Regeringen Orpo har i sin budgetproposition för 2026 inte lyckats göra sådana val eller genomföra sådana reformer som behövs för att uppnå ens de klimat- och naturmål som fastställts i regeringsprogrammet. 

Budgetpropositionen uppvisar fortfarande ett underskott på 8,7 miljarder euro, även om man har gått in för att åtgärda underskottet genom ett flertal nedskärningar. Nedskärningarna drabbar oskäligt ofta samma människor och områden. Tillväxt- och produktivitetsåtgärderna är fortfarande rätt blygsamma, även om halva valperioden redan har passerat. Östra Finland lämnas nästan helt åt sitt öde. 

I propositionen borde man tydligare ha gått in för att rikta finansieringen till projekt med genuint genomslag och för att hela Finland ska tas i beaktande. Nu återstår det för kommande generationer inte bara att lösa klimat- och naturkrisen utan också att axla en massiv skuldbörda. 

Knappa anslag

Till miljöministeriets förvaltningsområde hör uppgifter som ministeriet ska kunna utföra jämlikt i hela landet och över landets gränser. 

Budgetpropositionen väcker oro över om ministeriet kan fullgöra sina uppgifter och skyldigheter med knappa anslag. 

Vattenvård

Regeringen satsar avsevärt på att förbättra Skärgårdshavets tillstånd, men samtidigt minskar medlen för att sörja för insjöarnas och Östersjöns tillstånd i övrigt. Är det inte lika viktigt att sörja för ett gott tillstånd i insjöar och det övriga Östersjön som att förbättra det dåliga tillståndet i Skärgårdshavet? 

Skärgårdshavet är värt sitt skydd, men samtidigt innebär det ytterligare en nedskärning för östra Finland då regeringen bara riktar pengarna till sydvästra Finlands kust. Rena insjöar är ingen självklarhet ens i Finland. 

De lokala föreningarna utgör ryggraden i vattenvårdsarbetet och de har en oumbärlig roll bland annat när det gäller att restaurera avrinningsområden och minska näringsbelastningen, följa upp vattnens status och ta fram information till stöd för myndigheterna, samarbeta med markägare, kommuner och läroanstalter samt främja frivilligverksamhet och miljöutbildning. Trots det skärs understöden till organisationerna ner. 

Naturvård

När det frivilliga skyddet minskar finns det en risk att den tvingande regelstyrningen ökar. Det är ingen önskvärd utveckling. 

Livsmiljöprogrammen Helmi och Metso stärker Finlands biologiska mångfald och tryggar de livsviktiga ekosystemtjänster som naturen erbjuder. Samtidigt dämpar de klimatförändringen och främjar anpassningen till den. Båda programmen bygger på frivillighet och har visat sig vara framgångsrika. Frivillighet har varit en viktig faktor för att göra programmen populära, och modellen kan med fördel vidmakthållas. Budgetpropositionen innehåller inte tillräckliga anslag för att målen för det frivilliga skyddet ska nås. 

Hittills har inga anslag reserverats för att identifiera och kartlägga gamla skogar och skogar i naturtillstånd. För att objekten ska kunna identifieras i praktiken är det viktigt att staten omedelbart kartlägger dem. Tillräckliga anslag bör reserveras för detta och arbetet bör inledas omedelbart. 

För att undvika informellt skydd och trygga ett social hållbart skydd är det nödvändigt att staten reserverar tillräcklig finansiering för att skydda gamla skogar och skogar i naturtillstånd som en del av Metsoprogrammet. 

Restaurering av natur

EU:s restaureringsförordning godkändes sommaren 2024. Utarmningen av den biologiska mångfalden måste stoppas och utvecklingen måste vända till det bättre. Det allmänna målet med restaureringsförordningen är att minst 20 procent av EU:s land- och havsyta senast 2030 och alla ekosystem som är i behov av restaurering senast 2050 ska omfattas av åtgärder som förbättrar naturens tillstånd. 

Som det ser ut nu kommer det inte att beviljas någon separat EU-finansiering för genomförandet av restaureringen, så anslagen för det måste hittas nationellt. Regeringens budgetproposition väcker oro över hur de medel som behövs för restaurering ska räcka till. 

Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral

Nedskärningarna hotar verksamhetsförutsättningarna och investeringarna i forskningsinfrastruktur. FoUI-satsningarna bör följa den parlamentariska FoUI-arbetsgruppens överenskommelse och säkerställa basfinansieringen och verksamhetsförutsättningarna för statens forskningsinstitut. 

Forststyrelsen

Nedskärningarna i Forststyrelsens verksamhet äventyrar dess förmåga att svara för de uppgifter som anvisats den. Detta gäller särskilt Forststyrelsens naturtjänster, vars uppgifter har ökat under de senaste åren. På grund av nedskärningarna håller man till exempel i Lappland på att lägga ned flera naturum som sammanlagt har över 100 000 besökare per år. 

Livsmedelsverket

Genomförandet av EU:s avskogningsförordning och den nationella lagen om avskogning förutsätter tillräckliga resurser av Livsmedelsverket. Verket måste garanteras tillräckliga personalresurser för att säkerställa ett smidigt genomförande av regleringen. Genomförandet av förordningen och lagen om avskogning medför redan nu betydande merkostnader för aktörerna, och kostnaderna som följer av Livsmedelsverkets uppgifter får inte överföras på aktörerna. 

Främjande av träbyggande

Trä eller andra utsläppssnåla material erbjuder konkreta lösningar för att skapa kollager, stärka den cirkulära ekonomin och minska utsläppen från byggandet. Trä som byggnadsmaterial minskar utsläppen från byggandet, samtidigt som träkonstruktionerna lagrar koldioxid för en längre tid. Det är viktigt att inse att trä och andra utsläppssnåla material har en avgörande roll för klimatpolitiken. 

Det bör i högre grad anvisas budgetmedel för att främja koldioxidsnålt byggande. Utsläppen från byggnadsmaterial bör tas i beaktande vid sidan av energiförbrukningen och det bör införas gemensamma metoder för att beräkna koldioxidutsläppen i samband med offentliga upphandlingar. 

Utredningar på EU-nivå visar att planläggningsbestämmelser och lokala bestämmelser i praktiken kan förhindra träbyggande eller andra utsläppssnåla lösningar. I budgeten bör det reserveras resurser för att se över planläggningen och uppdatera myndigheternas kompetens så att utsläppssnåla material är ett genuint alternativ både i städerna och på glesbygden. 

Reparationsbyggande och energiunderstöd

Utsikterna för bostadsbyggandet i Finland är exceptionellt svaga. Byggbranschen är i behov av snabbt stöd. Däremot har anslagen för reparationsbyggande minskats i ett läge där nybyggandet avtar. Särskilt i östra och sydöstra Finland ökar bostadsaktiebolagens behov av reparationer samtidigt som de ekonomiska resurserna minskar. 

En stor del av Finlands byggnadsbestånd har byggts på 1970- och 1990-talen. Således är byggnadsbeståndet i behov av olika reparationer. Det gäller alla besittningsformer inom boendet. För att säkerställa att reparationerna genomförs skulle det vara ändamålsenligt att stödja reparationsbyggande. 

Byggnadsbeståndet berörs också av regeringens beslut om att slopa energiunderstöden. Energistöden har bidragit till bättre byggnadsbestånd och arbete runtom i Finland. 

Byggnaderna kan inte betraktas enbart som placeringsobjekt, utan de ska ses som hem och arbetsplatser. Sunda och välfungerande byggnader förbättrar livskvaliteten. 

Reparationsbyggande och energiunderstöd motsvarar också Finlands klimatmål när byggnadernas energiprestanda kan förbättras. 

Bostadspolitik

Att bygga bostadsrättsbostäder innebär att man kompletterar bostadsbeståndet i förorter med lågt marknadspris utan risk för att områdena segregeras. Den låga prisnivån på gamla bostäder i dessa förorter gör nämligen att byggnadsföretagen inte inleder produktion av ägarbostäder för konsumentförsäljning. 

Att upphöra med byggandet av bostadsrättsbostäder signalerar att man i Finland inte förhåller sig särdeles allvarligt till områdessegregering. En sådan signal bör vi inte sända i vårt land, där urbaniseringen sker snabbt. 

Regeringen bör signalera att de finländska städerna absolut håller fast vid bekämpningen av områdessegregeringen. 

I stället för att frysa produktionen kan ASO-produktionen styras noggrannare än för närvarande. Exempelvis kan ASO-systemets parametrar ändras, bostäderna riktas och finansieringen förenas med ramvillkor genom vilka statens risk minskas utan att förorterna offras. 

Lågfinansierat hyresboende behövs både i tillväxtorter och i områden med minskande befolkning. Centraliseringsbeslut påskyndar flyttningsrörelsen, men med tanke på den övergripande säkerheten är det väsentligt att det finns olika boendeformer också i andra än tillväxtorter. 

Ordnandet av de äldres boende håller på att krisa sig i snabb takt, då välfärdsområdena på grund av regeringens nedskärningar inte anvisar platser i servicebostäder till dem som har behov av sådana. Till följd av detta bor många äldre personer ensamma i sådana förhållanden där de inte längre klarar sig. Samtidigt har privata tjänsteleverantörer lediga platser för serviceboende. 

Det finns behov av och efterfrågan på i synnerhet studentbostäder samt bostäder och boendeformer som lämpar sig för äldre personer och minnessjuka. Budgetpropositionen för 2026 erbjuder ingen lösning på detta, utan försvagar situationen för dessa grupper av människor. 

Avvecklingen av Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (Ara)

Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (Ara) har haft en viktig roll i förhandlingarna som gäller markanvändning, boende och trafik (MBT), utvecklingen av boendet, genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda och främjandet av bostadsbeståndets tillgänglighet. 

Regeringens beslut att lägga ned Ara äventyrar smidigheten och kontinuiteten i den verksamhet som ingår i Ara:s uppgifter. Den snabba tidtabellen inverkar också på personalens ställning och ork i arbetet. 

Hur ska beviljandet av stöd och tillsynen över användningen av dem skötas i enlighet med lagen och hur ska de hållas åtskilda från lagberedningen och ministeriets beslutsfattande? 

Regeringens argument för att lägga ned Ara väger ganska lätt i förhållande till de problem som uppstår. 

Boende till skäligt pris och social bostadsproduktion

Nedskärningen i reparationsunderstöden och indragningen av Ara försämrar möjligheterna att svara på det ökande behovet av boende till överkomligt pris. Boendet till överkomligt pris får inte begränsas enbart till de stora städerna, utan möjligheten till hållbar bostadsproduktion ska tryggas också på mindre orter. 

I propositionen prioriteras den sociala bostadsproduktionen i de stora städerna. Också i glesbygden behövs det energieffektiv bostadsproduktion till ett överkomligt pris. Det stöder regionernas livskraft och förebygger ojämlikhet. En stor del av industrin finns i glesbygdsområden och bristen på stöd för boendet kan försvåra tillgången på arbetskraft och leda till att företagen förlorar sina arbetstagare. 

De regionala skillnaderna i tillgången till finansiering ökar polariseringen. Särskilt utanför tillväxtorterna är det svårt att få finansiering. Också i områden där befolkningen minskar är det viktigt att kunna förnya bostadsbeståndet så att det bättre svarar mot de nya behoven och så att det blir tillgänglighetsanpassat och mer energieffektivt. 

Boenderådgivning

Syftet med boenderådgivningen är att erbjuda hjälp och stöd för att minska bostadslöshet, hyresskulder, störningar i boendet och vräkning samt att trygga fortsatt boende. 

Nedskärningarna i den sociala tryggheten ökar hyresbetalningssvårigheterna och risken för vräkning. Nu håller man på att övergå från förebyggande åtgärder till ett mer avhjälpande arbetssätt. Det leder till att tyngdpunkten flyttas längre bort från lagens syfte. 

Regeringens klimat- och miljöpolitik gynnar varken Finland eller finländarna

Regeringens klimat- och miljöpolitik har gått så långt att regeringen inte längre ens låtsas vidta några klimat- och naturåtgärder. Ett exempel på detta är beslutet från budgetmanglingen om att minska den redan från början blygsamma finansieringen på 140 miljoner för omställningen till ren energi, som riktas till tekniska kolsänkor. Samtidigt skar regeringen i sitt spetsprojekt för klimatåtgärder. Planerna på att återställa forsarna i Palokki har begravts i all tysthet. Av klimatredogörelserna blir det klart att Finland med regeringen Orpos åtgärder uppnår klimatneutralitet först efter år 2050. Regeringen försvårar till och med byggandet i anslutning till förnybar energi genom att föreskriva om fasta avståndskrav för vindkraftverk. Den omställning till ren energi som regeringen Orpo och Purra lanserat har alltså inhiberats. Situationen är dyster och sorglig både med tanke på det globala ansvaret, Finlands klimatåtaganden enligt EU-lagstiftningen, den internationella trovärdigheten och den ekonomiska tillväxten och investeringarna. På så sätt blir situationen svår också med tanke på finländarnas arbetsplatser och välfärd. 

Inom det finländska näringslivet finns ett starkt engagemang för klimatmålet 2035 och en ambitiös klimatpolitik. Exempelvis Teknologiateollisuus ry säger rakt ut i sitt yttrande till utskottet att Finland bör hålla fast vid målet om att vara klimatneutralt senast 2035. Inte heller EU har råd att dra ner på sina klimatmål, eftersom utsläppsminskningsmålen på marknadsvillkor skapar efterfrågan på rena lösningar också på EU:s inre marknad. En effektiv klimatpolitik ger med andra ord möjligheter att bygga upp ett starkare och konkurrenskraftigare Europa. Särskilt viktigt är det att sträva efter en verksamhetsmiljö där företagen har kapacitet och vilja att växa. 

Trots att regeringen har lovat hålla fast vid klimatmålen är regeringens ageranden inte förenliga med målen och ingen förändring är heller att vänta. Utkasten till klimatplaner, som vi fick vänta länge på, visar att den ineffektiva klimatpolitiken fortsätter. Åtgärdshelheten i utkastet till den klimatpolitiska planen på medellång sikt (Kaisu 3) är inte tillräcklig för att säkerställa utsläppsminskningsmålen för ansvarsfördelningssektorn. Dessutom finns det risk för att underskottet inom markanvändningssektorn överförs till ansvarsfördelningssektorn. Varken utkastet till Kaisu 3 eller budgetpropositionen innehåller några nya ekonomiska styrmedel för klimatpolitiken. 

Åtgärderna är inte på långt när tillräckliga för att uppnå EU-åtagandena för markanvändningssektorns del eller klimatneutralitetsmålet enligt den nationella klimatlagen. I budgetpropositionen föreslås inga åtgärder för att på ett trovärdigt sätt komma närmare dessa mål. Detsamma gäller utkastet till Kaisu 3 och utkasten till energi- och klimatstrategier. 

Utöver klimatförändringen är förlusten av biologisk mångfald ett stort problem och undergräver om den fortsätter både människornas välfärd och fundamentet för ekonomin och säkerheten. Också på den här fronten har regeringen Orpo lovat mycket men resultatet är magert. 

Enligt budgeten för 2026 hålls finansieringen av miljö- och naturvården på ungefär samma nivå som året innan. Tilläggsfinansiering anvisas för att förebygga miljöskador, men sammantaget minskar finansieringen av vattenskyddet. Likaså minskar Forststyrelsens finansiering till följd av produktivitetsbesparingar. Sammanlagt 26 procent eller 1,4 miljoner euro av förvaltningsområdets produktivitetsbesparingar drabbar Forststyrelsen. 

Livsmiljöprogrammet Helmi är miljöministeriets och jord- och skogsbruksministeriets gemensamma program för att förbättra tillståndet för försämrade naturtyper och arters livsmiljöer i hela landet. Åtgärderna i Helmiprogrammet baserar sig på markägarnas frivillighet och omfattande samarbete. Programmet omfattar fågelvatten, myrar, skogar, vårdbiotoper, småvatten och stränder. Helmi är en central del av genomförandet av nationella och internationella mål för skyddet av den biologiska mångfalden. År 2026 anvisas programmet sammanlagt cirka 24 miljoner euro under olika moment. Med den nuvarande programfinansieringen kommer målnivån enligt statsrådets principbeslut inte att nås före 2030. Den nuvarande budgetramen gör det möjligt att uppnå endast en tredjedel av de mål på årsnivå som ställts upp fram till 2030. Forststyrelsen har en viktig roll i genomförandet av programmet. I budgetpropositionen för 2026 riktas cirka 7 miljoner euro under moment 35.10.52 för genomförande av Helmiprogrammet via Forststyrelsens naturtjänster. 

Mandatperioden för Metsoprogrammet, som baserar sig på markägarnas frivillighet, löper ut vid utgången av 2025. Beredningen av den nya programperioden inleddes 2024 och förslaget till beslut om den nya perioden är på remiss. Målet för 2026–2030 är att öka det permanenta skyddet med 40 000 hektar i södra Finland. De beräknade kostnaderna för helheten uppgår till sammanlagt 300 miljoner euro. Ett ytterligare mål är att skydda 10 000 hektar på privatägd mark i norra Finland. Objekten som skyddas ska uppfylla kriterierna för gamla skogar och definitionen av skogar i naturtillstånd. Kostnaderna beräknas uppgå till 50 miljoner euro. 

Under den nuvarande programperioden (2008–2025) har man uppnått de kvantitativa mål som ställts upp för miljöförvaltningen och med vilka man eftersträvade att utveckla det permanenta nätverket av naturskyddsområden på ett 96 000 hektar stort område. Programmet har dock inte lyckats stoppa den försämring av skogsnaturens biologiska mångfald som varit ett prioriterat mål. För att uppnå målet behövs mer omfattande åtgärder på samhällsnivå. På grund av ändringarna i inlösningslagens ersättningsgrunder anvisas Metsoprogrammet mindre anslag för 2026 än för innevarande år. SDP motsatte sig en fast ersättning på 25 procent vid reformen av inlösningslagen och efterlyste mer flexibilitet i lagen. Som det bedömdes i samband med reformen av inlösningslagen höjer ändringen de ersättningar som betalas med stöd av begränsningarna i naturvårdslagen, och höjningen måste täckas genom att finansieringen av frivilligt naturskydd minskas. Metsoprogrammet har tagits väl emot bland markägarna och utbudet av områden som ska skyddas överskrider programmets anslagsnivå. Kostnaderna för programmet har stigit betydligt under de senaste åren i och med att marknadspriset på virke har stigit. 

För ersättningar enligt programmet reserveras 19,0 miljoner euro och för årsverken och kommunikation 0,5 miljoner euro. För närvarande pågår remissbehandlingen av den nya programperioden 2026–2040 för handlingsplanen för den biologiska mångfalden i skogarna (Metso). Avsikten är att programmet ska inledas i början av nästa år. Kostnadsökningen utmanar genomförandet av Metsoprogrammet under moment 35.10.63 (bl.a. höjningen av marknadspriset på virke, ändringen av inlösningslagen). Ändringen av ersättningsgrunderna enligt inlösningslagen, skyddsmålen för nätverket Natura och EU-åtagandena medför ett kostnadstryck på moment 35.10.63. 

Det krävs målmedvetna och konsekventa åtgärder överallt i samhället för att uppnå koldioxidneutralitet och de klimatmål som överenskommits för Finland i EU. Ytterligare åtgärder behövs särskilt inom ansvarsfördelningssektorn och markanvändningssektorn. Enligt SDP är det nödvändigt att distributionsskyldigheten för biobränslen som används inom transportområdet höjs. På så sätt tryggas utsläppsminskningarna inom ansvarsfördelningssektorn. 

Vi behöver effektivare styrning av utsläppen och nya styrmedel för klimat- och naturpolitiken. Ett verktyg som har utretts flera gånger är en avgift för ändring av markanvändningen, som dämpar avskogningen och därmed också utsläppen. SDP föreslår att en sådan avgift införs för att effektivisera styrningen av utsläppen och förverkligandet av principen att förorenaren betalar. Samtidigt stärks också statsfinanserna. Nedskärningar bör också göras i skattestöden som upprätthåller den fossilbaserade ekonomin. 

Trycket på att öka naturvårdsfinansieringen är hårt och genomförandet av restaureringsförordningen ökar trycket. Förlusten av biologisk mångfald bör bekämpas inte bara med tillräcklig finansiering utan också med lagstiftningsmetoder. SDP föreslår att det stiftas en naturlag i likhet med klimatlagen för att trygga naturen. SDP har föreslagit en naturlag i sitt riksdagsvalsprogram 2023 och i sina alternativa budgetar för 2024 och 2025. Det har gjorts en omfattande utredning om saken redan under förra valperioden, och det konstaterades i utredningen att skyddet för naturen i lagstiftningen är bristfälligt. 

Dessutom bör statens gamla skogar och skogar i naturtillstånd skyddas med vetenskapsbaserade, tillräckligt omfattande kriterier som verkligen skyddar områdena och på så sätt ökar mångfalden och motverkar förlusten av biologisk mångfald. Vi föreslår dessutom att skogslagen revideras på ett sätt som bättre stöder klimat- och naturmålen, till exempel så att rekommendationer för skogsvården i högre grad tas in i lagen. Dessutom skulle till exempel beskattningen av förbränning av träbiomassa dryga ut statens kassa samtidigt som minskningen av förbränningen skulle påskyndas. Skatten bör riktas till gagnvirke. 

Vattenvård

Enligt kapitel 35.10 i budgetpropositionen uppgår finansieringen av vattenvården till cirka 18,8 miljoner euro 2026, inklusive moment 35.10.23, Främjande av Östersjön och vattendragen och moment 35.10.61, Stöd för vatten- och miljövård. Under moment 35.10.61 finansieras också sanering av förorenade områden med 1 521 000 euro, men beloppet räknas inte med i finansieringen av vattenvården. Finansieringen är ungefär 1,1 miljoner euro mindre än i budgeten för 2025. I de vatten- och havsförvaltningsplaner för 2022–2027 som statsrådet godkände 2021 föreslås de åtgärder som behövs för att uppnå och bevara en god vattenstatus i Östersjön. Planerna för vatten- och havsvård genomför samtidigt aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action plan, HELCOM). Finland rapporterade vid årsskiftet 2024–2025 till EU-kommissionen hur vatten- och havsvårdsåtgärderna framskridit. 

SDP föreslår att bristerna i vattenlagen ska åtgärdas och bäckar skyddas såsom regeringen Marin föreslog under förra valperioden som en del av revideringen av naturvårdslagen, men propositionen avslogs i riksdagen. Att lägga till skyddet av bäckar i vattenlagen skulle effektivisera skyddet vid åtgärder enligt vattenlagen. SDP anser att det är viktigt att vattenlagen revideras i enlighet med regeringsprogrammet så att moderna fiskevårdsskyldigheter fullgörs också i fråga om små dammar och så att det utöver uppdateringen av de gamla vattentillstånden också kan fastställas fiskevårdsskyldigheter för inrättningar som hittills inte varit underkastade sådana skyldigheter. En proposition om ändring av vattenlagen bör lämnas till riksdagen så fort som möjligt. 

Bostadspolitik

Regeringen Orpo förstör redskapen och resurserna för bostadsproduktion till överkomligt pris

Bostadspolitiken bör syfta till att möjliggöra ett hälsosamt, tryggt, trivsamt och hållbart boende för människor i olika livssituationer överallt i Finland. Staten bör särskilt ta hand om boendet för de grupper som inte själva kan ordna med boende. Målsättningen ska vara en fungerande bostadsmarknad där efterfrågan, utbud och pris möts. Bostadspolitiken kan inte bara vara beroende av marknaden. Staten behövs för att möjliggöra produktion till överkomligt pris i tillväxtorterna och genomföra bostadsprojekt för grupper med särskilda behov. Tyvärr har bostadslösheten i Finland ökat efter att ha varit på nedgång under lång tid. Bostadslösheten berör numera inte bara städerna utan också landsbygden och invånarna där. 

En tillräcklig statligt stödd bostadsproduktion har visat sig vara det enda sättet att genomföra boende till överkomligt pris i huvudstadsregionen och andra stora städer. Hyrorna för statligt stödda hyresbostäder är märkbart lägre än hyrorna för fritt finansierade hyresbostäder. Bostadsmarknaden i tillväxtorterna kan inte vara helt beroende av bostadsproduktionen på marknadsvillkor, som är mycket konjunkturkänslig. Därför behöver man i nuläget kontracykliskt fortsätta med det statligt stödda bostadsbyggandet. 

Det blir emellertid mycket svårare i fortsättningen när det centrala verktyget för den statligt stödda bostadsproduktionen, Statens bostadsfond, har införlivats i statsbudgeten. Den långsiktiga bostadspolitiken äventyras. Vi anser att de bostadspolitiska instrumenten måste stärkas efter nedläggningen av Statens bostadsfond och att det måste tas fram nya verktyg för att trygga den statligt stödda bostadsproduktionen också i fortsättningen. Vi hänvisar till det ställningstagande och den oro som riksdagens justitieombudsman har framfört över att regeringen inte har redogjort för hur den i grundlagen tryggade rätten till boende ska tryggas efter att Statens bostadsfond har lagts ned. Man bör framför allt ta hänsyn till de grupper som har svårt att själva ordna sitt boende. 

Lågkonjunkturen inom byggbranschen avtar inte. Förväntningarna på att bostadsbyggandet ska öka har skjutits fram till 2026. I år beräknas bostadsbyggandet ligga på ungefär samma nivå som ifjol, det vill säga cirka 18 000–19 000 bostäder. Byggandet väntas öka en aning 2026. I år beräknas byggandet av totalt cirka 17 800 bostäder påbörjas. Av dem är cirka 7 500 så kallade Ara-bostäder och 10 300 fritt finansierade bostäder. Hälften av alla bostadsbyggen som påbörjades ifjol var subventionerade av staten. Den statligt stödda produktionen beräknas i år ligga på cirka 8 000 nya bostadsbyggen. Nästa år beräknas den däremot minska tydligt och ligga på mindre än 5 000 bostäder. Regeringen fortsätter att minska den statligt stödda produktionen genom att sänka fullmakten att godkänna räntestödslån för bostadsproduktion till 1,135 miljarder euro 2026. Den fullmakten räcker till för att påbörja bygget av högst 4 500 statligt stödda bostäder. Fullmakten är 615 miljoner euro mindre än 2025. 

Reparationsbyggandet har minskat och branschen förväntas växa långsamt. Hela byggnadssektorn väntas växa med några procent till följd av byggandet av lokaler, investeringar i den gröna omställningen och försvarsrelaterade åtgärder samt mark- och vattenanläggningar. Enligt SDP behövs det nu ett konjunkturbaserat och tidsbestämt stödinstrument för energieffektivt reparationsbyggande som kan hjälpa byggbranschen och dem som arbetar i branschen. 

Av varje euro som investeras i bostadsbyggande återförs 46 procent till samhället i form av skatter och avgifter. Också understöden för energirenoveringar beräknas ha en stor hävstångseffekt. Med ett understöd på en miljon euro åstadkoms energirenoveringar till ett värde av 4,8 miljoner euro samt 56 årsverken. Understödet betalar alltså tillbaka sig självt genom att reparationsprojekten genererar direkta inkomstskatter och indirekta mervärdesskatter till staten. Viktigast av allt är att människor får arbete. 

En satsning på 100 miljoner euro för reparationsbyggande kan i bästa fall ge upphov till investeringar på upp till en miljard euro, om understödet uppgår till högst 10 procent av projektets godtagbara kostnader. Understödet graderas utifrån den energiprestanda som projektet genererar, det vill säga ju mer energiprestandan för en fastighet förbättras, desto större blir understödet. Understödet riktas till ombyggnad av hyres- och bostadsrättsbostäder samt bostadsaktiebolag och småhus och det ska särskilt riktas till reparation av bostadsbeståndet i förorterna. 

Den statligt stödda produktionens andel av bostadsbyggandet steg från 15 procent (2022) till ungefär 48 procent (2023) och i fjol utgjorde den ungefär hälften av totalproduktionen. 

I synnerhet ungas möjligheter att skaffa sig en första bostad bör främjas. SDP vill återinföra den befrielse från överlåtelseskatt som regeringen Orpo slopat för dem som köper sin första bostad. Vi vill dessutom återinföra möjligheten för dem som köpt sin första bostad att för viss tid dra av räntorna på bostadsskulden i beskattningen. 

Bostadsrättsboende behövs fortfarande

Regeringen Orpo har lagt ned byggandet av nya bostadsrättsbostäder. Vi anser att beslutet är felaktigt och att boende med bostadsrätt är en behövlig och önskad boendeform mellan hyres- och ägarboende och att den också minskar segregationen i bostadsområdena. Bostadsrättsbostäder byggs utgående från efterfrågan och i synnerhet i tillväxtorterna köar man till bostäderna. Bostadsrättsboendet bör hållas kvar bland boendeformerna och det bör utvecklas. Vid sidan av det bör det också skapas andra mellanmodeller för boende till överkomligt pris. 

MBT-avtalen bör ses över så att de stöder tillväxt och produktivitet

MBT-avtal för 2024—2027 har ingåtts med de största städerna. De nya avtalen innehåller inte längre några mål för den statligt stödda bostadsproduktionen, vilket är en förändring mot det sämre. Avtalsförfarandet bör ses över så att det stöder tillväxten. I fortsättningen bör avtalen innehålla tillväxtmål för de urbana regionerna. 

Investeringsunderstödet för grupper med särskilda behov bör höjas

Regeringen har kraftigt skurit ned fullmakterna för statligt subventionerat bostadsbyggande till överkomligt pris för äldre, personer med funktionsnedsättning och studerande (investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov) och föreslår att understödet för 2026 ska vara 15 miljoner euro. Ännu år 2023 var understödet 120 000 000 euro, och det fanns stor efterfrågan på stöd. Behovet av boende för grupper med särskilda behov har inte försvunnit någonstans. 

Till Centralen för statligt stött bostadsbyggande (Varke) har det kommit in ansökningar om investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov till ett belopp av cirka 100 miljoner euro. För en del av dessa projekt finns det redan en lånereserv och för en del ett delbeslut. På grund av den otillräckliga fullmakten har Varke stängt ansökan om investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov, vilket innebär att nya bostadsprojekt för grupper med särskilda behov inte kan inledas på flera år enligt nuvarande beslut. Det leder till en betydande försämring av bostadssituationen till exempel för studerande, unga som frigör sig från hemmet och äldre. Bostadsprojekten för äldre personer och studerande ser ut att bli utan finansiering eftersom projekten för personer med funktionsnedsättning och långtidsbostadslösa har prioriterats. 

Eftersom fullmakten att bevilja investeringsunderstöd är så pass liten minskar välfärdsområdenas möjligheter att stävja utgiftstrycket på ett väsentligt sätt. Det beror på att bostadsprojekt för gemenskapsboende där det inte finns någon lagstadgad personaldimensionering inte kan påbörjas. Det här leder till att de totala utgifterna för samhället ökar på annat sätt och blir betydligt högre. 

Genom att höja investeringsunderstödet kan man få fler bostäder som behövs för grupper med särskilda behov samt stödja byggbranschen, som fortfarande inte har återhämtat sig och bidrar till att Finland är inne i en recession. 

Vi föreslår att fullmakten för investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov höjs för 2026 och att det bevakas att fullmakten räcker till och att den vid behov höjs ytterligare. 

Stadsregionernas livskraft i fara

Efterfrågan på bostäder med skäliga boendekostnader fortsätter att öka i tillväxtorterna. En fungerande bostadsmarknad är också av betydelse för den övriga ekonomiska utvecklingen i ett område. I synnerhet i de växande urbana regionerna möjliggör tillgången till hyres- och bostadsrättsbostäder till överkomligt pris arbetskraftens rörlighet och den ekonomiska tillväxten. I kombination med de kraftiga nedskärningarna i bostadsbidraget och andra förmåner har boendekostnaderna för en del hushåll ökat oskäligt mycket. Det finns en mycket stark efterfrågan på förmånliga bostäder och regeringens politik tvingar människor att flytta längre bort från arbetsplatserna i jakt på billigare bostäder. Regeringens bostadspolitik har negativa följder för livskraften och tillväxten i de urbana regionerna. De sammanlagda konsekvenserna syns först om flera år. 

Budgetpropositionen innehåller inga nya verktyg för att stödja byggmarknaden. Tvärtom försvagar den snarare de befintliga verktygen. Nedläggningen av Statens bostadsfond och överföringen av fondens medel till budgeten resulterar i en kortsiktigare bostadspolitik. Statens bostadsfond borde också i fortsättningen stå utanför budgeten. I den nya situationen bör regeringen snabbt bedöma hur man ska trygga en långsiktig bostadsfinansiering i fortsättningen och överväga nya åtgärder för detta. 

Budgetpropositionen, som syftar till att balansera de offentliga finanserna, innehåller enskilda element som kan understödas, men när det gäller klimat- och naturåtgärder och en hållbar bostadspolitik är den på en helt otillräcklig nivå, både i fråga om åtgärderna och anslagen för genomförandet av dem. Därför kan Vänsterförbundet inte ställa sig bakom budgetförslaget. 

Budgetpropositionen för 2026 fortsätter att avsevärt försumma finansieringen av klimat- och miljöåtgärder, även om det är känt att Finland inte kommer att nå sina mål enligt klimatlagen (inklusive klimatneutralitet före 2035) och inte heller sina biodiversitetsmål på FN- och EU-nivå (inklusive att stoppa förlusten av biologisk mångfald före 2030). 

I budgeten för 2024 gjordes en massiv anslagsnedskärning på 32 procent inom miljöministeriets förvaltningsområde. Regeringen är fortsatt inne på samma linje. Den skenbart stora anslagsökning som föreslås för förvaltningsområdet beror nästan helt och hållet på att Statens bostadsfond läggs ned och att fondens återstående medel intäktsförs bland miljöministeriets intäkter. Det rör sig således inte om en verklig tilläggssatsning. 

Regeringen föreslår till många delar ytterligare nedskärningar i anslagen för genomförandet av klimat- och miljöåtgärderna. Nedskärningarna på någon miljon kan verka små, men de är betydande för förvaltningsområdet som redan lider av bristande resurser. Miljöministeriets budget är redan nu mångdubbelt mindre än det till sin budget nästminsta ministeriet. 

Finansieringen av klimat- och miljöåtgärderna inom förvaltningsområdet är med andra ord helt otillräcklig i förhållande till den ständigt ökande mängd åtgärder som de facto skulle krävas för att våra klimat- och miljömål ska nås. Även om regeringen i sitt regeringsprogram förbinder sig till klimatneutralitetsmålet och till att stoppa förlusten av biologisk mångfald, föreslås det i budgetpropositionen långt ifrån tillräckliga anslag för att realisera dessa mål. Regeringens engagemang för klimat- och miljömålen förblir retoriskt och saknar gärningar helt. 

Samtidigt skrotar regeringen bostadsproduktionen till överkomligt pris genom massiva nedskärningar i räntestödslånen för statsunderstödd bostadsproduktion. Sänkningen av fullmakten att bevilja räntestödslån kompenseras nästa år till ett belopp av 135 miljoner euro, men denna ”kompensation” innebär fortfarande en mycket stor minskning av anslagen för bostadsproduktion till överkomligt pris. Från och med 2027 minskas anslagen för räntestödslån ytterligare med 365 miljoner euro. 

Klimat- och miljöåtgärderna

Eftersom det att miljön förblir livskraftig är en förutsättning för att andra grundläggande fri- och rättigheter ska kunna tillgodoses, kan regeringen anses ha en grundlagsenlig skyldighet att öka finansieringen av miljö- och klimatåtgärder. Finland har både nationellt och internationellt förbundit sig att stoppa klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald inom ramen för klimatlagen som stiftades under den föregående valperioden samt EU:s strategi för biologisk mångfald och FN:s konvention om biologisk mångfald. Genom de satsningar på klimat- och naturåtgärder som föreslås i budgetpropositionen för 2026 kommer dessa mål inte att nås. 

Miljöministeriet föreslog i sitt eget budgetförslag att finansieringen av programmen Helmi och Metso höjs, men regeringen har helt förbigått detta i sin proposition. Finansieringen av naturvårdsprogrammen bör höjas åtminstone i enlighet med miljöministeriets förslag, det vill säga så att anslaget för Helmi höjs med 15,5 miljoner euro och för Metso med 12 miljoner euro. 

Finland har förbundit sig att betala sin andel av den internationella klimat- och biodiversitetsfinansieringen till utvecklingsländerna. Av budgeten framgår emellertid inte hur Finland genomför Parisavtalets förpliktelser som gäller klimatfinansiering eller stödet till utvecklingsländer enligt målen i FN:s konvention om biologisk mångfald. Finland ligger för närvarande långt efter de övriga nordiska länderna i finansieringen, vilket inte gynnar vare sig den globala hållbarheten eller den övergripande säkerheten, för att inte tala om Finlandsbilden som bygger på landets hållbarhet. Finland bör avsevärt öka sin internationella finansiering av biologisk mångfald och återta nedskärningarna i anslagen för utvecklingssamarbete, som bland annat används för genomförandet av internationella klimatavtal. 

Skogar

I planeringen av klimatpolitiken har nettosänkorna inom markanvändningssektorn uppskattats vara mycket högre än vad de är i verkligheten. I ljuset av den utveckling av sänkorna som skett under de senaste åren kan man inte räkna med att nettosänkan för markanvändningssektorns del förverkligas enligt kalkylerna. Enligt Naturresursinstitutets beräkningar blev markanvändningssektorn år 2018 för första gången en nettoutsläppskälla efter att ha varit en kolsänka. Också skogsmark har blivit en utsläppskälla, för första gången 2021. Vi vet att sänkan har minskat trendmässigt redan i 15 år, och denna utveckling kommer sannolikt att fortsätta till följd av regeringens åtgärds- och finansieringsbeslut. 

I ljuset av detta bör klimatplanen för markanvändningssektorn (Misu) uppdateras redan under denna valperiod. Åtgärderna i planen är otillräckliga i förhållande till markanvändningssektorns förändrade lägesbild och genomförandet av planen har framskridit långsammare än väntat på grund av otillräcklig finansiering. 

Återhämtningen av kolsänkan är en av de mest akuta frågorna med tanke på att nå Finlands klimatmål. Samtidigt har skogsskyddet en central betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden. För närvarande är rentav tre fjärdedelar av Finlands skogsmiljötyper hotade. I budgetpropositionen föreslås inte tillräckliga åtgärder för att öka sänkorna inom markanvändningssektorn. Det behövs åtminstone stöd för våtmarksodling, stöd för beskogning av impedimentmark och stöd för kolbindning för att förlänga omloppstiderna. Stöden för periodisk skogsodling bör slopas och anslagen bör istället riktas till genuina naturvårdsåtgärder. 

Dessutom måste regeringen ingripa i de alltför stora avverkningsvolymerna. Regeringen höjer än en gång Forststyrelsens intäktsföringsmål, även om det tvärtom bör sänkas. Vid sidan av att trädbeståndets tillväxt avtar är en alltför stor avverkning en huvudorsak till att kolsänkan kollapsat. 

Sjöar och vattendrag

Tillståndet i sjöar och vattendrag i Finland är inte bra. Av livsmiljötyperna i Östersjön är 24 procent hotade, av livsmiljötyperna vid Östersjöns kust är 58 procent hotade och av livsmiljötyperna i insjöar och stränder är en fjärdedel hotade. Därtill har utvecklingen av fiskbestånden i Östersjön under de senaste åren varit särskilt svag, delvis av oidentifierade orsaker. 

Regeringen riktar en liten anslagsökning till vatten- och miljövård. Tilläggsfinansieringen behövs, men den är fortfarande otillräcklig. Det anvisas ingen tilläggsfinansiering för att främja skyddet av Östersjön och vattendragen, även om det skulle vara särskilt nödvändigt att finansieringen av skyddet av Skärgårdshavet ökas rejält, i synnerhet när regeringen gav grönt ljus för ett fortsatt gödselundantag. 

Klimatförändringen ökar utlakningen av näringsämnen till vattendragen och mörknar vattnet, och hotar för sin del mångfalden i vattennaturen. Utan tillräcklig finansiering kan vattendragens status och vattenekosystemen inte förbättras i enlighet med våra mål för biologisk mångfald. 

Den biologiska mångfalden

Den biologiska mångfalden i Finland minskar ytterligare. Enligt de senaste hotbedömningarna är nästan 12 procent av de bedömda arterna och 48 procent av biotoperna i Finland hotade. Utvecklingstrenden är fortfarande nedåtgående i fråga om alla livsmiljöer. Regeringen Orpo säger att den har förbundit sig till det mål som fastställts på FN- och EU-nivå för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden före 2030, men det finns inget spår av detta i budgetpropositionen. 

Betydande orsaker till att arterna och biotoperna hotas är skogsförnyelse och skogsvård, dikning och åkerröjning, byggande samt eutrofiering av vattnen. Klimatförändringen är också en viktig orsak till förlusten av den biologiska mångfalden. Den finansiering som regeringen anvisar till genomförande av åtgärder som behövs för att få naturen i Finland att återhämta sig är långt ifrån tillräcklig. 

Tvärtom riktar regeringen i sitt budgetförslag för 2026 ytterligare omkostnadsbesparingar inte bara till miljöministeriet utan också till Finlands miljöcentral och Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter. Detta försvagar ytterligare Forststyrelsens möjligheter att genomföra naturtjänsterna (bl.a. programmen Metso, Helmi och Nousu). Regeringen gör nedskärningar i miljö- och naturskyddet, framför allt i skyddet av Östersjön och vattendragen. Regeringen har heller inga planer på att exempelvis återinföra finansieringen för klimatåtgärder på torvmarker, som är bland de mest kostnadseffektiva klimatåtgärderna inom markanvändningssektorn. 

Regeringen bör dessutom budgetera betydligt mer än för närvarande för anskaffnings- och ersättningsutgifter för naturskyddsområden. Det skulle bland annat ge möjlighet att ge skogsägarna lämplig ersättning för anläggning av skyddszoner i skogar som befinner sig i omedelbar närhet av känsliga vattendrag. 

För att stödja uppnåendet av Finlands mål för biologisk mångfald bör det stiftas en nationell naturlag i likhet med klimatlagen. Naturlagen skulle ange Finlands mål och skyldigheter att skydda natur och stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. 

I stället för att skära ned på naturvården bör regeringen så snart som möjligt avstå från många miljöskadliga stöd som fortfarande beviljas och som inte är förenliga med byggandet av ett "naturpositivt Finland". Sådana är bland annat skattestöden för träbaserade bränslen och bränntorv, stöden för inrikes flygtrafik och skattefriheten för flygbränsle samt skattelättnader för förbränningsmotorfordon och fossila bränslen. De anslag som fås genom att skattestöden slopas kan användas för att finansiera klimat- och miljöåtgärder. Klimat- och miljöåtgärderna kan finansieras bland annat genom en avgift för ändring av markanvändningen. Beskattningens miljöstyrning bör stärkas så att produkternas negativa utsläpps- och miljökonsekvenser återspeglas i priset på produkterna. 

Djurpolitik

Finland måste vidta åtgärder för att bättre tillgodose djurens rättigheter. Redan gällande lagstiftning förutsätter i princip att man sörjer för djurs välbefinnande. Kraven på djurs välbefinnande bör respekteras fullt ut, och tillräckliga resurser bör också avsättas för detta i budgeten. 

Budgetförslaget bör kompletteras med anslag för att inleda ett investeringsprogram för växtbaserad mat. Att övergå till växtbaserad kost är inte bara en djurrättighetsgärning, utan också ett av de effektivaste sätten att stävja utsläppen och den globala avskogningen. Dessutom stärker odlingen av vegetabiliska proteiner i Finland försörjningsberedskapen i vårt livsmedelssystem. För att den växtbaserade matens potential ska kunna utnyttjas fullt ut måste sektorn som genomgår en betydande omställning bland annat stödjas med forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering som riktas till bland annat produktutveckling. 

Dessutom bör tjänsten som bevakare av djurens intressen permanentas. Det råder ett mycket brett samförstånd mellan olika aktörer om nyttan av att permanenta tjänsten som djurskyddsombudsman. Ekonomiskt sett kräver en ordinarie tjänst bara en liten insats, men den har en enorm symbolisk och praktisk betydelse för att trygga djurens välbefinnande. 

Pälsdjursuppfödningen har nått vägs ände. Dess acceptans i samhället har rasat, samtidigt som den år efter år lider av allt större lönsamhetsproblem. Det är inte rätt för djuren, pälsfarmarna och skattebetalarna att denna döende bransch hålls vid liv på konstgjord väg. Finland bör följa utvecklingen av djurens rättigheter i Europa och ansluta sig till den växande grupp EU-länder som förbjudit pälsdjursuppfödning. Med hjälp av systemet med avträdelsestöd kan gårdarna tillförsäkras en rättvis omställning till ekonomiskt lönsamma och framtidssäkra näringar, på ett kontrollerat sätt. 

Bostadspolitik

Regeringens budgetproposition medför åter många försämringar i bostadspolitiken, som äventyrar utvecklingen av en bostadsmarknad med överkomliga priser och förutsättningarna för boende till överkomligt pris. 

Som det konstateras skrotar regeringen bostadsproduktionen till överkomligt pris genom massiva nedskärningar i räntestödslånen för statsunderstödd bostadsproduktion. Sänkningen av fullmakten att bevilja räntestödslån kompenseras nästa år till ett belopp av 135 miljoner euro, men denna ”kompensation” innebär fortfarande en mycket stor minskning av anslagen för bostadsproduktion till överkomligt pris. Från och med 2027 minskas anslagen för räntestödslån ytterligare med 365 miljoner euro. 

Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (Ara) har avvecklats som självständigt ämbetsverk och slagits ihop med miljöministeriet sedan början av året. Det var ett dåligt beslut som äventyrar skötseln av de uppgifter som tidigare hört till Ara, i synnerhet när det gäller bostadsbyggande till överkomligt pris och byggande av tillgängliga bostäder samt reparationsbyggande. Ara borde ha fått fortsätta som en självständig aktör. 

Också regeringens beslut att ta in Statens bostadsfonds tillgångar i statsbudgeten är dåligt. I praktiken medför det att de öronmärkta pengarna för social bostadsproduktion uteblir. Samtidigt försvåras stimulansåtgärderna inom byggbranschen. Nedmonteringen av investeringsunderstöden för grupper med särskilda behov fortsätter. Investeringsunderstöd har beviljats för byggande, anskaffning eller ombyggnad av bostäder för grupper med särskilda behov. Minskningen av understödet försvårar genomförandet av nya bostadsobjekt för grupper med särskilda behov, såsom studerande och äldre personer, även om behovet av specialboende sannolikt bara kommer att öka då antalet studerande ökar och befolkningen åldras. 

Den nya Centralen för statligt stött bostadsbyggande (Varke) har fortfarande fått in ansökningar om investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov till ett belopp av mer än 100 miljoner euro, trots att man blev tvungen att stänga ansökan om investeringsunderstöd i mars 2024. Nya bostadsprojekt för grupper med särskilda behov kan på grund av gällande beslut inte inledas på flera år. Det leder till en betydande försämring av bostadssituationen till exempel för studerande, unga som frigör sig från hemmet och äldre. 

Anslagen för reparationsunderstöd minskas ytterligare. Det leder till att antalet tillgänglighetsrenoveringar minskar, vilket kan öka kostnaderna för anstaltsboende. Underhållsreparationer och tillgänglighetsanpassning av byggnader är viktiga åtgärder för att upprätthålla byggnadsbeståndet och de minskar också behovet av att bygga nytt. Genom att påskynda ombyggnadsprojekt kunde man överlag effektivt stödja byggbranschen i det nuvarande konjunkturläget, eftersom en betydande del av kostnaderna för reparationsbyggandet återgår till samhället i from av avgifter av skattenatur. 

Det är viktigt att klimat- och miljöåtgärderna påskyndas också inom byggbranschen. Det är inte klokt att slopa energiunderstöden som är avsedda för att förbättra byggnaders energiprestanda, eftersom det kommer att bromsa upp utsläppsminskningarna. Det skulle vara viktigt att återinföra understödet för avstående från oljeuppvärmning. Regeringen har i praktiken insett att stödet är ett verktyg för att minska utsläppen, men ändå anvisar den ingen finansiering för det och stryker också de aktuella momenten ur budgetpropositionen. 

I konjunktursvackan inom byggbranschen och särskilt bostadsbyggandet är det inte förnuftigt att skära ned fungerande och effektiva reparations- och energirenoveringsstöd eller att bromsa upp bostadsproduktionen för grupper med särskilda behov. 

Särskilt problematiskt är också att finansieringen av boenderådgivningen redan tidigare har halverats i enlighet med regeringsprogrammet. Regeringen planerar inte öka finansieringen. Boenderådgivningen förebygger bostadslöshet och utslagning samt minskar hyresskulder och vräkning. Det är särskilt viktigt att öka finansieringen för boenderådgivningen i och med att bostadslösheten har börjat öka igen.