Slutrapport från konventets arbetsgrupp för frihet,
säkerhet och rättvisa
Arbetsgruppen hade i uppdrag att utreda behovet av att utveckla
rättsliga och inrikes frågor under avdelning IV
av gemenskapsfördraget (visering, asyl, invandring och
annan politik som rör fri rörlighet för
personer) och avdelning VI (bestämmelser om polissamarbete
och straffrättsligt samarbete). De centrala målen är
att avskaffa pelarindelningen, överföra polissamarbetet
och det straffrättsliga samarbetet till gemenskapens behörighet,
ta fler beslut med kvalificerad majoritet, samordna lagstiftningsinstrumenten,
minska det demokratiska underskottet, utvidga domstolskontrollen
och samordna de externa befogenheterna.
Lagstiftningsförfarandet
Rapporten rekommenderar att instrumenten i den nuvarande tredje
pelaren avskaffas och ersätts med gemenskapsinstrument,
förordningar, direktiv och beslut (eller deras efterföljare)
och att enbart direktiv godkänns inom den materiella straffrätten.
I framtiden ska det inte längre finnas konventioner. Konventioner
som antagits under den nuvarande tredje pelaren ska omvandlas till
förordningar eller direktiv. Kommissionen och medlemsstaterna
föreslås ha delad initiativrätt när
minst en fjärdedel av medlemsstaterna ställer
sig bakom ett initiativ.
I rapporten föreslås att den rättsliga
grunden för polissamarbetet och det straffrättsliga
samarbetet ska vara tredelad. De separata rättsliga grunderna
ska gälla 1) en tillnärmning av den materiella
straffrätten, 2) en tillnärmning av straffprocessuella
regler och 3) regler för polissamarbetet och det straffrättsliga
samarbetet.
Den nya rättsliga grunden medger att minimiregler antas
för brottsrekvisit och påföljder när det
handlar om allvarliga och gränsöverskridande brott
eller brott mot s.k. gemensamma europeiska intressen där
unionen har en gemensam politik. För att ange befogenheterna
i fråga om allvarliga och gränsöverskridande
brott kunde man i fördraget ta in en förteckning
som rådet i förekommande fall kunde ändra
genom enhälligt beslut efter föregående
tillstyrkande yttrande från Europaparlamentet.
Enligt rapporten bör tillnärmningen av straffrätten
alltid finnas med bland de instrument som kan tillgripas för
att driva på gemenskapens policyer om andra instrument än
de straffrättsliga inte är adekvata. Som exempel
har nämnts gemenskapsbedrägerier och euroförfalskning.
För straffprocessen föreslås vissa
gemensamma regler om de har samband med förfaranden för
internationella påföljder eller om de behövs till
stöd för ömsesidigt erkännande
eller för att garantera att instrumenten för polissamarbetet och
det straffrättsliga samarbetet i unionen fungerar.
Polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet
ses som en separat fråga i relation till den materiella
straffrätten och straffprocessrätten. Till denna
del föreslås den rättsliga grunden bli utvidgad
till ömsesidigt erkännande av alla rättsliga
beslut. Det skulle betyda att behörigheten inte inskränks
bara till sådan brottslighet där unionen är
behörig inom den materiella straffrätten.
Arbetsgruppen var enhällig i att beslut med kvalificerad
majoritet i regel bör införas också i frågor
som faller inom den nuvarande tredje pelaren. Livligast debatterades
den materiella straffrätten. På det området
var många medlemmar av arbetsgruppen för fortsatt
enhällighet, åtminstone delvis.
Utifrån majoritetens ståndpunkt rekommenderar
rapporten beslut med kvalificerad majoritet när det gäller
- minimiregler för brottsrekvisit
och påföljder vid allvarliga, gränsöverskridande
brott (brott på listan),
- minimiregler för brottsrekvisit och påföljder
för handlingar som riktar sig mot någon av unionens
gemensamma policyer, om policyn hänför sig till
en fråga som kräver beslut med kvalificerad majoritet,
- minimistandarder till skydd för den enskildes
rättigheter i straffprocessen i samband med ömsesidigt
erkännande,
- gemensamma straffprocessregler bl.a. i fråga om
användbarheten av bevis,
- huvudsakligen polissamarbete och straffrättsligt
samarbete och
- regler för brottsbekämpning.
Dessutom föreslås fortsatt enhällighet
i det straffrättsliga samarbetet i övrigt. Frågor
av denna typ omfattar inrättande av nya institutioner med
operativa befogenheter, tillnärmning av den materiella
straffrätten i andra delar än de som listats i
fördraget, den nationella polisens befogenheter och gemensamma
utredningsgruppers och rättsliga myndigheters aktiviteter
på en annan medlemsstats territorium.
Det operativa samarbetet
Arbetsgruppens medlemmar är oense om utvecklingen av
det operativa samarbetet. I rapporten rekommenderas att den nuvarande
artikel 36-kommittén blir samordnare.
Regeringens hållning
Slutrapporten svarar i långa stycken mot Finlands syn
på förslaget att avskaffa pelarindelningen, förenkla
instrument och metoder, medlemsstaternas intiativrätt och
fler beslut med kvalificerad majoritet också i rättsliga
och inrikes frågor. Speciellt vad gäller invandrar-
och asylpolitiken tillstyrker Finland beslut med kvalificerad majoritet
utan de specialvillkor som överenskommits i Nice. Det ömsesidiga
erkännandet bör också i framtiden utgöra
en hörnsten i det rättsliga samarbetet. När
de nuvarande gemenskapsinstrumenten införs bör
enbart direktiv accepteras inom den materiella straffrätten.
Finland anser att arbetsgruppens formuleringar om den rättsliga
grunden och beslut med kvalificerad majoritet inom den materiella
straffrätten delvis är tvetydiga och problematiska.
Unionen bör ha en klart och entydigt avgränsad
behörighet inom den materiella straffrätten och
villkoret bör alltid vara att brotten är allvarliga
och gränsöverskridande. Brott av detta slag bör
definieras på ett uttömmande sätt i förteckningen
i fördraget.
Arbetsgruppens förslag till en separat rättslig grund
för brott mot unionens s.k.gemensamma intressen ger unionen
behörighet att kriminalisera och bestämma brottspåföljderna
på alla områden där unionen över
lag har behörighet, också om handlingarna inte
vore allvarliga eller helt skulle sakna verkningar utanför
den stat där handlingen begås. Finland tillstyrker
inte att behörigheten formuleras på det sätt
som föreslås i rapporten. I stället bör
också dessa brott tas in i förteckningen i fördraget.
Finland är berett att överväga att
godkänna beslut med kvalificerad majoritet i samarbetet inom
den materiella straffrätten (inkl. straffskalor), om fördraget
innehåller en uttömmande förteckning över
de brott som faller inom unionens behörighet och om beslut
om eventuella ändringar i förteckningen fattas
enhälligt.
Den tilltänkta behörigheten i fråga
om brott mot s.k. unionsintressen är för tvetydig
i Finlands tycke. Finland anser sig inte kunna tillstyrka beslut
med kvalificerad majoritet men omfattar däremot arbetsgruppens
förslag om fortsatt enhällighet för inrättande
av nya institutioner, för den nationella polisens befogenheter,
gemensamma utredningsgrupper och rättsliga myndigheters
aktiviteter på en annan medlemsstats territorium.
Finland ställer sig mycket förbehållsamt
till arbetsgruppens förslag om operativ verksamhet. Utgångspunkten
bör vara att operativt samarbete mellan medlemsstaterna
ska bedrivas på annat håll än inom rådet.
Frågan om en mera generell rättslig grund för
utveckling av Europols och Eurojusts verksamhet bör synas
mycket noga så fort mera detaljerade förslag finns
att tillgå. Gruppen anför inte adekvata grunder
till stöd för förslaget att inrätta
en europeisk åklagarmyndighet.
Enligt Finlands mening är det inte bra för medlemsstaterna
om den gemensamma avtalsstrukturen resulterar i att medlemsstaternas
befogenhet att förhandla fram internationella straffrättsliga
konventioner minskar. Därför måste det
explicita bestämmelser till för att garantera
att medlemsstaternas befogenhet att förhandla och ingå bi-
och multilaterala internationella konventioner på området
inte inskränks.
Finland omfattar arbetsgruppens syn att begränsningarna
i EG-domstolens behörighet huvudsakligen bör undanröjas.