Allmän motivering
Avgränsning av utlåtandet
I sitt utlåtande ser lagutskottet i första
hand på användningen av tvångs- och maktmedel
i fördraget och de anknytande lagförslagen i propositionen.
Dessutom tar utskottet upp vissa allmänna frågor
kring genomförandet av fördraget.
Allmän bedömning av fördraget
Syftet med propositionen är att möjliggöra
för Finland att tillträda fördraget mellan
Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna
och Österrike om ett fördjupat gränsöverskridande
samarbete, särskilt för bekämpning av
terrorism, gränsöverskridande brottslighet och
olaglig migration som ingicks i maj 2005 (nedan Prümfördraget).
Fördraget är ett mellanstatligt fördrag
som ingåtts utanför Europeiska unionens beslutsstrukturer.
I sitt utlåtande i våras (LaUU 4/2006
rd) ansåg lagutskottet att det stod i strid med
de allmänna målen och principerna för
Finlands EU-politik att tillträda fördraget.
I sitt tidigare utlåtande ansåg lagutskottet
att fördraget i sak inte tillförde redan gällande
samarbetsåtaganden något särskilt mervärde.
I propositionen ingår en mycket snäv översikt över andra
fördrag och åtaganden om samma sak och därför
har utskottet försökt få fram mer information
i saken. Utifrån övriga utredningar förefaller
Prümfördraget närmast främja
ett utbyte av DNA- och fingeravtrycksuppgifter och fordonsregisteruppgifter
genom att det skapar nya strukturer för myndighetskontakter
(se också StoU 7/2006 rd och FvUU
22/2006 rd).
Prümfördraget trädde i kraft i fjol
i Österrike, Spanien och Tyskland. Utöver Finland
har också Italien, Portugal och Slovenien uttalat sitt
intresse för att tillträda fördraget.
Utskottet har å andra sidan fått veta att EU:s
nuvarande ordförandeland Tyskland har tagit upp frågan
om att införliva bestämmelserna i Prümfördraget
med unionslagstiftningen och att initiativet har fått ett
brett stöd. Utskottet har också fäst
sig vid artikel 47.1 i fördraget, där det sägs
att Europeiska unionens lagstiftning tillämpas i stället
för fördraget, om unionen godkänner lagstiftning
som hör till tillämpningsområdet för
fördraget. Fördraget räknar alltså redan
i sig med att bli åsidosatt i framtiden.
Alla dessa faktorer kan inte helt och fullt övertyga
lagutskottet om att Finland har några väsentliga
fördelar av att tillträda Prümfördraget.
Uppfattningen grundar sig visserligen i första
hand på en bedömning av fördragsbestämmelsernas
juridiska verkningar. Det blir förvaltningsutskottets sak
att göra en närmare bedömning av vilken
betydelse fördragsprojektet kan få för
de allmänpolitiska aspekterna av polissamarbetet mellan
medlemsstaterna och andra aspekter på hur samarbetet lämpligen
ska genomföras.
I sin analys av Prümfördraget har lagutskottet speciellt
noterat två allmänna omständigheter i fördragsbestämmelserna.
För det första medger fördraget de stater
som är parter en relativt bred rätt att pröva
i vilken omfattning fördraget tilllämpas i staterna.
Det kommer sig av att det i rätt många artiklar
sägs att de fördragsslutande parterna "kan" göra
eller tillåta något. Det gäller framför
allt olika slag av befogenheter som ges tjänstemän
i en annan fördragsslutande stat. För det andra
genomförs fördraget i väsentliga delar enligt
nationell lagstiftning. Det bidrar till att lyfta fram den nationella
lagstiftning som grundar sig på fördraget. Därför
har lagutskottet på det sätt som framgår
av detaljmotiveringen fäst särskilt avseende vid
att den föreslagna lagen om sättande i kraft av
fördraget och genomförandelagarna i propositionen är
exakta och noggrant avgränsade. De villkoren spelar en
stor roll också för att fördraget ska
få allmän acceptans, anser utskottet.
Detaljmotivering
1. Lag om sättande i kraft av de bestämmelser
som hör till området för lagstiftningen
i fördraget mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken
Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet
Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Republiken Österrike
om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete,
särskilt för bekämpning av terrorism,
gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration
och om tillämpning av detta fördrag
2 §. Flygsäkerhetsvakt.
Paragrafen ger en flygsäkerhetsvakt enligt artiklarna
17 och 18 i Prümfördraget rätt att "ombord
på luftfartyg och på flygplatser" bära
skjutvapen och andra maktmedelsredskap. Beslut om rätten
fattas av polisen.
Utskottet uppmärksamgör förvaltningsutskottet
på att flygsäkerhetsvakter enligt bestämmelsen
förefaller ha en mer omfattande rätt att bära vapen än
vad artikel 18 medger. Där sägs att ett allmänt
tillstånd att inneha tjänstevapen, ammunition
och övrig nödvändig utrustning beviljas på flygningar
till och från de fördragsslutande parternas flygplatser.
Tillståndet omfattar både medförande
av tjänstevapen och ammunition på luftfartyg och,
på de villkor som anges i fördraget, till säkerhetszoner
med begränsat tillträde på en flygplats
i den andra fördragsslutande parten. Av paragrafmotiven
(s. 26) framgår inte varför tillstånd
att bära vapen skulle behöva beviljas på hela
flygplatsområdet. Å andra sidan uttrycker inte
heller "ombord på luftfartyg" åtminstone exakt
att det bara handlar om det luftfartyg som flygsäkerhetsvakten
placerats ombord på. Lagutskottet ser helst att också formuleringen
av bestämmelsens räckvidd begränsas så att
den svarar mot artikel 18 i fördraget.
Utskottet vill ytterligare påpeka för förvaltningsutskottet
att paragrafen inte hänvisar till de allmänna
förutsättningar under vilka det enligt artikel
18.2 är tillåtet att inneha tjänstevapen
och ammunition. Där sägs att det är tillåtet
att avlägsna sig från ett luftfartyg till en annan
fördragsslutande parts flygplats eller att vistas i flygplatsens
säkerhetszon med begränsat tillträde
medförande tjänstevapen och ammunition endast åtföljd
av en företrädare för den behöriga nationella
myndigheten i den andra fördragsslutande parten. Dessutom
förutsätts tjänstevapen och ammunition
bli omedelbart överlämnade efter avstigningen
från luftfartyget. Lagutskottet anser att paragrafen bör
kompletteras med en explicit hänvisning till förutsättningarna
i artikel 18.2.
3 §. En annan stats tjänstemans
deltagande i en gemensam insats i Finland.
Paragrafbestämmelserna avser att genomföra
bestämmelserna i artikel 24 i Prümfördraget
om gemensamma insatser inom en annan fördragsslutande parts
territorium och de befogenheter som en annan stats tjänstemän
får utöva i samband med dem.
Enligt 1 mom. har en behörig tjänsteman
som deltar i en gemensam insats rätt att inom Finlands
territorium enligt en finländsk polismans anvisningar utöva
sådana polisbefogenheter som polismannen inom ramen för
sin behörighet anvisar. Å andra sidan har en annan
stats tjänsteman rätt att under en finländsk
polismans uppsikt använda sådana maktmedel som
polismannen med stöd av sina befogenheter ger honom fullmakt
till. Gränserna för tillåtna befogenheter bestäms
alltså i sista hand alltid utifrån en enskild
polismans beslut.
Lagutskottet menar att bestämmelsen är mycket öppet
formulerad eftersom den täcker in åtminstone alla
de tvångsmedel som en polisman enligt tvångsmedelslagen
() får fatta beslut
om. Gemensamma insatser kan givetvis variera i högsta grad.
Därmed måste de nödvändiga befogenheterna
i enskilda fall formuleras mycket olika. Utskottets syn är
att bestämmelsens räckvidd bör begränsas
t.ex. genom att den befogenhet som en annan stats tjänsteman
har binds upp vid vad som i varje enskilt fall är nödvändigt
för att genomföra en gemensam insats. Dessutom
bör det övervägas om det som ett explicit
villkor för användning av maktmedel precis som
i 4 § bör ställas att en behörig finländsk
tjänsteman inte omedelbart kan tillgripa nödvändiga
maktmedel.
Lagutskottet föreslår
att förvaltningsutskottet begränsar
tilllämpningsområdet för 1 mom. till
exempel på det sätt som anförs ovan.
Enligt 2 mom. kan en annan stats tjänsteman
som deltar i en gemensam insats ges rätt att inom Finlands
territorium bära vissa, särskilt angivna skjutvapen
och andra maktmedelsredskap. Beslut om detta fattas av en polisman
som hör till befälet. Ett sådant maktmedelsredskap
får användas inte bara i nödvärnssituationer
enligt 4 kap. 4 § i strafflagen utan också när
en polisman med stöd av sina befogenheter i enskilda fall
ger en behörig tjänsteman i en annan stat fullmakt
att använda maktmedelsredskap.
Lagutskottet gör förvaltningsutskottet uppmärksamt
på att den föreslagna bestämmelsen om
rätt att använda maktmedelsredskap avviker t.ex.
från lösningen i 3 § 2 mom. i lagen om
sättande i kraft av de bestämmelser som hör
till området för lagstiftningen i konventionen
om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål
mellan Europeiska unionens medlemsstater ().
Enligt lagrummet kan en sådan tjänsteman från
en annan av Europeiska unionens medlemsstater som är verksam
på finskt territorium ges rätt att bära
vapen, om det är nödvändigt på grund
av verksamhetens karaktär. Vapnet får endast användas
i sådana nödvärnssituationer som avses
i 4 kap. 4 § i strafflagen.
Det framgår inte av propositionens motivering varför
en tjänsteman i en annan stat som deltar i en gemensam
insats nu föreslås få en så omfattande
rätt att använda maktmedelsredskap. Med tanke
på genomförandet av fördraget är
rätten så vitt lagutskottet kan se en högst
väsentlig omständighet som inverkar både
på den persons situation som utsätts för
maktmedel och t.ex. det straffrättsliga ansvaret för
den tjänsteman som använder redskapet och den
finländska polisman som bemyndigat användningen.
Det är viktigt att veta t.ex. hurdan utbildning en annan stats
tjänsteman har i att använda redskapet och hurdan
maktmedelskulturen generellt är i tjänstemannens
ursprungsland. Lagutskottet ser stora risker med en så omfattande
rätt att använda maktmedelsredskap som den föreslagna.
Det gäller speciellt rätten att bära
och använda skjutvapen.
Med stöd av det ovan sagda föreslår
lagutskottet
att förvaltningsutskottet begränsar
rätten för en annan stats tjänsteman åtminstone att
bära och använda skjutvapen på samma
sätt som i 2 § i lagen om sättande i kraft
av konventionen om ömsesidig rättslig hjälp
i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.
Lagutskottet fäster förvaltningsutskottets
uppmärksamhet vid en sådan detalj att det enligt
artikel 28.2 i Prümfördraget är värdstatens
tjänsteman som leder insatsen som godkänner användning
av tjänstevapen och övrig nödvändig
utrustning för att skydda sig själv eller andra.
Om användning av andra maktmedelsredskap än skjutvapen
tillåts i andra situationer än vid nödvärn bör
uttryckligen den polisman som leder insatsen bemyndigas att ge det
nödvändiga tillståndet för att
det straffrättsliga ansvaret ska vara klart.
4 §. En annan tjänstemans agerande
i en omedelbar farosituation.
Genom paragrafen genomförs artikel 25 i Prümkonventionen
om åtgärder vid omedelbar fara. Lydelsen i artikel
1 tillåter att en fördragsslutande parts tjänstemän
i brådskande fall utan förhandsmedgivande
av en annan fördragsslutande part överskrider
den gemensamma gränsen för att i närheten
av den andra fördragsslutande partens gräns genomföra sådana
tillfälliga åtgärder i enlighet med värdsstatens
nationella lagstiftning som behövs för att avvärja
omedelbar fara för liv eller hälsa. Lagutskottet
ber förvaltningsutskottet notera att kravet på omedelbar
fara nu saknas i paragraftexten.
5. Lag om ändring av 17 § i lagen om fordonstrafikregistret
17 §. Sekretessbelagda uppgifter och utlämnande
av dem.
Den föreslagna lagändringen avser att sätta
i kraft artikel 12 i Prümfördraget. Enligt artikeln
ger de fördragsslutande parterna i noggrant specificerade
fall andra fördragsslutande parters särskilt angivna
myndigheter tillträde till de nationella fordonsregistren
och rätt att göra automatiska sökningar
om uppgifter fordon och om ägare och innehavare.
I 14 § 1 mom. 1 punkten i fordonsregisterlagen ()
föreskrivs att var och en har rätt att få uppgifter
om fordon och beskattningen av fordon, inteckningar i fordon, fordonsägares
och fordonsinnehavares namn samt adress och kontaktinformation som
förts in i registret på basis av fordonets registreringstecken
eller tillverkningsnummer. Men regeringen föreslår
att 17 § om sekretessbelagda uppgifter och utlämnande
av dem ska ändras i lagen. Sekretessbelagda uppgifter är
enligt 6 § bl.a. uppgifter om körrättsinnehavarens
hälsotillstånd och uppgifter om brott som har
begåtts vid framförande av ett fordon och om straff
för dem. Bestämmelsen ger alltså en annan
fördragsslutande parts myndighet rätt att få tillgång
också till sådana känsliga uppgifter
som t.ex. i den mån de gäller straff i sak kan
jämställas med uppgifter ur straffregistret. Lagutskottet
anser att förvaltningsutskottet har anledning att utreda
närmare om genomförandet av fördraget
verkligen kräver att uppgifter lämnas ut i sådan
omfattning.
Lagutskottet vill också uppmärksamgöra
förvaltningsutskottet på att den föreslagna
lagändringen inte begränsar sig till de fördragsslutande parterna
i Prümfördraget, utan att sekretessbelagda uppgifter
utifrån den nya bestämmelsen kan lämnas
ut till de brottsbekämpande myndigheterna i alla stater
som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Enligt propositionens motivering (s. 38/I) möjliggör
lösningen "även eventuella andra arrangemang inom
ramen för EU som motsvarar Prümfördraget
utan att lagen ändras". Lagutskottet framhåller
att en sådan utvidgning av rätten att lämna
ut sekretessbelagda uppgifter genom hänvisning till fördragsåtaganden
som eventuellt kommer att antas i framtiden inte är lämplig
lagstiftningspolitik.
6. Lag om ändring av 16 kap. 20 § och 40
kap. 12 § i strafflagen
Artikel 31 i Prümfördraget jämställer
tjänstemän som i överensstämmelse
med fördraget verkar i en annan fördragsslutande
parts territorium med den andra fördragsslutande partens
tjänstemän i fråga om brott som de begår
och brott som de utsätts för. För att
genomföra fördragsbestämmelsen föreslås
bestämmelserna om brott mot myndigheter i 16 kap. i strafflagen
och bestämmelserna om tjänstebrott i 40 kap. bli ändrade.
Bestämmelserna ska kompletteras med uppgifter som innebär
att upprätthålla allmän ordning och säkerhet
och att förebygga brott. I propositionens motivering (s.
38/II) sägs att det straffrättsliga skyddet
för flygsäkerhetsvakter och andra staters tjänstemän
som deltar i gemensamma insatser för återsändande
eller som agerar i omedelbara farosituationer på detta
sätt blir verkställt.
Lagutskottet påpekar att bestämmelserna emellertid
inte helt stämmer överens. Det kommer sig av att
16 kap. 20 § 2 mom. föreslås bli kompletterad
ytterligare med utländska tjänstemän
som utför övervakning. Lagutskottet ser tillägget
som onödigt och det svarar inte heller mot det uttalade
syftet i propositionens motivering. I slutet av samma moment har
uppgiften att utföra förundersökning
felaktigt blivit utredning.
Lagutskottet föreslår
att förvaltningsutskottet stryker passusen i
16 kap. 20 § 2 mom. i strafflagen om att utländska
tjänstemän utför övervakning och
rättar uttrycket i slutet av momentet.