Statsminister Matti Vanhanen (översättning): Finland vidtar åtgärder för att hejda klimatförändringen. Vid ett EU-toppmöte 2007 förband vi oss till att före 2020 minska mängden utsläpp av växthusgaser inom unionen med 20 procent från 1990 års nivå och att öka användningen av förnybar energi med 20 procent från 1990 års nivå. Om länder som står utanför EU också deltar i minskandet av utsläpp i betydande grad, har unionen förbundit sig att minska utsläppen med 30 procent.

Dessa är i sig krävande mål, men fram till 2050 måste vi minska utsläppen i betydligt högre grad än så här. Vi har i samband med framtidsredogörelsen fastställt ett mål att minska utsläppen med minst 80 procent fram till 2050. Regeringen har bland de första länderna fattat konkreta beslut om hur vi kan nå 20/20/20-målen för att minska utsläppen av växthusgaser. Som energianvändare påverkas vi alla av förändringen. Det är människor och företag som fattar besluten om energianvändning och energisparande.

Den energilösningshelhet som här presenteras är den allra mest omfattande i Finlands hela energihistoria. I denna lösning är den helhet som gäller skyldigheten att använda förnybar energi särskilt stor. Alla åtgärder ska tas in i lag under de kommande månaderna. Det är alltså inte fråga enbart om en resolution utan om beslut som uppnår lagnivå. Finland tar med de här besluten aktivt sitt ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser. När de åtgärder som man fattat beslut om har vidtagits, kan all energi vi behöver produceras i Finland. En energilösning av denna omfattning är också en klar signal till marknaden att det lönar sig att investera i Finland. Finland sörjer för sin konkurrenskraft. Såväl förnybara energikällor som kärnkraft har sin roll i detta. Genom besluten om främjande av energieffektivitet och förnybar energi samt kärnkraft tar vi de första stegen mot ett koldioxidsnålt och koldioxidneutralt Finland. De gemensamma nämnarna för dessa tre separata beslut är att minska utsläppen, att öka självförsörjningen och att stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Ökad energieffektivitet är det mest effektfulla sättet att minska utsläppen av växthusgaser. De åtgärder för att främja energieffektiviteten som avses i statsrådets principbeslut från februari sträcker sig till 2020, men huvudvikten ligger vid de åtgärder som ska vidtas inom de närmaste åren. Genom de åtgärder som föreslås i principbeslutet bedömer man att man fram till 2020 kan nå det behov av effektiviserad energianvändning som avses i klimat- och energistrategin. Huvudvikten ligger vid uppvärmning, där sparmålet i fråga om el är 5 terawattimmar. Det sammanlagda resultatet skulle bli en utsläppsminskning på ca 9 miljoner ton koldioxid. Det största energisparandet bedöms kunna ske inom industri, service och trafik. Betydande energisparande bedöms kunna ske också i hushållen.

Majoriteten av åtgärderna för energisparande består av beslut, bestämmelser och rekommendationer som omfattar Europeiska unionen. För genomförandet av dessa svarar i sin tur de företag som omfattas av bestämmelserna, såsom bilindustrin, hushållsapparatindustrin, byggindustrin och många andra industribranscher. Genom nationella beslut kan man påverka t.ex. fastigheternas energiförbrukning. Finländska hushåll och företag kan också genom sina egna konsumtionsval i hög grad påverka sina egna energikostnader.

Förpliktelsen att använda förnybar energi är en viktig del av den politik som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser och genom den främjas fullgörandet av förpliktelsen. I den helhet om förnybar energi som regeringen kommit överens om finns riktlinjer för målen i fråga om olika källor till förnybar energi samt nödvändiga ekonomiska styrmedel. Riktlinjerna utgör grunden för den nationella handlingsplan för förnybar energi som är under beredning. Varje medlemsland ska överlämna en plan till kommissionen före utgången av juni. Vi förutsätter att de övriga EU-länderna gör detsamma. Genomförandet av förpliktelsen ska också följas upp.

Finland bör höja andelen förnybar energi av slutförbrukningen av energi till 38 procent fram till 2020. År 2005 var andelen 28,5 procent. Ökningen av förnybar energi kommer i huvudsak från användningen av skogsflis, biobränslen i trafiken, värmepumpar och vindkraft. En ökning av andelen förnybar energi innebär en utsläppsminskning på ca 8 miljoner ton koldioxid. Merparten av denna finns inom utsläppshandelssektorn.

Klimatförändringen är det största marknadsmisslyckande mänskligheten orsakat, och det kostar att korrigera det. Omfattningen av klimatförändringen har påverkats av att vi inte har kunnat beakta kostnaderna för utsläppen i prisbildningen på stenkol och olja. För att målet ska nås krävs betydande ekonomiska styrmedel. EU:s utsläppshandelssystem förbättrar i framtiden lönsamheten för användningen av förnybara energikällor, men att höja priset på utsläppsrätter fram till 2020 räcker inte i sig. Den förnybara energin behöver även andra former av stöd, därför detta paket.

I de riktlinjer som gäller stödsystem har utsläppshandelns centrala betydelse beaktats. Produktionsstödet såväl till inmatningstariffen för vindkraft och för el producerad med biogas, som till el producerad med skogsflis sjunker när marknadspriset på el eller priset på utsläppsrätter höjs. Behovet av produktionsstöd uppgår årligen till ca 340 miljoner euro år 2020. För stödjande av andra energiformer än vindkraft, el producerad med biogas och skogsenergi behövs dessutom investeringsstöd på ca 50—70 miljoner euro per år. Statsfinansieringen lockar till annan finansiering som är 4—5 gånger större. För de närmaste åren avser regeringen dessutom reservera finansiering på sammanlagt ca 100 miljoner euro för industriella biodieselanläggningar under utveckling.

Trots att syftet med dessa ekonomiska styrmedel i första hand är att öka användningen av förnybar energi når vi även mycket annat. För det första ökar vår självförsörjning i fråga om den slutliga energiförbrukningen, de förnybara energikällorna och den inhemska torven medräknade, från nuvarande drygt 30 procent till över 40 procent. För det andra får vi en betydande mängd nya investeringar i hela Finland. Enbart i fråga om vindkraft kan totalbeloppet av investeringarna beräknas uppgå till 3,5 miljarder euro, av vilket det inhemska arbetets andel är ca 2 miljarder euro. För drivnings- och transportutrustning som behövs för utnyttjande av skogsenergi krävs investeringar på ca 700 miljoner euro. Den sammanlagda investeringen i planerade bioraffinaderier är cirka 1 miljard euro.

Vi stöder inte bara förnybar energi utan också den inhemska sysselsättningen. Byggandet av vindkraft sysselsätter och vid vindkraftsbolagen skapas flera hundra permanenta arbetsplatser. Den största sysselsättande effekten hänför sig ändå till planeringen och byggandet av kraftverk. Där kan det röra sig om flera tusen arbetsplatser. Produktionen, transporten och energiproduktionen av skogsenergi skapar uppskattningsvis flera tusen arbetsplatser. Bioraffinaderierna skapar sysselsättning inom skogsindustrin som har drabbats av bortfall av arbetsplatser.

Nedan ger jag en koncentrerad överblick över de viktigaste riktlinjerna och de planerade styrmedlen.

Närmare hälften av den förnybara energi som behövs kan åstadkommas genom en ökad användning av skogsflis. Användningen av skogsflis ska 2020 vara 25 terawattimmar. För att öka utbudet av klenvirke införs ett nytt energistöd för klenvirke som ska betalas för flisning av förstagallringsvirke som går till energiproduktion. Genom energistödet för klenvirke kan man också trygga användningen av högklassig massaved i första hand som råmaterial för skogsindustrin. En ökad användning av skogsflis främjas med ett rörligt produktionsstöd för el som produceras med skogsflis. Huruvida användningen av skogsflis är lönsam är i hög grad beroende av priset på utsläppsrätter. När priset på en utsläppsrätt stiger, sjunker stödet automatiskt och onödigt överstort stöd betalas inte. Med detta stöd ersätter trä främst torv.

Som ett tredje stöd i anslutning till skogsenergin införs en s.k. inmatningstariff för småskalig kraftvärme. Inmatningstariffen är ett alternativ till det rörliga produktionsstödet för el och den betalas endast till nya kraftverk. Stödet ska tillfalla mindre kraftverk och det ska betalas för användning av alla träbaserade bränslen.

Utöver dessa bereds särskilt sådana styrmedel som gör det möjligt att minska den årliga användningen av stenkol vid kolkraftverken i kustområdena med upp till ca 8 terawattimmar. Kolen ersätts med träbaserad energi och delvis med torv. Styrmedel i den fortsatta beredningen är ett rörligt produktionsstöd för el och investeringsstöd.

Regeringen satte upp målet för vindkraften, 6 terawattimmar år 2020, i anslutning till klimat- och energistrategin. Inom ramen för det system med inmatningstariffer som är under beredning ska skillnaden mellan det i lag angivna riktpriset och det faktiska marknadspriset på el betalas till vindkraftsproducenterna i form av ett produktionsstöd.

Användningen av förnybar energi ökas inte bara med hjälp av vindkraft och skogsflis utan också med hjälp av i synnerhet biodrivmedel och en ökad användning av värmepumpar. När det gäller biodrivmedel är målet ca 7 terawattimmar. Främjandet av förnybar energi inom trafiken ska grunda sig på den distributionsskyldighet som åläggs drivmedelsförsäljarna. Byggandet av biodieselanläggningar främjas med både nationell finansiering och EU:s s.k. NER300-stöd.

Vårens tredje stora riktlinje för energin gäller kärnkraften.

Statsrådet har genom omröstning fattat principbeslut om två nya kärnkraftverksenheter. För Industrins Kraft Abp:s del gäller beslutet en fjärde enhet i Olkiluoto. För Fennovoima Ab:s del är det fråga om en ny kärnkraftverksenhet som byggs i antingen Pyhäjoki eller Simo.

Beslutet om mera kärnkraft bygger framför allt på behovet av el efter år 2020. I den långsiktiga klimat- och energistrategin från november 2008 ansåg statsrådet att tillförseln av el primärt ska baseras på den egna kapaciteten. Finland har sedan länge varit en nettoimportör av el. Kärnkraftsbeslutet är ett viktigt steg i strävan efter en kapacitet som motsvarar självförsörjning. Elmarknaden är dock självfallet internationell. Vi är redan nu aktiva på den nordiska marknaden och utvecklingen går mot en europeisk inre marknad. Utbyggnaden av kärnkraft bidrar för sin del till att hålla priset på el på en skälig nivå. Industrins Krafts och Fennovoimas kärnkraftverksenheter ska producera el till självkostnadspris bl.a. för näringslivets behov, vilket förbättrar verksamhetsbetingelserna för i synnerhet industrin i Finland.

Behovet av att minska utsläppen av växthusgaser motiverar besluten när man ser till såväl energieffektiviteten, den förnybara energin som kärnenergin. Regeringens mål är att i synnerhet öka självförsörjningen och minska användningen av stenkol. Kärnkraftsbeslutet ger marknaden ca 25 terawattimmar utsläppsfri el. Produktionen vid en enda kärnkraftverksenhet minskar utsläppen av koldioxid med ca 10 miljoner ton när den ersätter kolkondens. En ökning av utsläppsfri och utsläppssnål elproduktion främjar för sin del den finska industrins konkurrenskraft och säkerställandet av en tillräcklig tillgång på el.

Vad kan man uppnå med dessa tre energipolitiska helheter?

Först den viktigaste aspekten: den utsläppsfria energins andel av den slutliga energin ökar från nuvarande 36 procent till ca 60 procent på tio år. Om dessa beslut inte fattas beräknas koldioxidutsläppen uppgå till ca 75 miljoner ton år 2020. Tack vare besluten minskar utsläppen till ca 48 miljoner ton. Detta garanterar att Finland i sinom tid kan nå utsläppsreduktionsmålet på 80 procent, och någon gång t.o.m. målet om ett helt koldioxidneutralt samhälle.

För det andra förbättrar Finland energisjälvförsörjningen och blir självförsörjande på el under en tid när det mellan staterna råder en ny slags konkurrens om naturresurserna.

För det tredje stärker besluten den inhemska industrins konkurrenskraft för en lång tid framöver. Dessutom ökar den ekonomiska tillväxten, och investeringar i miljardklassen påbörjas under innevarande årtionde. Också det här beskedet och beslutet behövs i Finland efter den ekonomiska recessionen. Genom energieffektivitet kan man spara både miljön och pengar. Dessa beslut framkallar en energiteknologisk utveckling i och med att man skapar en snabbt växande hemmamarknad, vilket i sin tur borde ge konkurrensfördelar.

Energibesluten gagnar hela Finland: i synnerhet när det gäller produktionen av fjärrvärme och förnybar el uppstår det en ny slags koppling mellan landsbygden och städerna. Enbart paketet för förnybar energi beräknas direkt ge upphov till flera tusen arbetsplatser och indirekt till det tredubbla antalet. Dessutom har de mekaniska verkstäderna möjlighet att skapa gröna jobb inom exporten av energianläggningar. För att inte tala om de arbetsplatser inom industrin som energibeslutet kan ge upphov till.

I besluten har samhällets helhetsintresse tolkats uttryckligen i fråga om kärnkraften. Lika väl kan man säga att samhällets helhetsintresse tillgodoses av energisparande, energieffektivitet och paketet för förnybar energi. Enligt regeringen är samhällets helhetsintresse ett sådant gemensamt intresse som omfattar alla människor och hela Finland.