2.1.1  Grundläggande och mänskliga rättigheter, internationella avtal och EU-reglering

De internationella konventionerna om mänskliga rättigheter är förpliktande för finska staten och garanterar att alla människor har samma och lika rättigheter.  

Människorättskonventioner som är bindande för Finland är t.ex. konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, FördrS 18/1990), den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 8/1976), den reviderade Europeiska sociala stadgan (FördrS 80/2002) och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (FördrS 6/1976). Särskilt viktig med tanke på barns intresse, underhåll och försörjning är FN:s konvention om barnets rättigheter (FördrS 59–60/1991, nedan konventionen om barnets rättigheter).  

Konventionen om barnets rättigheter är förpliktande på lagnivå för de länder som ratificerat den. I artikel 3 i konventionen konstateras det att i alla beslut som rör eller inverkar på barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Artikel 27 gäller barnets rätt till en tillräcklig levnadsstandard. Enligt artikel 27.2 i konventionen är föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet i första hand skyldiga att inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling. Enligt 3 punkten i samma artikel ska konventionsstaterna i enlighet med nationella villkor och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och ska vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder. Enligt punkt 4 i artikeln ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller annan som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet. 

I konventionen om barnets rättigheter erkänns också barnets rätt till social trygghet. Enligt artikel 26.1 i konventionen ska konventionsstaterna erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring, och ska vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning. Enligt punkt 2 i artikeln ska förmånerna, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat förhållande som är av betydelse i samband med en bidragsansökan från barnet eller för dess räkning. 

FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-konventionen) omfattar bl.a. rätten till arbete och gynnsamma arbetsvillkor, hälsa, boende, mat, utbildning och kultur. I konventionen konstateras det också separat bl.a. att barn och ungdomar bör skyddas mot ekonomiskt och socialt utnyttjande och mot arbete som är skadligt för deras hälsa eller utveckling samt att åtgärder bör vidtas för att minska spädbarnsdödligheten och främja barnets sunda utveckling.  

Den reviderade Europeiska sociala stadgan ska trygga och främja de sociala rättigheterna i Europa. Alla som omfattas av medlemsstatens jurisdiktion ska utan diskriminering garanteras dessa rättigheter. De rättigheter som tryggas i stadgan gäller bl.a. arbetslivet, utbildning, boende, hälsa och den sociala tryggheten. Separat tryggas barns och ungas rätt till skydd i arbetslivet och vid anställning samt rätten till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd, inklusive bl.a. nödvändiga tjänster för vård, fostran och utbildning, skydd mot försummelse, våld och utnyttjande. 

Mellan EU-staterna tillämpas i första hand rådets förordning (EG) nr 4/2009 Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, EUT L 7, 10.1.2009, s. 1–79. om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (nedan förordningen om underhållsskyldighet). Förordningen om underhållsskyldighet förenklar den process genom vilken en person som har rätt till underhållsbidrag och som befinner sig i en EU-stat kan ansöka om underhållsbidrag av en underhållsskyldig som befinner sig i en annan medlemsstat. Med stöd av förordningen är det möjligt för den underhållsberättigade och den underhållsskyldige att via centralmyndigheterna lägga fram olika ansökningar i anslutning till indrivningen av underhållsbidrag. Dessa kan gälla till exempel erkännande och verkställighet av existerande beslut om underhållsbidrag i den mottagande staten eller önskan om att få ett nytt beslut.  

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt har det utarbetats konventioner som gäller underhållsbidrag och som kan bli tillämpliga om en underhållsskyldig eller en underhållsberättigad inte bor i en EU-stat. Den viktigaste av dessa är konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar Konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, EUT L 192, 22.7.2011, s. 51–70. . Syftet med konventionen är att säkerställa en effektiv internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar, särskilt genom att inrätta ett övergripande system för samarbete mellan myndigheterna i de fördragsslutande staterna, möjliggöra ansökningar om att erhålla avgöranden om underhåll, tillhandahålla erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll, och ställa krav på effektiva åtgärder för en snabb verkställighet av avgöranden om underhåll. I lagen om centralmyndighet i Finland i vissa internationella ärenden som gäller underhållsbidrag (1076/2010) föreskrivs det om centralmyndigheten i Finland i internationella ärenden om underhållsbidrag och om centralmyndighetens rätt att få uppgifter och annan handräckning av andra myndigheter i sådana ärenden. I lagen föreskrivs det också om rätt till rättshjälp i vissa internationella ärenden som gäller underhållsbidrag. Enligt lagens 2 § är justitieministeriet centralmyndighet i Finland.  

Förordningen om underhållsskyldighet och Haagkonventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar kompletteras nationellt av lagen om tillämpning av rådets förordning om underhållsskyldighet och av konventionen om internationell indrivning av underhåll (1077/2010). Mellan de nordiska länderna gäller också den nordiska indrivningskonventionen (FördrS 8/1963) Konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige angående indrivning av underhållsbidrag (FördrS 8/1963). .  

2.1.2  Fastställande och ändring av underhållsbidrag

Allmänt

Familjelagstiftningen i Finland betonar principen om delat föräldraskap, vilket innebär att föräldrarna delar på omsorgsansvaret för barnet även efter en skilsmässa. Även om inget direkt mål för att minska fattigdomen har satts upp för systemet för underhåll för barn, är syftet med systemet att säkerställa att barn får tillräckligt ekonomiskt stöd från båda föräldrarna. Ett viktigt samhälleligt mål för inrättandet av underhållssystemet i Finland har varit att trygga försörjningen för barn som bor i ett hushåll med en förälder och stärka den andra förälderns ekonomiska ansvar. Se Jauhiainen et. al. Lapsiperheiden pienituloisuus, sosiaaliturva ja asumisjärjestelyt (Social trygghet och boendearrangemang i barnfamiljer med låga inkomster): Slutrapport för projektet LAPSOSET. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2024:35, , s. 137 (på finska med presentationsblad på svenska). https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/165895 

Bestämmelser om underhåll för barn finns i lagen om underhåll för barn. I 1 kap. i lagen om underhåll för barn föreskrivs det om barns rätt till underhåll och om underhållsansvar. Enligt lagens 1 § har barn rätt till ett tillräckligt underhåll, vilket innebär att barnets materiella och andliga behov ska tillgodoses enligt barnets utvecklingsnivå. Underhållet omfattar den vård, omsorg och utbildning barnet behöver och kostnaderna för detta. Enligt 2 § svarar föräldrarna efter sin förmåga för barnets underhåll. Vid bedömandet av föräldrarnas förmåga att underhålla barnet beaktas deras ålder, arbetsförmåga och möjligheter att delta i förvärvsarbete, beloppet av tillbudsstående medel samt deras övriga, på lag grundade underhållsansvar. Vid bedömande av omfattningen av föräldrarnas underhållsansvar beaktas även barnets förmåga och möjligheter att självt svara för sitt underhåll. Med stöd av 3 § 1 mom. i lagen om underhåll för barn upphör barns rätt att erhålla underhåll av föräldrarna i regel när barnet fyller aderton år, bortsett från eventuella undantag som gäller kostnader för utbildning.  

Allmänna bestämmelser om underhållsbidrag finns i 2 kap. i lagen om underhåll för barn. Enligt 4 § i lagen om underhåll för barn kan en förälder åläggas att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern inte på annat sätt sörjer för barnets underhåll, barnet inte bor varaktigt tillsammans med föräldern, eller barnet bor växelvis med föräldern och växelvis med den andra föräldern eller någon annan vårdnadshavare.  

I angelägenheter som rör underhållsbidrag företräds ett minderårigt barn av sin vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. Barnets vårdnadshavare får företräda barnet också när motparten är barnets andra vårdnadshavare, om barnet bor hos någondera föräldern. Bestämmelser om detta finns i 5 § 1 mom. i lagen om underhåll för barn. Enligt 5 § 2 mom. gäller särskilda bestämmelser för barnatillsyningsmannens skyldighet att bistå barnet i ärenden som gäller underhållsbidrag. 

Enligt lagen om underhåll för barn kan underhållsbidrag förordnas att utgå genom ett avtal mellan föräldrarna som fastställs av välfärdsområdet. Underhållsavtalet kan också fastställas i allmän domstol. Vid meningsskiljaktigheter kan parterna begära att saken ska avgöras genom dom av en domstol. 

Underhållsbidrag förordnas i de flesta fallen genom ett avtal som fastställts av välfärdsområdet. År 2024 fastställdes sammanlagt 43 538 underhållsavtal inom välfärdsområdenas socialvårdstjänster (barnatillsyningsmannen). Avtalen gällde 4,3 procent av alla personer under 18 år. Institutet för hälsa och välfärd, Statistikrapport 21/2024 (). https://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/151298/Perheoikeudelliset%20palvelut%202024.pdf?sequence=1&isAllowed=y År 2024 avgjordes 1 683 ärenden som gällde fastställandet av underhållsbidrag för barn och 219 ärenden som gällde ändring av underhållsbidrag för barn. Källa: Rättsregistercentralen. 

I 6 § i lagen om underhåll för barn föreskrivs det om betalning av underhållsbidrag. Enligt paragrafen ska underhållsbidrag betalas månatligen i förskott, om inte annat avtalats eller bestämts. Underhållsbidrag kan fastställas att utgå med olika belopp för skilda tidsperioder. Underhållsbidrag kan dock fastställas att utgå en gång för alla, om detta är påkallat för tryggande av barnets framtida underhåll och om det med hänsyn till betalningsförmågan hos den som betalar underhållsbidraget bör anses skäligt. Skyldighet att betala underhållsbidrag upphör då barnet fyller 18 år, om inte annat avtalats eller bestämts. 

Fastställande av underhållsbidrag genom avtal

I 3 kap. i lagen om underhåll för barn föreskrivs det om fastställande av underhållsbidrag genom avtal. Enligt 7 § 1 mom. i lagen om underhåll för barn ska avtal om underhållsbidrag ingås skriftligen. Av avtalet ska tydligt framgå: 1) personuppgifter rörande barnet och dess föräldrar; 2) underhållsbidragets belopp; 3) tidpunkten från vilken underhållsbidraget ska erläggas; 4) när betalningen av underhållsbidrag upphör; 5) när underhållsbidragsposterna förfaller till betalning; samt 6) till vem underhållsbidraget ska utgå. Enligt paragrafens 2 mom. undertecknas avtal om underhållsbidrag av den av barnets föräldrar som förbinder sig att betala underhållsbidraget samt, på ett minderårigt barns vägnar, av barnets i 5 § 1 mom. avsedda företrädare, som oftast är den förälder hos vilken barnet bor. Enligt 3 mom. är ett avtal genom vilket det på barns vägnar avståtts från rätt att erhålla underhållsbidrag i framtiden, ogiltigt. 

Enligt 8 § 1 mom. i lagen om underhåll för barn ska avtal om underhållsbidrag för fastställelse föreläggas det välfärdsområde inom vars område barnet är bosatt eller, om barnet inte är bosatt i Finland, det välfärdsområde inom vars område den underhållsskyldige är bosatt. Om ingendera av dem är bosatt i Finland, tillämpas på fastställelse av avtalet vad som föreskrivs i 8 a §.  

Enligt 8 § 2 mom. i lagen om underhåll för barn ska välfärdsområdet fastställa avtal om underhållsbidrag, om innehållet i avtalet överensstämmer med lagen om underhåll för barn och avtalet ingåtts i föreskriven form samt i övrigt med iakttagande av bestämmelserna i den lagen. Innan välfärdsområdet fastställer avtalet ska det särskilt pröva, huruvida avtalet kan anses skäligt med hänsyn till barnets rätt att erhålla tillräckligt underhåll, föräldrarnas betalningsförmåga samt andra inverkande omständigheter, i enlighet med vad som föreskrivs i 1–3 och 6 § i den lagen.  

Avtal om underhållsbidrag, som fastställts av välfärdsområdet, kan verkställas såsom laga kraft vunnen dom. Om barnets förälder underlåter att betala underhållsbidrag som förordnats genom ett fastställt avtal, kan underhållsbidraget drivas in genom utsökningsåtgärder.  

En barnatillsyningsman är på begäran skyldig att ge handräckning till barnatillsyningsmän i andra välfärdsområden i uppgifter som en barnatillsyningsman ska sköta i ärenden som gäller fastställande av underhållsbidrag. Barnatillsyningsmannen är i sådana fall även skyldig att inför domstol och andra myndigheter inom sitt verksamhetsområde företräda andra barnatillsyningsmän när ärenden som hör till deras befattning behandlas.  

I 8 c § i lagen om underhåll för barn konstateras det att vad som i den lagen föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland.  

För att ett underhållsavtal ska vara verkställbart förutsätts att det har ingåtts i skriftlig form och fastställts av en myndighet. Enligt 17 § 2 mom. i lagen om underhåll för barn föreskrivs det närmare om vilka blanketter som ska användas vid avtal om och fastställande av underhållsbidrag genom förordning av justitieministeriet. Enligt justitieministeriets förordning om blanketter som ska användas i föräldraskaps- och underhållsärenden (169/2024, 2 §) gör justitieministeriet tillgängliga de formulär för blanketter som anges i lagen om underhåll för barn. De nuvarande blanketternas innehåll har utarbetats vid justitieministeriet, och ministeriet har tidigare också ansvarat för distributionen av blanketterna i pappersform till socialväsendet. Enligt 20 § 2 mom. i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023, nedan kunduppgiftslagen) meddelar Institutet för hälsa och välfärd föreskrifter om kundhandlingarnas datastrukturer och datainnehåll samt om de kodsystem som överallt i landet ska användas i datastrukturerna. Med stöd av denna bestämmelse bekräftar Institutet för hälsa och välfärd på nationell nivå datastrukturen för de kundhandlingar som gäller fastställande av underhållsbidrag. 

Enligt 64 § 1 mom. i kunduppgiftslagen har en myndighet inom socialvården trots sekretessbestämmelserna rätt att av statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund avgiftsfritt få uppgifter och utredningar som i väsentlig grad inverkar på en klientrelation inom socialvården och som är nödvändiga för myndigheten på grund av dess lagstadgade uppgifter att utreda klientens behov av socialvård, för att ordna socialvård och genomföra därtill anknutna åtgärder samt för att kontrollera uppgifter som lämnats till myndigheten. Enligt 64 § 3 mom. i den lagen har en myndighet inom social- och hälsovården rätt att på begäran avgiftsfritt av skattemyndigheten och Folkpensionsanstalten få sekretessbelagda personuppgifter oberoende av kundens samtycke för fastställande av avgift och kontroll av uppgifter. Kunden ska på förhand underrättas om att uppgifterna begärs. 

I 5 kap. i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) föreskrivs det om utlämnande av uppgifter ur inkomstregistret. I 5 kap. 13 § i den lagen konstateras att Inkomstregisterenheten förmedlar och lämnar ut sådana uppgifter ur inkomstregistret som en uppgiftsanvändare, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, med stöd av någon annan lag har rätt att få av prestationsbetalaren eller av andra uppgiftsanvändare. Uppgifter lämnas ut till användarna för de ändamål som föreskrivs i 13 §. Enligt 13 § 1 mom. 18 punkten kan uppgifter lämnas ut ur inkomstregistret till välfärdsområden t.ex. för att tillgodose rätten att få uppgifter enligt kunduppgiftslagen. 

Från välfärdsområdena har man fått uppgift om att det inom de tjänster som tillhandahålls av barnatillsyningsmän i välfärdsområdena råder en uppfattning om att 64 § i kunduppgiftslagen inte kan tillämpas på fastställande av underhållsavtal eller på utredning av underhållsbidragets belopp, och att föräldrarnas inkomst- och skatteuppgifter således inte kan kontrolleras utan föräldrarnas samtycke. Denna tolkning uppges vara en följd av en i välfärdsområdena utbredd tolkning av socialvårdslagen (1301/2014), enligt vilken det att föräldrar besöker barnatillsyningsmannens mottagning inte inleder en kundrelation inom socialvården, varvid inte heller 64 § i kunduppgiftslagen kan tillämpas på skötseln av de uppgifter som i lagen om underhåll för barn har föreskrivits för välfärdsområdena.  

Fastställande av underhållsbidrag i domstol

I 4 kap. i lagen om underhåll för barn föreskrivs det om fastställande av underhållsbidrag genom dom. Enligt lagens 9 § kan en domstol fastställa underhållsbidragets belopp och sättet för dess betalning med iakttagande av vad som föreskrivits i 1–3 § och 6 §. 

Om det inte är möjligt att fastställa ett avtal om underhåll för barn ska talan väckas i domstol (tingsrätt) mot den andra föräldern, och i denna talan ska det på barnets vägnar och i barnets namn yrkas på att underhållsbidrag fastställs. Yrkandet på underhållsbidrag kan framställas separat i domstol eller i samband med krav som gäller skilsmässa eller vårdnaden av barnet, boendet och umgängesrätten. 

Bestämmelser om rättegångsförfarandet och verkställigheten i anslutning till underhåll för barn finns i 6 kap. i lagen om underhåll för barn. Parter i ett ärende som gäller fastställande av underhållsbidrag och som blir anhängigt genom separat talan är barnet och den förälder av vilken underhållsbidrag krävs. Rätt att på barnets vägnar föra talan har enligt 13 § 1 mom. i lagen om underhåll för barn vårdnadshavaren eller en intressebevakare som förordnats för barnet. I allmänhet utövas talerätten av den förälder hos vilken barnet enligt befolkningsdatasystemet bor. Enligt 13 a § i lagen om underhåll för barn har också välfärdsområdet i vissa situationer rätt att föra barnets talan i ett underhållsärende. 

Tingsrätten på den ort där svaranden har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort är behörig domstol i fråga om talan som gäller underhållsbidrag. Ett yrkande på underhållsbidrag kan även prövas av den tingsrätt inom vars domkrets den som yrkar på eller får underhållsbidrag har sitt hemvist eller sin vanliga vistelseort.  

Om talan är motiverad, fastställs beloppet av underhållsbidrag och hur det ska betalas genom dom. Vanligtvis fastställs det att underhållsbidraget med stöd av 10 § i lagen om underhåll för barn ska utgå från talans anhängiggörande eller från en i domen angiven senare tidpunkt.  

Ändring av underhållsbidrag

Bestämmelser om ändring och återbäring av underhållsbidrag finns i 5 kap. i lagen om underhåll för barn. Ett tidigare fastställt underhållsbidrag och sättet för dess betalning kan enligt 11 § i lagen om underhåll för barn ändras i ett senare skede om det har skett sådana väsentliga förändringar i de förhållanden som enligt 1–3 § ska beaktas när bidraget fastställs, att en ändring av underhållsbidraget kan anses skälig med beaktande av såväl barnets som den förälders förhållanden som betalar underhållsbidrag. Underhållsbidraget kan också ändras om det avtal som gäller underhållsbidraget bedöms vara oskäligt. Det finns således två olika grunder för ändring av underhållsbidrag: väsentlig förändring i förhållandena eller så kallad ursprunglig oskälighet.  

Vid prövning av frågan om ändring av underhållsbidrag ska det fastställda underhållsbidraget beaktas till det belopp som följer av lagen om vissa underhållsbidrags bindande vid levnadskostnaderna (660/66). Enligt 11 § 2 mom. kan vid prövning av frågan om ändring av fastställt underhållsbidrag, om särskild orsak föreligger, hänsyn tas även till förhållandena under det år som närmast föregått talans anhängiggörande.  

En förälders försörjningsförmåga kan ha förbättrats efter att det ursprungliga underhållsavtalet fastställts eller domen om underhållsbidrag meddelats. Underhållsbidraget kan t.ex. ha fastställts när bägge föräldrarna varit studerande och inte haft någon annan inkomst än studiestödet. Efter en yrkesexamen kan försörjningsförmågan ha förbättrats i så betydande grad att det är möjligt att höja underhållsbidraget. Även befrielse från tidigare underhållsansvar, t.ex. på grund av att ett barn som har bott hos den underhållsskyldige har fyllt 18 år, kan förbättra förälderns försörjningsförmåga i den grad att han eller hon kan förpliktas till att betala mer underhållsbidrag till det barn som bor hos den andra föräldern. Kangas, U. (2023). Perhe- ja jäämistöoikeuden perusteet. Alma Talent Oy, s. 247–249. 

Beloppet av underhållsbidrag kan också nedsättas på grund av en väsentlig förändring i förhållandena. Inom rättspraxis har en betydande minskning i förvärvsinkomsterna betraktats som en väsentlig förändring, om förändringen inte har berott på att föräldern frivilligt har övergått till ett arbete med sämre lön. Se HD 1993:116, HD 1987:70, HD 2020:60. 

Välfärdsområdenas uppgifter i anslutning till tryggandet av barnets försörjning

Bestämmelser om organiseringsansvaret för socialvården finns i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) och i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland (615/2021, nedan Nylandslagen). Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård svarar välfärdsområdet för ordnandet av social- och hälsovården inom sitt område och har organiseringsansvaret för invånarnas social- och hälsovård. I 1 § 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård konstateras det att vad som i lagen föreskrivs om välfärdsområden tillämpas med vissa undantag också på Helsingfors stad till de delar den ordnar social- och hälsovård i enlighet med Nylandslagen. I praktiken motsvarar Helsingfors stads ansvar för ordnandet av socialvården till sitt innehåll och sin omfattning välfärdsområdets organiseringsansvar. 

Socialvårdslagen innehåller bestämmelser om de allmänna principerna för socialvård, om främjande av välfärd, om socialservice, om tillhandahållande av socialvård, om att säkerställa kvaliteten på tjänsterna och om ändringssökande i socialvårdsbeslut. Vidare föreskrivs det om socialservice enligt de speciallagar som nämns i lagens 14 §, när denna service hör till välfärdsområdets organiseringsansvar. I 14 § 3 mom. i socialvårdslagen finns en förteckning över andra lagar, i vilka det föreskrivs om uppgifter och tjänster som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar. Till dessa hör uppgifter enligt lagen om underhåll för barn (12 punkten). Enligt bestämmelsen om tillämpningsområde i 2 § i socialvårdslagen tillämpas den lagen på välfärdsområdets socialvård, om inte något annat föreskrivs i denna eller någon annan lag.  

I lagen om underhållstrygghet (671/1998), som upphävts genom lagen om underhållsstöd, föreskrevs det om underhållsstöd som betalas ur kommunens medel och relaterade kommunala åtgärder för indrivning av underhållsbidrag samt om rätten för det organ som ansvarar för socialvården i kommunen att vidta åtgärder för att fastställa och ändra underhållsbidrag. Syfte var att trygga barnets rätt till tillräckligt underhåll. Se regeringens proposition med förslag till lag om underhållstrygghet (RP 73/1996 rd), s. 9. 

Genom lagen om underhållsstöd överfördes 2009 uppgifterna i anslutning till verkställigheten av underhållsstöd till Folkpensionsanstalten, och finansieringen överfördes från kommunerna till staten. Kommunerna fortsatte att ansvara för uppgifterna i anslutning till fastställande och ändring av underhållsbidrag som en del av socialvårdstjänsterna. Se regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om underhållsstöd och vissa lagar som har samband med den (RP 49/2008 rd). Efter att välfärdsområdena inrättades har uppgiftsfördelningen, som det hänvisats till ovan, förblivit oförändrad.  

I enlighet med hänvisningarna ovan har välfärdsområdet enligt 13 a § i lagen om underhåll för barn rätt att i vissa situationer föra barnets talan när det gäller underhållsbidrag. I paragrafens 1 mom. konstateras det att om ett barn har blivit eller löper fara att bli utan underhåll och förälderns skyldighet att betala underhållsbidrag inte har fastställts, eller om det fastställda underhållsbidraget är otillräckligt för barnets underhåll, har välfärdsområdet rätt att föra barnets talan för att fastställa underhållsbidraget eller höja dess belopp.  

Vidare konstateras det i 13 a § 2 mom. i lagen om underhåll för barn att om underhållsstöd betalas till barnet har organet rätt att föra talan för att fastställa underhållsbidraget eller höja dess belopp, även om barnet inte blivit eller löper fara att bli utan underhåll. Om underhållsstöd betalas till barnet, har organet även rätt att föra talan för att sänka underhållsbidraget. Med stöd av paragrafens 3 mom. ska organet innan en åtgärd som avses i 1 och 2 mom. vidtas ge barnets vårdnadshavare och underhållsskyldige tillfälle att bli hörd. Med det organ som nämns i 2 och 3 mom. avses i praktiken ett organ inom välfärdsområdet. 

Välfärdsområdets rätt att föra talan sträcker sig långt bakåt i historien. En bestämmelse om socialvårdsmyndighetens rätt att föra barnets talan i ett underhållsärende, som huvudsakligen motsvarade gällande 13 a § i lagen om underhåll för barn, fanns redan i lagen om underhållsbidragsförskott (281/1963), som trädde i kraft 1963. Bestämmelserna flyttades till lagen om tryggande av underhåll för barn (122/1977), genom vilken den förstnämnda lagen upphävdes, och senare till lagen om underhållstrygghet, genom vilken lagen om tryggande av underhåll för barn upphävdes. Som det konstaterats tidigare upphävdes lagen om underhållstrygghet genom lagen om underhållsstöd, i samband med vilket de ovan avsedda bestämmelserna om rätt att föra talan överfördes till den så kallade gamla socialvårdslagen (710/1982, huvudsakligen upphävd). I samband med helhetsreformen av socialvårdslagen, som trädde i kraft 2015, överfördes paragrafen om rätt att föra talan till lagen om underhåll för barn, och som det konstaterats ovan finns den fortfarande kvar i den lagen. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till socialvårdslag och vissa lagar som har samband med den (RP 164/2014 rd). I samband med stiftandet av lagen om ordnande av social- och hälsovården ändrades också 13 a § i lagen om underhåll för barn så att rätten att väcka talan i ett underhållsärende hör till välfärdsområdet, eller dess organ Se Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagstiftningen om social- och hälsovården och räddningsväsendet samt av vissa andra lagar med anledning av lagstiftningen om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet (RP 56/2021 rd), s. 324. .  

När det gäller en myndighets rätt att föra talan konstaterades det i den regeringsproposition som ledde till stiftandet av lagen om underhållsstöd att ett kommunalt organ [inom socialvården] även efter att underhållsstödet överförts på Folkpensionsanstalten har rätt att föra talan om fastställande av underhållsbidrag eller höjning av dess belopp, när barnet saknar eller löper fara att bli utan underhåll, samt att ändra underhållsbidraget även i andra situationer, om detta anses vara ändamålsenligt. Se regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om underhållsstöd och vissa lagar som har samband med den (RP 49/2008 rd), specialmotiveringen till 27 f § i socialvårdslagen, som föregick 13 a § i lagen om underhåll för barn, s. 41. 

Enligt specialmotiveringen till 13 a § 1 mom. i lagen om underhåll för barn kan välfärdsområdet föra talan om fastställande av underhållsbidrag eller höjning av dess belopp t.ex. när barnet har blivit utan vårdnadshavare eller när vårdnadshavaren av någon orsak inte på egen hand förmår se till att underhållsbidragsfrågan blir skött. Enligt motiveringen är avsikten att organet ska använda sin talerätt för fastställande av underhållsbidrag endast i exceptionella fall. Se regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om underhållsstöd och vissa lagar som har samband med den (RP 49/2008 rd), specialmotiveringen till 27 f § i socialvårdslagen, s. 41. Enligt uppgifter som erhållits i samband med beredningen av regeringens proposition har rätten enligt bestämmelsen i fråga att föra talan om fastställande av underhållsbidrag kunnat användas t.ex. när den förälder hos vilken barnet enligt befolkningsdatasystemet bor har ansökt om utkomststöd och det i samband med detta har framkommit att barnet blivit utan underhåll på grund av att den andra föräldern vägrat att ingå avtal om fastställande av underhållsbidrag, och när det bedöms att den förälder hos vilken barnet bor på grund av sin underordnade ställning eller utmanande livssituation inte klarar av att på egen hand väcka talan i underhållsärendet.  

I de ovannämnda förarbetena har organets rätt enligt 13 a § 2 mom. att föra talan om höjning eller nedsättning av underhållsbidragets belopp, när barnets underhåll inte är äventyrat men underhållsstöd betalas till barnet och det vore ändamålsenligt att ändra underhållsbidraget, motiverats med att när underhållsstöd betalas till ett barn ligger det också i samhällets intresse att underhållsstödet till sitt belopp så väl som möjligt motsvarar den underhållsskyldiges betalningsförmåga, eftersom ett underhållsbidrag som är mindre än underhållsstödet ökar utgifterna för underhållsstödet. Detta kan dock också hända när underhållsbidraget klart överstiger den underhållsskyldiges betalningsförmåga. Se regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om underhållstrygghet för barn (RP 73/1996 rd), s. 21. I motiveringen konstateras det t.ex. att det kan vara motiverat att väcka talan om nedsättning av underhållsbidraget om underhållsbidragets belopp med beaktande av de uppgifter om den underhållsskyldiges betalningsförmåga som man har fått kännedom om verkar vara uppenbart överdimensionerat, och det inte är möjligt att sänka det genom avtal. Avsikten är att talan om nedsättning av underhållsbidraget i främsta hand väcks av den underhållsskyldige själv. Den underhållsskyldige kan inte förutsätta att organet för talan för hans eller hennes räkning. Se regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om underhållsstöd och vissa lagar som har samband med den (RP 49/2008 rd), specialmotiveringen till 27 f § 1 mom. i socialvårdslagen, s. 41. 

Enligt 3 mom. ska organet ge såväl barnets vårdnadshavare som den underhållsskyldige tillfälle att bli hörda innan talan enligt paragrafens 1 och 2 mom. väcks. I specialmotiveringen till bestämmelsen konstateras det att avsikten är att möjligheterna att få till stånd ett underhållsavtal ska utredas innan talan väcks. Se regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om underhållsstöd och vissa lagar som har samband med den (RP 49/2008 rd), s. 41 (specialmotiveringen till 27 f § i den föreslagna socialvårdslagen) 

I 4 § i socialvårdslagen föreskrivs det om klientens intresse. I paragrafen konstateras det att om en person har rätt att få socialvård med stöd av någon annan lag, ska de bestämmelser tillämpas som bäst tillgodoser klientens intresse. Enligt 5 § i socialvårdslagen ska i alla socialvårdsåtgärder som gäller barn i första hand barnets intresse beaktas. Det konstateras att när det gäller barn ska utöver det som nämns i 4 § i socialvårdslagen särskild vikt läggas vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar bäst tryggar 1) en balanserad utveckling och välfärd, 2) möjligheten att få förståelse samt omsorg enligt ålder och utvecklingsnivå, 3) en trygg uppväxtmiljö och såväl fysisk som psykisk integritet, 4) självständighetsprocessen och växandet till att känna ansvar.  

Utöver socialvårdslagen innehåller också lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000, nedan klientlagen) bestämmelser om klientens rättigheter och de skyldigheter som hör till välfärdsområdet. 

I 11 § i socialvårdslagen föreskrivs det om skyldigheten att ordna socialservice i välfärdsområdena för de stödbehov som räknas upp i den paragrafen. Enligt paragrafen ska service ordnas t.ex. för klientens behov av ekonomiskt stöd och för att stödja en balanserad utveckling och välfärd hos barn. Enligt 13 § i socialvårdslagen har ett barn och dess familj rätt att utan dröjsmål få socialservice som är nödvändig med tanke på barnets hälsa eller utveckling. Servicen ska stödja föräldrarna, vårdnadshavarna och andra personer som svarar för barnets vård och fostran att fostra och dra omsorg om barnet. Paragrafen omfattar också skyldigheten att värna om barnets nödvändiga försörjning.  

Enligt 34 § i socialvårdslagen inleds ett socialvårdsärende på ansökan eller när en anställd hos välfärdsområdets socialvård annars i sitt arbete har fått kännedom om en person som eventuellt behöver socialservice. I 36 § i socialvårdslagen förutsätts det att när en anställd hos välfärdsområdets socialvård i sitt arbete har fått kännedom om en person som behöver socialvård, ska den anställda se till att personens behov av brådskande hjälp omedelbart bedöms. Dessutom har personen rätt att få en bedömning av servicebehovet, om det inte är uppenbart onödigt att göra en bedömning. 

Enligt 2 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) föreligger rätt till utkomststöd för var och en som är i behov av stöd och inte kan få sin utkomst genom förvärvsarbete, verksamhet som företagare, med hjälp av andra förmåner som tryggar utkomsten, genom andra inkomster eller tillgångar, genom omvårdnad från en sådan persons sida som är försörjningspliktig gentemot honom eller på något annat sätt. Enligt 2 § 2 mom. i den lagen är var och en skyldig att enligt bästa förmåga dra försorg om sig själv och sitt eget uppehälle samt i den omfattning som bestäms i äktenskapslagen (234/1929), lagen om underhåll för barn och i annan lag om sin makes samt sina minderåriga barns och adoptivbarns uppehälle. Utkomststöd är således en behovsbaserad form av social trygghet som ska tillämpas i sista hand. Av denna anledning kan utkomststöd med stöd av 20 § i lagen om utkomststöd återkrävas av den som är underhållsskyldig gentemot stödmottagaren, om den underhållsskyldige uppsåtligen har försummat sin försörjningsplikt.  

2.1.3  Underhållsstödet ersätter och kompletterar underhållsbidraget

Underhållsstödets syfte, mottagare och verkställighet

Rätt till utbetalning av underhållsstöd av statens medel garanteras enligt lagen om underhållsstöd barn som saknar en andra juridisk förälder samt i situationer där den juridiska förälder hos vilken barnet inte bor försummar att betala ett fastställt underhållsbidrag eller fastställts ha bristande försörjningsförmåga. Folkpensionsanstalten svarar för uppgifter i anslutning till verkställigheten av underhållsstödet samt följer och övervakar att lagen om underhållsstöd och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. 

I slutet av 2024 fick cirka 88 500 barn underhållsstöd. Siffran motsvarar cirka 8,7 procent av alla finländare i åldern 0–17 år. Relativt sett fanns det minsta antalet mottagare av underhållsstöd på Åland och det största antalet i Kymmenedalens välfärdsområde, där cirka 12 procent av alla invånare i åldern 0–17 år fick underhållsstöd.  

Figur 1. Andelen barn som fått underhållsstöd av alla invånare i åldern 0–17 år enligt välfärdsområde i december 2024. Källa: Kelasto  

Andelen barn med underhållsstöd är störst i Helsingfors stad, Birkalands välfärdsområde och Egentliga Finlands välfärdsområde, men den relativa andelen barn med underhållsstöd av alla invånare i åldern 0–17 år skiljer sig inte mycket från genomsnittet för hela landet.  

Den vanligaste orsaken till utbetalning av underhållsstöd var i slutet av 2021 nedsatt (bristande) försörjningsförmåga hos den underhållsskyldige (37 030 barn) och den näst vanligaste orsaken var att den underhållsskyldige försummat att betala underhållsbidrag (22 785 barn). Dessutom betalades underhållsstöd i 11 148 fall av den orsaken att barnet saknade en andra underhållsskyldig förälder. Sihvonen, E., Koulu, S., Moring, A. & Aarnio, K.: Laki ja perheiden monimuotoisuus. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2023:22. https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/164824 

Figur 2. Grunder för utbetalning av underhållsstöd i slutet av 2021. Ett enskilt barn kan höra till flera kategorier under ett och samma kalenderår. Källa: Laki ja perheiden monimuotoisuus (2023)  

Figur 3. Antalet barn med underhållsstöd enligt välfärdsområde i slutet av 2024. Källa: Kelasto  

I 1 § i lagen om underhållsstöd föreskrivs det om lagens syfte och tillämpningsområde. Enligt paragrafen är syftet med underhållsstödet att trygga försörjningen av barn under 18 år, när barnet inte får underhållsbidrag av den underhållsskyldiga föräldern. Enligt paragrafen föreskrivs det i lagen om underhållsstöd också om indrivning av underhållsbidrag i anslutning till underhållsstöd.  

Lagens 2 § innehåller definitioner som används i lagen om underhållsstöd. Enligt 2 § 1 punkten avses med underhållsbidrag en penningprestation med vilken ett barns förälder på grund av sin underhållsskyldighet periodiskt ska delta i de kostnader som barnets underhåll orsakar och i fråga om vilken betalningsskyldigheten har fastställts genom avtal eller dom enligt lagen om underhåll för barn eller genom beslut, avtal, officiell handling eller annan handling som utfärdats i en främmande stat och som kan verkställas i Finland eller i den främmande stat där den underhållsskyldige har hemort. I 2 punkten konstateras att i samband med beviljande av underhållsstöd avses med underhållsskyldig den av barnets föräldrar, vars betalningsskyldighet har fastställts genom avtal eller dom och hos vilken barnet enligt befolkningsdatasystemet inte bor. Med underhållsstödtagare avses enligt 4 punkten den som lyfter underhållsstöd. I punkterna 5 och 6 definieras regressfordran och underhållsbidragsfordran. Med regressfordran avses en på underhållsstöd grundad fordran gentemot den underhållsskyldige, och med underhållsbidragsfordran avses regressfordran och den del av underhållsbidraget som barnet har rätt till och som överstiger regressfordran.  

I 6 § i lagen om underhållsstöd föreskrivs det om förutsättningar för erhållande av underhållsbidrag. Ett barn har rätt till underhållsstöd, om 1) den underhållsskyldige har försummat att betala underhållsbidrag, 2) underhållsbidrag inte har fastställts för utbetalning på grund av den underhållsskyldiges bristande försörjningsförmåga, 3) det underhållsbidrag som fastställts för utbetalning är mindre än fullt underhållsstöd enligt 9 § på grund av den underhållsskyldiges bristande försörjningsförmåga, 4) barnet inte på det sätt som avses i 3 § 1 mom. i föräldraskapslagen (775/2022) har fötts under äktenskapet och faderskapet till barnet inte har fastställts genom ett lagakraftvunnet beslut, 5) underhållsbidraget inte har kunnat fastställas samtidigt som faderskapet eller moderskapet, eller 6) en adoptivförälder ensam har adopterat ett barn och barnet inte är barn eller adoptivbarn till adoptivförälderns make eller barn till någon som adoptivföräldern lever med under äktenskapsliknande förhållanden.  

Som det konstaterats ovan tryggar 6 § 1 punkten i lagen om underhållsstöd att barnet har rätt till underhållsstöd också när den underhållsskyldige har försummat att betala ett fastställt underhållsbidrag antingen helt eller delvis. Med stöd av 2 och 3 punkten utbetalas underhållsstöd när den underhållsskyldiges försörjningsförmåga konstaterats vara bristande. I enlighet med hänvisningarna ovan jämförs beloppet av det underhållsbidrag som har uträknats i samband med bedömningen av huruvida bristandeförsörjningsförmåga föreligger med fullt underhållsstöd. Om beloppet understiger underhållsstödsbeloppet på grund av bristande försörjningsförmåga ska detta nämnas i avtalet eller beslutet om underhåll för barn. Om det fastställda underhållsbidraget är mindre än fullt underhållsstöd av någon annan orsak, utbetalas inte underhållsstöd på basis av bristande försörjningsförmåga.  

Enligt 11 § 1 mom. i lagen om underhållsstöd ska underhållsstöd sökas skriftligt hos Folkpensionsanstalten. I 11 § 2 mom. föreskrivs det om vem som kan ansöka om underhållsstöd. Enligt momentet kan ansökan göras av barnets vårdnadshavare, intressebevakare eller någon annan som har den faktiska vårdnaden om barnet samt av barnet självt om detta har fyllt 15 år och bor självständigt. Med anledning av en ansökan som gjorts av någon annan än vårdnadshavaren ska vårdnadshavaren höras. I 3 mom. konstateras det att när underhållsstöd söks på grund av att betalningen av underhållsbidrag försummats ska det till ansökan fogas ett verkställbart underhållsavtal eller en verkställbar dom, eller en utredning över att handlingen finns i utsökningsmyndighetens besittning.  

I 11 § 4 mom. föreskrivs det om välfärdsområdets rätt att ansöka om att underhållsstödet ska betalas till det, om barnet får av välfärdsområdet bekostad vård dygnet runt utanför hemmet längre tid än en kalendermånad. Stödet betalas då till välfärdsområdet tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken vården började. Välfärdsområdet ska minst två veckor före betalningsdagen enligt 16 § ansöka om att beviljat underhållsstöd betalas till det.  

I 12 § 1 mom. i lagen om underhållsstöd konstateras det att om vårdnadshavaren motsätter sig att underhållsstöd beviljas, ska Folkpensionsanstalten innan saken avgörs begära utlåtande om betalning av stödet till någon annan än barnets vårdnadshavare av välfärdsområdet. 

Indrivning av underhållsbidragsskuld, betalning till mottagaren och betalningsbefrielser från regressfordran

I 5 kap. i lagen om underhållstöd föreskrivs det om indrivning av underhållsbidrag. Om underhållsstöd har sökts av den anledningen att den underhållsskyldige föräldern har försummat att betala underhållsbidrag, övergår rätten till underhållsbidraget på Folkpensionsanstalten till den del bidraget motsvarar det betalda underhållsstödet (så kallad regressfordran). Folkpensionsanstalten driver in det obetalda underhållsbidraget av den underhållsskyldige, och om beloppet är större än beloppet av underhållsstöd betalar Folkpensionsanstalten den överstigande delen till barnet. Folkpensionsanstaltens rätt att driva in underhållsbidrag fortbestår så länge det finns en regressfordran som kan drivas in eller, om det gäller utmätning av lön, tills villkoren i 4 kap. 57 § 3 mom. i utsökningsbalken (705/2007) har uppfyllts.  

En regressfordran ska drivas in hos den underhållsskyldige inom fem år från ingången av året efter det år under vilket det underhållsbidrag som har försummats och föranlett betalning av underhållsstöd har förfallit till betalning. I annat fall går rätten att få betalning förlorad. En underhållsbidragsskuld preskriberas när fem år förflutit från ingången av det år som följer på det år då underhållsbidraget har förfallit eller underhållsstödet har betalats. Av de medel som fåtts in av den underhållsskyldige betalas först underhållsbidrag till mottagaren av underhållsbidrag till den del det överstiger det betalda underhållsstödet inklusive dröjsmålsränta på detta underhållsbidrag. De medel som fåtts in av den underhållsskyldige ska användas till underhållsbidrag för det första kalenderår som indrivningen kan gälla och till dröjsmålsränta på det. När inget återstår av barnets fordran används de medel som fåtts in av den underhållsskyldige för att ersätta regressfordran. 

En underhållsskyldig som har fått kännedom om att underhållsstöd har beviljats kan under den tid Folkpensionsanstalten har rätt att driva in underhållsbidrag fullgöra sin betalningsskyldighet endast genom att betala underhållsbidragsposterna till Folkpensionsanstalten. Betalar inte den underhållsskyldige inom en rimlig frist som Folkpensionsanstalten ställer, till denna de underhållsbidragsposter som förfallit till betalning och är obetalda innan ansökan om underhållsstöd gjordes, eller börjar han eller hon inte frivilligt i tillräcklig grad betala underhållsbidrag, ska Folkpensionsanstalten utan dröjsmål vidta åtgärder för indrivning av underhållsbidragsposterna genom utsökning. Åtgärder behöver dock inte vidtas om det är uppenbart att indrivningen blir resultatlös.  

Folkpensionsanstalten ska på ansökan av den underhållsskyldige låta bli att driva in en regressfordran till den del försummelsen att betala underhållsbidrag har berott på den underhållsskyldiges insolvens. Den underhållsskyldige betraktas som insolvent, om hans eller hennes inkomster på grund av arbetsoförmåga eller arbetslöshet eller av någon annan av den underhållsskyldige oberoende orsak vid tidpunkten för försummelsen att betala underhållsbidrag har varit högst 1 338,86 euro Summan på 2025 års nivå. i månaden. Inkomstgränsen höjs med 334,72 euro Summan på 2025 års nivå. för varje barn under 18 år som den underhållsskyldige försörjer med undantag av barn som har beviljats underhållsstöd. Den vanligaste orsaken till betalningsbefrielse är arbetslöshet.  

Tabell 1. Underhållsskyldiga 31.12.2024 och underhållsskyldiga med underhållsbidragsskuld 31.12.2024 (ur de underhållsskyldigas perspektiv): Utkomstskydd för arbetslösa och grundläggande utkomststöd från Folkpensionsanstalten.  

Skyldighet att lämna uppgifter och göra anmälan

I 13 § i lagen om underhållsstöd föreskrivs det om skyldighet att lämna uppgifter och göra anmälan. Enligt 1 mom. ska den som ansöker om underhållsstöd lämna Folkpensionsanstalten de uppgifter som behövs för beviljande och betalning av förmånen samt för indrivning av underhållsbidrag hos den underhållsskyldige. Enligt 2 mom. är underhållsstödtagaren skyldig att utan dröjsmål underrätta Folkpensionsanstalten om förändringar i de omständigheter som inverkar på betalningen av underhållsstöd samt om ändringar i anslutning till indrivningen av underhållsbidrag som han eller hon känner till. De förändringar som ska anmälas kan förutom förutsättningarna för betalning av underhållsstöd enligt 6 § och begränsningarna enligt 8 § gälla t.ex. att barnet flyttat utomlands eller avlidit samt förändringar i underhållsbidragets belopp. Om det fastställda underhållsbidraget ändras efter att underhållsstöd beviljats borde underhållsstödtagaren omedelbart lämna det nya avtalet om underhållsbidrag eller domen till Folkpensionsanstalten.  

I 3 mom. föreskrivs det om den underhållsskyldiges skyldighet att ge Folkpensionsanstalten utredning om bl.a. sin vistelseort och omständigheter som inverkar på hans eller hennes betalningsförmåga. Denna skyldighet gäller i samband med indrivning av en underhållsbidragsfordran.  

I specialmotiveringen till 13 § i lagen om underhållsstöd konstateras det att bestämmelserna i 39 kap. i strafflagen (39/1889) vid behov kan tillämpas på försummelse att lämna uppgifter. Se RP 49/2008 rd, s. 28. I strafflagens 39 kap. finns bestämmelser om gäldenärsbrott.  

Folkpensionsanstaltens rätt till uppgifter

I 34 § i lagen om underhållsstöd finns bestämmelser om rätt för Folkpensionsanstalten och besvärsinstanser enligt lagen om underhållsstöd att få uppgifter. Med stöd av paragrafen har Folkpensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att av de aktörer som förtecknas där avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av underhållsstöd eller för verkställigheten av andra uppdrag som föreskrivs i lagen om underhållsstöd, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet. Enligt 1 punkten har Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna rätt att för nämnda ändamål få uppgifter av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, enligt 2 punkten av Pensionsskyddscentralen, pensionsanstalterna, försäkringsanstalterna och andra som beviljar och betalar ut pensioner eller andra ersättningar, enligt 3 punkten av Patientförsäkringscentralen och Trafikförsäkringscentralen och enligt 4 punkten av arbetsgivare, arbetslöshetskassor och arbetsplatskassor.  

I enlighet med hänvisningarna ovan har Folkpensionsanstalten, med stöd av 34 § 1 punkten i lagen om underhållsstöd, rätt att för avgörande av underhållsstöd eller för verkställigheten av andra uppdrag som föreskrivs i lagen om underhållsstöd få t.ex. uppgifter från det inkomstregister som förs av Skatteförvaltningen och skatteuppgifter. Inkomstregisterenheten, som förvaltar inkomstdatasystemet, förmedlar och lämnar enligt 5 kap. 13 § 1 mom. i lagen om inkomstdatasystemet ut sådana uppgifter ur inkomstregistret som en uppgiftsanvändare trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, med stöd av någon annan lag har rätt att få av prestationsbetalaren eller av en annan uppgiftsanvändare till användare som föreskrivs i 1–25 mom. I 17 punkten föreskrivs det om utlämnande av uppgifter till Folkpensionsanstalten. Med stöd av den punkten lämnas till Folkpensionsanstalten ut de inkomstuppgifter och andra uppgifter om alla inkomsttagare i inkomstregistret som Folkpensionsanstalten har rätt att få för verkställigheten av alla pensioner och förmåner som det föreskrivs att den ska verkställa och för verkställigheten av uppdrag enligt EU-förordningar om social trygghet och överenskommelser om social trygghet. 

När det gäller uppgifter enligt lagen om underhållsstöd använder Folkpensionsanstalten uppgifter ur inkomstregistret dels i samband återkrav av förmåner och indrivning av underhållsbidragsskulder för att bedöma kundens betalningsförmåga när betalningsarrangemang upprättas, dels för att avgöra kunders ansökningar om betalningsbefrielse för statens fordran som gäller underhållsbidragsskulder. Uppgifter ur registret behövs dessutom vid försäkringsavgöranden enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet. 

Folkpensionsanstaltens rätt att använda och lämna ut uppgifter för att förhindra missbruk

Enligt Folkpensionsanstalten är det vid missbruk av eller brott mot den sociala tryggheten oftast fråga om fall där en person har hemlighållit eller anmält felaktiga omständigheter som inverkar på beviljandet av förmåner. Den vanligaste formen av missbruk av underhållsstöd är enligt Folkpensionsanstalten sådana fall där det hemlighålls eller inte anmäls att den underhållsskyldige de facto bor tillsammans med det barn för vilket underhållsstöd beviljats. I praktiken utreds missbruk av underhållsstöd med hjälp av uppgifter som fåtts med stöd av 34 § (rätt till uppgifter) och 35 § (användning av uppgifter som fåtts för andra förmåner) i lagen om underhållsstöd.  

Enligt 36 § i lagen om underhållsstöd har Folkpensionsanstalten rätt att lämna ut uppgifter som är nödvändiga för samkörning av personuppgifter och andra tillsynsåtgärder av engångsnatur som utförs för att utreda brott och missbruk som riktas mot den sociala tryggheten. Enligt förarbetena till lagen har Folkpensionsanstalten rätt att på eget initiativ lämna ut nödvändiga uppgifter när det är fråga om att utreda missbruk eller brott som riktar sig mot den sociala tryggheten eller om att väcka åtal. Uppgifter kan lämnas ut till myndigheter, t.ex. åklagar- eller förundersökningsmyndigheter för väckande av åtal för brott mot den sociala tryggheten. 

Dessutom är ett syfte med 36 § i lagen om underhållsstöd att göra det möjligt att lämna ut sådana uppgifter som behövs för att förebygga och utreda missbruk av den sociala tryggheten och brott som riktar sig mot den vid enstaka utredningssituationer i samband med myndighetssamarbete som har formen av projekt. Bestämmelsen gör det således möjligt för myndigheterna att samköra uppgifter som ska hemlighållas med stöd av lagen om underhållsstöd med andra registeruppgifter om förmånstagare inom de sociala trygghetssystemen.  

Underhållsbidrag och underhållsstöd på Åland

Enligt 18 § 13 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om socialvård. Uppgifter som gäller vårdnaden om barn och umgängesrätt samt fastställande av underhållsbidrag sköts på Åland inom ramen för kommunernas socialservice.  

Enligt 27 § i självstyrelselagen för Åland har riket lagstiftningsbehörighet t.ex. i fråga om statsmyndigheternas verksamhet, äktenskap, familjeförhållanden och barns rättsliga ställning samt rättskipning och administrativa ingrepp i den personliga friheten. Lagen om underhåll för barn hör således till rikets lagstiftningsbehörighet. I 8 c § i lagen om underhåll för barn konstateras det att vad som i den lagen föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland.  

Lagen om underhållsstöd är med stöd av Ålands landskapslag (2009:7) direkt tillämplig lag på Åland. Enligt republikens presidents förordning (2009:18) svarar Folkpensionsanstalten för skötseln av de förvaltningsuppgifter som ankommer på Ålands landskapsregering enligt vad Folkpensionsanstalten och Ålands landskapsregering närmare avtalar. 

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

Enligt propositionen ska Folkpensionsanstalten göra en anmälan till det behöriga välfärdsområdet, om Folkpensionsanstalten i sitt beslutsfattande om underhållsstöd upptäcker att uppgifterna i det avtal som upprättats eller den dom som meddelats om barnets underhållsbidrag inte överensstämmer med de uppgifter om den underhållsskyldiges ekonomiska situation som Folkpensionsanstalten har till sitt förfogande.  

Folkpensionsanstalten har som stöd för konsekvensbedömningen gjort en sökning i sina register för att få fram alla underhållsskyldiga som har bristande försörjningsförmåga och i vars fall barnet därför får underhållsstöd. Ur sökningen uteslöts alla underhållsskyldiga som enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter får utkomststöd, pension eller utkomstskydd för arbetslösa, eftersom deras försörjningsförmåga inte bedöms ha förbättrats. Då återstår cirka 6 000 underhållsskyldiga I Folkpensionsanstaltens bedömning har varje underhållsskyldig beaktats bara en gång, även om denna person kan ha flera barn för vilka ett underhållsavtal har fastställts och underhållsstöd därför utbetalas för flera barn. . I fråga om denna grupp av underhållsskyldiga kan en höjning av underhållsbidraget enligt Folkpensionsanstaltens bedömning vara möjlig, eftersom dessa underhållsskyldiga personer ur förmånssynvinkel verkar ha försörjningsförmåga.  

Folkpensionsanstalten tar också månatligen emot cirka 1 700 ansökningar om befrielse från betalning av underhållsbidragsfordran. Folkpensionsanstalten skulle sannolikt i en del av dessa fall på det sätt som föreslås i denna proposition göra en anmälan till välfärdsområdet om att underhållsbidraget behöver bedömas på nytt. 

Folkpensionsanstalten har uppskattat att antalet fall, där det anmäls att en underhållsskyldig persons tidigare bristande försörjningsförmåga eventuellt behöver bedömas på nytt, kan röra sig om högst cirka 1 000 fall per år Enligt Folkpensionsanstalten är det fråga om en grov uppskattning, och det är osäkert dels för hur många underhållsskyldiga uppgifter kommer att överlåtas, dels hur många underhållsskyldiga som de facto visar sig ha betalningsförmåga, eftersom uppskattningen har gjorts utan tillgång till uppgifter från inkomstregistret. Dessutom bör det noteras att även om man vid välfärdsområdet upptäcker att det finns skäl att höja underhållsbidraget, förutsätter en ändring av ett avtal eller en dom som gäller underhåll för barn i praktiken i regel att ett nytt avtal ska ingås mellan föräldrarna eller att en ny domstolsdom ska meddelas. . Det genomsnittliga underhållsstödet per mottagare var vid utgången av 2024 cirka 282 euro i månaden. Om målsättningarna för propositionen uppnås så att underhållsbidraget kan höjas för cirka 1 000 underhållsskyldiga per år innebär detta en potentiell årlig besparing på cirka 3,4 miljoner euro. Den potentiella besparingen realiseras dock inte fullt ut, eftersom Folkpensionsanstalten genom den föreslagna nya lagstiftningen också ska underrätta välfärdsområdena om underhållsbidrag som visat sig ha fastställts till ett för högt belopp i förhållande till den underhållsskyldiges situation, vilket framkommit i samband med ansökningar om befrielse från att betala underhållsbidrag.  

De personer som ansöker om betalningsbefrielse kan antas ha varit i arbetslivet när underhållsavtalet upprättats eller domen meddelats, eftersom det har fastställts att de ska betala underhållsbidrag. Behovet av betalningsbefrielse kan också vara bara tillfälligt under en period av arbetslöshet. Anmälningar om dessa situationer som Folkpensionsanstalten gör till välfärdsområdet kan i vissa fall leda till en nedsättning av underhållsbidragsbeloppet och i andra fall till att den underhållsskyldige fastställs ha bristande försörjningsförmåga, vilket i sin tur i viss mån ökar utgifterna för underhållsstödet.  

Om Folkpensionsanstalten gör 200–300 anmälningar per år till välfärdsområdena på grund av betalningsbefrielser innebär det att välfärdsområdena tar emot sammanlagt högst cirka 1 300 anmälningar per år. Majoriteten av dem som ansökt om betalningsbefrielse är också medvetna om att underhållsavtalet kan ändras av välfärdsområdet eller av en domstol. Det är således fortsättningsvis inte nödvändigtvis så att Folkpensionsanstaltens anmälan om att ett underhållsbidrag har fastställts till ett för högt belopp i samtliga fall leder till att underhållsavtalen uppdateras.  

Med anledning av hur systemet för avtal och beslutsfattande om underhållsbidrag fungerar har utgiftsbesparingen i fråga om underhållsstödet bedömts kunna uppnås gradvis, allteftersom Folkpensionsanstalten årligen anmäler avtal som inte motsvarar den underhållsskyldiges faktiska försörjningsförmåga till välfärdsområdena och avtalen justeras så att de motsvarar föräldrarnas försörjningsförmåga. Besparingen uppskattas uppgå till cirka 2 miljoner euro 2026, cirka 4 miljoner euro 2027 och cirka 7 miljoner euro 2028.  

Utifrån den ovannämnda uppskattningen av det sammanlagda antalet anmälningar per år förväntas det årliga antalet anmälningar som Folkpensionsanstalten gör till varje välfärdsområde bli måttligt. Också i det fall att alla anmälningar skulle leda till att ett nytt avtal fastställs ökar antalet underhållsavtal som fastställs av välfärdsområdena med i genomsnitt cirka 3 procent per välfärdsområde (dvs. i genomsnitt med 43 avtal per välfärdsområde). Den relativa andelen barn med underhållsstöd av alla invånare i åldern 0–17 år varierar mellan 5 och 12 procent per välfärdsområde. Alla anmälningar som Folkpensionsanstalten gör antas dock inte leda till ett nytt underhållsavtal inom välfärdsområdet.  

År 2024 fastställdes 74 421 familjerättsliga avtal i välfärdsområdena, och 43 538 av dessa, dvs. cirka 59 procent av alla avtal, var underhållsavtal. Omkostnaderna för de familjerättsliga tjänsterna inom välfärdsområdena i Fastlandsfinland uppgick till sammanlagt 31,5 miljoner euro 2024, och utifrån antalet avtal uppskattas 59 procent, dvs. 18,6 miljoner euro, hänföra sig till verksamheten i anslutning till underhållsavtal. Antalet fastställda underhållsavtal bedöms öka med cirka 2,3 procent. Som det konstaterats ovan är välfärdsområdena emellertid redan med stöd av den gällande lagen om underhåll för barn, liksom även lagstiftningen om socialvård, skyldiga att inom sitt område ansvara för servicebehoven i anslutning till tryggandet av underhållet för barn.  

Det föreslås också bestämmelser om en underhållsskyldigs skyldighet att kontakta det behöriga välfärdsområdet för utredning av behovet av att höja underhållsbidraget, om det i den underhållsskyldiges omständigheter har skett sådana förändringar som förbättrar hans eller hennes försörjningsförmåga i väsentlig grad. Det är fråga om en styrande bestämmelse som inte leder till påföljder om den underhållsskyldiga försummar den. 

Om barnet har två fastställda föräldrar ska sökanden, för att underhållsstöd ska kunna beviljas, till Folkpensionsanstalten lämna ett underhållsavtal som fastställts av en myndighet eller en dom. Detta förutsätter att sökanden kontaktar den behöriga myndigheten, som de facto i de flesta fallen är välfärdsområdet. Föräldrarna uppmanas dessutom av olika myndigheter, även av Folkpensionsanstalten, till att ändra underhållsavtalet eller domen, om detta anses behövas. Förslagen i propositionen kan bedömas precisera de skyldigheter som välfärdsområdena redan har enligt den gällande socialvårdslagen och lagen om underhåll för barn. Propositionen kan leda till att antalet avtal som fastställs av barnatillsyningsmännen i praktiken ökar, men det är också möjligt att den leder till ett mindre behov av långvarigare eller så kallade korrigerande tjänster. På grund av dessa sinsemellan motsatta konsekvenser bedöms konsekvenserna för välfärdsområdenas omkostnader bli obetydliga. 

Tack vare det styrdokument som social- och hälsovårdsministeriet i slutet av 2024 riktade till välfärdsområdena och som gällde fastställande av underhållsavtal är incitamenten bättre för föräldrarna att redan i samband med att underhållsavtalet upprättas se till att det fastställs till rätt belopp och med rätt giltighetstid. Om välfärdsområdena fortsätter att beakta styrdokumentet i fråga kan det på lång sikt minska Folkpensionsanstaltens behov av att göra anmälningar till välfärdsområdena.  

Propositionen har konsekvenser för Folkpensionsanstaltens omkostnader. När underhållsbidragsbeslut som inte motsvarar den underhållsskyldigas faktiska försörjningsförmåga börjar anmälas till välfärdsområdena kommer Folkpensionsanstaltens administrativa arbete och kostnader att öka. Samtidigt antas det att en del av de anmälningar som görs till välfärdsområdena leder till att avtal och domar som gäller underhållsbidrag uppdateras t.ex. i sådana fall där underhållsbidraget har visat sig vara för högt i förhållande till den underhållsskyldiges situation, vilket i sin tur för Folkpensionsanstaltens del innebär att behovet av indrivningsåtgärder och upprepade beslut om befrielse från att betala underhållsbidrag minskar till följd av propositionen. På motsvarande sätt kan man anta att antalet klienter med underhållsstöd åtminstone i viss grad minskar, om de underhållsbidrag som ska fastställas i fortsättningen bygger på uppgifter som bättre motsvarar den underhållsskyldiges aktuella ekonomiska situation. På grund av dessa sinsemellan motsatta konsekvenser bedöms konsekvenserna för Folkpensionsanstaltens omkostnader som helhet bli obetydliga.  

I sådana fall där underhållsbidraget har fastställts till ett för lågt belopp kan behovet av utkomststöd hos de föräldrar som bor tillsammans med sitt barn minska allteftersom underhållsbidragen justeras så att de bättre motsvarar föräldrarnas faktiska försörjningsförmåga. Propositionen bedöms ändå få obetydliga konsekvenser för utgifterna för utkomststödet.  

4.2.2  Andra konsekvenser för enskilda och för samhället

Konsekvenser för grundläggande och mänskliga rättigheter

Propositionen har samband med 19 § 3 mom. i grundlagen. Grundlagens 19 § 3 mom. innehåller en bestämmelse, enligt vilken det allmänna ska stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. De uppgifter som hör till det allmänna stöder de åtgärder som vidtas av dem som svarar för omsorgen om barn. Det allmännas skyldighet att stödja familjens möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt ska granskas som en helhet. 

Genom de tjänster som tillhandahålls av välfärdsområdenas barnatillsyningsmän och det underhållsstöd som beviljas av Folkpensionsanstalten stöds barnets rätt till tillräckligt underhåll enligt 1 § i lagen om underhåll för barn och förälderns skyldighet enligt 2 § i samma lag att efter sin förmåga svara för barnets underhåll.  

Propositionen hänför sig också till 6 § i grundlagen, enligt vilken alla är lika inför lagen. I bestämmelsen uttrycks utöver kravet på rättslig jämlikhet även en tanke på faktisk jämställdhet. Detta anses inbegripa ett förbud mot godtycke och ett krav på lika behandling i likadana fall. I 6 § 3 punkten i grundlagen sägs att barn ska bemötas som jämlika individer och att de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Bestämmelsen utgör ett argument för särskilt skydd och särskild omsorg för barn eftersom de utgör en omyndig och svagare grupp än de vuxna. (RP 309/1993 rd, s. 45, GrUU 64/2018 rd, s. 2, GrUU 17/2016 rd) 

Enligt propositionen ska Folkpensionsanstalten för en ny bedömning av försörjningsförmågan till det behöriga välfärdsområdet lämna ut nödvändiga uppgifter och sina iakttagelser som gäller den underhållsskyldiga och hans eller hennes ekonomiska situation. Folkpensionsanstalten ska lämna ut uppgifterna i fråga, om den enligt en preliminär bedömning anser att den underhållsskyldiges ekonomiska situation ger anledning till att göra en ny bedömning av den underhållsskyldiges försörjningsförmåga. Det föreslås också att lagen om underhåll för barn ska innehålla bestämmelser om välfärdsområdets skyldighet att med anledning av kontakt som tas av Folkpensionsanstalten och utifrån tillgängliga uppgifter utreda om en ändring av underhållsbidraget kan anses skälig med beaktande av barnets och den förälders förhållanden som betalar underhållsbidrag. 

Bakgrunden till propositionen är föräldrarnas skyldighet enligt lagen om underhåll för barn att svara för barnets underhåll efter sin förmåga. Utgångsläget i systemet för underhåll för barn är att säkerställa att barn får tillräckligt ekonomiskt stöd från båda föräldrarna och att föräldrarna sörjer för barnets underhåll. Det underhållsstöd som beviljas av Folkpensionsanstalten ersätter och kompletterar underhållsbidraget i andra hand. Det anmälningsförfarande som föreslås för Folkpensionsanstalten aktualiseras inte i situationer där föräldrarna på eget initiativ ser till att underhållsbidraget bygger på aktuella uppgifter så att det motsvarar deras försörjningsförmåga. Det föreslagna förfarandet aktualiseras när det enligt Folkpensionsanstaltens observationer och bedömning finns skäl att bedöma den underhållsskyldiges försörjningsförmåga på nytt. Folkpensionsanstalten kan också utifrån sina observationer bedöma att det inte finns något skäl att bedöma den underhållsskyldiges försörjningsförmåga på nytt. I så fall aktualiseras inte anmälningsförfarandet och uppgifterna förmedlas inte vidare till det behöriga välfärdsområdet. 

Även välfärdsområdet har prövningsrätt i det föreslagna förfarandet. Utifrån Folkpensionsanstaltens anmälan kan välfärdsområdet efter att ha utrett saken komma fram till att det utifrån de tillgängliga uppgifterna inte kan anses vara rimligt att ändra underhållsbidraget. När situationen bedömts i ett enskilt fall är det möjligt att inga åtgärder behöver vidtas för att ändra det avtal eller beslut som gäller underhållsbidraget.  

I propositionen konstateras det att när välfärdsområdet kommer fram till att underhållsbidraget behöver ändras, ska det inom välfärdsområdets familjerättsliga tjänster vidtas behövliga åtgärder med tanke på ändring av avtalet eller beslutet om underhållsbidrag.  

Det förfarande som föreslås uppfyller det allmännas skyldighet enligt 19 § 3 mom. att stödja familjens möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. När Folkpensionsanstalten lämnar ut information och välfärdsområdet gör en bedömning och vidtar åtgärder kan resultatet bli ett nytt avtal eller en ny dom om underhållsbidrag, med ett ändrat underhållsbidragsbelopp som ska betalas till barnet. 

Propositionen kan ha konsekvenser i sådana fall där underhållsbidrag har betalats till ett barn till ett för lågt belopp i förhållande till den underhållsskyldiges försörjningsförmåga, trots att det har skett ändringar i hans eller hennes ekonomiska situation. Det föreslagna förfarandet kan öka jämlikheten mellan barnen i situationer där underhållsstöd betalas på grund av den underhållsskyldiges bristande försörjningsförmåga och välfärdsområdet genom att vidta åtgärder lyckas höja underhållsbidragets belopp så att det överstiger fullt underhållsstöd. Den modell som enligt förslaget ska stärka bevakningen av att underhållsbidraget grundar sig på aktuella uppgifter kan leda till att barnets rätt till tillräckligt underhåll allt oftare tillgodoses via förälderns underhållsansvar. 

Det föreslagna förfarandet kan också i vissa situationer öka jämlikheten mellan de underhållsskyldiga. Om Folkpensionsanstalten bestämmer sig för att i enlighet med propositionen lämna ut uppgifter till det behöriga välfärdsområdet i en situation där den har observerat att en underhållsskyldigs ekonomiska situation har försämrats så att hans eller hennes försörjningsförmåga behöver bedömas på nytt, och om man till följd av en utredning som utförts och åtgärder som vidtagits i det behöriga välfärdsområdet lyckas få till stånd ett nytt avtal om underhållsbidrag, i vilket beloppet av det underhållsbidrag som ska betalas till barnet har ändrats och underhållsbidraget därmed sänkts, kan propositionen bidra till att minska antalet fall där en underhållsskyldig blir tvungen att upprepade gånger ansöka om betalningsbefrielse och förbättra den underhållsskyldiges ekonomiska situation och faktiska möjligheter att fullgöra sina underhållsskyldigheter. På så sätt bidrar propositionen till att främja skyldigheten enligt 19 § 3 mom. i grundlagen att stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välbefinnande och individuella uppväxt. Förslagen i propositionen har också konsekvenser som främjar barnens jämlikhet och jämställdheten mellan könen.  

Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

När lagen om underhåll för barn stiftades förutsatte riksdagen att social- och hälsovårdsministeriet ska bevaka hur väl samarbetet mellan kommunerna (numera välfärdsområdena) och Folkpensionsanstalten fungerar i verkställandet av underhållsstödet Se RSv 69/2008 rd. . Det har noterats att samarbetet behöver utvecklas och stärkas i vissa avseenden. Syftet med lagförslagen i denna proposition är att bidra till att detta behov uppfylls.  

Förslaget leder till att samarbetet mellan välfärdsområdenas familjerättsliga tjänster och Folkpensionsanstalten delvis ökar.  

Förslagen påverkar innehållet i det arbete som utförs av de myndigheter i välfärdsområdet som verkställer lagstiftningen om underhåll för barn. Med tanke på de skyldigheter som i socialvårdslagen åläggs välfärdsområdena när det gäller t.ex. bedömningen av servicebehov, skyldigheten att tillhandahålla behövliga tjänster samt skyldigheten att beakta barnets och klientens intresse i socialservicen och i beslutsfattandet utgör den utredningsskyldighet som i propositionen föreslås för välfärdsområdena (förslag till en ny 13 b § i lagen om underhåll för barn) snarare en precisering av välfärdsområdets rättigheter och skyldigheter. Den föreslagna bestämmelsen styr välfärdsområdena till att uppfylla de skyldigheter som socialvårdslagen redan innehåller för att bedöma och stödja klientens helhetssituation på det sätt som avses i socialvårdslagen. Propositionens konkreta konsekvenser för myndigheternas verksamhet kan variera mellan och inom välfärdsområdena, beroende på hurdana verksamhetssätt och samarbetsmodeller som redan har genomförts i området på grundval av den gällande lagstiftningen.  

Den ändring som föreslås i 13 a § i lagen om underhåll för barn är teknisk. Välfärdsområdets prövningsrätt när det gäller att väcka talan i ett underhållsärende bibehålls således oförändrad. Syftet med propositionen är att behoven av och möjligheterna till att uppdatera avtal eller domar som gäller underhåll för barn utreds i välfärdsområdena, och om uppdateringsbehov konstateras strävar man efter att få till stånd en ändring av underhållsbidragsbeloppet i första hand genom ett avtal mellan föräldrarna som fastställs av välfärdsområdet. Frågan hur stor del av Folkpensionsanstaltens anmälningar till välfärdsområdena som förväntas leda till en talan i ett underhållsärende beror således till stor del på vilka åtgärder som vidtas i välfärdsområdena till följd av varje anmälan.  

Den föreslagna bestämmelsen i lagen om underhållsstöd, enligt vilken den underhållsskyldige ska kontakta den behöriga myndigheten för utredning av underhållsbidragsnivån och eventuellt för uppdatering av den i situationer där en tidigare fastställd bristande försörjningsförmåga har förbättrats, kan i viss mån, jämfört med nuläget, öka antalet underhållsskyldiga som kontaktar de tjänster som tillhandahålls av barnatillsyningsmän i välfärdsområdena. Syftet med bestämmelsen är att styra underhållsskyldiga föräldrar till att utreda om det finns behov av att ändra underhållsbidraget i ovannämnda situationer. Som det konstaterats ovan uppmanas föräldrarna redan i nuläget av olika myndigheter att kontakta den behöriga myndigheten och begära en ny bedömning av underhållsbidragets belopp, om deras förhållanden bedöms ha förändrats så att en ny bedömning av underhållsbidraget behöver göras. Således ökar antalet kontakter till de tjänster som tillhandahålls av barnatillsyningsmän i välfärdsområdena sannolikt inte i någon betydande grad till följd av propositionen.  

Den uppskattning som presenteras i avsnitt 4.2.1 om att högst cirka 1 300 anmälningar per år lämnas till välfärdsområdena leder i och med propositionen till en skyldighet för välfärdsområdena att utreda situationen i motsvarande omfattning. Det har redan konstaterats ovan att om alla 1 300 anmälningar leder till att ett nytt avtal fastställs ökar antalet underhållsavtal som fastställs av välfärdsområdena med i genomsnitt cirka 3 procent eller 43 avtal per välfärdsområde 2026. Eftersom Folkpensionsanstaltens anmälningar emellertid grundar sig på dess observationer om den underhållsskyldiges ekonomiska situation, kvarstår helhetsbedömningen av situationen hos välfärdsområdet. Det är också möjligt att man i helhetsbedömningen kommer fram till att det inte finns något behov av att ändra det avtal eller den dom som gäller underhållsbidraget.  

Konsekvenserna för myndigheterna varierar dock sannolikt mellan olika välfärdsområden. Flest underhållsavtal fastställdes under 2023 i Helsingfors stad, Egentliga Finland och Birkaland. I relation till det totala antalet barn i välfärdsområdet fastställdes flest avtal i Kymmenedalen, Södra Karelen och Södra Savolax. Välfärdsområdena fastställer redan i nuläget avtal för viss tid särskilt när det gäller att fastställa att en underhållsskyldig har bristande försörjningsförmåga. Situationen kan i områdena i fråga leda till ett mindre behov av anmälningar från Folkpensionsanstalten. Områden i vilka mycket långvariga underhållsavtal har upprättats kan proportionellt få ett större antal anmälningar från Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten ska göra anmälan också om underhållsbidrag som fastställts i domstol. Antalet anmälningar som Folkpensionsanstalten gör till ett välfärdsområde påverkas också av antalet domar som meddelats i underhållsärenden som gäller barn som bor i välfärdsområdet samt domarnas innehåll.  

På längre sikt torde även verkställandet av det ovannämnda styrdokumentet om fastställande av underhållsavtal i välfärdsområdena, som social- och hälsovårdsministeriet utfärdade 2024, minska behovet av anmälningar från Folkpensionsanstalten till välfärdsområdena.  

Myndighetsuppgifterna inom välfärdsområdena förtydligas dels genom den föreslagna ändringen i lagen om underhållsstöd när det gäller välfärdsområdets rätt att i vissa situationer vara den som söker underhållsstöd, dels genom ändringsförslaget att inget utlåtande av välfärdsområdet längre behövs om välfärdsområdet är den som söker underhållsstöd. Ändringarna i fråga minskar i viss mån välfärdsområdenas arbetsmängd.  

Det föreslås vidare att lagen om underhåll för barn ändras så att det föreskrivs att Institutet för hälsa och välfärd, som ansvarar för de riksomfattande dokumentstrukturerna inom socialvården, ska fastställa formuläret för de blanketter som ska användas vid avtal om och fastställande av underhållsbidrag. 

Konsekvenser för barn och familjer

Enligt lagen om underhåll för barn har barnet rätt till tillräckligt underhåll. Denna rätt ska tillgodoses i första hand genom förälderns underhållsansvar. Barnets behov av underhåll kan vara större än det fulla underhållsstödsbeloppet.  

Propositionen stärker myndighetsinitiativet i processen för ändring av ett avtal eller en dom som gäller underhållsbidrag i situationer där underhållsstöd betalas till ett barn på basis av en underhållsskyldig förälders bristande försörjningsförmåga. I praktiken kan föräldrarna undvika att initiera en ändring av ett avtal eller en dom som gäller underhållsbidrag på grund av en ovilja att rubba balansen i samarbetet mellan föräldrarna. Resultatet kan då bli att underhållsansvaret fördelar sig orättvist och att det tillräckliga underhåll som barnet har rätt till med stöd av lag eventuellt äventyras. Den starkare myndighetsintervention som föreslås kan bidra till att minska konflikterna mellan föräldrar och på så sätt också främja välfärden för barn som kan leva i utmanande förhållanden. Propositionen främjar således barnets rätt enligt artikel 27 i konventionen om barnets rättigheter till tillräckligt underhåll från den egna föräldern. 

Målet med propositionen är samtidigt att förbättra ställningen för de underhållsskyldiga vars försörjningsförmåga har visat sig vara lägre än vad som bedömts vid fastställandet av underhållsbidraget i avtalet eller domen. Genom att främja avtal och domar som grundar sig på den faktiska försörjningsförmågan, vid behov genom myndighetsåtgärder, bidrar propositionen till att minska den individuella belastningen i situationer där underhållsbidraget har visat sig vara så högt att den underhållsskyldiga har blivit tvungen att ansöka om betalningsbefrielse upprepade gånger. På så sätt kan propositionen också stödja resurserna hos underhållsskyldiga föräldrar som avses i lagen om underhåll för barn. Undersökningar visar att ålägganden om att betala underhållsbidrag som motsvarar den underhållsskyldige förälderns försörjningsförmåga ökar sannolikheten för att föräldern deltar i den ekonomiska omsorgen om barnet Se Jauhiainen et. al., s. 139. . Om barnets underhållsbidrag på grund av en försämring i den underhållsskyldigas försörjningsförmåga sänks till en nivå som är lägre än underhållsstödet, kan barnet få rätt till underhållsstöd, som betalas av Folkpensionsanstalten.  

Folkpensionsanstalten lämnar inte ut uppgifter till välfärdsområdet om situationer i vilka någon av parterna har spärrmarkering. I fråga om dessa barn och deras föräldrar förblir situationen till denna del oförändrad.  

Konsekvenser för jämställdheten mellan könen och likabehandlingen

Både internationella och inhemska undersökningar visar att underhållsbidraget kan inverka på hushållens försörjning på många sätt. Underhållsbidraget och underhållsstödet spelar en viktig roll när det gäller att minska fattigdomen bland ensamförsörjande mammor, och särskilt underhållsbidraget minskar fattigdomen på ett effektivt sätt. Samtidigt kan betalning av underhållsbidrag öka fattigdomen i hushåll med en förälder med låga inkomster, och på så sätt också öka fattigdomen bland barn som bor i dessa hushåll. För pappor med låga inkomster går en större del av inkomsterna till betalning av underhållsbidrag jämfört med pappor med högre inkomster, och granskat enligt hushållsstruktur är fattigdom vanligast i hushåll med ensamboende underhållsskyldiga pappor. Se Jauhiainen et. al., s. 139 

Cirka 85 procent av de underhållsstödtagare som avses i lagen om underhållsstöd, dvs. föräldrar som bor med barnet, är kvinnor. Största delen av de underhållsskyldiga som avses i lagen om underhållsstöd är män. Kvinnornas ekonomiska ställning kan förbättras om underhållsbidragsbeloppet höjs i situationer där den underhållsskyldiga förälderns försörjningsförmåga, som tidigare bedömts vara bristfällig, har förbättrats så att underhållsbidraget höjs till en nivå som överstiger underhållsstödet.  

Av remissvaren om propositionen framgår att när inkomsterna minskar kan de underhållsskyldiga få svårt att klara av att betala det underhållsbidrag som fastställts för dem utöver sina andra skulder, vilket kan leda förutom till skuldsättning även till skamkänslor i förhållande till barnet. Remissinstanserna konstaterar också att de underhållsskyldiga ofta inte ens vet om i vilka situationer det underhållsbidrag som fastställts för dem kan justeras nedåt. De föreslagna åtgärderna som kan vidtas på myndighetsinitiativ för att justera underhållsbidraget till en skälig nivå i situationer där underhållsbidraget verkar ligga på en för hög nivå förbättrar i synnerhet männens ställning.  

En del underhållsstödtagare (kvinnor), och även de barn som bor i samma hushåll, kan bli utsatta för våld eller hot om våld från den underhållsskyldige. I sådana fall kan det vara fråga om våld i nära relationer eller så kallat hedersvåld. Underhållsstödtagaren kan ha ansökt om och fått spärrmarkering, som gäller hemort, bostadsort eller adress och andra kontaktuppgifter. Kontaktuppgifter som skyddas med spärrmarkering kan komma till myndigheterna för behandling.  

Behandling och utlämnande av skyddade uppgifter är alltid förknippat med en risk för att uppgifterna avslöjas. Om detta händer kan hälsan eller säkerheten hos underhållsstödtagaren eller hans eller hennes familj äventyras. Av bestämmelserna om spärrmarkering framgår dock att uppgifter som omfattas av spärrmarkering aldrig får lämnas ut till andra än myndigheter. I regel ska man undvika att lämna ut uppgifter som omfattas av spärrmarkering även till andra myndigheter. Under beredningen av propositionen har det ansetts att uppgifter som skyddas genom spärrmarkering inte heller ska lämnas ut med stöd av de lagändringar som föreslås i denna proposition.  

En bedömning av de sammantagna konsekvenserna

Utöver denna promemoria gör social- och hälsovårdsministeriet en bedömning av de sammantagna konsekvenserna av de ändringar i den sociala tryggheten och i de lagar om social- och hälsovårdstjänster som föreslås. I de promemorior som publiceras av social- och hälsovårdsministeriet bedöms de sammantagna konsekvenserna av ändringarna i utkomstskyddet under regeringsperioden för mottagarna av utkomststöd och inkomstfördelningen samt tillgodoseendet av olika människogruppers grundläggande och mänskliga rättigheter. 

Bedömningarna blir färdiga samtidigt som budgetlagarna ges till riksdagen och de kompletterar de konsekvensbedömningar som ingår i regeringspropositionerna vid riksdagsbehandlingen. Bedömningspromemoriorna publiceras i Statsrådets tjänst för projektinformation med beteckningen STM062:00/2025. 

Konsekvenser för informationshanteringen

Enligt propositionen ska Folkpensionsanstalten lämna ut nödvändiga uppgifter till det behöriga välfärdsområdet, om det i samband med beslutsfattandet underhållsstöd upptäcks att uppgifterna i det avtal som upprättats eller den dom som meddelats om underhållsbidraget inte överensstämmer med de uppgifter om den underhållsskyldiges ekonomiska situation som Folkpensionsanstalten har till sitt förfogande. Välfärdsområdet föreslås trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter få rätt att avgiftsfritt av Skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten få de uppgifter som är nödvändiga för fastställande av underhållsbidrag eller för utredning av om det finns skäl att ändra underhållsbidragets belopp.  

Enligt 34 § i socialvårdslagen inleds en klientrelation i socialvården på ansökan eller när handläggningen av ett ärende som inletts på ett annat sätt påbörjas eller när en person ges socialservice. Enligt den nya 13 b § som föreslås i lagen om underhåll för barn ska välfärdsområdet i fortsättningen utifrån Folkpensionsanstaltens anmälan utreda den underhållsskyldiges situation. I samband med det inleds ärendet hos socialvården. I 37 § i kunduppgiftslagen konstateras det att skyldigheten att anteckna klientuppgifter inom socialvården börjar då tjänstetillhandahållaren har blivit informerad om att en person är i behov av service eller har börjat lämna socialservice. 

Inkomstuppgifter är sekretessbelagda, liksom även klientuppgifter inom socialvården, och inga ändringar föreslås i detta avseende. Folkpensionsanstalten skickar anmälan med hjälp av skyddade metoder för informationsförmedling som redan används mellan välfärdsområdena och Folkpensionsanstalten, t.ex. skyddad e-post. Förfarandet för att skicka och ta emot anmälningar i välfärdsområdet orsakar således inga ändringar i informationssystemen. Eftersom ärendet inleds i välfärdsområdet och klientrelationen inom socialvården uppstår på basis av anmälan, ska välfärdsområdet göra de anteckningar i klientuppgifterna inom socialvården som förutsätts i kunduppgiftslagen. Enligt handboken om Kanta-tjänsterna för aktörer inom socialvården Se Institutet för hälsa och välfärd: Handbok om Kanta-tjänsterna för aktörer inom socialvården, . https://yhteistyotilat.fi/wiki08/pages/viewpage.action?pageId=125252135 (avsnitt 8.4.2), som publicerats av Institutet för hälsa och välfärd, utgör tryggandet av underhållsbidrag för barn en socialservice, där ett underhållsavtal mellan barnets föräldrar bedöms och fastställs. Det handlar om socialservice som ges barnets föräldrar men som också omfattar deras barn. Därmed kan klienterna i ett underhållsbidragsärende vara barnets föräldrar och ett barn som fyllt 15 år och som bor självständigt. I så fall ska klienthandlingar utarbetas för föräldern och det 15 år fyllda barnet som bor självständigt. Barn som bor med sina föräldrar har partsställning i ärendet.  

I anteckningarna ska det observeras att sekretessbelagda inkomstuppgifter inte får avslöjas för utomstående. Om uppgifter antecknas i klientuppgifterna för ett barn gäller det alltså att se till att uppgifterna t.ex. inte blir tillgängliga för barnet eller den andra vårdnadshavaren i tjänsten Mina Kanta-sidor, såvida det inte är fråga om en parts rätt att ta del av en handling enligt 11 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen). Antecknandet görs med hjälp av de dokumentstrukturer som fastställts av Institutet för hälsa och välfärd, och således behövs inga ändringar i informationssystemet eller nya dokumentstrukturer. Välfärdsområdena är redan användare av inkomstregistret, och därför medför ibruktagandet inga ändringar i informationssystemen. 

Konsekvenser för dataskyddet

De föreslagna ändringarna av bestämmelserna om behandlingen av uppgifter gäller uppgifter som är sekretessbelagda enligt offentlighetslagen. Ändringarna gäller dock inte personuppgifter som konstitutionellt sett är känsliga uppgifter eller särskilda kategorier av personuppgifter i enlighet med artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU 2016/679) om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (nedan dataskyddsförordningen). 

Den behandling av personuppgifter som avses i den här propositionen faller under tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen tillämpas i regel på all behandling av personuppgifter. Bestämmelser om de registrerades rättigheter finns i artiklarna 15–22 i dataskyddsförordningen. I artikel 5 i dataskyddsförordningen uppräknas de principer som ska följas vid behandling av personuppgifter, och som ska beaktas. Personuppgifterna ska behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade och de ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål (ändamålsbegränsning). Dessutom ska personuppgifterna vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsminimering) och de ska vara riktiga och om nödvändigt uppdaterade. Personuppgifterna får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade endast så länge som det är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas (lagringsminimering) och uppgifterna ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse, med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder (integritet och konfidentialitet). 

För behandling av personuppgifter behövs en rättslig grund i enlighet med artikel 6 i dataskyddsförordningen. Den rättsliga grunden för uppgiftsbehandling enligt denna proposition är artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen, det vill säga fullgörandet av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Det redogörs närmare för den rättsliga grunden för uppgiftsbehandling i avsnitt 12 i denna proposition. En korrekt och rimlig behandling av personuppgifter i förhållande till ändamålet med behandlingen genomförs genom att de registrerade informeras om behandlingen av kunduppgifter och genom att rätten för personer som behandlar kunduppgifter att behandla kunduppgifter binds till sådana kunduppgifter som är nödvändiga för skötseln av deras lagstadgade uppgifter. Att åtkomsträtten bestäms enligt de lagstadgade uppgifterna skyddar de registrerades motiverade förväntningar på behandlingen av personuppgifter vid Folkpensionsanstalten och inom socialvården. 

Personuppgifter ska skyddas särskilt noggrant. En av skyddsåtgärderna är inbyggt dataskydd och dataskydd som standard i enlighet med artikel 25 i dataskyddsförordningen. Enligt artikel 25 i dataskyddsförordningen ska den personuppgiftsansvarige i samband med behandlingen genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, vilka är utformade för ett effektivt genomförande av dataskyddsprinciper så att kraven i den här förordningen uppfylls och den registrerades rättigheter skyddas. I skyddsåtgärderna ska den nyaste tekniken och genomförandekostnaderna beaktas. Den personuppgiftsansvarige ansvarar för att utföra de lämpliga och specifika åtgärder som nämns i dataskyddsförordningen. 

5.2.1  System för underhållsstöd

Utöver Finland är det endast de övriga nordiska länderna, Belgien och Frankrike som har ett system för underhållsstöd. I dessa länder har barnens underhåll tryggats antingen med hjälp av ett underhållsstöd eller genom ett underhållsbidrag som betalas i förskott, om den andra föräldern inte betalar underhållsbidrag. Underhållsstöd kan betalas i flera olika situationer, och grunderna för utbetalning av underhållsstöd varierar mellan olika länder. Haapanen, M. & Hakovirta, M. (2020). Lasten vuoroasuminen ja sosiaaliturva: 11 maan vertailu. FPA:s forskning, arbetspapper 156/2020. s. 21. . https://helda.helsinki.fi/server/api/core/bitstreams/6a118fc3-1270-44f8-8ee7-aab3ccf083ad/content 

Systemen för underhållsstöd fungerar enligt två olika logiker. Underhållsstöd kan utbetalas endast till ett belopp som motsvarar det underhållsbidrag som den underhållsskyldige ska betala, varvid det allmännas roll främst handlar om att driva in underhållsbidrag och betala ut det indrivna underhållsbidraget till barnet. Förskott på underhållsbidrag kan betalas ut, om en förälder försummar att betala underhållsbidrag. En förälder kan också begära att betalningen av underhållsbidraget ska ske via en myndighet, om föräldern t.ex. inte vill få betalningarna direkt av den andra föräldern eller om det har varit problem med betalningarna av underhållsbidraget. Danmark och Belgien är exempel på länder med ett system som bygger på denna logik. 

I system som fungerar enligt den andra logiken ser en offentlig aktör till att alla barn som inte får underhållsbidrag från den andra föräldern får sitt underhåll tryggat genom ett underhållsstöd. Den offentliga aktören strävar efter att, i den mån det är möjligt, av den underhållsskyldige driva in den summa som betalats ut i form av underhållsstöd. Den offentliga aktören bär risken för att indrivningsåtgärderna misslyckas. Enligt Haapanen och Hakovirta påminner Finlands, Sveriges, Norges och Frankrikes system för underhållsstöd mest om varandra avseende betalningsgrunderna. I dessa länder tryggar underhållsstödet barnets underhåll i de flesta situationerna, inte endast när betalningen av underhållsbidrag försummas eller när det finns en risk för detta. Underhållsstöd kan i dessa länder betalas, om den underhållsskyldige föräldern inte betalar underhållsbidrag, eller om barnet saknar en underhållsskyldig förälder. Haapanen, M. & Hakovirta, M. (2020). Lasten vuoroasuminen ja sosiaaliturva: 11 maan vertailu. FPA:s forskning, arbetspapper 156/2020. s. 21–22. . https://helda.helsinki.fi/server/api/core/bitstreams/6a118fc3-1270-44f8-8ee7-aab3ccf083ad/content 

5.2.2  Lagstiftning och praxis i jämförelseländer

Sverige

I Sverige ingår bestämmelser om underhåll för barn i föräldrabalken (1949:381). Enligt 7 kap. 2 § i föräldrabalken ska en förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet eller har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Underhållsbidraget fastställs genom dom eller avtal. 

Föräldrarna kan avtala sinsemellan om storleken på underhållsbidraget. I Sverige är den behöriga myndigheten i familjeförmånsfrågor Försäkringskassan på förmånstagarens hemort. Försäkringskassan erbjuder på sin webbplats ett beräkningsverktyg som föräldrarna kan använda till hjälp för att räkna ut beloppet på det underhållsbidrag som ska betalas Försäkringskassan. Beräkningsverktyg för underhållsbidrag. https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/for-foraldrar-som-inte-lever-ihop/berakningsverktyg-for-underhallsbidrag#!/ . Om föräldrarna kommer överens om saken sinsemellan ingår de ett muntligt eller skriftligt avtal om det underhållsbidragsbelopp som ska betalas.  

Försäkringskassan kan fastställa underhållsavtalet mellan föräldrarna i vissa situationer. Underhållsavtalet mellan föräldrarna behöver inte fastställas officiellt av Försäkringskassan, om föräldrarna sinsemellan kan komma överens om underhållsbidragets storlek och avtalet inte gäller underhållsstöd. Försäkringskassan kan fastställa avtalet t.ex. om det i samband med ansökan om underhållsstöd behövs en bedömning av huruvida det underhållsbidragsbelopp som föräldrarna kommit överens om är tillräckligt. Försäkringskassan. Betala underhållsbidrag till den andra föräldern. https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/for-foraldrar-som-inte-lever-ihop/barnet-bor-inte-hos-dig/betala-underhallsbidrag-till-den-andra-foraldern 

I Sverige erbjuder kommunernas socialtjänst avgiftsfria samarbetssamtal för föräldrarna vid skilsmässa som involverar barn. Under samarbetssamtalet kan föräldrarna komma överens om t.ex. vårdnaden om och försörjningen av barnet samt barnets boende. Samtalen kan leda till ett muntligt eller skriftligt avtal mellan föräldrarna. Försäkringskassan. Underhållsbidrag från den andra föräldern. https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/for-foraldrar-som-inte-lever-ihop/barnet-bor-hos-dig/underhallsbidrag-fran-den-andra-foraldern 

Om föräldrarna inte kan komma överens om beloppet av det underhållsbidrag som ska betalas kan följande steg vara att ärendet förs vidare till tingsrätten. Om ärendet förs vidare till tingsrätten fastställer domstolen underhållsbidragets storlek genom dom. Stämningsansökan till tingsrätten kan i första hand lämnas av den förälder hos vilken barnet bor. 

Bestämmelser om underhållsstöd finns i socialförsäkringsbalken (2010:110). I 18 kap. i socialförsäkringsbalken föreskrivs det om förutsättningar för erhållande av underhållsstöd. Enligt 18 kap. 2 § i socialförsäkringsbalken har ett barn rätt till underhållsstöd under de förutsättningar som anges i 4 §, om föräldrarna inte bor tillsammans och en av föräldrarna är boförälder. Enligt 18 kap. 4 § i socialförsäkringsbalken lämnas underhållsstöd endast om barnets boförälder bor i Sverige. Om barnet är underårigt krävs dessutom att boföräldern är vårdnadshavare för barnet. 

Underhållsstöd kan beviljas t.ex. om den bidragsskyldige inte alls betalar underhållsbidrag eller betalar bara delar av det. I socialförsäkringsbalken föreskrivs det dock om situationer där ingen rätt till underhållsstöd föreligger. Enligt 18 kap. 8 § i socialförsäkringsbalken lämnas underhållsstöd inte om barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet eller föräldraskapet enligt föräldrabalken till barnet fastställt. Enligt 18 kap. 9 § i socialförsäkringsbalken lämnas underhållsstöd inte om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet. Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll. 

Enligt 18 kap. 10 § i socialförsäkringsbalken lämnas underhållsstöd inte om boföräldern trots föreläggande enligt 19 kap. 30 § utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs. I 19 kap. 30 § i socialförsäkringsbalken förskrivs det att om underhållsbidrag inte är fastställt, kan Försäkringskassan förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Försäkringskassan kan också förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få fastställt ett underhållsbidrag som inte uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala. Om Försäkringskassan begär det ska boföräldern till Försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget. 

Försäkringskassan betalar ut underhållsstödet på ansökan månatligen till den förälder som har vårdnaden om barnet och som barnet bor hos stadigvarande. I ansökan ska det uppges om underhållsbidraget har fastställts genom dom, avtal eller annat beslut. Vidare ska det uppges om den bidragsskyldige betalar underhållsbidrag, och i så fall till vilket belopp. Dom, avtal eller annat beslut är dock inget villkor för att underhållsstöd ska kunna beviljas. Försäkringskassan utreder om förutsättningarna för erhållande av underhållsstöd uppfylls. 

I Sverige har underhållsstödet graderats enligt barnets ålder. År 2025 är underhållsstödet 1 673 svenska kronor i månaden fram till utgången av den månad under vilken barnet fyller 7 år. I fråga om barn i åldern 7–15 år är underhållsstödet 1 823 kronor i månaden, och i fråga om barn som fyllt 15 år är det 2 223 kronor i månaden. Försäkringskassan. Underhållsstöd från Försäkringskassan. https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/for-foraldrar-som-inte-lever-ihop/barnet-bor-hos-dig/underhallsstod-fran-forsakringskassan 

Om den bidragsskyldige inte alls betalar underhållsbidrag kan barnets boförälder få fullt underhållsstöd från Försäkringskassan. Om den bidragsskyldige till boföräldern betalar underhållsbidrag som till sitt belopp är mindre än fullt underhållsstöd, kan Försäkringskassan betala ut kompletterande underhållsstöd så att barnet får ett totalt belopp som motsvarar fullt underhållsstöd. I 18 kap. 23 § 2 mom. i socialförsäkringsbalken föreskrivs det dock att om det underhållsbidrag som har blivit fastställt uppenbart understiger vad den bidragsskyldige bör betala i underhållsbidrag till barnet och detta kan läggas boföräldern till last, lämnas inte underhållsstöd med högre belopp än underhållsbidraget.  

I 19 kap. i socialförsäkringsbalken föreskrivs det om bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan. När Försäkringskassan betalar ut underhållsstöd till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, ska denna förälder betala ett belopp till Försäkringskassan som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet. Betalningsskyldigheten fastställs av Försäkringskassan genom ett administrativt förfarande. Vilket belopp som ska återbetalas beror på hur många barn den bidragsskyldige har vårdnaden om och på summan av hans eller hennes årsinkomster för de två senaste åren. Den summa som den bidragsskyldige ska återbetala är dock aldrig högre än det belopp som Försäkringskassan betalar i form av underhållsstöd till barnet. Försäkringskassan räknar en gång per år ut hur stort belopp som ska återbetalas utifrån uppgifter från Skatteverket. Försäkringskassan. Betala för barnets underhåll till Försäkringskassan. . https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/for-foraldrar-som-inte-lever-ihop/barnet-bor-inte-hos-dig/betala-for-barnets-underhall-till-forsakringskassan 

Om den bidragsskyldige inte klarar av att återbetala något till Försäkringskassan kan den bidragsskyldige ansöka om uppskov av betalningarna helt eller delvis t.o.m. för ett helt år. 

Medan underhållsstöd betalas ut är både den bidragsskyldige och underhållsstödtagaren skyldiga att underrätta Försäkringskassan om förändringar som kan inverka på barnets rätt till underhållsstöd. Försäkringskassan. Underhållsstöd från Försäkringskassan. https://www.forsakringskassan.se/privatperson/foralder/for-foraldrar-som-inte-lever-ihop/barnet-bor-hos-dig/underhallsstod-fran-forsakringskassan I fråga om underhållsstöd gäller en strikt återbetalningsskyldighet. Om underhållsstöd har beviljats felaktigt eller till ett för stort belopp ska Försäkringskassan förelägga den som mottagit betalningarna att betala tillbaka underhållsstödet. Se Socialförsäkringsbalk 108 kap. 8 §. 

Danmark

I Danmark avtalar i allmänhet föräldrarna sinsemellan om underhållsbidraget och dess belopp. Om föräldrarna inte kan komma överens om underhållsbidragets storlek kan de be det danska familjerättscentret (Familieretshuset) att fastställa underhållsbidragsbeloppet. Familjerättscentret fastställer underhållsbidraget endast på ansökan. Familjerättscentret räknar ut underhållsbidragets storlek utifrån vissa standardbelopp. Underhållsbidraget består av ett grundbelopp och ett fast tillägg, som tillsammans bildar ett minimiunderhållsbidrag (normalbidrag). I Danmark kan en underhållsskyldig förälder med höga inkomster bli tvungen att betala förhöjt underhållsbidrag. Familjerättscentret fastställer det procentuella tillägget utifrån den underhållsskyldiges bruttoinkomster och antalet barn som han eller hon har vårdnaden om. Det är möjligt att söka ändring i ett beslut av familjerättscentret som gäller underhållsbidrag genom besvär hos familjerättsdomstolen (Familieretten). Familieretshuset. Child Support. https://familieretshuset.dk/en/your-life-situation/your-life-situation/child-support 

Om den underhållsskyldige inte betalar underhållsbidraget i tid kan boföräldern i vissa fall ansöka om förskott på underhållsbidrag (forskudsvis udbetaling af børnebidrag) hos den myndighet som ansvarar för utbetalningen av förmåner (Udbetaling Danmark). År 2025 var förskottet på underhållsbidrag 1 603 danska kronor i månaden per barn. Udbetaling Danmark betalar ut förskott på underhållsbidrag endast om danska familjerättscentret har fattat ett underhållsbidragsbeslut i ärendet. Udbetaling Danmark driver in det utbetalda förskottet på underhållsbidrag hos den underhållsskyldige. När förskott på underhållsbidrag betalas till boföräldern är denna skyldig att underrätta Udbetaling Danmark om förändringar som inverkar på beloppet av underhållsbidraget.  

Norge

I Norge avtalar i allmänhet föräldrarna sinsemellan om underhållsbidraget och dess belopp samt om arrangemangen i anslutning till betalningen av underhållsbidrag. Om föräldrarna inte kan komma överens om saken fastställs underhållsbidragsbeloppet av den norska socialskyddsmyndigheten (Arbeids- og velferdsetaten, Nav). Nordiskt samarbete. Underhållsbidrag i Norge. https://www.norden.org/sv/info-norden/underhallsbidrag-i-norge 

När det finns ett avtal mellan föräldrarna om underhållsbidraget eller när socialskyddsmyndigheten har fastställt underhållsbidragets belopp kan föräldrarna begära att Norges skattemyndighet (Skatteetaten) ska administrera betalningarna av underhållsbidraget. Då tar skattemyndigheten ut underhållsbidraget av den underhållsskyldige och betalar det till den andra föräldern. Förfarandet medför inga kostnader för föräldrarna. Nav. Child support. https://www.nav.no/barnebidrag/en#payment Ks. myös Norjan veroviranomaisen sivut. https://www.skatteetaten.no/en/person/Payment-and-collection/General-information-concerning-payments-and-collection/The-Collection-Agency-for-Child-Support-and-Overpaid-Benefits/ 

Om den underhållsskyldige försummar sin betalningsskyldighet överförs ärendet till socialskyddsmyndighetens indrivningscenter för behandling. Socialskyddsmyndigheten kan i vissa situationer betala ett bidragsförskott till mottagaren av underhållsbidraget. Bidragsförskottet är ett behovsprövat stöd. Nav. Bidragsforskudd. . Se även Haapanen, M. & Hakovirta, M. (2020). Lasten vuoroasuminen ja sosiaaliturva: 11 maan vertailu. FPA:s forskning, arbetspapper 156/2020, s. 21–22. https://www.nav.no/bidragsforskudd År 2024 var bidragsförskottet 2 460 norska kronor i månaden per barn. MISSOC Comparative tables. https://www.missoc.org/missoc-database/comparative-tables/ 

Vardera parten kan överklaga socialskyddsmyndighetens beslut om underhållsbidrag. Detta gäller både storleken på det underhållsbidrag som fastställts av socialskyddsmyndigheten och det beslut som socialskyddsmyndighetens indrivningscenter fattat om att driva in betalningarna av underhållsbidrag. Nordiskt samarbete. Underhållsbidrag i Norge. https://www.norden.org/sv/info-norden/underhallsbidrag-i-norge