Talmannen:
Utom dagordningen lämnar statsminister Anneli Jäätteenmäki
en sådan upplysning som avses i 24 § arbetsordningen
om bakgrunden till Irakdiskussionen.
Efter statsministerns anförande förs en debatt som
inleds med en omgång gruppanföranden, där företrädare
för riksdagsgrupperna får ordet för högst
fem minuters anföranden. Härefter beviljas ledamöterna
ordet enligt talmannnens övervägande för
högst 3 minuters yttranden och 1 minuts repliker.
Statsminister Anneli Jäätteenmäki (översättning):
I enlighet med det råd som jag i början av maj
fick av justitiekanslern har jag i egenskap av statsminister avhållit
mig från att i offentligheten kommentera utredningarna
om Irak-läckan. Jag har igår diskuterat med justitiekanslern
och fått veta att jag kan offentliggöra de uppgifter
som jag har i anslutning till ärendet. Justitiekanslern har
godkänt detta förfarande. Jag har förra
veckan berättat samma saker för myndigheterna
när jag hördes som vittne i ärendet.
I enlighet härmed ger jag nu riksdagen en upplysning i ärendet.
Detta ville jag göra omedelbart när tillfälle därtill
gavs.
Jag är tvungen att först återkomma
till vad den debatt som fördes inför riksdagsvalet
handlade om ur den dåvarande oppositionens synvinkel. Jag
ansåg då, och anser fortfarande, att det var viktigt
att debatten fördes, eftersom det annalkande kriget i Irak
sysselsatte alla medborgares tankar. Dessutom var riksdagsvalet
i vintras det första valet efter att den nya grundlagen
trätt i kraft, och regeringen bär nu för
sin del gentemot riksdagen det parlamentariska ansvaret också för utrikespolitiken.
I Finland av idag är det viktigt att medborgarna känner
till de utrikespolitiska realiteterna och att en öppen
debatt kan föras om dessa frågor. I ett demokratiskt
land måste medborgarna få veta vad man beslutar
eller kommer överens om när det gäller
medborgarnas säkerhet.
Den debatt som fördes ledde till att regeringen den
7 mars preciserade sin Irakpolitik, varvid också den dåvarande
oppositionen helt kunde omfatta denna politik. I själva
verket har också den nuvarande regeringen fortsatt på den
då utstakade, på en bred nationell konsensus baserade linjen.
Den debatt som förts om själva substansen har
i praktiken stärkt våra yttre förbindelser, som
grundar sig på en konsekvent politik.
Medan valdebatten pågick fick jag i egenskap av ordförande
för det största oppositionspartiet en mängd
information, både muntlig och skriftlig, från
många källor. Jag diskuterade bl.a. också Irakfrågan
med väldigt många personer. De uppgifter som inte
varit i offentligheten nådde mig på ett exceptionellt
sätt, och det har därför varit mycket
svårt för mig att prata om saken. De undvikande
uttalandena har helt förståeligt gett ett inkonsekvent
intryck. Jag tror att, i ljuset av de uppgifter som jag nu presenterar,
en korrekt bild skapas.
Jag har inte begärt och inte heller fått utrikesministeriets
hemliga dokument. Den 11 juni avgav jag till myndigheterna mitt
vittnesmål angående Irak-läckan. I samband
med att jag hördes presenterades för mig ett flertal
av utrikesministeriets hemligstämplade dokument i originalversion.
Jag konstaterade att jag aldrig sett dokumenten i fråga.
Det är viktigt att utredningarna visar hur dokumenten har
kommit ut i offentligheten.
När jag den 11 juni avgav mitt vittnesmål
till myndigheterna berättade jag att de uppgifter som jag
framlagt på min webbplats och i valdebatten grundade sig
på två såkallade briefingpromemorior
som jag fått av Martti Manninen per fax. Den ena promemorian
hade Manninen skrivit och den andra var ett sammandrag som senare
visade sig vara ett sammandrag av utrikesministeriets Grosman-dokument.
Jag hade inte heller begärt dessa promemorior, och de kom
som en överraskning för mig.
Det har från början stått klart för
mig att fakta måste komma fram både i fråga
om utrikespolitiken och när det gäller det sätt
på vilket fakta har blivit offentliga. Dröjsmålet
beträffande denna upplysning har inte berott på mig,
utan på den återhållsamhet som den officiella
utredningen har förutsatt.
Nu när jag har kunnat offentliggöra mina uppgifter, önskar
jag till republikens president framföra att jag beklagar
det inträffade. Jag har diskuterat saken med henne. Jag
tror på sanningens helande kraft i det demokratiska samhället.
Vårt land är ett av elementen i dagens föränderliga värld.
I den världen kan vi utveckla och stärka vår
utrikespolitik endast med utgångspunkt i en demokratisk
debatt och en anda av öppenhet.
Talmannen förklarar debatten avslutad.