ses över och utbildningen, kulturen och sociala frågor få var sitt konvent i stället för den snäva delegation de nu har och både konventen och ministerieberedningen bör stå i nära kontakt med fackutskottet när handelsavtal bereds och besluts. Kulturutskottet föreslår att utrikesutskottet

Det som sägs om idrott i fördraget är positivt och klarläggande. Frågan nämns inte explicit i det nuvarande fördraget. Enligt artikel I-17.e hör idrott till områdena för stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder. I artikel III-282 sägs i sin tur att unionen ska bidra till att främja europeisk idrott och ska då beakta idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion. Målet för unionens insatser ska vara att utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisan och öppenheten i idrottstävlingar och samarbetet mellan idrottsorganisationerna samt genom att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller unga idrottsmän och idrottskvinnor. Kulturutskottet anser att målen i sig är helt riktiga. Men det är inte fullt övertygat om att det i praktiken är den bästa lösningen att man försöker påverka idrotten generellt eller skriva idrottsartikeln i en allomfattande form. På detta stadium är det också svårt att bedöma hur fördraget inverkar på idrottens autonomi och självreglering eller idrottsorganisationernas ställning. Det är viktigt att höra organisationerna redan i beredningen av idrottsfrågorna. Utskottet ser positivt på att idrottsartikeln ger unionen en chans att direkt stödja också idrottsanknuten verksamhet.

Utskottet påpekar också här att arbetsfördelningen mellan Europarådet och Europeiska unionen bör granskas med tanke på att båda ska ha en tydlig roll visavi kultur och idrott och att överlappningar undviks.