Statsminister
Jyrki Katainen (översättning): Europeiska
unionen har på ett unikt sätt skapat mer fred,
välfärd och frihet i vår världsdel än
vi någonsin tidigare upplevt. Finland ska gå i
täten för Europeiska unionens utveckling — genom
att bidra till och påverka den.
Många av länderna i euroområdet
har drabbats av stora svårigheter. Därigenom har
hela euroområdet drabbats av svårigheter. Konsekvenserna
sprider sig också utanför gränserna för
euroområdet och EU. Nyligen skrev Sverige kraftigt ner
tillväxtprognosen för nästa år. Även
Förenta staterna har meddelat att utvecklingen av landets
ekonomi är beroende av den europeiska ekonomins utveckling.
Situationen är densamma i Ryssland och Kina. Därför
gäller detta också Finland.
Vår exportdrivna ekonomi gör oss fullständigt
beroende av dels den europeiska ekonomin, dels världsekonomin.
Den finländska välfärden har byggts upp
av att det har funnits köpare i Europa och runt om i världen
som har kunnat betala för resultaten av vårt finländska
arbete. Med tanke på de mörka moln som nu hänger över
den finländska ekonomin spelar det ingen roll om vi är medlemmar
i euroområdet eller EU. Vårt medlemskap spelar
däremot en stor roll för om vi är passiva åskådare
eller starka påverkare när det gäller
lösningar som påverkar finländskt arbete och
finländsk välfärd.
Medlemskapet i euroområdet har varit till fördel
för Finland. Därför måste Finland
kämpa för att säkerställa dess
framtid. Det ligger i Finlands intresse att också i framtiden
vara medlem i ett starkt euroområde. Men den ekonomiska
disciplinen i euroområdet måste förbättras.
Det måste också finnas verktyg att kunna hantera
eventuella framtida problem mycket snabbare än för
närvarande.
Besluten, som ger oss verktyg att hantera framtida problem,
fattades i slutet av förra veckan vid Europeiska rådets
möte och euroområdets stats- och regeringschefers
möte. I dessa beslut har också Finland lämnat
ett starkt avtryck. Vid mötet beslutades att genom ett
mellanstatligt fördrag inrätta en ekonomisk union
med stramare regler. Härigenom kan den ekonomiska styrningen
förbättras betydligt. Krismekanismerna för
att lösa krisen i euroområdet och hindra framtida kriser
stärktes. Dessutom togs ett betydande, nytt steg för
att lösa den akuta krisen.
Finlands linje har under hela krisen varit att stärka
Internationella valutafonden IMF:s roll i arbetet med att lösa
krisen. Finland har varit inne på denna linje från
och med det första Greklandspaketet samt gjort många
förslag om att öka IMF:s roll. Vid toppmötet
fattades beslut om en modell som Finland föreslagit. Modellen
går ut på att IMF:s utlåningskapacitet
stärks genom bilaterala lån. Euroländerna
förband sig till att låna ut 150 miljarder euro.
Dessutom ska de övriga EU-länderna bevilja IMF
bilaterala lån.
EU:s mål är att nå sammanlagt 200
miljarder euro. Finlands andel är ca 3,8 miljarder euro.
Lånet till IMF beviljas av Finlands Bank som staten ställer
borgen för. Våra nordiska samarbetspartner Sverige
och Danmark, som står utanför euroområdet,
och Norge som även står utanför EU, har
redan meddelat att de deltar i finansieringen av denna operation.
En starkare roll för IMF är av primär
betydelse eftersom marknadsaktörerna har en stor tilltro till
den. Om man stärker IMF:s roll blir det också möjligt
för länder utanför Europa med ett överskott
i de offentliga finanserna att delta i arbetet för att
lösa krisen. Som sagt påverkar en fortsatt kris
stora delar av världen. Jag litar på att många länder
utanför Europa deltar i det gemensamma talkot för
att stävja krisen.
Vid toppmötet fattades beslut om att också i enlighet
med Finlands förslag påskynda ibruktagandet av
europeiska stabilitetsmekanismen ESM. Målet är
att mekanismen ska träda i kraft redan i juli 2012. ESM är
effektivare och klarare än den tillfälliga stabiliseringsfaciliteten
EFSF, som baserar sig på garantier.
I interpellationen frågas det om regeringen godkänner
att garantifondernas risker mångdubblas genom att fonderna
ombildas till hedgefonder. Beslutet om att skapa en s.k. hävstång
för EFSF fattades redan i oktober, vilket betyder att regeringen
hade godkänt det mer än en månad innan
denna interpellation lämnades in. Detta beslut påverkar
inte Finlands kalkylmässiga exponeringar. Riskerna ökar
förstås med användningen av fonden. I
Finland ska beslut om användning av fonden fattas av riksdagen
utifrån ett meddelande från statsrådet.
Ett påskyndande av ibruktagandet av europeiska stabilitetsmekanismen
ESM är positivt och inger tillförsikt inför
arbetet med att lösa krisen. Det har uppstått
diskussion om vilka beslut toppmötet fattade om ESM:s placeraransvar.
I denna diskussion har två frågor dessvärre
blandats samman: De regler som den kommande mekanismen medför
och det hot dessa innebär för långivarna att
förlora sitt kapital i fall av skuldsanering — samt
lösandet av den akuta krisen. I fråga om ESM:s
placeraransvar fogades till konklusionerna de klausuler om kollektivt
agerande som Finland föreslagit och som möjliggör
nedskärningar i borgenärernas fordringar genom
beslut med kvalificerad majoritet. I ingressen till fördraget fastställs
att man i fråga om mottagarländerna följer
IMF:s förfaranden. IMF är en etablerad aktör
med erfarenhet av skuldsanering av stater, där investerarnas
lånade kapital har skrivits ner.
Det viktigaste är att i framtiden lyfta fram risken
för att förlora pengar på euroområdets
marknad för statsobligationer. Risken inkluderas i räntan
och de som sköter sin ekonomi dåligt kan inte skuldsätta
sig som hittills. Detta innebär att den största
orsaken till den pågående krisen kan förhindras
i framtiden.
I Grekland innebar "den privata sektorns deltagande" att den
privata sektorns lån frivilligt skrevs ner. Eftersom lånen
skrevs ner frivilligt ger kreditförsäkringarna
inte nödvändigtvis något skydd för
de investerare som beviljat Grekland lån. Enligt vissa
bedömningar har detta förvärrat krisen,
eftersom vissa investerare har varit rädda för
att motsvarande arrangemang ska tilllämpas i t.ex. vissa
andra länder. Denna osäkerhet har för
sin del lett till att räntorna har höjts till en
ohållbar nivå i dessa länder.
Europeiska rådet konstaterade att lösningen för
Grekland var unik och exceptionell. De som talar för att
slopa "den privata sektorns deltagande" ur europeiska stabilitetsmekanismen
har hänvisat till detta. Detta är något
annat än den modell för placeraransvar som Finland
redan från början understött och ansett
vara nödvändig. Klausulerna om kollektivt agerande
och IMF:s praxis är bekanta för alla på lånemarknaden.
De orsakar ingen onödig osäkerhet och förvärrar
inte krisen.
Vid Europeiska rådets möte diskuterades också omröstningsreglerna
inom ESM. Alla de övriga medlemsstaterna var beredda att
godkänna ett beslutsfattande med en kvalificerad majoritet
på 85 % enligt ett s.k. förfarande för
nödsituationer. Finland har understött det tidigare överenskomna
förfarandet med enhälliga beslut. I denna diskussion
stod vi alltså ensamma. Eftersom de övriga medlemsstaterna
ville få sin vilja inskriven lät jag i Europeiska
rådets slutsatser skriva in ett förbehåll
om att en övergång till beslut med kvalificerad
majoritet måste godkännas av Finlands riksdag.
Många ändringar gällande ESM gjordes
redan under mötets gång i enlighet med ståndpunkter som
Finland förde fram. ESM fick inte rätt att skaffa
finansiering från Europeiska centralbanken och inte heller
rätt att direkt finansiera europeiska banker. I slutsatserna
skrevs det in att ett förfarande för nödsituationer
som berättigar till beslutsfattande enligt kvalificerad
majoritet endast kan komma i fråga om hela euroområdets hållbarhet
hotas. Kommissionen och Europeiska centralbanken avgör
när en sådan situation föreligger. I
det tidigare utkastet hänvisade man i fråga om
ett förfarande för nödsituationer till
euroområdets stabilitet, vilket hade varit en betydligt vidare
tolkning. När det gäller frågan om huruvida
ESM:s kapacitet, och därmed det totala ansvar som direkt åligger
också Finland, kan ökas genom beslut med kvalificerad
majoritet, är Finlands ståndpunkt också klar:
något sådant kan vi inte godkänna.
Att Finland på ett fullödigt sätt
vill delta i eurosamarbetet, och därtill på ett
sätt som respekterar medlemsstaternas lika värde
bära det ansvar för skapande av stabilitet som
varje euroland har, råder det ingen oklarhet om. Vi har
varit med om att bygga upp en permanent stabilitetsmekanism och
rentav varit det första landet att föreslå ett snabbare
ikraftsättande av mekanismen än vad man tidigare
beslutat om. Tack vare den permanenta mekanismen löper
var och en som handlar på euroområdets skuldebrevsmarknad
i fortsättningen en reell risk att förlora sina
pengar. Detta förebygger alltför stor lånegivning — och
också överskuldsättning. Mekanismen är
också omsorgsfullt utformad för att kunna svara
på eventuella framtida problem i euroområdet.
Det ligger i allas intresse att euroområdet hålls
stabilt och starkt, och det ligger i Finlands intresse att ha en
sådan euro som valuta.
För att hålla euroområdet stabilt
och starkt krävs utöver en lösning på den
akuta krisen och verktyg för att förebygga framtida
kriser också metoder för att säkerställa
att alla förbinder sig att iaktta de gemensamma ekonomiska
reglerna. Vid mötet kom man överens om att skärpa
reglerna genom ett nytt mellanstatligt avtal. Finland hade önskat
att alla hade kunnat omfattas av avtalet. På grund av motståndet
från Storbritannien kunde inga ändringar i grundfördragen
komma på fråga. Utöver euroländerna
har flera andra EU-länder för avsikt att gå med
i det mellanstatliga avtalet. Finlands mål är
emellertid att binda institutionerna så att de utgör
en del av avtalet, och att på lång sikt införliva
avtalet med EU:s egentliga avtalssystem.
Den nya, kraftfulla finanspolitiska överenskommelse
som ingås vid den monetära unionens sida baserar
sig på ett mer effektivt styrningssystem som syftar till
att öka disciplinen i de offentliga finanserna. Samtidigt
stärks tillväxten och konkurrenskraften och det
påförs strängare sanktioner för
dem som genom sin dåliga ekonomi äventyrar välfärden
i partnerskapsländerna.
Till de ekonomiska reglerna fogas ett långsiktigt
säkerställande av hållbarheten för
de offentliga finanserna. Det strukturella underskottet för de
offentliga finanserna begränsas så att det inte får överstiga
0,5 % av bruttonationalprodukten. Finland utgår
ifrån att denna regel inte får utgöra ett
hinder för konjunkturpolitik, stimulansåtgärder
eller en oundviklig ökning av arbetslöshetsutgifterna
vid en recession. Det strukturella underskottet är alltid
konjunkturrensat. Regeringen anser det vara viktigt att förslaget
i den fortsatta behandlingen bedöms noggrant såväl
med tanke på den ekonomiska politiken och välfärdspolitiken
som med tanke på grundlagen.
Det är skäl att minnas att tryggandet av
välfärdstjänsterna i Finland skulle förutsätta
ett betydande strukturellt överskott i den offentliga ekonomin.
Finansministeriet har bedömt att tryggandet av välfärdstjänsterna
skulle förutsätta ett strukturellt överskott
i den offentliga ekonomin på fyra procent i förhållande
till totalproduktionen. Finland skulle alltså hållas
inom ramen för ett underskott enligt avtalet även
om vi skulle ligga åtta miljarder euro på minussidan
med tanke på hållbar välfärd
i Finland.
I fortsättningen kommer det att vara lättare
att vidta åtgärder mot sådana medlemsländer
som bryter mot reglerna om underskottet i de offentliga finanserna.
Det här är ett mål som Finland länge
arbetat för. Införandet av sanktioner genom omvänd
kvalificerad majoritet kommer också att automatiseras såsom
Finland önskat. Det är också bra att
medlemsländernas skyldighet att sörja för
en hållbar ekonomi stärks på EU-nivå.
I fortsättningen kommer medlemsländerna också att
rapportera om statens upplåningsplaner på förhand.
Den som bryter mot reglerna kommer att få sin budget förd
till kommissionen för förhandsgranskning.
I interpellationen ställs frågan om huruvida
regeringen godkänner att riksdagens budgetmakt överförs
på Europeiska kommissionen. Det entydiga svaret på detta är:
nej. Redan under det förra årtiondet kom vi överens
om en stabilitets- och tillväxtpakt. Vi lovade alltså våra
partners inom euroområdet att vi inte genom en oansvarig
budgetpolitik eller vår skuldsättning skulle äventyra alla
andras ekonomi. Det åtagandet kommer vi att hålla
fast vid också i fortsättningen. Tyvärr har
inte alla gjort det. Och detta har de övriga länderna
trots Finlands motstånd sett genom fingrarna med. De åtaganden
som nu görs innebär inte att Finland behöver ändra
sitt agerande. De innebär att också de andra ska
agera som Finland.
I interpellationen ställs vidare frågan om
huruvida regeringen godkänner de eurobonds som kommissionen
har föreslagit. Det gör regeringen inte. Det är
onödigt att ens diskutera eurobonds innan samtliga euroländer
uppfyller de skuldsättningskriterier som anges i stabilitets-
och tillväxtpakten. För närvarande uppfyller
tre medlemsländer kriterierna, nämligen Finland,
Estland och Luxemburg. Dessutom krävs det bevis för
att det nya regelverket säkerställer att kriterierna
uppfylls också i framtiden.
I interpellationen frågas det vidare om regeringen
godkänner att krisländernas skulder sköts genom
sedelfinansiering från Europeiska centralbanken. Också i
denna fråga följer vi grundfördragen
och låter Europeiska centralbanken fatta beslut självständigt.
Jag inledde mitt anförande med att konstatera att
Europeiska unionen på ett unikt sätt har skapat
mer fred, välfärd och frihet i vår världsdel än vi
någonsin upplevt. Det ligger helt klart i Finlands intresse
att vi håller oss framme när det gäller
att utveckla och delta i samarbetet inom Europeiska unionen — och
att vi är med och formar Europa så att vi finländare
får det så bra här som möjligt.
Jag kan inte nog understryka i hur stor utsträckning
välfärden i ett land som Finland — ett exportland
och en öppen ekonomi — är beroende av
de beslut som fattas i Europa och på global nivå.
Vår välfärd påverkas exempelvis
av säkerhetslösningarna i Europa och globalt och
av en rättvisare inkomstfördelning i världen — och inte
minst av de europeiska ekonomiska lösningarna. Därför är
det särskilt viktig just för oss finländare
att aktivt vara med och påverka dessa beslut. Utanför
EU skulle vi inte vara med och utarbeta nya europeiska ekonomiska
regler eller påverka vilka frågor och vilka mål
Europeiska unionen lyfter upp exempelvis på agendan för G20-mötena
för världens ledande industriländer. Ändå skulle
de ha konsekvenser för oss. Tack vare vårt EU-medlemskap — och
eftersom vi hör till de euroländer som har skött
sin ekonomi på ett ansvarsfull sätt — har
vi trots att vi är ett litet land haft ett stort inflytande
på dessa frågor.
Det är alltid någon som fattar också de
stora ekonomiska besluten — vid behov utan att rådfråga
oss, för vår räkning. Regeringens entydiga mål är
att också framöver delta i beslutsfattandet som
en aktiv påverkare.