Statsminister Matti Vanhanen (översättning): Regeringens handlingslinje har varit att på förhand hitta lösningar på de problem som uppkommer i krisens olika skeden. Regeringens mål är att leda Finland genom recessionen så oskatt som möjligt. Regeringen har förbundit sig att också ta hand om de svagare och att förhindra utslagning.

Under den ekonomiska recessionen arbetar regeringen för en så hög sysselsättningsgrad som möjligt och för en minimering av de olägenheter som arbetslösheten medför. Från den senaste recessionen minns vi att det är svårt och tidskrävande att få sysselsättningsgraden att åter börja stiga. Därför är det viktigt att vi inom ramen för en hållbar offentlig ekonomi strävar efter att så kraftigt som möjligt stödja sysselsättningen. Regeringen följer hela tiden noggrant konjunkturutvecklingen och behovet av nya konjunkturpolitiska åtgärder och är redo att vidta de åtgärder som situationen kräver.

Den tilltagande internationella finanskrisen under förra året och den djupa recessionen i realekonomin som följde på krisen har motverkats med såväl penningpolitiska som finanspolitiska åtgärder. I euroområdet har räntorna sjunkit kännbart och inom euroområdet har räntesänkningarna fått ett betydande genomslag på räntorna på hushållens och företagens nya krediter. Samtidigt har Europeiska centralbanken sett till att bankerna har kunnat uppnå tillräcklig likviditet. Det aktiva arbetet med att få ett slut på den ekonomiska krisen i Europa fortsätter genom samarbete och samordning.

Den finländska finanspolitiken hör till de mest stimulerande i euroområdet enligt såväl EU-kommissionens som Oecd:s bedömningar. Regeringens åtgärder kan indelas grovt i två grupper: stimulansåtgärder och åtgärder för att trygga finansieringen. Inom stimulanspolitiken har mycket omfattande åtgärder vidtagits. Beslut om stimulansåtgärder har fattats i flera olika sammanhang: i samband med den andra tilläggsbudgetpropositionen för 2008, budgetpropositionen för 2009, den kompletterande budgetpropositionen för 2009, riksdagens budgetbetänkande och den första tilläggsbudgetpropositionen för 2009. Åtgärderna är ytterst betydande både till antal och omfattning.

Utan att gå in på detaljer kan man redan nu konstatera följande om stimulanspolitiken:

Det var mycket förnuftigt att regeringen 2007 först fattade beslut om att inga skattelättnader enligt regeringsprogrammet ska genomföras i början av regeringsperioden mitt under högkonjunkturen. Däremot beslöt regeringen att genomföra största delen av skattelättnaderna enligt regeringsprogrammet 2009. På så sätt fick köpkraften och hemmamarknaden en vitamininjektion precis i rätt tid.

För det andra minskar slopandet av folkpensionsavgiften sysselsättningskostnaderna och bidrar därmed till att upprätthålla sysselsättningen även under recessionen. Exempelvis minskar kommunernas utgifter 2010 med ett belopp som motsvarar arbetskraftskostnaderna för cirka 6 000 personer.

För det tredje har det också varit motiverat att kraftigt stimulera byggandet av sociala hyresbostäder när annan nyproduktion minskar i snabb takt. Denna typ av byggande har redan ökat märkbart. Likaså har utvidgningen och höjningen av reparationsstöden och hushållsavdraget helt uppenbart redan ökat reparationsbyggandet.

För det fjärde var det i fråga om byggandet av trafikleder motiverat att besluta att snabbt inleda flera projekt, som i vilket fall som helst skulle genomföras senare. Enligt de bedömningar som gjorts kommer sysselsättnings- och kapacitetsutnyttjandegraden inom mark- och vattenbyggande att hållas på en relativt hög nivå åren 2009 och 2010.

Det är likaså motiverat att staten på ett betydande sätt stöder utvidgningen av ett snabbt bredbandsnät så att detta omfattar hela landet. Åtgärden har en omedelbart sysselsättande effekt, och den stimulerar produktionen av tjänster som erbjuds via näten.

Det här var bara exempel på de otaliga åtgärder som har vidtagits inom olika sektorer.

När det blir svårare att få finansiering och förtroendet minskar får krisen konsekvenser för hela samhällsekonomin. Vid sidan av stimulansåtgärder har regeringen därför fäst särskild vikt vid tillgången till finansiering. Som exempel på regeringens åtgärder kan nämnas statsgarantier för bankernas medelsanskaffning och Finnveras konjukturlån.

Det har förutsatts att stimulansåtgärderna är faktiskt nödvändiga, kan vidtas snabbt och är så effektiva som möjligt med tanke på sysselsättningen. Som motvikt till stimulansåtgärderna har regeringen betonat vikten av strukturreformer som tryggar den offentliga ekonomins hållbarhet. Tanken har varit att besluta om reformerna redan nu, men att de ska genomföras först när den ekonomiska krisen är över. Exempelvis kommer de höjningar av energi- och miljöskatterna som är avsedda för att finansiera avskaffandet av FPA-avgifterna att träda i kraft i början av 2011.

Enligt olika bedömningar är hållbarhetsunderskottet i Finlands offentliga ekonomi grovt räknat cirka 5 procent i förhållande till totalproduktionen. Med andra ord borde balansen i hela den offentliga ekonomin strukturellt sett vara cirka 10 miljarder bättre för att den offentliga skuldsättningen inte ska öka okontrollerat.

Hur ska hållbarhetsunderskottet då balanseras? Det finns grovt räknat tre sätt: strukturella åtgärder som stöder tillväxten, höjda skatter eller minskade utgifter. Samtliga alternativ måste vara förknippade med ökad produktivitet.

När det gäller strukturreformer är det framför allt fråga om att förlänga tiden i arbetslivet. Exempelvis innebär en ett års förlängning av den genomsnittliga tiden i arbetslivet att balansen i den offentliga ekonomin förbättras med cirka 1,5 procent i förhållande till totalproduktionen. En förlängning av tiden i arbetslivet med drygt tre år jämfört med den nuvarande förväntade tiden skulle med andra ord räcka för att råda bot på hela det beräknade hållbarhetsunderskottet. Regeringen har som mål att minska den strukturella arbetslösheten genom att öka möjligheterna till utbildning och omskolning liksom även genom att öka arbetskraftens regionala och yrkesmässiga rörlighet.

Arbetet för att förlänga arbetskarriärerna pågår i två olika arbetsgrupper, en som leds av Jukka Rantala från Pensionsskyddscentralen och en som leds av Jukka Ahtela från Finlands Näringsliv och som fokuserar på åtgärder för utveckling av arbetslivet. Arbetsgrupperna arbetar med snäva tidsramar och de avser att lämna sina förslag före utgången av 2009. Det är klart att det också skulle vara välkommet med förslag som lämnas tidigare.

I den offentliga debatten om ekonomin har det framförts kritik mot att statsfinanserna inte är i balans. Under en kris av detta slag är det orealistiskt att ens eftersträva balans, tvärtom, ett underskott mildrar konsekvenserna av krisen. Balanserande åtgärder måste vidtas genast när uppsvinget börjar.

Vilka element ska vi under de närmaste åren fokusera på för att klara oss? Svaret är en långvarig måttfull lönepolitik, en trovärdig förlängning av arbetskarriärerna, nya skattelösningar och rätt inriktade tillväxtstimulerande åtgärder. Varje samhällssektor bör under sommarens lopp seriöst dryfta detta.

Det ekonomiska läget har förändrats på kort tid och därför har man varit tvungen att göra en snabb uppdatering av prognoserna gällande såväl samhällsekonomin som den offentliga ekonomin. Riksdagen har informerats om förändringar i det ekonomiska läget genast när finansministeriet har lämnat en ny prognos om utvecklingen. Vid finansministeriet gjordes i januari i samband med den första tilläggsbudgeten för 2009 ytterligare en särskild prognosjustering utifrån de senaste faktiska uppgifterna så att så aktuella uppgifter som möjligt om konjunkturutvecklingen kunde lämnas till riksdagen. När regeringen i detta sammanhang konstaterade att statens behov av upplåning håller på att öka avsevärt mer än beräknat, var det många som kritiserade regeringen för att vara alltför pessimistisk.

I rambeslutet och den ekonomiska översikt som samtidigt lämnades till riksdagen i slutet av mars beskrevs finansministeriets senaste konjunkturprognos, som gjordes i mars. Enligt prognosen minskar totalproduktionen med 5 procent 2009. Samtidigt gjordes en ny prognos för inkomstposterna för 2009. Enligt prognosen minskar inkomsterna med 1,9 miljarder euro jämfört med den första tilläggsbudgeten för 2009, som lämnades till riksdagen i början av februari. I rambeslutet och den ekonomiska översikten informerades också om den uppskattning av budgetunderskottet åren 2009—2013 som senast har gjorts på basis av inkomst- och utgiftsposterna. Budgeten för 2009 uppvisar ett underskott på uppskattningsvis 9,9 miljarder euro.

I bilaga 4 till rambeslutet anges de uppdaterade uppskattningarna av inkomsterna och underskottet och i rambeslutet anges dessutom hur många procentenheter de mest konjunkturkänsliga inkomstslagen uppskattas minska 2009. I den ekonomiska översikten redogörs mer detaljerat för de uppdaterade uppskattningarna av inkomsterna för 2009, särskilt i fråga om förvärvs- och kapitalinkomstskatterna, samfundsskatten och bilskatten. I den ekonomiska översikten beskrivs också balansen i statsfinanserna enligt nationalräkenskaperna. De uppskattade inkomsterna och uppskattningen av underskottet i budgetekonomin har inte ändrats väsentligt efter det att ramredogörelsen lämnades.

Riksdagens finansutskott har behandlat rambeslutet och bilagorna till det. Den ekonomiska översikten har också lämnats till riksdagen för kännedom. Både rambeslutet och översikten innehåller rikligt med information om det statsfinansiella läget och utvecklingsutsikterna, men också om den kommunala ekonomin och den offentliga ekonomin som helhet. Riksdagen hade inget att anmärka med anledning av ramredogörelsen.

Gängse praxis är att regeringen lämnar två tillläggsbudgetpropositioner per år, den första på våren och den andra på hösten. I år lämnades den första tilläggsbudgetpropositionen tidigare än vanligt och också höstens tilläggsbudgetproposition kommer att lämnas tidigare samtidigt med budgetpropositionen för 2010. Det här var en reaktion på det ekonomiska läget. Under de senaste månaderna har regeringen fört en dialog om ekonomin med riksdagen praktiskt taget varje vecka.

De stimulansåtgärder för den ekonomiska politiken som regeringen redan har fattat beslut om sträcker sig i regel till slutet av nästa år. Samtidigt följer regeringen hela tiden noggrant med utvecklingen av det ekonomiska läget, och regeringen är färdig att reagera när situationen förändras, så som riksdagen har förutsatt.

Enligt den prognos som finansministeriet i går har offentliggjort nås botten för konjunktursvackan ungefär vid mitten av innevarande år, dvs. nu. Även om en svag förändring mot det bättre ser ut att ske redan inom de närmaste månaderna, är den ekonomiska tillväxten nästa år, räknat som årsmedelvärde, ännu obefintlig. Om man betraktar detta och nästa år som en helhet kan man säga att tillväxtprognosen i stort sett har hållits oförändrad, jämfört med vårens prognos. Den onda cirkeln av allt svagare konjunkturprognoser ser alltså ut att ha upphört.

I världsekonomin kan skönjas tecken på stabilisering. Den kraftiga och omfattande nedgångsperioden i produktionen i slutet av förra året och i början av detta år torde så småningom ta slut, men produktionsnivån fortsätter ännu i år att vara låg. Den ekonomiska aktiviteten har uppmuntrats av räntesänkningar, av omfattande finanspolitiska stimulansåtgärder och av att den omfattande lageravvecklingen upphört.

Det är ännu osäkert om en ny konjunkturuppgång börjar, likaså hur länge den varar. Den ökande arbetslösheten kombinerat med fortsatta problem för realekonomin kan ännu medföra nya belastningar för finansinstituten. På litet längre sikt kan den betydande skuldsättningen inom den offentliga ekonomin i kombination med ansamlad likviditet ge upphov till inflationstryck och till ett behov att skärpa den ekonomiska politiken. Därför kan den kommande konjunkturuppgången vara modest.

Den kraftigt ökade öppenheten inom den finska samhällsekonomin under högkonjunkturen samt industrins stora andel hade dock märkbart ökat samhällsekonomins sårbarhet då världshandeln rasade. Tvärbromsningen för industriproduktionen och den samtidiga globala finansieringskrisen ledde på ett ögonblick till dystra stämningar och också en hastig minskning av den inhemska efterfrågan. På arbetsmarknaden förändrades situationen också snabbt till det sämre. Även om sysselsättningen var hög ända fram till årsskiftet ledde obefintliga nyrekryteringar och omfattande permitteringar, närmast inom industrin, till att arbetslösheten vände allt snabbare uppåt under detta år och till att hushållens framtidsutsikter samtidigt blev allt dystrare.

År 2009 blir i fråga om produktionen och förlusten av arbetsplatser en motsvarande prövning som den kraftiga nedgångsperioden i början av 1990-talet. Bruttonationalprodukten har inför sommaren sjunkit till samma nivå som den hade för tre år sedan. Produktionen minskade under det första kvartalet detta år snabbare än i euroländerna i medeltal, med 7,5 procent i jämförelse med motsvarande kvartal i fjol och med 2,7 procent i jämförelse med det sista kvartalet i fjol. Nedgången var en aning större än prognosen från mars. De uppgifter som är tillgängliga från april tyder på att produktionsnivån fortfarande har sjunkit. Vi uppskattar nu att bnp för hela 2009 minskar med 6 procent, dvs. med 1 procentenhet mera än i prognosen från mars.

En förutsättning för att minskningen inom samhällsekonomin ska stanna vid 6 procent är att produktionen under resten av året inte minskar i jämförelse med nivån i början av året. Det finns en negativ risk i anslutning till detta. Även om man kan skönja en ljusning i världsekonomin vilar den begynnande uppgången ännu på en bräcklig grund. Problemen i framför allt EU-länderna är fortsättningsvis stora åtminstone under resten av året; arbetslösheten stiger och den finansiella ställningen för den offentliga ekonomin försvagas dramatiskt. Utgångspunkten för denna prognos är att världsekonomin endast långsamt återhämtar sig under nästa år.

Den ekonomiska tillväxten i Finland ser i år ut att bli svagare än i euroområdet i genomsnitt. Den tillgångs- och regionstruktur som vår export har försvagar vår position relativt sett också under nästa år. Produktionen på hemmamarknaden minskar ännu, eftersom den ökade arbetslösheten kraftigt minskar hushållens efterfrågan, och även företagens investeringar minskar. Den nu pågående lågkonjunkturen väntas dock vara kortare än lågkonjunkturen i början av 1990-talet, varvid tillväxten kunde börja under nästa år.

Sysselsättningen började märkbart minska ungefär ett halvt år efter att produktionstillväxten hade avstannat. Nyrekryteringen avstannade redan i mitten av förra året, och permitteringarna ökade snabbt i slutet av året, men sysselsättningen var hög ända till slutet av 2008. En tydlig förändring mot det sämre skedde vid årsskiftet och den negativa trenden fortsätter till nästa år. Antalet sysselsatta var i april i år 69 000 färre än för ett år sedan. Arbetsplatserna minskar i så gott som alla branscher och antalet sysselsatta kommer under hela året att vara 100 000 färre än förra året. I år stiger arbetslöshetsgraden till i genomsnitt 9 procent från 6,4 procent i fjol, och nästan 250 000 personer kommer att vara arbetslösa. Nästa år försämras sysselsättningsläget fortsättningsvis och arbetslöshetsgraden ökar i genomsnitt till åtminstone 10 procent och ännu högre för enskilda månader.

Regeringen har tacklat den ökade arbetslösheten och permitteringarna i tre faser: utbildningsmöjligheterna för uppsagda och permitterade har utökats, olika åtgärder har tagits fram för avvärjande av arbetslösheten bland ungdomar — framför allt i fråga om unga män — och dessutom har regeringen ökat stödsysselsättningen för att därmed förhindra att långtidsarbetslösheten ökar.

Den finansiella ställningen för den offentliga ekonomin resulterade ännu i fjol i ett överskott på 4,1 procent i förhållande till totalproduktionen, och skuldsättningen minskade fortfarande. Under förra hälften av detta år resulterade den finansiella ställningen för den offentliga ekonomin i ett underskott, och för hela året försämras underskottskvoten med över 6 procentenheter i jämförelse med förra året. Man uppskattar att underskottet för hela året sjunker till 2 procent av totalproduktionen. Den offentliga skuldkvoten stiger till över 40 procent. Nästa år torde underskottskvoten stiga till 4,5 procent. En balansering av den offentliga ekonomin i ett senare skede förutsätter utöver en återhämtning av ekonomin också aktiva åtgärder.

Statsekonomin försvagas speciellt snabbt som en följd av den djupa recessionen och stimulansåtgärderna. Efter en överskottsperiod på nio år uppvisar statsekonomin i år ett tydligt underskott. Utöver konjunkturkänsliga skatteintäkter, såsom samfundsskatt och skatt på överlåtelsevinst, minskar också de skatter som hushållen betalar på förvärvsinkomsterna, delvis på grund av skattelättnader. Statens bokföringsmässiga inkomster 2009 minskar med över 5 miljarder euro jämfört med i fjol. Utgifterna åter ökar med ungefär 3 miljarder euro, och statsekonomins underskott är nästan 7 miljarder euro. Statsskulden ökar till och med mera än så. Nästa år ökar statens underskott fortfarande.

Finansieringsbalansen för den kommunala ekonomin försvagades under första hälften av 2009, då skatteintäkterna i januari—maj minskade med över 3 procent jämfört med i fjol. Samtidigt har kommunernas kostnader ökat snabbt och trots en ökning i statsandelarna visar den kommunala ekonomin 2009 ett underskott som motsvarar på 0,5 procent av bruttonationalprodukten. Trycket att skärpa kommunalbeskattningen och att göra kostnadsnedskärningar är stort då skuldsättningen ökar. Nästa år blir extra svårt.

Hur ska man förhålla sig till ytterligare stimulans i den rådande situationen? Vid bedömningen av alla tilläggsåtgärder måste man beakta omfattningen av de stimulansåtgärder som det redan har fattats beslut om, det underskott i den offentliga ekonomin som den globala recessionen har orsakat och det faktum att befolkningen åldras i snabb takt. Statsfinansernas utgiftsnivå kan inte skäras ned genom rambeslut. För att skapa det spelrum som den ekonomiska situationen kräver och för att möjliggöra ändringar i de politiska prioriteringarna bereder regeringen omdisponeringar på sammanlagt 200 miljoner euro i budgetpropositionen för 2010. Avsikten är att det spelrum som uppnås på detta sätt ska användas bl.a. för stärkande av de möjligheter som skogs- och energisektorn erbjuder, reformer av vuxenutbildningen, ökade aktiva åtgärder, invandrarpolitiska behov samt för FoU-investeringar och andra investeringar som stöder ekonomins framtida tillväxtpotential. Detta arbete pågår redan och regeringen beslutar om sina förslag i samband med budgetförhandlingarna.

Finlands ekonomiska politik och förmedlingen av information om den kan sammanfattas i tre punkter.

För det första är omfattningen av de stimulansåtgärder som regeringen har föreslagit och riksdagen beslutat om historiskt stor i Finland och bland de största i euroområdet.

För det andra är Finland bland de första länder som på förhand har skapat beredskap för att lösa det problem med statlig skuldsättning som följer av den ekonomiska krisen. Den absolut bästa lösningen på detta s.k. hållbarhetsproblem är fortfarande en förlängning av tiden i arbetslivet och minskad strukturell arbetslöshet.

För det tredje har regeringen informerat riksdagen och gått ut i offentligheten med information genast efter det att nya bedömningar av samhällsekonomin och statsfinanserna har gjorts. Förändringarna beträffande såväl samhällsekonomin som statsfinanserna i den bedömning som offentliggjordes i dag, kan anses vara små jämfört med bedömningen i mars, och mindre än de förändringar som ingick i den.

Dessutom är jag medveten om att ledamöterna är intresserade av att ställa frågor och tilläggsfrågor i anknytning till frågestunden för ett år sedan. Jag är beredd på det och vi har överenskommit med talmannen om att han reserverar tid för detta efter debatten om ekonomin.