Motivering

Utskottet anser förslaget nödvändigt och ändamålsenligt och tillstyrker det utan ändringar men med följande anmärkningar.

Sedan 2005 har det getts ut investeringsstöd för byggande, ombyggnad och anskaffning av bostäder för grupper med särskilda behov. Systemet har visat sig vara mycket nödvändigt och det har kommit in fler ansökningar om stöd än det har gått att bevilja inom ramen för fullmakten. I alla dessa fall är stödet inte tillräckligt stort för att bostäder anpassade för grupper med särskilda behov ska kunna byggas. Propositionen syftar främst till att förbättra bostadsförhållandena för långvarigt bostadslösa, studerande och personer med funktionsnedsättning. Därför föreslås procentsatsen för stödet bli höjt för att utbudet på lämpliga hyresbostäder ska vara större. Förslaget är i högsta grad nödvändigt eftersom långvarig hemlöshet och boende för personer med funktionsnedsättning är stora frågor som vi måste satsa mer på.

Ett extra stort problem är det att avskaffa långvarig bostadslöshet. Att döma av de sociala, hälsomässiga och ekonomiska konsekvenserna är långvarig bostadslöshet det största problemet med bostadslöshet. Långvarigt bostadslösa med multiproblem måste få bostäder som är anpassade efter deras behov. Målet för programmet för att minska långtidsbostadslösheten är att gradvis avskaffa gruppboenden och ersätta dem med självständiga, övervakade boenden där de boende får stöd. Det behövs lösningar på bland annat problemen med att ta fram lämpliga bostader för personer med missbruksproblem eller psykisk ohälsa. Det finns också ett behov av enstaka bostäder eller gruppboenden för långvarigt bostadslösa. Behovet kan ofta inte tillgodoses eftersom anskaffnings- eller reparationskostnaderna är så höga att boendekostnaderna blir hutlöst höga i relation till de boendes möjligheter att betala hyra. Förslaget att höja stödsatsen till 50 procent är en avgjord förbättring och välkomnas av utskottet, som samtidigt påpekar att åtgärderna för att avhjälpa den långvariga bostadslösheten måste backas upp av en konsekvent bostads- och socialpolitik med siktet inställt på att effektivt förebygga bostadslöshet. Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ARA ger 2008—2011 årligen ut upp till 20 miljoner euro i investeringsstöd till grupper med särskilda behov för projekt som är godkända inom ramen för programmet för att minska långtidsbostadslösheten.

Bland handikappgrupperna behövs det inte bara hyresbostäder i största allmänhet, utan också stödboenden och serviceboende med särskild service. I dagsläget får ungefär 2 300 utvecklingsstörda sluten vård, men bara 100—200 av dem bedöms behöva sluten vård och bör i stället få bostad i normal boendemiljö. Många av dem som nu bör på institution skulle klara sig i vanliga bostäder eller gruppboende för utvecklingsstörda, förutsatt att det finns tillräckligt mycket stödtjänster. Det krävs en hel del omstruktureringar i bostadsbyggandet när det byggs färre institutioner och fler serviceboenden inom öppenvården. Också en del utvecklingsstörda som bor hemma hos sina föräldrar vill gärna ha självständigt boende eller så kan föräldrarna inte längre ta hand om dem på grund av sin höga ålder. I likhet med regeringen lyfter utskottet fram likabehandlingsprincipen som innebär att personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att bo bland andra människor. Enligt vissa uppskattningar behövs det årligen ungefär 600 nya bostäder för att tillgodose de utvecklingsstördas behov av bostäder och ersätta institutionsboendet. Dessutom måste handikappade studerande få sina servicebehov tillgodosedda.

Det är viktigt att vi kan stödja byggande av prisvärda hyresbostäder för att förbättra bostadssituationen för dessa grupper. Möjligheterna att bygga prisvärda hyresbostäder måste också backas upp av mark- och bostadspolitiken. Till exempel i Helsingforsområdet är det begränsade utbudet på tomter ett stort hinder i bostadsförsörjningen. Målet med regeringens bostadspolitiska program och avsiktsförklaringen mellan kommunerna i Helsingforsområdet och staten är att det ska byggas 12 000—13 000 bostäder årligen. Just nu finns det bättre konjunkturmässiga förutsättningar att bygga hyresbostäder, när ökningen i produktionen av ägarbostäder har avtagit och de osäkra ekonomiska utsikterna så småningom också bromsar upp det kraftigt ökade kontors- och affärsbyggandet. Därmed förefaller det finnas mer resurser för att bygga hyresbostäder.

Med investeringsstöden vill regeringen få ner hyrorna till en rimlig nivå som stämmer överens med de boendes betalningsförmåga. Detta trots att det krävs kostnadshöjande speciallösningar för respektive gruppers behov. Utskottet påpekar att det måste säkerställas att systemet de facto resulterar i en rimlig hyresnivå. Samhällssubventionerade hyresbostäder måste vara tillgängliga för de berörda grupperna i tjugo år.

Det räcker inte med att bostäderna uppfyller gruppernas särskilda krav, de måste också leva upp till normala krav på kvalitet. Rimliga priser är en stor utmaning när kraven på exempelvis brandsäkerhet, tillgänglighet och energieffektivitet måste uppfyllas och det inte går att tumma på dem. I framtiden kommer klimatförändringen att kräva nya strängare normer för att förbättra energiprestandan i byggnader. På sikt minskar energiförbrukningen och därmed också priset på boendet sett i ett livscykelperspektiv. Det är bra att miljöministeriet har satt i gång med en översyn av normerna för att få reda på vilka normer man kan tumma på för att möjliggöra prisvärt bostadsbyggande. Till exempel alltför många parkeringsplatser vid studentbostäder kan höja kostnaderna i onödan.

Bostäder bör placeras så att det inte uppstår social segregering. Det är viktigt att de särskilda behoven i varje grupp beaktas, inte minst målet att kommunikationerna ska fungera och det ska finnas service i närheten.

I budgeten för i år är stödfullmakten för att förbättra bostadsförhållandena för grupper med särskilda behov 85 miljoner euro och ungefär 48 miljoner euro har använts eller bundits till stödbeslut. Stödandelen ska läggas fast med hänsyn till byggobjektets storlek och kostnader, hyresnivå och de boendes möjligheter att betala hyra. Projekten med service- och stödboenden kräver betydligt mer styrning från ARA:s sida än vanliga hyresbostadsprojekt. Personalen där måste vara både effektiv och kvalificerad, när personalstyrkan kommer att skäras ner med tio personer fram till 2011 enligt statens produktivitetsprogram.

När befolkningen åldras, ökar behovet av service- och stödboenden. I framtiden kommer det dessutom att vara en stor fråga hur vi ska handskas med de särskilda krav på boende som åldersdemens ställer och hur institutionsboende ska kunna skjutas på framtiden så mycket som möjligt.

Följaktligen är det viktigt att följa upp hur investeringsfullmakten räcker till och att bedöma behovet av höjningar i samband med nästa statsbudget med hänsyn till de frågor som behandlats här.