Allmän motivering

Bestämmelserna om rattfylleri skrevs om i två repriser på 1990-talet. År 1994 bestämdes de nuvarande promillegränserna, infördes bestämmelser som tillåter att alkoholhalten fastställs ur förarens utandningsluft samt angavs korrelationen mellan alkoholhalten i blodet och alkoholhalten i utandningsluften.

Bestämmelserna om trafikbrott reviderades 1999 och då flyttades alla bestämmelser om rattfylleri för olika transportsätt till strafflagens 23 kap. I det sammanhanget rubbades varken gränserna för alkoholhalt i blod och utandningsluft eller korrelationen. Däremot upphävdes för vägtrafikens del en särskild straffbestämmelse om körning under påverkan av rusmedel och ändrades rekvisiten för rattfylleri och grovt rattfylleri så att också den blir straffad som intagit annat rusmedel än alkohol eller intagit sådant rusmedel och alkohol så att hans förmåga till de prestationer som uppgiften kräver är nedsatt.

Det har visat sig svårt i praktiken att bedöma vilken förarens prestationsförmåga är. Regeringen föreslår i ett trafiksäkerhetsförbättrande syfte att en s.k. nolltolerans mot droger införs i trafiken för att det inte längre skall behöva utredas om drogen har påverkat körförmågan eller förmågan att klara av andra trafikrelaterade uppgifter.

Färska forskningsrön visar att den lagfästa korrelationen mellan alkoholhalten i blod och alkoholhalten i utandningsluft inte är korrekt och därför bör lagen ändras.

Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Detektion av droger

Enligt förslaget kan en person dömas för rattfylleri, fylleri i lufttrafik och fylleri i tågtrafik om han eller hon har använt narkotika så att en verksam beståndsdel i narkotikan eller en ämnesomsättningsprodukt från den finns i blodet under eller efter färden.

Utskottet anser det vara motiverat att en förutsättning för straffbarhet är att det kan påvisas att föraren har narkotika i blodet. Droger kan i allmänhet detekteras i blod, i motsats till urin, under en relativt kort tid efter intaget. Exempelvis cannabis kan påvisas i ett blodprov mindre än ett dygn efter det senaste intaget men i ett urinprov t.o.m. efter flera veckor. I och med att nollgränsen gäller blodprov och inte urinprov kommer sådan droganvändning som inte påverkat trafiksäkerheten att falla utanför trafikfylleribestämmelsernas räckvidd.

Polisen gör i samband med trafikövervakning blåsprov enligt 6 kap. 3 § i tvångsmedelslagen för att ta reda på om föraren använt alkohol eller någon annan drog. Det finns för närvarande inga pålitliga och snabba testapparater för detektion av eller skrivning för droger. Eftersom tagande av urin- och blodprov är kroppsbesiktning enligt 5 kap. 9 § i tvångsmedelslagen, får ett sådant prov tas av en person som på sannolika skäl misstänks för rattfylleri eller för ett brott för vilket det strängaste straffet är minst sex månaders fängelse. Avsaknaden av en tillförlitlig narkotikascreeningsmetod gör att det behövs exempelvis en misstanke om brott baserad på förarens sätt att köra för att tvångsmedel skall kunna tillgripas.

Nollgränsen för narkotika gäller inte tillåtna läkemedel. Användningen av sådana är enligt förslaget, precis som nu, straffbar bara om det påverkar förarens prestationsförmåga. Av propositionsmotiven (s. 10—11) framgår tydligt varför denna gränsdragning behövs med tanke på praktiska aspekter.

Utskottet understryker att rättegångsbalkens 17 kap. 1 § 2 mom. ålägger åklagaren att bevisa vilket läkemedel en för rattfylleri misstänkt förare har använt. Den anklagade är inte skyldig att delta i utredningen av sitt eget brott och kan inte påläggas bevisbörda. Men i praktiken är det lätttast för den misstänkte att visa att läkemedlet är lagligt genom att exempelvis förete receptet.

En apparat för snabbtestning för narkotika håller på att tas fram. Enligt propositionsmotiven (s. 12 första spalten) kommer apparaterna högst antagligen att introduceras under de närmaste åren. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att tvångsmedelslagen eventuellt måste ses över när apparaterna tas i bruk. Samtidigt bör en ändring av bestämmelserna om temporärt körförbud övervägas, eftersom bestämmelserna bara gäller rattfylleri till följd av alkoholkonsumtion.